Storlek

 

Storleken har betydelse. Att avla på för små tikar ökar risken vid förlossningar och att avla på gigansiskt stora tikar ökar till viss del också risken för problematik vid förlossningar.

Om man räknar ut normal födslovikt i förhållande till mammans vikt så är mellanstora hundar och deras nyfödda valpar det "normala" (snittstorlek på hund). Det är snittet som man jämför med. En extremt stor hundmamma (t ex S:t Bernhardshund) får i förhållande till sin kroppsvikt mindre valpar att föda ut än genomsnittet, d v s det "normala". När det gäller små hundar är förhållanden det motsatts, små tikar (som t ex Chihuahua) får förhållandevis stora nyfödda valpar. Vikten blir alltså förhållandevis större ju mindre mamman är. Några smarta och duktiga människor har räknat på detta, vid vikter under 2 kg ökar risken katastrofalt för kejsarsnitt p g a att valparna är för stora för att komma ut genom mammans bäckenöppning. Naturligtvis är också tikens konstruktion av betydelse, det finns t ex små Chihuahua som är små p g a korta ben, men kroppen tillhör mera en hund som är större. Där är bäckenet bredare, så där finns större chans att det ska gå bra, fast då får man avla fram en Chihuahua som inte är rastypisk, och det ska vi kanske inte göra? Vill man ha en hund som ser annorlunda ut tycker jag att man ska välja sig en annan ras.

Vikten är alltså mer talande för om en liten hund är för liten eller inte än vad mankhöjd är. Därför är det mer relevant att prata vikt.

Tänker man på lång sikt (flera generationer, framtiden) så vill man ju helst ha en storlek på sina hundar som är så ideala som möjligt, då bör man hålla sig till liknande storlek på både mamma och pappa. Ta t ex en som gillar små Chihuahuor, för att rasen inte ska dö ut går de klokast att hålla sig strax över 2 kg, och försöka hålla sig där på både tikar och hanhundar, då är det med tiden största chans att få en blodslinje som har den storlek man vill ha, utan att ända upp i hundar som har "pappans" storlek som då kanske är avvikande. Vill man ha så små hundar som möjligt, även på bekostnad av mammans liv, så kan man naturligtvis chansa på för små hundar, och därmed öka risken för att förlora både tik och barn under förlossningar. Det är vad jag personligen klassar som en variant av djurplågeri.

Det finns alltså en smärtgräns nedåt, uppåt i vikterna är det motsatsen, valparna blir mindre och mindre, i förhållande till mammans kroppsvikt, så problemen med att få ut valpar ur tikar för att valparna är för stora för mammans bäcken är alltså minimal på stora raser. Däremot så när livmodern växer till gigantisk storlek och tänjs ut till max kan muskulaturen påverkas / försvagas kring livmodern, därför kan det lättre bli värksvaghet på stora raser än på små.

 

Om man medvetet vill sträva efter att avla fram små hundar (eller andra djur) så måste man trots det tänka på hundens bästa. Älskar vi hundarna så riskerar vi inte deras liv i onödan.

Vi tar alltid en risk när vi parar en hund. Ju mer hunden väger under 2 kg, ju större är risken. Riskerna ökar lavinartat för varje gram "för lite".

Man kan naturligtvis också ta hänsyn till bäckenstorlek. Helt enkelt hur bred hunden är över bakdelen av ändan. Har hunden ett väldigt brett becken är en sådan hund normalt några hg tyngre än en hund med samma mankhöjd men med smalt bäcken, så även om mankhöjden är väldigt låg så blir vikten tyngre om bäckenet är brett. Det är alltså vikt och inte mankhöjd man ska gå efter när det gäller om en tik är för liten för att para eller inte.

Att para på för små tikar är inte bara själviskt, det är djurplågeri.

Vill man då avla fram små hundar så skaffar man in NORMALSTORT avelsmaterial från linjer där det ofta förekommer små individer. Parar man sådana med varandra, så ska man fortfarande bara använda det bästa avelsmaterialet. Friska och sunda individer, friska och sunda i både kropp och själ.

Man kan också använda små hanhundar på tikar med mer normal storlek.

Man bör inte para tikar som väger mindre än 2 kg.

 

När jag utesluter en hund från avel p g a att den är för liten, så blir jag arg när folk vill ha dem till avel! Skulle jag sälja min älskling till en som är beredd att ta död på min lilla goding? KNAPPAST!!!

 

Storleken beror på en mängd saker, först och främst gener, sedan går det att via dålig skötsel få hunden att bli mindre än vad som var genetiskt. Däremot går det inte att få en hund större än generna medger hur mycket man matar den. Matar man hunden på gränsen till undernärd uppnår hunden full storlek men senare än vad det annars skulle blivit. Är hunden undernärd under uppväxten kan den bli mindre än vad generna medger.

En extremt stor valp i valplådan kan ibland bli senare att resa sig på benen, att utforska omgivning, att öppna ögon o s v. De kan bli något senare i sin fysiska utveckling än de som är normala eller små i storlek. Det innebär inte att de blir sen som vuxen, de tar igen det så fort de kommer dit bit för bit.

 

När vi pratar med framför allt USA blir det ofta förväxlingar om vikt, då vi har olika mätsystem. Detta är det exakta: 0,45359237 kg = 1 lbs. Omvandlingstabeller för mankhöjdsmått och viktmått finns här.

 

Eftersom jag har flera hundar som är på tillväxt så säger inte storlekarna nedåt så mycket. Jag kan dock säga att hundar som har vuxenvikt under 2 kg oavsett ras tar jag inte i avel. Största storleken säger däremot lite om vad jag har för storlek på mina respektive raser.

Min största jag haft på vardera ras som jag avlat på.

 

 

PODENGO P. GRANDE

Här ligger vuxna vikterna på 19 - 28 kg. Mankhöjden skiljer sig mycket åt också, fast de alla är inom rasstandardens mått. Läs mer om våra Podengos vikter här.

 

 

JAPANESE CHIN

Detta är den svåraste ras jag någonsin haft eller hört talas om när det gäller storlek. Man vet aldrig när de slutar växa, inget finns på valpar som direkt indikerar vuxenvikt. De minsta kan bli de största och vise versa. Jag har t o m haft små 2 - åringar som blivit på större sidan vid 4 års ålder! Vid 4 års ålder har i alla fall en Japanese vuxit färdigt till sist. Jag har också åtskilliga gånger sett Japaneser som tvärt slutat växa vid 6 månaders ålder och aldrig blivit större!

 

 

CHIHUAHUA

Det finns olika sätt att "gissa" vuxenvikt på Chihuahua genom att studera valpvikter. Här kommer några beräkningar som folk spekulerar om eller hävdar är den enda sanningen. Här finns massor av material om Chihuahua vikter. Läs mer här. Tabell på våra egna Chihuahuas och deras tillväxtkurvor.

 

 

ALLMÄNT

Den enda sanningen som jag ser det är att det finns allt för många faktorer som påverkar vuxenvikten så detta är enbart spekulationer. När en hund slutar växa (gå upp i vikt och / eller mankhöjd) beror också på en mängd olika faktorer, så det går heller inte helt att fastställa. Hundvalpar ska få vara friska och får bra mat och hålla bra hull, det är viktigt.

Mankhöjden är vanligast uppnådd före full vikt på de flesta hundraser.

 

 

HULL

Däremot vet vi att vissa håller hundarna på tok för tjocka och utan att de fått röra sig ordentligt, alltså utan muskler. Vi vet också att vissa håller hundarna på gränsen till undernärda, de kan eventuellt gå upp i vikt senare, när de är stora nog att få i sig tillräckligt med mat hos en så klantig ägare. Det är inte ovanligt att denna typ av ägare sätter en kull på tikarna för att därmed höja deras rang och hunger så hunden själv lär sig äta mera och vågar ta för sig mera.

 

 

SJUKDOM

Vissa kennlar t o m i Sverige numera har sina hundar så kraftigt infekterade av t ex parasiter så valparnas hela uppväxt kurva blir rubbad. Detta gäller t ex  Giardia som är på MYCKET kraftig frammarsh i Sverige trots att många veterinärer i Sverige inte har en aning om vad det är eller hävdar att det inte finns i Sverige. Läs mera under sjukdomar.

Man kan till viss del dra slutsatser om skötsel och sjukdomstillstånd genom att studera valpars viktkurva.

 

 

FÖDSLOVIKT

Alla dessa vikter är väldigt preliminära.

Avvikelser på enstaka individer, avvikelser på vissa raser, avvikelser vid t ex sjukdom, antal valpar i kullen, avvikelser efter vilket dygn valparna är födda på, avvikelser beroende på utfodring o s v är alla normala.

För att höra vad som är normalt för en tik, ta vikten på er tik och fråga er uppfödare, de kan kanske ge ett ungefärligt besked om vad som är att vänta.

Något som verkar vara den största bidragande orsaken till större avvikelser är uppfödaren. Vissa uppfödare får om och om igen mycket små nyfödda valpar. Vissa får motsatsen. Alltså spelar skötseln stor roll när det kommer till födslovikten på nyfödda valpar.

 

 

Födelsevikter contra vuxenvikt

Födelsevikt på valpar har inget alls med hundens vuxna vikt att göra. Det som påverkar födslovikterna är komplex. Här kommer några exempel på vad som påverkar födslovikten:

Man kan snabbt förstå att dessa orsaker inte påverkar vuxna vikten nämnvärt.

Däremot har valpens tidiga och även senare uppväxt till viss del att göra med vuxenvikten. En extremt dåligt uppfödd valp kan få något mindre storlek än en bra uppfödd valp. En bra uppfödd valp växer ibland fortare som ung.

En rent vanskött hund kan få betydligt mindre storlek, ofta i kombination med fysiska defekter.

Men det finns alltid undantag och vissa raser och blodslinjer som har annorlunda tillväxtkurva. Japaneserna är en sådan knepig ras. Det finns alla olika varianter av tillväxtkurva på den rasen, oavsett yttre omständigheter.

Vilken hund som helst av vilken ras eller blandning som helst behöver inte bli i storlek som födslovikt visar, det är helt och hållet slump och följer ingen relation alls mellan födslovikt och vuxen vikt.

Som sammanfattning kan man säga att av valpar med normalt skötta mödrar och normalt uppväxta valpar är det absolut vanligaste är att valpen växer upp till den storlek den är programerad för i sina gener, oavsett födslovikt.

 

 

Kritiska vikter

Här är några riktlinjer att hålla ögonen på när det gäller växande valpars vikter; När valpar går under 100 gram är det kritiskt att få dem att överleva. De behöver kuvösliknande insatser. När valpar går ner i vikt motsvarande ca 50 % av sin födslovikt så har de inte mycket till chanser att överleva. När en valp väger under 1 kg så är deras immunförsvar inte tillräckligt uppbyggt, vilket gör den extra känslig för smittor och t o m vaccin.

Kuvös.

 

 

Storlek - vikt

Varför väger jag hundar så ofta? Jo, för att lära mig!

En sak jag lär mig är att vikten aldrig helt speglar resultat, utan är endast en indikator i de flesta fall.

T ex vad valpar väger säger bara så mycket om vuxenstorlek.

Uppgång i vikt under dräktighet säger bara så mycket.

Uppgång i vikt eller avsaknad av säger bara så mycket om hälsotillstånd.

Vikt kan användas som ungefärlig indikator.

Vikt bör användas regelbundet i alla lägen vid uppmatning av vuxna magra hundar och vuxna feta hundar.

Har man extremtstora hundar som är svåra att komma åt att väga så kan man besöka t ex veterinär kliniker, de har numera ofta en stor våg som de oftast låter allmänheten använda till förmån för hälsovård av hundar eller som alternativ använda måttband på midjemått.

Midjemått går att manipulera på flera sätt och är därför inte lika exakt, så våg är att föredra.

Manipulerande av midjemått kan vara att man tajtar åt olika hårt kring midjan. Har man t ex en newfoundland kan midjemåttet ändras p g a fällning av pälsen.

En klassiker som många använder på magra hundar som ställs ut trots att de inte är i utställningskondition då de är magra brukar man ge pannkaka eller pasta dygnet närmast utställningen för att pumpa upp midjemåttet och därmed få hunden att se mer välnärd ut än den är för en okunnig domare. 

Viktuppgång valpar finns att se på alla enskilda valpar som föds upp här eller växer upp här. Här är siffror som talar sitt tydliga språk: Viktuppgång dräktiga. Uppmatning av hund.

 

Uppdaterad 2018-07-13