Skitsnack

Keep away from angry, short tempered people, or you will learn to be like them. - Proverbs 22:24 A.

Vi kanske ska försöka göra världen lite mer människovärdig i framtiden och inte sparka på djur, natur och t o m våra medmänniskor till höger och vänster utan göra världen lite bättre att leva på istället.

Vissa blir utsatta för en hel den skitsnack, ibland utan egen förskyllan, ibland med. Vem ska kasta första stenen?

ALLA människor, utan ett enda undantag, som går på denna jord har gjort fel någon gång. Ingen är Jesus och än mindre Gud. Vi måste förstå att varken människor eller djur är maskiner, utan levande varelser, i och med det kan allt hända och ske.

Varför försöker vissa bara vara elaka mot varandra och göra sitt bästa för att förstöra för andra? Varför väljer vissa att bara tro på elakheter?

Livet är väl ändå svårt nog utan att vi ska lägga extra börda på varandra.

En sak ska vi ha klart för oss. Människan (både du och jag) gör vad vi gör för att vi tror oss tjäna på det. Här kommer några "förtjäster" av att bete sig som en skit:

Vad är då nackdelarna med detta? Enkelt, SANNINEN KOMMER ALLTID FRAM, förr eller senare. Tiden jobbar för den hederlige. Tiden jobbar mot den ohederlige. Ingen hygglig människa vill veta av en elak människa.

Med andra ord, var och en får den bekanskapskrets den förtjänad och därmed blir man behandlad som man behandlar andra i livet.

Detta leder oss till ett Guds ord, behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Det är vanligt att folk blir avundsjuka på t ex framgångar i utställningsringar. Eller avundsjuka på att man har många, fina valpar. Konkurensen om valpköparna har hårdnat då uppfödare av alla kvaliteer vuxit upp som svampar ur jorden de sista 10 åren (skrivet 2012).

Kommentarer som t ex - "Jag fick bara 2 valpar" och en elak blick när han själv kanske fick 6 valpar i sin senaste kull, det är inte helt ovanligt.

Andra komentarer som inte är ovanliga, tyvärr. - "Den utställaren är kompis med domaren".

Det är tråkigt och förödande för hunderiet med alla dessa som inte gör annat än att sätta sig på höga hästar, lotsar vara mer än alla andra, veta allt och anklaga alla andra för allt de kan hitta på. Det är sedan lika beklagligt med de som väljer att lyssna på anklagelser, kanske t o m haka på och hjälpa till att sprida saker som saknar grund.

Mitt råd: Vi har system för att kontrollera kennlar, om kennlar är godkända, lita då på att det är ok där också. Varför ska lekmän blanda sig i och göra ont värre? Eller göra så att bra blir dåligt.

Sedan detta med förtal, förtal är faktiskt egentligen all illa prat om någon. Tänk på det nästa gång ni öppnar munnen för att kritisera andra.

Åtskilliga bra kennlar lägger ner för att de inte orkar. Åtskilliga mister respekten för systemet när de ständigt blir anklagade fast de har bevisat att allt är bra. Åtskilliga blir att se ner på oss hundfolk ifall vi fortsätter att bete oss som små Gudar.

Vi är alla människor, vi arbetar hårt med det vi älskar, hjälp varandra istället för att skälpa varandra, så kommer allas liv, inklusive hundarnas, bli betydligt bättre.

Eller är det så att enbart kennelinnehavare med nerver av stål, de som inte bryt sig alls eller de som är experter på att smöra som ska finnas kvar i hunderiet?

Man skyddar inte hundar genom att mobba duktiga hundmänniskor. Bra och duktiga hundmänniskor gör livet bättre för hundar, inte bara sina egna utan indirekt också för andra, då andra ser hur trevliga välskötta hundar kan vara och vill lära sig att också ta hand om hundar så bra, om de är smarta.

Folk som har hundar som ofta är sjuka dör unga, är psykiskt störda o s v ska man kanske inte lyssna så mycket på, då de bevisligen inte vet hur en hund ska tas omhand på ett bra sätt.

Enligt min erfaranhet är det dock den typen av människor som oftast gnäller och har negativa åsikter om andras djurhållning.

Om vi bara kunde hjälpa varandra, stötta varandra, vara där för varandra, skulle livet för alla, människor och djur, bli så ohyggligt mycket lättare och trevligare.

När människor har vänner som mår dåligt, då drar sig de flesta "vänner" ur. Allt för att "visa hänsyn". Inte störa. Är man en riktig vän så stör man. Man finns där. Här ser man skillnaden på de som inte vill besvära sig = de som inte är riktiga vänner och de som bryr sig = är de riktiga vännerna. Att vända någon ryggen är inte att bry sig, annat än om sin egen bekvämlighet. Vi borde alla vara snälla mot varandra.

Ett av de större problemen inom hundvärlden när folk närmar sig att bli mer aktiva hundägare tycks för mig vara allt detta skitsnack, antaganden, oftast dåligt underbyggda dessutom, fullt av fördomar. Folk går in i detta med rosafärgade glasögon, tror att alla ska tycka lika för att de har samma ras / intresse, tror att alla som har samma ras ska vara sams och ha samma åsikter om olika saker. Så är det naturligtvis inte, även i hundvärlden är vi alla individer med egna åsikter och idéer. Men vi måste kunna samsas ändå precis som i resten av samhället.

Att välja hundar eller avelsdjur efter vilka ägare / uppfödare det är istället för att titta på hundens kvalité är verkligen inte det bästa för att nå framgång! Man måste välja bästa hund till bästa tik för att nå framgång, oavsett kennelnamn eller avsaknad av sådant! Naturligtvis är det alltid trevligare ifall man kan ha en bra relation till de människor man har att göra med, men vi är ju ändå VUXNA MÄNNISKOR! Vi borde kunna uppträda som sådana för våra hundars bästa.

Brottslighet är för många inte brottsligt utan ett sätt att leva. Lagar som står i vägen struntar man i, de gäller aldrig en själv. Ohederliga människor finns i alla grupper!

Hundarna blir på sätt och vis våra barn och gud nåde de som kritiserar våra barn, känslorna svallar. Allt är uppbyggt för att bli problem när man börjar kritisera andras hundar. Det är en svår situation. Så länge hundarna är älskade och mår bra och har ett bra liv, så kanske vi inte ska kritisera så mycket? I alla fall om vi inte får en direkt förfrågan. Då kanske man t o m ska fråga en gång extra ifall de verkligen vill höra vår åsikt, innan vi uttalar oss.

Jag hör väldigt ofta folk som vill byta ras på grund av att folk i den ras de har är så elaka. Att de snackar skit om varandra. Sprider elakheter omkring sig. Så är det mer eller mindre från och till i varje klubb! Vill vi göra något är det nog bäst att hjälpa till genom att själva inte "sprida dynga" omkring oss utan uppträde med gott exempel och heller inte lyssna på skvaller, utan säga ifrån.

Vi som hållit på ett tag med hunduppfödning måste inse är att om vi stöter bort alla kommande uppfödare, blivande kollegor och medmänniskor har varken rasen eller hunderiet någon framtid. Vi måste vara rädda om varandra och hjälpas åt, allt för rasens och hundarnas framtids skull. Vi måste förstå att vi en dag måste ha flera och nya medarbetare som har vettiga åsikter och bedriver en vettig avel för att också kunna fortsätta med våran egen kennel. Vi måste tänka framåt. Om vi delar med oss så mycket som möjligt så har vi möjlighet att sprida vidare vår kunskap, de som lyssnar och lär kan i sin tur lära sig mera i sin tur som de sedan kan förmedla vidare till oss. Allt blir en god spiral som sprider sig vidare och vidare som ringar på vattnet. Detta är vad hunderiet behöver och förtjänar.

Begär att få se riktiga bevis, inte någon som hört att något sett o s v. 99 gånger av 100 kan de inte visa ett enda dugg. Däremot är det inte ovanligt att man ser bevis på motsatsen hos dessa personer. Kanske var det detta som retade folk i förstonde?

Vad händer då med de som en gång utsatts för dessa förtalskampanier, hot m m? Här kommer tre senatier, som jag sett flera exempel på varje variant genom åren.

Hur det än blir är hundarna en förlorare på det hela, ni som kör dessa kampanier gör alltså illa hundar!

Ni som är hederliga, vet att sanningen alltid kommer fram! Känn er styrkt av att ni gör det enda rätta för er, vad ni än gör.

Ni som jamsar med och inte säger ifrån är inte ett dugg bättre än de som snackar skit. Ni bidrar till problemet, då tiga är att hålla med, alltså räknas som stöd.

If you can´t say enything nice,
don´t say enything at all.

Jag önskar att det vore som i gamla Asien där hundar endast gavs bort som ärade gåvor till väl utvalda, detta med pengar för hundar och vinster på utställningar är vad som korrumperar hela hundbranschen idag.

Utan utställningar och försäljningar skulle utan tvivel minst 9 av 10 anmälningar och påhopp inte finnas. Tänk på vad som driver er, innan ni bidrar till elakheter och skitsnack för att skada andra (såväl djur som människor vilket allt för ofta går hand i hand).

Det vissa inte förstår är att vi som bor i norr har i regel mer skitar som tinar upp på våren än de som bor längre söderut. Detta har sin naturliga förklaring, och inte den som vissa föreslår, att norrlänningar ska vara latare.

I söder är det ljusare i fler timmar per dygn än i norr. De som bor väldigt långt norrut har faktiskt mörkt under hela dygnet en tid mitt i vintern. Där jag bor är det ca 18 timmar mörkt per dygn mitt i vintern.

När hundarna t ex är ute och gör ifrån sig vid 15 - tiden är det inte alltid lätt att hitta allt i ficklampans sken. Hundarna kvällsrastas och samma problem igen. Hundarna morgonrastas innan det blir ljust. Det kanske snöar under natten så man inte ens ser skiten när det blir ljust dagen efter. De skitar som är skitna under tidig mörk timme har kanske smält ner i is av sin egen värme och sedan frusit fast. Vad ska de som bor i norr göra? Spränga bort skiten? Eller ska vi ha fasta golv utomhus med värmeslingor och tak över? Visst finns det lösningar, men de är inte att uppmuntra. Det är förbjudet att spränga och våra hundar har behov av sol över och natur under sina fötter.

Tidigt detta år fick jag besök av länsstyrelsen, bl a vad jag anmäld av någon som lekt hundexpert för att det var bajs ute överallt på min gård, men mina hundar fick aldrig gå ut...

Vilket påminner mig om en händelse 1999 då länsstyrelsen påstod att mina hundar inte fick mat men det var bajs överallt...

På tal om sunda hundar. En hund som jag har fött upp och som jag fått besked vad så sjuk så den inte var något att ha till utställning och avel. Och vid nästa samtal hade kastrerats för att den inte var något att ha. Och vid nästa samtal hade avlivats för att den inte var något att ha, då var hunden 2 år. Vid 10 års ålder så har hunden återuppstått från de döda, dessutom har testiklarna växt tillbaka och hunden har tillfrisknat så pass att den gått sta och blivit champion helt plötsligt. Snacka om att jag föder upp friska hundar!!! Fast egentligen är det bara ett bevis på hur folk ljuger...

Det senaste jag fått höra i form av sladder och skitsnack är inte riktigt klokt.

Det stog mycket mer i anmälan också, men det fortsatte i samma stil, så det räcker så här för att man ska förstå läget.

Det angavs också ett antal djur av två olika slag som djurägaren skulle få ha kvar, enligt anmälaren.

Dessutom var anmälaren så omdömmeslös att de säger att de ska sätta dit jordbruksverket om de inte gör som anmälaren säger.

Man ska ha en sak helt klart för sig, när det gäller att anmäla andra, det rör som om djur har det bra eller inte.

Det finns inga bestämmelser för ålder på innehavaren, än så länge, när det kommer till att äga djur, utan enbart till hur de sköts.

Det finns inga bestämmelser om löneförhållanden för att få hålla djur så länge djuren får vad de ska ha, än så länge.

Det finns inga bestämmelser om antal djurslag, så länge de är skötta, än så länge.

Hur man eventuellt får tag i hundmat angår ingen annan, så länge djuren får sin skötsel, vilket inberäknar mat.

Att hota en myndighet brukar nog dessvärre inte fungera speciellt bra, gör man något sådan, utan att ha 100 % bevis, så har man nog inte alla hjärnceller på plats...

I detta fall skedde inspektion tillsammans med morgonkaffet. Ingen anmärkning fanns av något slag.

Jag tycker det är HÖG TID att anmälaren börjar få betala sådana utryckningar, då de kostar skattebetalare massor varje år, enbart för att folk ska få vara elaka mot sina medmänniskor.

Många misstror en ensam kennelinnehavare, de tror att en person inte kan sköta flera hundar. På vissa så kallade sociala medier snackar mycket skit om kennelinnehavare som är ensam och har många hundar utan att veta hur det egentligen är och inte ens tänker efter innan de drar förhastade slutsatser.

T ex två människor som jobbar fulltid och har två små barn, de har ca halva sin vakna tid vardera att vara med hundarna + sina barn. Tillsammans har dessa två föräldrar en människas 100 % kvar efter arbetet som de ska dela med barnen.

Att vara förälder är det "jobb" jag gjort i mitt liv som varit hårdats, trots att jag har en ängel till dotter som jag älskar över allting.

Nåja, tillbaka till familjen. De har alltså ungefär lika mycket tid som EN människas tid tillsammans att lägga på djur och barn. D v s troligen mindre än 50 % av EN människas tid sammanlagt till hundarna, om de inte vansköter sina barn.

Jag själv t ex som "ensam" sköter mina hundar och är med dem hela tiden, då jag är pensionär, jag lägger 100 % av min tid på mina hundar. Jag väljer att lägga hela mitt liv på mina hundar, då jag får samma tillbaka av dem! Nu är det så att jag har vänner som hjälper mig från och till, och det är extremt vanligt bland mina vänner som också har hundar, djur och/eller kennel som ensam människa i hemmet.

Somliga har fritidskurser, aktiviteter och intressen som hundarna inte är med på. Sådant tar tid från hundarna. Jag själv lägger all min tid på mina egna hundar och inget annat. När jag hjälper andra gör jag det tillsammans med mina hundar!

Att alltså dömma ut en människa som inte kunde sköta många djur är nonsens. En ensam människa KAN alltså ha MER tid till sina hundar än en som är i en hel familj.

Sedan ska man ju naturligtivs ha intresse och kompetens, det behövs ju alltid för att sköta om alla möjliga olika situationer som kan uppstå i en kennel.

De som tycks ha mest misstro mot en människa och många hundar tycks vara de som har ett omfattande jobb och/eller stora fritidsintressen och/eller stort socialt liv som inte infattar hundarna och/eller dålig kunskap om att sköta hundar.

Tyvärr är det sistnämnda vanligare än man tror. Vissa gör hundskötseln så komplicerad så det inte är ovanligt att just dessa människor får många hundar med mentala störningar, så kallade problemhundar.

Jag har alltid sedan jag lärde mig hundförsäljning varit noga med att höra om spekulater har och/eller har haft många problemhundar, då är det i regel inget bra hem. Hundarna lever med problem hela livet, de oskyldiga stackarna, och ägarna lägger ner massa arbete på att förstöra dem, enbart p g a okunskap. Då spelar de inget roll om dessa människor har en eller flera hundar åt gången...

Det är märkligt hur vissa människor lägger ner en massa tid och energi till att hitta på elakheter mot varandra...

Jag undrar ofta varför folk som ska förenas i gemensamma intressen och ha kul tillsammans blir elaka mot varandra. Folk med samma intressen försöker förgöra varandra. Snackar skit om varandra. Försöker förinta sina medmänniskor som de ser som "mot"människor. Tävlingsinstinkten skapar ofta dessa snedvridna beteenden. Likaså konkurrens om t ex vinster på tävlingar, om valpköpare, om att komma högt på topplistor etc.

När det gäller annan sport kan man förstå varför folk blir så illasinnade. Under ett kort sportsammandrag (februari 2018) lyckades jag höra:

Jag kan mycket väl förstå om alla dessa begrepp väcker aggressivitet och höjer testosteronet, speciellt hos de som redan har problem med temperamentet.

Oftast förmedlas dessa beskrivningar med en hög, upphetsad röst också, inte ovanligt t o m skrikandes.

Dessvärre utsätter vi barn för detta dessutom, och ger dem illusionen om att aggressiviteten, språket och attityden till sport är bra, och det redan när barnen är i väldigt späd ålder.

Sedan har vi väl alla hört om våld på läktare, utrymda arenor, slagsmål på krogar efter matcher etc.

Om man städade upp alla vidriga aggresiviterer i språket kring sporten skulle nog attityden som ställer till problem mildras, kanske t o m till stora delar försvinna med tiden.

Om bara t ex journalister vägrar använda dessa begrepp som till största delen inte behövs för att förmedla sport så skulle nog mycket vara vunnet redan där, vilket kan starta en bra utveckling.

Sport i sig är det ju inget fel på, speciellt inte i dessa tider när människor, från de yngsta till de äldsta, rör sig för lite.

Det är den aggressiva mentaliteten och språket som följer med sporten i Sverige idag som skadar.

Jag hoppas innerligt att hundsporten inte är på väg mot den övriga sporten med tiden, då är det bättre som idag att bli betraktad som något roande, med ett visst löje, från journalisters sida.

Främja VI-känsla istället för VI OCH DEM-känsla så kommer vår värld att bli mycket bättre!

Ska man stödja sina barn till att bli bättre på att vara ute och aktiva är hundar än så länge ett bättre alternativ än de flesta andra sporter, som jag ser det, då många andra sporter väcker så extremt mycket aggressivitet. Riktigt så illa är det inte ännu bland hundägare, men vi är på väg dig med allt skitsnack och alla anmälningar mot varandra etc.

Måtte vi hundmänniskor aldrig bli lika illa däran som många andra sporter är idag.

Även förr kunde man vara "duktig" på att snacka skit. Här kommer ett exempel på ordspråket: Ingen rök utan eld.

T ex så brukar jag dela axilur granulat (axilur i pulverform) till mycket små valpar med rakblad på en spegelbit. På det viset ser jag att varje valp för exakt vad den ska ha. Ett knep jag sett på TV när de i amerikanska serier delat knark, och därmed tänkte att jag skulle försöka för att se om det var bra. Hittills tycker jag det har varit överlägset bra sätt att få exakt delning. En som var hemma hos mig och såg detta började sprida till folk att jag brukade och sålde knark (efter att jag nekat dem att få köpa hund av mig). Det var så jag finansierade mina hundar påstod denna ryktesspridare!!! Ett annat exempel: En blivande uppfödare ville vara med vid en valpning. Jag rinde och sa att denna var välkommen då min hund hade startat förlossningsarbete. Jag hade då burit fram min bricka med förlossningsgrejer. Förlossningen skedde i mitt sovrum. På brickan stod bl a glidmedel som jag använder om jag behöver gå in i tiken och känna efter. Något år efteråt kom det rykten att jag horade för att finansiera mina hundar!!! Till saken hör att denna människa hade tagit en hund på avbetalning av mig och betalade inte den som utlåvat. Det slutade med att denna valp aldrig blev betald... Så är det alla dessa som anmält mig genom tiderna till alla instanser som är möjliga, för att jag tjänar så mycket pengar när jag säljer valpar. Sammanfattning: Innebär detta att jag är en hora som brukar och säljer knark och dessutom är stormrik på hunduppfödning?

Hur märker man att man står framför en skitsnackare eller en hygglig människa?

Alla är olika men ibland går grundinställningarna väldigt tydligt fram vid val av ord. Jag hör kennelinnehavare som kallar andra kennelinnehavare konkurrenter. Jag kallar andra kennelinnehavare kollegor. Små saker i inställningen kan visa på stora grundläggande och betydande skillnader.

Vilket är viktigast? Stå bredvid och döma eller hjälpa? Man kan rent fråga sig vilket gör världen till en bättre värld att leva i?

Sanningen kommer alltid fram, förr eller senare. Tänk på det alla ni som väljer att ljuga om er själva och andra. Ta istället och tänk på ert eget liv och er egna karma.