Urhund - Pariahund

 

Man kan grovt dela upp urhundar i två varianter. Spetshundar och vinthundar. Dessa hundar gissar jag har enormt stora skillnader i arv, då de mentalt, men även i utseende, skiljer sig så vitalt.

Spetshundar är allmänt runda, kompakta, energisparande, tätta pälsar, härdiga. Små öron som de inte kan förfrysa när det är kallt. En svans klämd på ryggen för att minska risken för förfrysning och öka värmen över korset. Munnen har kraftiga tänder och käkar som är djupt liggande inne i tjocka läppar. Dessa hundar är ofta mer självständiga, lever med människan som "sig själva" i högre grad än andra. De är mer okänsliga för familjens behov, stark enligt modellen "ensam är stark".

Det är ingen tvekan att spetshunden ofta är speciellt anpassade till styrka, kyla och självständighet. Flera spetshundsraser har ofta ett nära släktskap med Varg.

Vinthundar har långa smala nosar, svansar, de är allmänt tunna och seniga, med tunna pälsar, ofta utan underull. De har stora upprättstående öron. De har långa tungor, tunna läppar, allt som behövs för att öka chansen för avskylning. De är försiktiga tills de känner sig fulständigt trygga. De har inte av naturen lätt till förtroende, förtroendet måste i regel förtjänas, speciellt hos vinthundar som en gång blivit svikna. De ÄLSKAR och AVGUDAR sina familjemedlemar som betyder allt för dem. Kan de inte lita på sin familj blir de nervvrak.

De är anpassade till extrem värme och snabbhet. Ibland har de också ovanligt klar syn för att vara hundar. De är anpassade till väldigt tajta familjer som är beständiga i generationer, de kan sörja ihjäl sig om de mister en familjemedlem som de älskar.

 

 

Pariahund

Pariahund eller urhund är en rasgrupp med primitiva raser, i några fall ursprungligen halvvilda tamhunds raser från Afrika, Mellanöstern, Asien, Europa och Latinamerika.

Pariahundar är halvvilda hundar av gammalt ursprung som lever i närheten av människor. De är oftast i sin byggnad mycket lika de äldsta tamhundarna från dess geografiska plats.

 

Borneo dogs

 

Pariahund ska vara utan inblandning av andra hund typer, lokala varianter som är oförstörda genom århundraden, eller kanske årtusenden.

Det är troligen så att urhundarna är nyckeln till ursprunget av hundraserna. Eller snarare flera urhundar till flera olika raser.

Olika exempel på några urhundar är:

 

Flera lokala typer är ännu inte erkända som ras av FCI eller nationella kennelklubbar.

FCI, står för federationen kynologi internationell. FCI är många kennelklubbars moderorganisation, bl a Svenska kennelklubbens moderorganisation. FCI startade 1911. Svenska kennelklubben startade 13 december 1889.

Alla länder tillhörande FCI ska följa FCI´s rasstandard för varje ras.

De största "hundländerna" i världen, England och USA tillhör dock inte FCI, varför vi ibland (ofta) har olika rasstandard. Vissa raser är godkänd av den ena klubben, vissa andra av den andra. Vissa raser är inte godkända någonstans mer än i folkmun och tradition.

USA är alltså inte FCI medlemmar i FCI.

 

Här kommer lite andra klubbar icke anslutna till FCI.

AKC (= American kennel club)

UKC (= United Kennel club)

FSS (=Fundation Stock Service)

 

Taiwan dog

 

Antal raser som totalt har registrerats i Svenska Kennelklubben från 1889-2009 = 325 olika raser.

Antal registrerade hundar hos Svenska kennelklubben 2009 = 61 014 stycken hundar.

 

 

URHUNDAR

Det tycks vara så att varje ras entusiast pratar för att deras ras är äldst, det är deras ras som har den och den historien. Samma historia påstås vara fler hundrasers (vilket det naturligtvis kan vara, men det förnekar gärna ras entusiasterna), alla vill ta åt sig "äran" av att äga en ursprunglig ras. Deras ras är minsann ursprungligast, vildast, mest ohanterlig.

 

För att börja med temperamentet hos många urhundar. Raser ändras och förbättras för att fungera bättre i vårt nuvarande samhälle, för allas bästa. En ursprunglig hund är inte alltid att föredra.

 

Carolina hund

 

Här kommer några vanliga beteenden hos hundar av så kallad ursprungs ras:

Jag kan fortsätta, men detta säger så mycket så man förstår nog gesten själv, ifall man vill.

Är detta vad ni vill ha? Låter det lockande?

 

Kritikos Lagonikos

 

Knappast ändamålsenligt i vårt samhälle idag. Hundar av denna karaktär i fel mans händer kan lätt bli ett orosmoment, eller to m farliga, hundar som irriterar och stör både hundägare och icke hundägare, skapar dåligt rykte för våra älskade hundar.

De är knappast en tillgång för hunderiet i stort, framför allt inte i fel mans händer.

Att sedan vara uppfödare till en ras med så grava problem i vårt samhälle är ett extra stort ansvar, att hitta rätt valpköpare till valparna, ett hem där de kan hanteras bra och samtidigt får stanna livet ut. Detta är en extremt tuff uppgift.

Sedan ska vi nog betänka, ursprunget till hund är gammalt, "rasavel" eller som jag hellre skulle vilja kalla det, lokalavel med inriktning på bruksegenskaper, är i botten på allas våra hundar oavsett.

En del raser är konstruerade senare, för en viss uppgift. Vissa raser är konstruerade tidigare, för en viss uppgift. En det raser är mellanting mellan vildhund och tamhund, så kallade urhundar.

Alla våra raser, har i botten, förr eller senare, samma eller likartat ursprung!

Det är vårat jobb som uppfödare att bevara det bra och förbättra det som inte är fullt lika bra.

Jag skulle vilja säga att ifall vi uppfödare gör ett bra jobb, så skulle alla inse och endast vilja ha "sönderavlade" hundar.

Tänk noga på de här orden.

Bevara det bra, utveckla det som kan bli bättre!

Då kan det väl inte vara svårt att inse alla fördelar med avel, så länge uppfödarna är seriösa och inte avlar på hutt och mutt urskillningslöst.

 

Shikoku

 

Är ni fortfarande sugen att ha en ursprunglig hund? Då måste ni antagligen vara inte så lite skruvad eller extremt naiv! Med det skrivet, observera att jag själv levt med många olika urhundar, t ex Borzoi, Siberian Husky, Italiensk vinthund, Podengo Portugese Grande m m.

Kanske är ni i behov av att visa att ni grejar det, det har jag fått se är väldigt vanligt hos sådana hundägare. Också är det vanligt med sådana hundägare av dessa raser som inte vill att hunden ska älska någon annan än dem, fast dessa urhundar bara ser till sitt eget bästa (de är beroende av ägaren, därför accepterar de dem, de är tvungna), öppna och glada hundar älskar alla, och älskar då sin ägare ännu mer!

Jag har alltid omgett mig med glada och öppna hundar, oavsett ras. Mina hundar har i alla tider älskat marken jag går på! Och hela världen!!! Jag finner nöje i att se mina hundars glädje. Jag känner glädje över att se hur mycket andra också får ta del av mina hundars kärlek och därmed också vill ha så fina och trevliga hundar som jag har. Detta skänker mig lycka. Vi människor är alla olika.

 

Updaterad 2018-04-17