Människan, hunden och övriga husdjur

Man tror att hunddjuren utvecklades på den nordamerikanska kontinenten för 30 miljoner år sedan och sedan vandrade dels till Sydamerika, dels över Berings sund till Gamla världen.

Den äldsta ca 7 miljoner år gamla lämningar av äkta Canis art har man funnit i Spanien.

Här förstår man snabbt att det är något lurt med det hela. Om hunddjuren kom till Eurasien för 4-6 miljoner år sedan, hur kan det då stämma med den ca 7 miljoner år gamla lämningen i Spanien? Kom den dessutom över Berings sund så förstår man lätt att de inte hade flygplan att frakta djuren med på den tiden, utan de vandrade! Inte sträckvandrade, utan bredde ut sig med tiden. En generation sökte sig lite längre bort, nästa lite längre bort, ungefär som sker idag. Visserligen har hunddjur en snabb generationsintervall, men det tar sig tid i alla fall. Det är en himla lång "vandring".

För 2-4 miljoner år sedan uppträdde en föregångare till nutidens prärievarg i Nordamerika. Samtidigt levde den så kallade etruskvargen (canis etruscus) i Europa.

Schakalen (canis aureus) är nästan okänd som fossil, men dess större släkting vargschakalen (canis lupaster) är ganska vanlig i Palestina under perioden 2 588 miljoner år sedan till 11 600 år sedan.

Spridda över hela Europa har man hittar relativt småvuxna hundar som var ganska likartade. De är ca 2,5 miljon år gamla. Detta visar att dessa hundar var vanliga över ett stort område då. Detta innebär inte att hundarna och människorna gick samma väg ännu.

För ungefär 1 miljon år sedan gav etruskvargen upphov till den nutida Vargen (canis lupus) som spred sig också till Amerika.

Samarbetet människa - hund har troligen pågått mycket längre, man spekulerar om att människans och hundens förfäders samarbete går så långt tillbaka som närmare 250 000 år. Detta är alltså en vetenskaplig spekulation.

De äldsta(?) hundresterna man har hittat fanns i Kina, de dateras till ca 150 000 år gamla. Man tror att Schakal och präriehund aldrig levt i Kina men det fanns mindre Varg sorter, så en teori är att dessa kan vara upphovet till dessa hundar. I vilket fall är det troligt att hundar och mindre Varg sorter har blandats.

En bakgrund och tidsangivelse på hund är att hunden troligen härstammar från Vargen och att arterna skildes åt för ca 100 000 år sedan. Detta är alltså ytterligare en spekulation i vetenskapens namn.

Logisk uppskattning bör bli att "hunden" är minst 76 000 - 135 000 år gammal. Måste jag upprepa? Ytterligare en spekulation.

Det har hittats fossila och genetiska fynd som tyder på att människan levt nära hunden redan för 100 000 år sedan.

Antropologer menar att vissa kulturer att leva med hund är 70-80 000 år gamla. Spekulation igen.

De äldsta hundskelettet som någonsin påträffats är ca 30 000 år gammalt. Resterna har alltid(?) påträffats nära människoskelett. När det började bli vanligt att begravas med hundar, det indikerar att "hunden" hade etablerat sig sedan lång tid och var väl etablerad och accepterade bland människor. Detta var i Europa. Så antagligen är alltså hunden och människans samarbete i Europa minst mer än 30 000 år gammalt, det kan man utan tvivel gissa utifrån detta. Hundarna är dock mycket äldre.

Hunden är antagligen mycket äldre än de 20 000 år, som är de äldsta arkeologiska hundfyndet i form av en grottmålning i Afrika (människa och hund i samarbete jakt). Detta torde då säkerhetsställa att hundar och människa hade ett bra samarbete redan för bra mycket mer än 20 000 år sedan i Afrika.

Vissa teorier pekar mot att hunden kom till för ca 16-20 000 år sedan, då människan etablerade jordbruk och boskaps skötsel.

En hundvalp ligger begraven i Tyskland i en människograv som tros vara ca 14 500 år gammal.

Det äldsta fyndet av grottmålning i Europa är från Spanien, Cueva Vieja, ca 13 000 år sedan.

För ca 13 000 år sedan fanns det många fler olika djurslag, många började här dö ut, först de väldigt stora och sedan neråt i storlek, detta pågår än idag. För att nämna några tidiga exempel, sabeltandad tigrar, jätte sengångare (2 ton tung), mammutar av många olika sorter, dvärg mammutar o s v.

Människorna i Jaguargrottan var jägare som kom till Nordamerika från Sibirien för ca 12 000 år sedan. Det är därför inte omöjligt att deras hundars ursprung var från Gamla världen, kanske med ursprung från istiden. Vi förstår då att det är minst 12 000 år sedan hund - människa samarbetade i Amerika, troligen då via "invandrare" från Eurasien.

För ca 12 000 år sedan, när människan började bosätta sig mer än leva som nomader, då uppträdde flera tydligt skilda raser, som sedan splittrades upp ytterligare. Under denna tidsperiod kan man se att flera raser redan var utnyttjade av människan som specialister inom sitt område, jakt, vakt, vall m m. Detta indikerar en mycket lång tids samarbete för att ha fått fram olika raser. Det indikerar att hunden redan hade börjat gjort sig påmind som samarbetspartner i olika situationer och människan hade börjat manipulera deras gener för att få fram bästa hunden för varje situation.

I USA är det äldsta fyndet av tamhund 10 300 år gamla lämningar. Det hittades i Jaguargrottan i Idaho. Här hittade man två olika raser, en stor och en liten. Att det redan finns två olika raser är ett bevis, så gott som något, på att hunden redan hade varit husdjur väldigt, väldigt länge, troligen tusentals år, för att två olika storlekar av hund ska finnas på en plats.

Det äldsta (säkert daterat) tamhundsfyndet i Eurasien har man gjort i en brittisk stenålderskultur i Starr Carr i Yorkshire, England. Det är 9500 år gammalt. Då var antagligen sedan länge hunden och människan partners.

I Danmark hittades 7 000-9 000 år gamla lämningar, där fanns de så kallade maglemose hundarna. De liknade i stort en Gråhund - Jämthund i modellen.

Hundhållning i Jarmo, Irak bekräftas bl a av figurer i lera som är daterade till 8 750 år gamla. För ca 8 500 år sedan fanns även andra fynd av hundar i Jeriko.

Den tidigaste Dingo lika fossilen är från Ban Chiang i nordöstra Thailand, den är daterad till 5 500 år f kr. Är hunddjuren runt Thailand, Nya Guinea, Australien modärnt?

I Skateholm, Sverige har man funnit ca 5 000 år gamla lämningar efter hund, man har också funnit fossil på Stora Karlsö utanför Gotland i Sverige.

Vi känner till korsningar av hund - Varg som sker intill dagens (2010) datum så det finns inga tvivel om att Varg är en del vissa hundars gener.

Vi vet att hund - Schakal hybrider + hund - Varg hybrider kan få levande, fertil avkomma.

Vissa detaljer i hundens uppbyggnad av tänderna och vissa drag i kraniet skiljer hunden från Vargen och Schakalen.

Det vanligaste idag är att tro att urhundar och Dingo är förvildade tamhundar.

Uppfattningen idag är att Vargen och enbart Vargen är ursprunget till hunden. Då Arabisk Varg eller dess föregångare.

Ingen djurart i världen idag uppvisar samma variation i utseende och mentalitet än hunden.

Det finns mellan 400-600 hundraser idag, beroende på hur man räknar, alla 600 hundraser är inte godkända av klubbar, men ändå räknade som raser, t ex vissa urhundar.

Raserna i sig har uppkommit genom en blandning av mutationer, selektiv avel och korsningar av raser.

I starten uppkom säkert "raser" genom att de levde isolerade och på vad som fanns till hands att få tag på.

Fortfarande utgjorde naturligtvis selektivt urval en naturlig del, eftersom människan säkert tog till sig de hundar som var trevligaste, snabbaste, bästa jägare o s v, och hundar som inte passade behoven kanske slank ner genom strupen eller eliminerades på annat vis.

P g a att människan och dess hundar levde isolerade uppkom olika typer, som senare utvecklade olika raser.

Till en början var säkert "uppfödningen" mer eller mindre slumpmässig. Trots det är jag övertygad om att ifall någon hund var olämplig, slogs den ut, och om någon hund var extra bra sparade människan säkert valpar från den hunden - hyndan än från en medelmåttig hund. Så viss typ av manipulering av aveln skedde nog omedvetet redan från starten.

Under senare århundraden har man tagit till kraftig inavel för att renodla vissa egenskaper.

Hunden härstammar från en art, enligt vissa forskare, och från vissa andra forskare tyder allt på att hunden kommer från en sedan länge utdöd canis art som utvecklats i en parallell linje med andra canis djur.

Man har ännu inte funnit några nya canis arter som är utdöda än de som redan är namngivna. Därför kan det också vara så att urhundarna, Dingon eller andra stamformer av Canis som det finns rester av än idag är ursprunget. Eller flera urhundar...

Enligt denna uppfattning kan hunden vara en egen art, fast vi måste erkänna att canis korsningar har inträffat, mer eller mindre, i många hundraser, troligtvis i alla från begynnelsen.

En vanlig teori idag är att hunden har utvecklats från Varg eller från ett sidospår till Vargen. Kanske från en utdöd art av vildhundar. Det troliga är att hunden inte härstammar från en gemensam anfader till dagens hund, utan är ett hopkok av flera sammanfallande linjer. Man tror att 5 olika typer av hund har fungerat som föregångare till dagens raser.

Golden Schakals har sin utbredning i Afrika, Nordafrika, södra Asien och Europa. Golden Schakal kan vara hundens anfader med sina hundlika läten. Utbredningsområdet innehåller de områden som man ser som Homo sapiens. Läs mer på Schakal.

Man kan tro att Varg sedan har blandats in i stor skala, eftersom Vargens DNA är enormt likt hundens. Samtidigt har då ursprungliga egenskaper bibehållits, läten och egenskaper att klara extrem värme och hetsjakt bättre p g a att den kan svettas mellan tårna, egenskaper som Vargen inte har. Läs mer under Varg.

Antagligen brydde sig inte människan till en början om någon form av medveten avelsplanering. Eftersom Schakal och Varg är kompatibla med varandra så tog säkert olika hunddjur varandra i brist på bättre där så var naturligt.

Detta innebär t ex hundar i Afrika parade sig säkert med de hunddjur som finns där (Schakaler av olika slag och Afrikansk vildhund), hundar i norra Europa tog säkert vad som fanns till hands där (Varg).

Pygméfolket i Kongo har ju sin joddlande Basenji hund. Kanske denna hund typ är sprungen ur den ännu mer extrema Side-striped Schakal eller att Side-striped Schakal har spelat en stor roll på senare stadium. Läs mer under Schakaler.

Om Neandertal människorna däremot skapade tamhunden är Varg den troligaste anfadern till hund, både den människan och det hund djuret vad anpassade för samma extrema kalla klimat + att levnadsområden är gemensamma.

Båda alternativen kan naturligtvis vara riktiga, Varg har blandats in i våra tama hundar i extremt tundraklimat av Neandertal människor och Golden Schakal har blandats i våra tama hundar i extremt torrt och varmt klimat i norra Afrika eller avgränsande södra Asien av Homo sapiens.

Konrad Lorenz föreställde sig att hunden var utvecklad ur tama Schakaler. Men han trodde vidare att Vargen på samma sätt kan ha varit upphovet till vissa hundraser. Slutligen att dessa från Varg och Schakal härstammade djur upprepade gånger korsats med varandra och på så sätt fört oss fram till dagens hundraser. En teori som inte alls låter omöjlig.

Darwin berättar om en hund från Sydafrika som hade tagits över till England och när hon löpte väckte stor uppmärksamhet, inte bland traktens hundar utan dess rävar! Det intressanta med detta är att det kan ha uppstått kors parningar med t ex hyena, räv o s v. Huruvida någon varit fertil av avkommorna vet man aldrig, men det ska alltså inte uteslutas att det finns en droppe av annat blod i våra hundar än Canis.

Än idag sker det runt om i världen att man ibland blandar in vilda djur i hund stammarna för att förbättra något hos hunden.

Människan har haft en stor hjälp av hunden för att kunna hävda sig mot den mängd av kraftfulla rovdjur och andra stora djur de levde ihop med. I en värld där många faror hotade, stora rovdjur, kraftiga bytesdjur m m, var det kanske naturligt att ta hjälp av hundar, hellre offra en hund som var lättare att ersätta, än förlora en människa.

I en så farlig värld är ett djur som människan med sin långsamma reproduktion och långsamma löpning verkligen utsatt.

Hunden är extremt anpassningsbar, har stort mångfald, snabb reproduktion, vilket gjorde det förhållandevis lätt för hunden att anpassa sig och leva i nya miljöer.

Vår förmåga att använda hunden var troligen en stor, om inte avgörande, vändpunkt för människans fortlevnad! Jag har svårt att tro att människan utan hundars hjälp skulle kunna överleva stora rovdjur och farliga gräsätare, eller överleva genom jakt utan hund på öppna grässlätter och få tillräckligt med föda för att överleva utan hundens hjälp.

För att inte tala om när människan började laga mat, tänk er vad matoset skulle spridas långt med vinden och dra till sig rovdjur! Hur kunde bara människan leva tryggt under sådana förhållanden? Genom att bli varnad av hundar! Och genom att de lokala stammarna av rovdjur hade lärt sig att människan var farlig, p g a hundarnas larmande och utfall.

Liknande ser vi än idag. Lokala rovdjurs stammar har så mycket respekt för människan, eller egentligen människans hundar, så rovdjuren håller sig undan.

Man vet att hunden var en tidig följeslagare till människan, och man tror att människan har hunden att tacka för sin överlevnad. Man tror det vore svårt för människan att kunna överleva de stora rovdjuren utan hunden.

När så människan fick anpassa sig till slätter istället för djungler blev det tuffare för den tvåbenta människan att jaga och hinna ikapp bytesdjuren, jag tror att enda sättet för människan att få tag i tillräckliga mängder byten blev att ta hjälp av hunden. Jag tror att det under denna tid kom en explosion av människor (som tidigare konstaterats) såväl som tamhundar. På detta vis var säkert hunden en bidragande orsak till varför människan kunde öka så pass mycket på kort tid.

En människa i hett klimat, behöver en hund som klarar hett klimat. En människa i kyligt klimat behöver en hund som klarar extrem kyla.

En människa som Neandertal var väletablerade i kallt klimat med de krav på teknik för jakt, boende och kläder som de uppenbart klarade väl. De borde likaledes ha klarat att tämja hundarnas förfäder och använda deras goda egenskaper. Detta var mitt under istiden, som startade för 2,5 miljoner år sedan.

Människan har varit samlare och jägare och haft detta sätt att leva som enda livsstil tills jordbruk och husdjurshållning började. Denna livsstil var perfekt för att ha hund! Hunden följer som herre överallt, alltid, och har inget emot att röra på sig.

Hunden hjälper med bara sin närvaro till att bevaka, larma, försvara, det är hunddjurens uppgift. Det är hundens natur. Den vill överleva, alltså äta, så den måste jaga, det faller sig också naturligt för en hund, när hunden skaffar sig en tvåbent flockledare är det lika naturligt att jaga tillsammans med den flockledaren. Dessa två uppgifter bör antagligen vara de första, tillsammans med att hunden stannade kvar naturligt bara den fick lite skräp som människan inte åt, så den var städare också!

Långt senare när människan skaffade andra husdjur, var den med största säkerhet snart vallare också, förutom vakt åt de utökade familjemedlemmarna.

Man tror att hunden är det första husdjuret människan hade. det verkar högst troligt, anser jag.

Nutida hundar har störst genetisk variation i fjärran östern och många extrema överdrifter, extrema överdrifter i utseendet betyder i regel längre evolution. Normalt skulle detta tolkas som att hundens ursprung är i fjärran östern, men det kan också vara en följd av "sen" inavel i samband med överdriven manipulerad avel. Vi ska dock inte avfärda Asien som hundens vagga.

Vi vet alla att likheterna mellan Varg och hund är stora. Morrande, ylande, signalera med svans och ragg, visa tänder, luktmarkeringar, kroppsspråk, öron.

Somliga anser också att brunstfenomen, dräktighetstid, ögonens öppnande, mjölktändernas tillkomst, flock hirarki, intelligens och sociala beteende är den samma för Varg och hund, vilket jag inte håller med om. Inte mer lika än andra olika canis.

Vissa olikheter finns också mellan hund - Varg, skallet och förmågan att svettas mellan trampdynorna är ett par olikheter som naturligtvis har kommit någonstans ifrån.

Förmågan att svettas genom fötterna har Schakalen! Ljud liknande hundens skall förekommer hos Golden Schakal.

I vardagsliven kunde hunden också göra en enorm nytta genom att vakta och skydda, och framför allt larma, så kunde människan bli mer effektiv utan stressen som rädslan annars skulle ge. Hundar kunde hjälpa till att bära, släpa. Jag är övertygad att människan med automatik snabbt lärde sig förstå hunddjurens breda register, ibland av slump, ibland genom expediment lusta, ibland genom lära av andra stammar.

Hundens anpassningsförmåga är otrolig. De är härdiga, de anpassade sig lätt till klimat, situationer m m, den är oerhört flexibel, fysiskt som psykiskt. Hunden var antagligen av yttersta betydelse för människas överlevnad.

Gissningsvis började antagligen djur att få respekt för människornas vän hunden, vilket gav människan fördelar.

Denna utveckling går att studera bland Afrikas lejon. Lejonen lärde sig att lämna företräde åt människan p g a dess samarbete med hunden.

I Sibirien finns halvnomader med renar att rida på och använda som lastdjur. Samojederna i nordvästra Sibirien har stora flockar med renar, de använder också ren som dragdjur. Dessa Sibiriska folk har hundar för vallning. Antropologer menar att dessa kulturer (det sättet att leva med hund och allt) är 70-80 000 år gamla.

Människan behövde en hund som klarade klimatet där de levde och var villiga att utföra de sysslor som människorna behövde hjälp med. De hundar som var starkas, härdigast för det klimatet och passade bäst till den hjälp människorna behövde i just det området, de överlevde och nedärvde sina egenskaper till nästa generation. Detta är den grova starten på vad vi kallar hundgrupper som sedan också delas upp i vad vi nu kallar hundraser.

Vi människor har valt att leva med hunden i symbios. De utnyttjar oss, vi utnyttjar dem. Ett förträffligt samarbete för båda parter. Några exempel vad hunden har tjänat till runt om i världen:

Hundraser är alltså uppkomna från deras, i starten, bruksegenskaper och förmåga att överleva rent fysiskt på den plats de levt.

Några egenskaper som finns på vissa raser men som deras vilda släktingar tycks sakna är bl a:

Varg	400'000 = 400 miljoner
Prärievarg	4'000'000 = 4 miljarder
Schakal	40'000'000 = 40 miljarder
Hund	400'000'000 = 400 miljarder

Trots att hunden spelade en naturlig och viktig roll i "hushållet" i Afrika värderades den inte speciellt högt. Den var där för människan, men människan behövde inte vara speciellt uppmärksam på det, den bara fanns, uppskattades säkert på sitt eget sätt, men sågs inte som någon direkt statussymbol, sågs inte som något särskilt dyrbart. Inte mer än andra husdjur. De var visserligen tillgångar, som betalningsmedel t ex. Men inte direkt något jätte värdefullt.

År 200 e kr vet man att ett visst speciellt spel med stenar i gropar som skulle förflyttas strategiskt var vanligt i sydöstra och sydvästra Afrika, detta tyder på ett större utbyte och kanske handel och samarbete mellan stora ytor i södra Afrika.

När hunden väl kommit in i människans liv kan man lätt upptäcka, men lite kreativitet, att hunden kan hjälpa till lite över allt. Steget som varnare, sedan försvarare och nästa steg som jaktkompis o s v. Bit för bit nästlade hunden sig in i vårt samhälle, den ena blev beroende av den andra. Vi levde i symbios.

Jordbruk i massiv skala med stadsbildningar ser vi i olika delar av världen. I Indalusien, Kina, mellan Amerika, Oceanien och Nya Zeeland med början för ca 12 000 år sedan, vid istidens slut. Dessa kulturer är ganska fullgångna med effektiva grödor och husdjur.

Troligen uppkom dessa livsstilar delvis som följd av ett bra och ovanligt stabilt klimat vid istidens slut.

Det finns skäl att tro att människan har odlat i mindre skala i mycket lång tid före dessa högkulturer. Rimligen är dessa lokala odlingskulturer en vidareutveckling av ett småskaligt odlande som människan bedrivit under mycket lång tid.

Hypotesen är att Homo Sapiens började odla för 40 000 år sedan och att detta gav upphov till större befolkning och vid missväxt och istider större vandring.

Vi har ett utbredd samarbete med lämpliga djur. Lämpliga djur för människan är oftast djur med flockbeteende, med normalt en stark dominant ledare. Djur av detta slag blir mer hanterbara för människan.

Ibland har man accepterar att han djuren är svåra att handskas med och bildat husdjursflockar utan hannar. Tjurar, galtar, baggar och hingstar kan ju vara svåra att kontrollera, speciellt då de var mer "ursprungliga" så underlättade det säkert inte. Parningar skedde då troligen med vilda dito.

Vi har också oftast avlat fram mindre varianter, t ex uroxen var 1,7-1,9 m i mankhöjd. Kanske har de blivit mindre p g a liten avelsbas, alltså inavel? De flesta djuren kom dock från ett begränsat område, Indusdalen, där också de flesta viktiga grödorna härstammar från.

Från detta område kunde människor sprida sin nya livsstil till områden med liknande klimat och få resurser att bygga samhällen och handel och kommunikation.

Det finns stora områden som inte är lämpliga för denna nya livsstil och här har människan varit tvungen att behålla en ursprungligare livsstil, utan ny livsstil hölls antalet människor på stabil nivå. Vid modärnisering ökar människorna i antal.

Människorna tar hand om väldigt många slags vilda djurungar, bara för att vi vill, och ibland för nytta, ibland för nöje. T ex sällskap till barnen. Tvärs om är det endast hund - Varg som ibland adopterat människobarn.

Svartbjörn	45 miljoner år
Gråräv och Öräv	13 miljoner år
Rödrävs liknande hund djur	9 miljoner år
Sydamerikas hundar	7 miljoner år
Schabrak Schakal och sidstrimmig Schakal	5-6 miljoner år
Afrikansk Vildhund	3-4 miljoner år
Asiatisk Vildhund = Dole
Abessinsk Schakal
Guld Schakal
Prärievarg	1-2 miljoner år
Varg	15 000 år

Det finns i mitt tycke mycket att ifrågasätta i detta stamträd. För att ta något exempel, är det inte troligt att hundar uppstod i Sydamerika, det finns ringa bevis för det, jag har inte hittat ett enda hittills, och jag har letat! Nordamerika är vanligast att tro att hunden uppstod, men det finns också indikationer på Medelhavsländerna eller Kina är ursprungs platsen för hundar.

En teori är att hunddjuren utvecklades i Nordamerika och bildade många arter med en del extrema varianter, som mycket stora djur och djur som liknande hyenan, och knaprar i sig ben som knäckebröd, och kunde överleva på endast ben som föda!

Tidigare studier har visat att östra Asien är den plats där Vargen tämjdes till hund. Fast jag tror snarare att Asien kan vara den plats där olika varianter av hund uppkom. Eftersom hundar har hittats i form av olika fynd LÅNGT innan Vargen kom till världen. Men som sagt, blandningar senare, när Vargen har uppstått, är högst troligt.

Numera (2009) har KTH lyckats ringa in människans bästa vän lite närmare, tror man.

Tillsammans med svenska kollegor och kinesiska forskare har det kommit fram en rad nya rön vad gäller hundens historia.

Denna nya studie gör gällande att hunden kom till för högst 16 000 år sedan, i Asien söder om Yangtze floden i Kina. Tiden för denna teori stämmer med när befolkningen i den delen av världen övergick från att vara jägare och samlare till jordbrukare och farmare, vilket var för ca 10 000 till 12 000 år sedan.

Enligt denna teori tyder forskningen på att hunden har ett enda geografiskt ursprung, men härstammar från ett stort antal djur. Minst flera hundratals tämjda Vargar tror man, förmodligen ännu fler. P g a det stora antalet Vargar som ligger i grunden torde Varg - hundarna vara en viktig del av kulturen. En ny teori är också att dessa hundar i slutänden åts upp av människan!

Hunddjurens senare utveckling i Europa, hunddjur som användes till vall och vakthundar, levde nog lite närmare människan. Forskningsresultatet har erhållits genom genetisk analys av mitokondriellt DNA, insamlat från 1 500 hundar från hela världen.

Ryssarna har tagit fram Lapps vallhund - Schakal korsningar för att utnyttja Schakalens goda luktsinne som bomb letar hundar för flyget. Så kallad Sulimoyhundar. Läs mer på Schakalens sida.

Den tidigaste utvecklingen om hunduppfödning är förlorat i tiden före det fanns skriven historia. Men vetenskapen bevisar ovedersägliga bevis, enligt vissa, att ursprunget till paria typade hundar går tillbaka till ursprunget av hund, sedan det utvecklades från Varg till Dingo och sedan från Dingo till våra tamhundar. Detta torde dock vara felaktigt eftersom hundar har vandrat på vår jord lågt före Vargens uppkomst...

Dingons utveckling startade i Asien. Den tidigaste Dingo lika fossilen är från Ban Chiang i nordöstra Thailand, den är daterad till 5 500 år f kr och från norra Vietnam 5 000 år f kr.

Enligt utseendet på skallen är de tidiga Dingo fossilen ett mellanting mellan Asiatisk Varg, Indisk Varg och Arabisk Varg (läs mer under Varg) och modern Dingo (läs mer under Dingo) i Australien och Thailand.

Ban Chiang i Thailand är en av de platser som indikerar att människor ändrade sitt nomadiska liv med jakt - samlare, till stationärt jordbruks samhälle. Det senare livet tillät flera relationer mellan vilda djur och människor. Enligt vissa lärda anses starten av domesticeringen av Vargar till Dingos, och Dingos till andra hundar startade för, visar fossil, mellan 6 000-10 000 år sedan.

Dingos utveckling i västra Asien är väldigt annorlunda mot Dingons utveckling i östra Asien. Tidigare dokumentationen av tama Vargar från Israel till domesticerade hundar (Canis familiaris poutiani, Canisfamiliaris, matrisoptimae) antyder att dessa tidiga primitiva hundar utsattes för intensivt artificiellt urval av människan redan från första början.

Det ultimata resultatet av många mekanismer för domesticering är det enorma variation av storlek, former, färger och temperament som finns hos den modärna hunden. Det man ofta glömmer är att hundarnas ca 600 rena raser (enligt FCI ca 300 raser) vi har idag brukar tros komma ifrån en enda enhetlig Canis, via grundlig effektiv avel och genetisk manipulation.

Det troligare är väl att Canis Hund spreds utifrån första fyndet för 7 miljoner år sedan, från dagens Spanien till i förlängningen hela världen, parades med andra lokala Canis arter, selektiv avel utfördes mer eller mindre systematiskt av människan utifrån de lokala behoven, vips, så hade vi grunden till dagens hundraser!

Evolutionen av tidiga Canis i östra Asien är i stark kontrast med utvecklingen i västra Asien.

Även om människans samhälle i östra Asien förvärvade tidiga Canis för mat, jakt, vakt och kanske andra kulturella skäl, verkar de aldrig ha utsatts för selektiv avel eller andra artificiella urval.

Morfologiska jämförelser mellan skallar från tidiga Canis (daterat 5 500 år f kr), moderna Dingos från Thailand och tidiga skallar av Dingos från Australien och moderna Dingos från Australien uppvisar inhemska hundar stora likheter. Den är dock en entydig skillnaden mellan Dingo och tidiga hundar. Hundar, fast de liknar Dingo i storlek och exteriör, är skilda. Det är till denna grupp paria hundar hör, som t ex Thai Ridgeback.

Detta stödjer en teori om att Dingo är en egen grupp av Canis, hundar en annan, äldre grupp av Canis, äldre p g a de tidigast daterade fynden av båda arterna.

Beteendet och andra egenskaper är också en viktig del i att fastställa släktskap.

I det antika Rom (753 f kr till 1453 e kr) vaktade kopplade hundar romarnas hem, därför kan vi än idag läsa "cave canem" (= akta hunden) på mosaik i Pompeji. Under samma tid användes krigshundar med olika inriktning, försvarshundar som skyddade bakre linjen i krig, angreppshundar skickades till frontlinjerna och värst av allt, kurirhundarna, de användes för kommunikation mellan arméförläggningarna, kurirhundarna tvingades att svälja meddelanden och offrades vid framkomsten.

I Fjärran östern runt år 0 användes hundar, liknande stövare, till att spåra upp förrymda fångar.

Skulpturer av Mastiff liknande hundar dekorerar ett buddist tempel i Sanchi, Indien, templet byggdes år 50 e kr.

Under medeltiden (500 - 1500 - talet) fanns det många gatuhundar som sprang kring på gatorna och åt vad de kunde, många människor dog och hemlösa hundar åt döda människor! Kringstrykande hundar åt allt, inklusive skit. Hundar betraktades som ett hot och äckliga. Under denna tid är sällan hunden i böcker, på tavlor eller annan konst.