BLANDRASER
Förr var det få blandraser. Nästan ingen som födde upp blandraser medvetet, eller ens renrasiga utan papper.
När det blev blandraser var det ofta olycksfall förr i tiden.
När det stora uppsvinget kom för framför allt små sällskapshundar i slutet av 1990-talet så exploderade uppfödare som inte hade renrasiga hundar eller inte hade papper (då jag skriver papper på denna sida är det stamtavla från bl a SKK som jag pratar om) på sina hundar. Dessa uppfödare som företeelse tycks leva kvar sedan dess.
Idag har vi ungefär samma proportion mellan renrasigt hundar, och hundar utan papper och blandraser som de flesta andra hundländer (= länder med aktiv hundsport). Så var alltså inte fallet förr i tiden.
Hur ska vi få flera rensasiga och registrerade hundar igen i Sverige? Glöm det! SKK har gjort bort sig så mycket så pass länge nu så det är för sent att vända på det hela igen.
En renrasig hund utan papper anses det inte finns några direkta bevis för att hunden är renrasig. En hund med papper anser man bevisat att den hunden är renrasig. Blandras är hundar som man vet har härstamning med mer än en hundras i. Det sistnämnda ska inte blandas ihop med hundar som har papper och olika rasvarianter i stamtavlan. T ex toypudel/dvärgpudel, dvärgtax/kanintax, chihuahua långhårig/chihuahua korthårig o s v. Dessa är några exempel på raser som kan producera renrasig avkomma med stamtavla utan att det är några fel alls. Ibland är t o m sådana rasvariantsblandningar önskvärda, ibland inte.
Alltså olika raser är en sak. Rasvarianter är en annan sak. Rasvarianter är flera raser som har gemensam rasstandard.
Vissa rasvariant-parningar är mindre önskvärda då de kan ge negativ egenskaper, ibland fysiskt (t ex vissa hårlagsblandningar på vissa raser ger dålig pälskvalitet) och ibland psykiskt (t ex para två merlefärgade hundar med varandra), men de ovan nämnda är helt ok rasvariant-parningar med flera raser, men det är ett annat kapitel och hör inte hemma bland blandrasernas sida.
Däremot är det samma sak med blandraser. Parar man två olika pälsvarianter med varandra som inte lierar med varandra, kan avkomman få en mycket besvärlig, och ibland rent plågsam päls att leva med under hela sin livstid. Ett exempel: Parar man två merlefärgade hundar med varandra, fast de är av olika ras, kan man få både fysiskt och psykiskt skadade avkommor. Det är bundet till färg, inte ras.
Hur många raser och vilken blandning?
Angående blandraser, i stora hundländer som USA och England, kallar man blandrashundar för det som hunden ser ut att likna mest, eller det som den beter sig mest som.
T ex om en hund är blandning mellan golden retriever och briard, och ser ut som en tibetansk terrier i jätteformat, så kallar man hunden tibetansk terrier-blandning eller tibetansk terrier-mix.
Själv tilltalas jag av det systemet.
Jag gissar att detta system uppkommit för att beskriva alla dessa gatuhundar som hamnar på hundstallar och behöver en form av beskrivning inför letandet av nytt hem till dessa krakar.
Jag hör ofta folk räknar upp en helt bunt med raser och sedan avslutar med att hunden ser/såg ut som en speciell ras, eller uppför/uppförde sig som en speciell ras.
Istället för att upprepa alla raser till vardags, så kan man gå direkt på "pudelns" kärna, säga vad hunden ser ut eller beter sig som. Varför ska man räkna upp en massa raser som inte verkar ha någon synlig påverkan?
Klart man ska tala om, ifall man t ex ska placera om hunden. Eller om man är till veterinären, då vissa raser har rasbundna sjukdomar som kan underlätta diagnos och t o m vara avgörande för en hunds behandling mot vissa sjukdomar för en veterinär o d.
Men till vardags, tjänar dessa upprepningar ingen speciell roll.
Uppfödning av hundar utan papper eller uppfödning av blandraser
Misstag är en sak. Alla kan göra misstag. Vi är inte robotar.
Sedan har vi så kallad renrasig uppfödning utan rätta papper. Det vanligaste är att dessa uppfödare köper upp billiga hundar som seriösa uppfödare har valt bort, kanske p g a patellafel eller bettfel. Alltså redan i första generationen finns det stora risker för hälsoproblem i sådan avel. Ofta tas endast hänsyn till att få fram valpar av sådana uppfödare, så någon vidare kvalité är oftast inte att räkna med, varken mentalt eller exteriört.
Sedan har vi blandrasuppfödarna. De har ofta samma problem som de som föder upp renrasigt utan riktiga papper. Det vanligaste är att dessa uppfödare köper upp billiga hundar som seriösa uppfödare har valt bort, kanske p g a patellafel eller bettfel. Alltså redan i första generationen finns det stora risker för hälsoproblem i sådan avel. Ofta tas endast hänsyn till att få fram valpar av sådana uppfödare, så någon vidare kvalité är oftast inte att räkna med, varken mentalt eller exteriört. Sedan när man skaffar en sådan valp vet man inte vad den växer upp som. De kan få alla möjliga egenskaper, både psykiskt som fysiskt. Sedan måste man vara något av en genetisk expert för att få fram vad som kan komma av negativa egenskaper när man blandar vissa fenotyper. D v s om en tik och en hane som man parar har en päls eller färg som inte lierar med varandra kan resultatet bli en smärre katastrof. Hunden kan utsättas för ständigt lidande. Förr eller senare finns risken för inavel dessutom.
Inom uppfödare utan papper oavsett blandning eller inte så förekommer en hel del överutnyttjande av tikarna. Kull efter kull. Löp efter löp. Hundvalpen har stor risk att fått brister av både fysiska aspekter, t ex näringsämnen, liksom psykiska aspekter, t ex omvårdnad av mamman.
Hur många kullar och hur tätt tiken haft finns det ingen som helst dokumentation på hos papperslösa valpar.
Att köpa valpar som fått en dålig start i livet för att tiken varit slutkörd är inte gynnsamt. Risken är att man får skaffa klippkort till veterinären.
Sedan har vi de som påstår att hunden är renrasig. Då ingen kan "sätta dit" uppfödaren för falsk marknadsföring, falsk varuförsäljning, så är det mycket lätt för uppfödaren att påstå att hunden är renrasig, vare sig den är det eller inte.
En oregistrerad hund är att betrakta som en blandras, då man inga bevis har för att den är renrasig.
Varför startar man uppfödning av hundar utan papper eller uppfödning av blandraser
Det vanligaste verkar vara att vissa vågar inte gå med i SKK och föda upp via dem p g a krångliga regler, de är rädda att inte klara, och inspektioner som de är rädda att inte klara. Och/eller p g a att de hört hemska saker om SKK.
De flesta av dessa känner inte till Svenska hundklubben dessutom.
Jag känner också till ett gäng uppfödare som gått ur SKK p g a deras regler. En del har slutat med uppfödning, men de flesta har börjat föda upp via Svenska hundklubben och några har börjat föda upp utan papper.
Jag har förståelse för att detta kan hända.
För mig känns det inte alls konstigt att SKK förlorar medlemmar, att de förlorar antal utställda hundar per år, att de förlorar antal registrerade hundar per år.
Som jag ser det är det en naturlig utveckling då de inte är för, utan emot, en seriös hunduppfödning som bygger på friska och krya hundar utan prioriterar helt andra saker i sin klubb.
Jag känner till några som genom åren slutat ställa ut eller slutat registrera via SKK och därmed i båda fallen slutat vara medlem i SKK). Orsaker har bl a varit:
Själv tycker jag att SKK gått snett numera i flera allvarliga fall. Jag själv är på fallrepet med SKK. Jag gillar inte vad de gör. Här är några allvarliga orsaker:
Sedan måste jag säga att det finns MASSOR av små regler och bestämmelser som inte alls hör hemma i SKK huvudregler, utan i rasklubbarnas regler. Ta t ex 5 kullar på en tik. HORRIBELT! Det är VÄRSTA DJURPLÅGERIET att ta 5 kullar på t ex en S:t Bernhard som fått många valpar per kull. De borde om någon dömmas för djurplågeri! Att däremot ta 6-7 kullar på en tik av t ex Chihuahua där det inte varit så många valpar per kull, är inte alls fel. Anledning: Antal valpar per kull i kombination med levnadslängd. Där levnadslängden är kortare åldras hunden tidigare. Det finns ingen tillit till uppfödare, vi får inte bestämma något längre, efter sunt förnuft och personlig kännedom. Där begränsningar behövs, borde det vara upp till rasklubben, så inte det slår snett på detta vis.
Värde på blandraser kontra renrasiga hundar
Värde kan vara olika saker.
Värdet ekonomiskt vad gäller inköp av hund är det vi oftast pratar om när vi värderar hundar, oftast är priset mindre för blandraser än för renrasiga hundar, men inte alltid. Ibland t o m tvärs om!
Men det finns många andra sätt att jämföra värdering av blandras kontra renrasiga hundar.
Att ha och äga en blandras är det i stort sätt samma kostnader som en renrasig.
Vill man ställa ut och tävla så är blandraser mindre värd då de inte kan tävla i samma utsträckning på de flesta områden, men man kan också se det som så att renrasiga är dyrare, då det kostar att åka runt och tävla med hundar, vilket det naturligtvis inte råder något tvång på, utan är högst frivilligt.
Värdet av en frisk kontra sjuk hund är underskattat. En sjuk hund kostar i rena pengar, men också i en enorm sorg. Sorgen är inte gratis. Sorgen har alltså också ett värde. I detta fall negativt värde.
När det gäller sjukdomar har man upprepade resultat och dokumentation idag från främst USA, första blandningsgeneration är i snitt något friskare än renrasiga hundar. Andra generationens blandning är sjukare än renrasiga hundar. Det finns gamla svenska forskningar som fastställt detta också.
Hundar som påstås vara renrasiga fast utan papper är i snitt sjukare än renrasiga hundar med papper. Anledningen till det sistnämnda torde vara att vissa hundar som organiserade uppfödare inte vill avla på, eller inte får avla på p g a klubbens regler, avlas det inte ovanligt på hos uppfödare som inte är organiserade. Vanligaste är också att oorganiserade uppfödare inte ens testar sina hundar för olika sjukdomar, så som organiserade uppfödare gör.
Jag har själv många gånger sålt ut hundar som t ex fått knäledsfel, bettfel eller annat fel, för att de inte ska gå i avel, och fått förfrågan från uppfödare som är oorganiserade som vill köpa dem billigt och ha dem som avelsdjur.
Sedan kommer vi till hundens eget värde, som individ. En hund som individ är lika oavsett ras, bakgrund, storlek, hårlag o s v. Papper gör ingen skillnad på det. ALLA hundar har rätt till det bästa och all kärlek i världen.
ALLA hundar, utan undantag, har samma rätt till den bästa vård, den bästa maten, det bästa livet, och därmed har alla hundar samma värde som individ. Ett värde som inte kan räknas i kronor och ören.
Mer om värde på hundar.
Bättre med en registrerad föräldrar istället för två oregistrerade föräldrar?
Att tro att en kull är bättre för att eventuellt en förälder är registrerad när den andra inte är det är rena nonsens. Om avel ändå vore så enkel...
Vissa blandrasuppfödare eller andra uppfödare med oregistrerade hundar visar ibland upp en hund och en stamtavla och påstår att de hör ihop. Det behöver inte vara sant!
Jag kan t ex nämna en bekant till mig träffade en som så gärna ville ha hennes döda hunds stamtavla, och hen gav bort den. Året senare var det en som tittat på en kull valpar och det visade sig att den uppfödaren visat denna döda hunds stamtavla och påstod att denna stamtavla tillhörde pappan till kullen.
Lika kan gälla alla andra papper som dessa uppfödare eventuellt visar upp.
En väns släkting var och tittade på en kull och fick se knäledsintyg på föräldrarna. Problemet var vara att denna valpspekulant hade ögonen med sig, där stämde inte namn eller födelsedatum eller något med vad som kunde vara föräldrar. Den ena föräldern skulle ha varit över 20 år och sprang omkring som en valp i hagen...
Jag vill nog påstå att riskerna för sådana bedrägerier är mycket mindre vid registrerade valpar. Där är det dessutom väldigt enkelt att följa hundens alla uppgifter, läsa stamtavlan och känna igen ras, registreringsnr, namn, hundens färg o s v.
Alla dessa uppgifter är mycket enklare och snabbare att omedelbart se och följa än en lång radda med chipnr som man i alla fall inte vet om de stämmer mot hunden, om man inte har chipläsare och jämför.
Det är alltså dessutom svårare för en uppfödare med registrerade valpar att ljuga.
Det är även lättare att kontrollera om registrerade valpar har de rätta pappren.
Få fler registrerade uppfödare
Riv upp hela SKK. ALLT! Människorna. Reglerna. Börja med en blank start. Allt har gått för långt.
Plocka fram en hoper med människor som KAN HUND = som har stor och vid kunskap! Se till att det är folk som enbart jobbar för HUNDARS BÄSTA = inte har andra orsaker till att vilja vara med i SKK.
Se till att det är folk ur olika grupperingar inom hund som placeras i de olika avdelningarna. Se till att placera rätt människa på rätt ställe.
Se till att INGEN som driver SKK kan ha egen favör av att jobba för hundar via SKK. M a o, ta bort ALLA rövslickarfavörer som SKK bygger på numera.
Starta från botten, och bygg upp ALLT med DET BÄSTA FÖR HUNDEN för ögonen. Jobba för HUNDAR! Inte för något annat.
De som är intresserad av HUNDAR kommer då att vilja vara med. De som vänder sig till organisationer av själviska orsaker, d v s de som INTE jobbar för hundars bästa, de blir inte intresserade av SKK, och det gynnar en sådan SKK organisation och därmed gynnas hundar.
SKK ska vara för hundar, inte för människor.
Exempel ur livet
Jag hörde nyligen (oktober -19) om en familj som skulle köpa sig en valp.
De var och tittade på en oregistrerad kull, men tyvärr var varken valpar eller vuxna hundar "tama". Skällde, gick inte fram. Besökare fick inte ta i dem... De gick därifrån i ogjort ärende.
Sedan var de lite längre bort från hemmet och tittade på en annan kull, denna gång en kull med registrerade valpar. Dessa valpar var hur trevliga som helst, liksom de vuxna hundarna i familjen! Där inköptes hundvalpen.
Vi hoppas alla SKK uppfödare är lika bra och att de som väljer att hållas med oregistrerat inte gör det för att de lättare ska kunna missköta sina hundar. En dag kanske t o m de som hålls med oregistrerade gå med i det registrerades gäng, man kan bara hoppas.
Men det verkar trögt att uppfödare med oregistrerat vill vara med i SKK eller SHK och hållas med registrerade hundar istället.
Egen erfarenhet
Jag själv har renrasiga hundar med stamtavla.
Jag tycker att en olyckshändelse inte är hela världen, och det är ju faktiskt bevisat att TOTAL UTAVEL som en första generationens blandning är ibland kan bli något friskare än föräldrarna. Fast fortfarande är det ju så att om föräldrarna är sjuka, så riskerar valparna ärva sjukdom. Fortfarande gäller det ju att avla på fullt friska hundar.
Att avla hundar utan papper, vare sig det är renrasiga eller inte, har jag inte haft något intresse för.
När jag började med hundar så betraktades det allmänt som mycket olyckligt om olyckan var framme. Att medvetet para två hundar av olika ras, fanns inte på kartan.
Om en enskild hund är blandras eller inte, bryr jag mig inte om. Alla hundar har rätt till BÄSTA LIV som en hund kan få.
Jag har varit dagmatte till en blandras en gång i tiden, han hetta Lasse och var mellanstor, en hel hoper med raser (13 raser påstods det) i honom, mycket jakt, en trevlig och rolig hund. Liknade ingen hundras som jag känner till, kan inte med bästa vilja i världen kalla den hunden annat än en äkta blandning.
En gång var jag till veterinären och en ung flicka satt utanför med två mellanstora valpar ca 4 månader som hon skulle avliva p g a att de hade stört grannar när hon jobbade hela dagarna. De var blandning av diverse med mycket jakt i. Mellanstora och korthåriga. Jag tog med dem hem och hittade goa hem åt dem. Den ena systern skulle jag kalla stövarmix p g a hennes utseende, men dock inte temperament, där var hon mer vinthundslik. Den andra skulle jag kunna kalla samma sak p g a hennes temperament men inte hennes utseende, däremot hade hon schäferns vanligaste färg och teckning, så kanske var det schäfer i dem.
PS! En gång i tiden hade jag en blandras golden*briard som kund på trimmet och den såg ut som en svart-aktig tibetansk terrier (när han kom in till trimmet första gången) i stor storlek och den fick en klippning som påminde om en schnauzertrimning. Han såg ut som en riesenschnautzer när han lämnade oss.
För övrigt har jag klippt många blandningar genom åren. De har naturligtvis fått samma noggranna behandling som alla andra.
Jag har också lyckats få fram ett par olycksfall genom åren. Dessa valpar har naturligtvis fått samma balanserade och omsorgsfulla uppväxt som alla andra valpar födda hos oss. Deras hem har avvägts med samma noggranhet som alla andra valpar.
Bara för att valparna är födda via en olycka innebär det inte att individerna på minsta vis är mindre värda, de ska ha samma kärleksfulla omsorg som alla hundar ska ha, d v s få vara hund och vara älskade för att de är hund och inget annat än hund!
Uppdaterad 2021-05-11
© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström