Linjeavel

 

Linjeavel är att avla tillbaka på samma individer hela tiden utan att gå upp i inavel.

Ju högre %, ju mer är vi och tafsar på gränsen till det vi inte vill ha, avla fram sjukdomar, dåligt temperament, dålig fertilitet o s v.

När man parar en linjeavlad hund med en hund som inte innehåller dessa hundar som den första hunden är linjeavlade på bryter man i första parning linjeaveln.

Räknar man inavelsgraden på 5 eller helst t o m 7 generationer och håller sig under 6,25 är riskerna små för bieffeter av icke önskat slag.

Det är trots det bra att varannan generation göra en total utavel.

 

En hund är inte dubblad i en hund om hunden i fråga inte förekommer på både mammans och pappans sida av hunden. Är däremot en hund återkommande på fera ställen på ena föräldern inavlad eller linjeavlad på en viss individ. Detta är en effekt som kommer sig av att vid utavel blir hunden direkt 0 %, oavsett om föräldrarna t o m är hårt inavlade. Tar man sedan en sådan avkomma och parar med en hund som är avlad på samma ursprungshund så är inveln - linjeaveln tillbaka.

Exempel: Bakom pappan finns en hund som vi i detta exempel kallar Putte, han förekommer då flera gånger i pappans stamtavla. Putte finns dock inte i mamman stamtavla. Valparna i den kombinationen har alltså inavelsgrad 0 % (om alla andra hundar är obesläktade). Parar man sedan en sådan avkomma med en hund som har Putte i stamtavlan är plötsligt inaveln-linjeaveln tillbaka. Ju fler gånger, och ju närmare Putte förekommer i generationerna så blir %-en högre.

 

Vi tar ett exempel, detta är taget från levande livet, jag har bara bytt "namn" på hundarna.

Detta är på inget vis en ovanlig stamtavla, utan högst ordinära vad gäller "linjeavel". Lägg särskilt märke till hur det finns bara olika "namn" (= utan samma färg) i de tre första generationerna som ger en illution av utavel, speciellt om man enbart bedömer inavelsgrad utifrån de tre första generationerna i SKK idag. Det är oftast de siffrorna folk hänvisar till när man pratar inavelsgrad i Sverige.

De som har samma färg är alltså samma hund. De hundar som förekommer både bakom mammans och pappans sida är linjeavlade i stamtavlan. Det går att fortsätta generationerna och det blir bara mer och mer "färgglatt" för var generation. Jag tror detta räcker för att alla ska förstå att det är inte bra med detta generation efter generation.

Denna speciella hund har en inavelsgrad på 1 % beräknat på SKK´s rasdata.

 

Pappa Farfar Farfars far Farfars farfar Farfars farfars far Farfars farfars farfar  
 
Farfars farfars farmor  
 
Farfars farfars mor Farfars farfars morfar  
 
Farfars farfars mormor  
 
Farfars farmor Farfars farmors far Farfars farmors farfar  
 
Farfars farmors farmor  
 
Farfars farmors mor Farfars farmors morfar  
 
Farfars farmors mormor  
 
Farfars mor Farfars morfar Farfars morfars far Farfars morfars farfar  
 
Farfars morfars farmor  
 
Farfars morfars mor Farfars morfars morfar Farfars morfars morfars far
Farfars morfars morfars far
Farfars morfars mormor  
 
Farfars mormor Farfars mormors far Farfars mormors farfar  
 
Farfars mormors farmor  
 
Farfars mormors mor Farfars mormors morfar  
 
Farfars mormors mormor  
 
Farmor Farmors far Farmors farfar Farmors farfars far Farmors farfars farfar  
 
Farmors farfars farmor  
 
Farmors farfars mor Farmors farfars morfar  
 
Farmors farfars mormor  
 
Farmors farmor Farmors farmors far Farmors farmors farfar  
 
Farmors farmors farmor  
 
Farmors farmors mor Farmors farmors morfar  
 
Farmors farmors mormor  
 
Farmors mor Farmors morfar Farmors morfars far Farmors morfars farfar  
 
Farmors morfars farmor  
 
Farmors morfars mor Farmors morfars morfar  
 
Farmors morfars mormor  
 
Farmors mormor Farmors mormors far Farmors mormors farfar  
 
Farmors mormors farmor  
 
Farmors mormors mor Farmors mormors morfar  
 
Farmors mormors mormor  
 
Mamma Morfar Morfars far Morfars farfar Morfars farfars far Morfars farfars farfar Morfars farfars farfars far
Morfars farfars farmors mor
Mordars farfars farmor Mormors farfars farmors far
Morfars farfars farmors mor
Morfars farfars mor Morfars farfars morfar Morfars farfars morfars far
Morfars farfars morfars mor
Morfars farfars mormor  
 
Morfars farmor Morfars farmors far Morfars farmors farfar  
 
Morfars farmors farmor  
 
Morfars farmors mor Morfars farmors morfar  
 
Morfars farmors mormor  
 
Morfars mor Morfars morfar Morfars morfars far Morfars morfars farfar  
 
Morfars morfars farmor  
 
Morfars morfars mor Morfars morfars morfar  
 
Morfars morfars mormor  
 
Morfars mormor Morfars mormors far Morfars mormors farfar Morfars mormors farfars far
Morfars mormors farfars mor
Morfars mormors farmor Morfars mormors farmors far
Morfars mormors farmors mor
Morfars mormors mor Morfars mormors morfar Morfars mormors morfars far
Morfars mormors morfars mor
Morfars mormors mormor Morfars mormors mormors far
Morfars mormors mormors mor
Mormor Mormors far Mormors farfar Mormors farfars far Mormors farfars farfar  
 
Mormors farfars farmor  
 
Mormors farfars mor Mormors farfars morfar  
 
Mormors farfars mormor  
 
Mormors farmor Mormors farmors far Mormors farmors farfar  
 
Mormors farmors farmor  
 
Mormors farmors mor Mormors farmors morfar  
Mormors farmors morfars mor
Mormors farmors mormor  
 
Mormors mor Mormors morfar Mormors morfars far Mormors mordars farfar  
 
Mormors morfars far  
 
Mormors morfars mor Mormors morfars morfar Mormors morfars morfars far
Mormors morfars morfars mor
Mormors morfars mormor  
 
Mormors mormor Mormors mormors far Mormors mormors farfar  
 
Mormors mormors farmor  
 
Mormors mormors mor Mormors mormors morfar  
 
Mormors mormors mormor  
 

 

 

Vad gör man då?

Jo, man undersöker alltså en stamtavla långt tillbaka innan man köper in nytt avelsmaterial eller åker och parar med en hanhund. Man ser till att inte hamna i denna situation mer än nödvändigt.

 

 

Fördelar med linjeavel?

Varför ansågs det förr vara så bra med inavel och linjeavel, så som man gärna ville ha de förr i tiden? Jo, det är enkelt. Man skaffar in en eller flera hundar som man är väldigt förtjust i för att de har det man vill ha hos sina hundar. Sedan vill man till varje pris hålla kvar det och senare återkomma till det. Detta försöker man återskapa med inavel och linjeavel.

När man konserverar vissa detaljer i utseendet på det viset och befäster det, så befäster man på samma sätt de oönskade anlagen också. Alla individer bär på oönskade arvsanlag, vare sig vi ser det eller inte.

Naturen är väldigt "förlåtande", den viker sig oftast för det friska, individen vill inte utrota sig själv. Vid inavel kan den till sist inte undgå att bli sjuk. Läs lite mera om recessiva arvsanlag så förstår man bättre denna process. Läs lite djupare i ämnet.

Något vi behöver behålla i minnet är att det sämre tenderar människans minne att glömma, det bättre minnena tenderar vi att höja upp. Det som ansågs som så otroligt bra förr, kanske var bra, men kanske inte så himla bra som man minns.

Ska jag göra en historisk tillbakablick av "mina" raser så vet jag att det fanns sämre saker förr hos hundarna, men vissa saker är sämre nu. Då jag har många raser som jag studerat, har jag har ingen orsak att tro att andra raser har gjort en särskilt annorlunda resa över tid.

Jag vill här fästa uppmärksamhet på det som är sämre nu, som jag ser det, då jag anser att det är detta som var hemskt onödigt att det hände då det gjort hunderiter sämre.

 

Uppdaterad 2017-06-10