SAMMANFATTNING
Hundar härstammar från tre olika delar, tror man nu (hösten 2020). Mindre asien/arabika halvön, nordöstra Ryssland och mitten av Europa (Mellaneuropa).
Blir ni extra intresserade och vill läsa mer om varje ämne så finns det på de andra sidorna, det är bara att följa länkarna. Detta är endast en sammanfattning av de andra sidorna för de som vill ha den korta versionen.
Utifrån biologisk definition av art begreppet som lyder ""individer som kan få avkomma som inte är steril är av samma art" . Alla canis är kompatibla med varandra, de kan också få fertil avkomma. Detta gäller alltså inte endast Varg - hund, utan alla Canis med varandra.
HUNDENS ÅLDER
Jorden är nu ca 4,6 miljarder år gammal.
När jorden vare 3 miljarder år gammal uppkom Eukarya. Det är alltså härifrån allt levande härstammar. Fröet till allt levande, och då även första steget mot hunden fanns alltså redan här.
När jorden var 1 miljard år uppkom enkla encelliga organismer som bakterier.
Bovinerna expanderade vid tidpunkt för jordens avkylning för 7 miljoner år sedan, med minskande regnskogar och växande grässlätter. Redan här fanns Canis. Ca 7 miljoner år gamla lämningar av en äkta Canis art har man funnit i Spanien.
Alltså vad jag förstår, enskilda konkreta beviset för hundens (i direkt nedstigande led) ursprung är 7 miljoner år sedan, i Spanien. Om man sedan följer var de flesta gamla hundar av olika varierande typer har funnits, så är det runt Medelhavsområdet och med dess vidare utbredning till Afrika och södra Asien. Detta verkar i mitt tycke väldigt logiskt. Mycket mer logiskt än Amerika. Fynd av gamla hundar borde hittats i större mängd och variation i Nordamerika och norra Ryssland, om så vore fallet, med stor utbredning i och omkring områdena, Baltikum, nordöstra Europa, Finland, södra Ryssland och norra Kina. Men de gamla hunddjuren och variationerna i dem, är mer utbredda i södra Asien, Medelhavsområdet och Afrika.
Hunddjuren kom till Eurasien från Nordamerika för 4-6 miljoner år sedan (via Berings sund), sägs det. Detta kan man då ta sig en funderare på, när Canis nu fanns i Spanien för 7 miljoner är sedan. Alltså fanns den redan långt innan i Europa, hur kan den då anlända senare till Eurasien? OM så var fallet, hur är det då med 7 miljoner år gamla äkta Canis i Spanien? Alltså före denna tid. Uppkom urfadern till hund i Spanien och Amerika? Jag har svårt att tro det.
Människan och Schimpansernas gick skilda vägar för 4 - 6 miljoner år sedan.
Vid forskning på Varg - hund har i regel använts hunddjur med nordiskt ursprung. Gråhund, Jämthund, Alaskan Malemut m m. Detta indikerar, tycker jag, att dessa raser säkert kan vara mycket blandade med dessa nordamerikanska Vargar. Där kan mycket väl Vargen vara en stor och bidragande del. Vi får inte glömma att det t o m idag sker blandningar Varg - hund, så både vilt och tamt har iblandning av varandra.
För 2 - 4 miljoner år sedan uppträdde en föregångare till nutidens prärievarg i Nordamerika. Samtidigt levde den så kallade etruskvargen (canis etruscus) i Europa.
Ska etruskvargen vara förfader till hunden är det kärvt med tiden. För ca 3 - 4 miljoner år började etruskvargen finnas i Europa. Det fanns många små hundar spridda över Europa för 2,5 miljoner år sedan. Ska då hundarna ha bildats utifrån etruskvargen, redan när etruskvargen var helt nybildad själva, spritt sig jämt över hela Europa, förändrats till små, på ½ - 1 ½ miljoner år? Möjligt kanske, men inte speciellt troligt.
Afrikanska vildhunden är ca 3 miljoner år gammal, den är alltså äldre än Vargen.
För 2,5 miljoner år sedan startade istiderna med sina klimatvariationer mellan kyla och nedisning varvat med varma perioder. Man uppskattar antalet klimatsvängningar till fler än 20 gånger.
Vid varje klimatsvängning ökade och minskade människan och alla andra djur och växter drastiskt i antal. Vissa arter dog ut i dessa klimatsvängningar.
Schakalen (canis aureus) är nästan okänd som fossil, men dess större släkting vargschakalen (canis lupaster) är ganska vanlig i Palestina under perioden 2 588 miljoner år sedan till 11 600 år sedan. Nu var antagligen hunddjuren redan en egen släkt. Man kan däremot undra om vargschakalen och Schakal är en ättling till hundarna?
Spridda över hela Europa för 2,5 miljon år sedan har man hittar relativt småvuxna hundar som var ganska likartade. Här är det klart att hunddjuren redan var sedan mycket länge etablerade, eftersom man hittat mängder av hunddjur med avvikande utseende. Om de var tama eller ej, förtäljer dock inte historien (än så länge).
Homo sapiens lämnade Afrika för ca 1,8 miljoner år sedan, och spreds ut till östra Afrika och därefter till Asien och Europa och det är inte otroligt om de hade hundar med sig, hundar som kanske lämnades kvar under vandringen. Om inte annat, kanske blandningar skedde. Hunddjuren har ju under denna tid redan funnits oerhört länge, så detta är alltså inte ursprunget, utan spridningen!
Homo erektus spred sig i Europa i Tiblisi för 1,7 - 1,8 miljoner år sedan. Homo erektus spred sig från Afrika och var på Java för 1,6 miljoner år sedan.
För ungefär 1 miljon år sedan gav etruskvargen upphov till den nutida Vargen (canis lupus) som spred sig också till Amerika. Detta är igen en bekräftelse på att hunddjuren antagligen är äldre än Vargen och att Vargen då inte kan vara ursprunget till hund, men tvärs om skulle vara möjligt! Om då vanliga Vargen ska vara upphovet till hund stämmer det dåligt tidsmässigt med att det fanns många småvuxna hundar över hela Europa 1,5 miljoner år före vanliga Vargen "föddes".
I Etiopen har människan använda eld minst 1,1 miljoner år. Värmen borde vara ytterligare en vändpunkt för människan som då också påverkar samarbetet mellan hund - människa. Att kunna värma kött, istället för att äta all mat rå, bör ha spridit dofter och säkert lockat till sig vilda rovdjur, hur skulle människan kunna "laga mat" utan att bli uppätna? Det är nog trixigare än vi förestället oss! Men om människan inte hade en eller flera larmare som varnade och ibland t o m skrämde iväg rovdjuren, så vet inte jag hur det skulle gått till!
I Kina och Frankrike har människan använda eld minst 480 000 år. Så här kommer alltså nästa steg på utvecklingen för dessa regioner.
Man ser numera samband mellan människans språk och en gen FOXP2. Denna gen finns hos både Sapiens och Neandertal. Man spekulerar att denna gen uppstod hos en gemensam anfader för 350 000 - 500 000 år sedan. Detta steg, med talet, bör ha utvecklat en t o m större belägg för att människan kunde uttrycka sig med varandra lättare, vilket ha underlätta spridandet av hunden som husdjur, dressyrmetoder, avelsmetoder m m. Fast den riktiga ökningen av spridning skedde antagligen i takt med att människan ökade.
Spår av jätteråttor, jättesköldpadda och dvärgelefanter visade att hob människan kunde livnära sig på bytesdjur. Sena rön har framkommit genom analys av stenverktyg, detta visar på att Hob folket funnits sedan minst 2 - 300 000 år. Alltså är det inte otroligt att de också hade hundar. Intelligensen fanns ju tydligen.
I Etiopien har man hittat stenredskap som med en ny teknik daterades till 276 000 år gamla.
Samarbetet hund - människa har troligen pågått så länge som närmare 250 000 år. Och varför inte? Jag finner det troligt att det kan vara ännu äldre.
Homo erektus utvecklade i fjärran östern 200 000 år sedan. Homo neandertal utvecklades i Eurasien, för 200 000 år sedan. Homo sapiens sapiens utvecklades i Afrika för ca 200 000 år sedan.
Moderna människor med hjärnor och kroppar som våra har funnits i minst 160 000 - 200 000 år. Vår mentala kapacitet är densamma idag som för 200 000 sedan. Dessa ärvde nog hunden från föregående generationer och utvecklade, som med så mycket annat.
Man har funnit Homo sapiens i Etiopien vid floden Omo som är 195 000 år gamla. De hittills äldsta fynden är ockra utvinning som är 164 000 år gammal. Man har bevis på att människor utnyttjade musslor och havsdjur under samma tid.
Ett kranium från ett barn som hittades i byn Herto på Bourihalvön i Etiopien dateras till 160 000 - 154 000 år gammalt hade skrapats rent från kött och hud efter döden. Detta barn låg mellan två vuxnas kranier av tidiga Homo sapiens. Man kan här följa människans spridning och hunddjurens spridning bör vara den samma, om hunden hölls som husdjur på denna tid.
De äldsta hundresterna man har hittat fanns i Kina, de dateras till ca 150 000 år gamla. Detta indikerar att eventuell inblandning i hunddjuren är den mindre sort av Varg som fanns i det området. Fast jag tvivlar på att så mycket blandning har förekommit. Där (i Kina) fanns inte Schakal och präriehund, tror man. Det som verkar mer troligt är i mitt tycke att en eller flera lite mer udda hundar hade utvecklats här, eftersom variationen av hunddjuren komna från denna region är så extrema. T ex platta näsor på hundar över hela världen bör ha sina rötter här! Om Varg hade blandats in i stor skala hade säkert hundarna från denna region haft lite mer "normala" utseenden. Men i den regionen är det också troligt med urhunds blandningar, Dingos anfader m m.
För 120 000 år sedan var det varmt och i Europa fanns det flodhästar och andra djur som ny tillhör den Afrikanska faunan. Hur levde egentligen människan? De var så få, under så hårda förhållanden, hur överlevde de detta och kunde föröka sig så mycket, utan hjälp av hundarna? Jag tror hunddjuren ska ha mycket större kredit för människans överlevnad, spridning och utökning i antal, liksom människan säkert har ett finger med i spelet för hundens framgång.
En bakgrund och tidsangivelse på hund är att hunden troligen härstammar från Vargen och att arterna skildes åt för ca 100 000 år sedan. Vore konstigt, men tanke på att det fanns många upphittade hundar runt om Europa som dateras till 2,5 miljoner år gamla.
Homo erektus (från Eurasien) och Homo sapiens (från Afrika) möttes i mellan östern för ca 100 000 år sedan. Erektus fick sedan ge vika för Sapiens. Fynd i södra Afrika visar att människan där målade sig med ockrafärger, åt musslor, smyckade sig med snäckor i halsband och utförde ritualer för mer än 100 000 år sedan. Vi följer hundens väg genom människans väg...
Äldsta DNA efter hund är 76 000- 135 000 år gammalt. Äldsta hundresterna däremot är daterade till ca 150 00 år gamla. Det är otroligt vad alla hävdar att deras fynd är äldst!
Det har hittats fossila och genetiska fynd som tyder på att människan levt nära hunden redan för 100 000 år sedan.
Dingon tros vara en väl etablerad hundform för 30 000 - 90 000 år sedan och hunden som företeelse är troligen betydligt äldre än så. Dingon är säkert bara en annan variant av hunddjur, liksom Vargen, Schakalen, prärievargen o s v. Dingon kan vara en egen vildform, eller en smalt framtagen egen variant som används mer eller mindre av människor, liksom indianerna använda prärievarg.
Prärievarg anses inte vara ett förvildat tamdjur, utan anses vara en vild hundform. Det verkar troligt för mig att Dingon är det samma. Skillnaden mellan tamhund och dess tidigare vilda form är antagligen hårfin. Ett vilt djur som människan tar och använder, på ett eller annat sätt, men inte på annat vis manipulerar, utan människan låter evolutionen ha sin gång naturligt, den är fortfarande ett vilt djur, så vitt jag kan förstå.
Ta t ex våra cirkus elefanter, dessa anses inte som tamdjur, de är fortfarande samma art som vilda elefanter. Om däremot människan tog hand om dem, födde upp dem och tog tillvara egenskaper som inte finns hos de vilda djuren, egenskaper som den kanske t o m inte skulle kunna överleva med i naturen, då blir det till sist ett annat djur, tamdjur, till skillnad från vilda djur. Här skulle jag vilja sätta gränsen för tam hund och vild hund.
Antropologer menar att vissa kulturer levde med hund för 70 - 80 000 år sedan. Bl a nomader i norra ryssland, Sibirien.
Homo neandertal "ersattes" av moderna människor (= sapiens) i norra Europa för ca 40 000 år sedan, neandertal var helt borta för ca 30 - 20 000 år sedan.
För ca 30 000 år sedan fanns bara Homo sapiens i norra Europa.
De äldsta hundskelettet som någonsin påträffats är ca 30 000 år gammalt (äldsta DNA efter hund är 76 000 - 135 000 år gammalt. Äldsta hundresterna är 150 00 år gammalt). Resterna har alltid påträffats nära människoskelett. När det började bli vanligt att begravas med hundar, det indikerar att "hunden" hade etablerat sig sedan lång tid och var väl etablerad och accepterade bland människor.
I Sibirien finns halvnomader med renar att rida på och använda som lastdjur. Samojederna i nordvästra Sibirien har stora flockar med renar, de använder också ren som dragdjur. Dessa Sibiriska folk har hundar för vallning. Antropologer menar att dessa kulturer (det sättet att leva med hund och allt) är 70-80 000 år gamla.
En grottmålning i Thailand är ca 30 000 år gammal med jägare och Ridge hund. Man tror att relationen mellan hund och jägare bör vara uppbyggd under ca 5 000 år för att kommit fram till denna relation.
Grottmålning i Afrika med hund i motivet är ca 20 000 år gammalt.
Vissa teorier pekar mot att hunden kom till för ca 16 - 20 000 år sedan, då människan etablerade jordbruk och boskaps skötsel. Det troligaste är nog snarare att tro att hunden då var permanent etablerad i människors liv och utökades + ändrades mycket under denna tid, precis som samhället och människans sätt att vara och leva.
En hundvalp ligger begraven i Tyskland i en människograv som tros vara ca 14 500 år gammal.
Det äldsta fyndet av grottmålning i Europa är från Spanien, Cueva Vieja, ca 13 000 år sedan.
Människorna i Jaguargrottan var jägare som kom till Nordamerika från Sibirien för ca 12 000 år sedan. Det är därför inte omöjligt att deras hundars ursprung var från Gamla världen, kanske med ursprung från istiden.
Den senaste istiden slutade för ca 12 000 år sedan, strax före människan började med tamboskap, odling och högkultur.
För ca 12 000 år sedan, när människan började bosätta sig mer än leva som nomader, då uppträdde flera tydligt skilda raser, som sedan splittrades upp ytterligare. Under denna tidsperiod kan man se att flera raser redan var utnyttjade av människan som specialister inom sitt område, jakt, vakt, vall m m.
Grottmålningar i Algeriet som likar dagens Basenji är ca 12 000 år gamla.
I USA är det äldsta fyndet av tamhund 10 300 år gamla lämningar. Det hittades i Jaguargrottan i Idaho. Här hittade man två olika raser, en stor och en liten. Att det redan finns två olika raser är ett bevis, så gott som något, på att hunden redan hade varit husdjur väldigt länge, troligen tusentals år, för att två olika storlekar ska finnas på en plats.
För 10 000 år sedan, då människans jordbruk börjar synas mer i arkeologiska fynd fanns det en population på ca 10 miljoner människor på jorden. År 1900 fanns det ca 1 miljard människor i världen. År 2000 fanns det ca 6 miljard människor i världen. Ju fler människor, ju större och snabbare utveckling.
Det är en snöbollseffekt.
Varje kraftigt framåtskridande antalet människor (och djur) följer temperaturen!
Troligen gick redan utvecklingen hand i hand mellan människa och hund, vid det här laget var säkert hundarna mer eller mindre avhäng av människan. Undantag vinthundarna!
Det äldsta (säkert daterat) tamhundsfyndet i Eurasien har man gjort i en brittisk stenålderskultur i Starr Carr i Yorkshire, England. Det är 9 500 år gammalt.
Tamhunden finns avbildade i Skandinaviens tidigaste hällristningar, ca 9 000 år gammal.
I Danmark hittades 7 000 - 9 000 år gamla lämningar, där fanns de så kallade maglemose hundarna. De liknade i stort en Gråhund - Jämthund i modellen.
Den tidigaste fossilen efter något som påminner om Dingo är från Ban Chiang i nordöstra Thailand, den är ca 7 500 år gammal. Dingo fossil har hittats i Vietnam som är ca 7 000 år gammal. Dingon tros dock vara en väl etablerad hundform redan för 30 000 - 90 000 år sedan.
I Sverige har man funnit fossil på Stora Karlsö utanför Gotland.
År 1900 fanns det ca 1 miljard människor i världen.
TAMHUNDENS ÅLDER OCH URSPRUNG
Vid det här laget början man förstå lite om hur rashundarna är uppbyggda, det bygger bl a på förståelsen om hur få människor det fanns när tamhundar började bli husdjur i större skala, d v s då människan började bli fler, mänga fler.
Det fanns lokala varianter, ibland som t o m bibehöll rasdrag, rasdrag vi på vissa raser än idag jobbar med att bibehålla! Dessa lokala varianter hölls lokalt, det är naturligt att tro att de uppblandades stundtals med de vilda hunddjur som fanns i området. För att nämna några exempel; Afrikansk vildhund, Varg av olika sorter, Schakal av olika sorter, Dhole, Dingo, prärievarg o s v.
En grottmålning i Thailand är ca 30 000 år gammal med jägare och ridge hund. En grottmålning i Afrika visar hund i jaktmotiv (eventuellt med ridge) som är 20 000 år gammal.
En "fördel" med ridgen sammankopplat med att förstå ursprunget av hund, är att detta är en gen som naturen antagligen hade dödat, ifall den hade haft en chans. Ridgens blotta existens än idag visar att människan varit inblandad. Detta p g a att den är kopplad till osundhet, en osundhet som skulle dödat sig själv, tillsammans med att genen är recessiv, om inte vi människor blandat oss i. Däri ligger ett enormt stort värde i denna ras, för att förstå hundens historia.
Schakal har samma utbredning som Homo sapiens. Har Schakalen sitt ursprung från hundarna?!
Vissa teorier pekar mot att hunden kom till för ca 16 - 20 000 år sedan, då människan etablerade större odling, jordbruk och boskaps skötsel. Den senaste istiden slutade för ca 12 000 år sedan, då fanns det möjlighet till oavbrutna framgångar utan gräns, som människan tog för sig av. Antagligen var det under denna tid hunden ökade och började användas mera till olika saker. För ca 12 000 år sedan, när människan började bosätta sig mer än leva som nomader, då uppträdde flera tydligt skilda raser, som sedan splittrades upp ytterligare. Under denna tidsperiod kan man se att flera raser redan var utnyttjade och hållna av människan, hundar som specialister inom sitt område, jakt, vakt, vall m m. P g a att den började användas till olika saker uppstod olika varianter av samma sak, alltså olika hund typer. Detta bör vara grunden till en mer omfattande start av "hunduppfödning" och "ras avel" (eller det kanske hellre borde kallas lokalavel med olika bruks tillämpning).
Vi vet ju att hunden är betydligt äldre än 16 - 20 000 år, hur skulle annars små hundar hittats över hela Europa som är 2,5 miljoner år gamla?
När hunden redan har skapat olika typer, storlekar, hårlag o s v, som skett för 16 000 - 20 000 år sedan (fast ridge hunden bevisligen går tillbakaminst 30 000 år i människans tjänst, troligen mycket äldre) hade man antagligen redan haft hund länge, alltså kanske samarbetat med vilda hunddjur, haft dem som renhållnings hundar, larmare, vaktare och jaktkamrater under en längre tid, liksom t ex indianerna använde prärievarg. När manipulation av gener redan skett är antagligen redan hunden väl etablerad som människans bästa vän.
Jag håller inte för otroligt att sporadiskt samarbete på regelmässiga grunder skedd i över 2 ½ miljoner år, eftersom det fanns flertal Canis funna över större delen av Europa under den tiden. Canis funna i framför allt samma områden där människor var aktiva.
Däremot härstammar de säkert från den i Spanien funna canis som dateras till 7 miljoner år gammal, men var väl vild då.
Detta att canis kommer från Amerika låter jag dit hädan, eftersom Spanien hunden motbevisar det.
Så kan vi följa hundens utbredning över hela världen.
En hundvalp ligger begraven i Tyskland i en människograv som tros vara ca 14 500 år gammal. Alltså ingen tvekan att det var en tam hund.
Människorna i Jaguargrottan i Idaho, USA, var jägare som kom till Nordamerika från Sibirien för ca 12 000 år sedan. Det är därför inte omöjligt att deras hundars ursprung var från Gamla världen, kanske med ursprung från istiden. I USA är det äldsta fyndet av tamhund 10 300 år gamla lämningar. Det hittades i Jaguargrottan. Här hittade man då två olika "raser", en stor och en liten (den lilla är inte dvärgväxt). Att det redan finns två olika raser är ett bevis, så gott som något, på att hunden redan hade varit husdjur väldigt länge, troligen tusentals år, för att två olika storlekar ska finnas på en plats. Det intressanta är att dessa hundar ser ut att ha följt jägare från Eurasien över Berings sund!
Det äldsta (säkert daterat) tamhundsfyndet i Eurasien har man gjort i en brittisk stenålderskultur i Starr Carr i Yorkshire, England. Det är 9 500 år gammalt.
Så kom hundarna till norden. Antagligen naturlig utbredning när isarna drog sig tillbaka, naturligtvis följde hunden med sina familjer till norr. Tamhunden finns avbildade i Skandinaviens tidigaste hällristningar, ca 9 000 år gammal. I Danmark hittades 7 000 - 9 000 år gamla lämningar, där fanns de så kallade maglemose hundarna. De liknade i stort en Gråhund - Jämthund i modellen. I Sverige har man funnit fossil på Stora Karlsö utanför Gotland.
Dessa hundar var väldigt lika Vargen, troligen är den starkt mixad med Vargar, efter principen, man tager vad man haver. Fanns det inte annat att tillgå, så tar man det som är närmast till hands och kompatibelt med hund, i norden blir det Varg.
Det är nog inte slump att flera av våra nordiska raser liknar Varg.
Den tidigaste Dingo lika fossilen är från Ban Chiang i nordöstra Thailand, den är ca 7 500 år gammal. Dingo fossil har hittats i Vietnam som är ca 7 000 år gammal. Här har då förbindelsen mellan fastland och Australien skilts åt. Man kan tro att de före förbindelsen bröts spridit sig över området naturligt. Kan då ursprunget helt enkelt vara en spridning ut från Medelhavsländerna från begynnelsen, från de 7 miljoner är gamla hunddjur som upphittats i Spanien? Följer man ras efter ras är det som en solfjäder som sprider sig i vidare och vidare ringar på vattnet ut från Medelhavsländerna.
Man har ännu inte funnit några nya canis arter som är utdöda än de som redan är namngivna. Därför kan det också vara så att urhundarna, Dingon eller andra stamformer av Canis som det finns rester av än idag är ursprunget. Eller flera urhundar. Men troligare är spridningen från Medelhavsområdet med start för ca 7 miljoner är sedan. Hunddjuren har haft lång tid på sig att spridas, flera miljoner år. De har också haft lång tid på sig att utvecklas under resans gång. Det förefaller mig naturligt och troligt.
Hunden är troligen en egen art, fast vi måste erkänna att canis korsningar har inträffat, mer eller mindre, i många hundraser, troligtvis i alla från begynnelsen. Vi känner till korsningar av hund - Varg som sker intill dagens (2010) datum. Vi känner också till hund - Schakal blandningar som sker än idag (2010).
Det vanligaste idag är att tro att urhundar och Dingo är förvildade tamhundar. Detta motsägs med bevis. Troligast var Dingon lika mycket tamhund som prärievargen var för indianerna.
Uppfattningen idag är att Arabisk Varg och enbart Arabisk Varg är ursprunget till hunden. Detta motsägs av bevis, men blandningar kan naturligtvis ha skett, mer eller mindre i olika lokala raser. Jag vill nästan hävda att blandningar har skett på gott och ont massor av gånger, då med lokala hunddjur, medvetet eller omedvetet. Jag tror det är häri de olika varianterna av modell hund har kunnat uppstå!
HUNDENS URSPRUNG
Schakal har samma utbredning som Homo sapiens.
Hunden härstammar från en art, enligt vissa forskare, Varg är det vanligaste att tro. För vissa andra forskare tyder allt på att hunden kommer från en sedan länge utdöd canis art som utvecklats i en parallell linje med andra canis djur. Samtidigt har det inte hittats någon utdöd canis art som kan vara stamfar åt hunden.
Vissa detaljer i hundens uppbyggnad av tänderna och vissa drag i kraniet skiljer hunden från Vargen och Schakalen.
Fossil visar att hundsläktet har sin förhistoria i Nordamerika (för ca 4-6 miljoner år sedan).
Ingen djurart i världen idag uppvisar samma variation i utseende och mentalitet än hunden.
P g a att de levde isolerade uppkom olika typer, som senare utvecklade olika raser.
Till en början var säkert "uppfödningen" slumpmässig.
Under senare århundraden vet man att man har tagit till kraftig inavel för att renodla vissa egenskaper. Kanske var det så längre tillbaka också, det vet man inte idag.
Man har ännu inte funnit några nya canis arter som är utdöda än de som redan är namngivna. Därför kan det också vara så att urhundarna, Dingon eller andra stamformer av Canis som det finns rester av än idag är ursprunget. Eller flera urhundar...
Det vanligaste idag är att tro att urhundar och Dingo är förvildade tamhundar.
Den vanligaste uppfattningen idag är att Vargen och enbart Vargen är ursprunget till hunden. Då troligen Arabisk Varg, vilket antyder att hunden uppstod i Asien.
Men en liten fundering på vägen, hur är det då med den 7 miljoner gamla canis i Spanien? Hur vi än ser det går det inte att bortse från det fyndet.
RASHUNDARNAS TILLKOMST
Rashundarnas uppkomst står att finna i gruppen urhundar. Urhund, är en rasgrupp för primitiva raser, i några fall ursprungligen halvvilda tamhunds raser från Afrika, Mellanöstern, Sydasien, Sydeuropa och Latinamerika. Lokala varianter som är oförstörda genom århundraden, eller kanske årtusenden. Man säger att där hunden verkar vara ursprungligen, är ursprunget, är denna "titel" egentligen en förutsägelse för hundens uppkomst? Studera regionen noga, Afrika, Sydasien, Sydeuropa har de äldsta urhundarna och sedan (med kortast canis historia av dessa regioner) Latinamerika (Mexikanska nakenhunden), som kan ha kommit dit med de flitiga sjöfararna, Portugiserna och Spanjorerna, som var över hela världen och for under denna tidsperiod.
Ser det då ut som ursprunget till hund är Amerika?
Basenji är en västafrikansk urhund. Levt isolerade i centrala Afrika i årtusenden. Grottmålningar i Algeriet är ca 12 000 år gamla som likar dagens Basenji. Man har också funnit Basenji liknande hundar i pyramiderna i Egypten.
Podengo Portugués. Denna hund typ spreds från Mindre Asien (ursprungliga området för Fenicierna 700 år f kr) till norra Afrika och Medelhavets kustområden. Fenicierna (från år 3 000 f kr - år 100 e kr) spred rasen till Portugal och övriga Medelhavsländer. Senare introducerades både Grekland och Romarna hundar med samma bakgrund och mentalitet. Det är troligt att samma typ av hundar anlände södra Portugal med nord afrikanska Araber. Senare spred portugiserna sin ras bl a till Brasilien, central Afrika och Indien.
Azawakh är en vinthund. En av de äldsta vinthundarna som man känner till. Den räknas som den mest ursprungliga av alla vinthundar, detta tack vare tuaregernas stränga avelsprinciper genom minst 1 000 år (fast troligen betydligt längre).
American Crested Sand Terrier är från Afrika. Räknas till urhundar. Det intressanta med denna ras är hårlösheten, skulle vara intressant att studera de 4 hårlösa raserna, med ursprung från Kina, Afrika och Sydamerika. Skulle min uppfattning vara rätt ska Sydamerikanska hundarna ha kortast historia av dessa hårlösa raser. Sandterriern kan det vara svårt att få fram något mer om, eftersom afrikanerna har så lite gammalt dokumenterat, speciellt på hund. Dessa hårlösa hundar ger jag mig kanske på här näst.
Vinthundar härstammar från Europa, Indien, Ryssland, Afrika och Kina. Mycket talar för att de har gemensamt ursprung från Medelhavets region. Redan för 4 000 år sedan avbildades de gamla egyptierna hundar av vinthunds typ.
Ridgebacks och Thai hunden. Thai Ridgeback blev domesticerad för ca 5 300 år sedan i Thailand. Ridgens långa utveckling visar klart att människan under oerhört lång tid har manipulerat aveln på hundar. Det troliga som jag kan komma fram till är att Thai hunden är ursprunget till Thai Ridgeback och Thai Ridgeback är förfader åt Ari Ridgeback och senare Rhodesian Ridgeback. Den bör då ha följd med vattenvägen från södra Asien till Afrika. Detta är rätt intressant, ifall hunden då uppkom i Medelhavsländerna och förflyttades via Arabiska halvön ner i södra Asien, och därifrån med båt till södra Afrika, och landade så småningom i inre delarna av södra Afrika. En annan intressant detalj med ridge hundarna är en thailändsk grottmålning som föreställer människa med jakthund, hunden med ridge, detta håller den aktningsvärda åldern av 30 000 år! Rekord bland rashundarna, så här långt i mina studier.
I Afrika bör hundarna till sist ha lite spridning eftersom folket där inte utvecklades lika fort och modärnt som människorna i övriga världen. Detta är en stor fördel för oss idag, det bör vara intressant att studera dessa inhemskt utvecklade raser som levt i relativ isolering.
Nya Guinea Singing dog. En grav för människor på Nya Guinea + ett fynd på Papua Nya Guinea, båda ca 5 500 år gammal upptäcktes hundtänder. Eftersom Papua Nya Guinea och Australien hade kontakt via en landtunga tills för 6 000 år sedan, var förflyttningar mellan länderna möjligt. Dessa fynd talar dess värre inte om för oss om hunden var vän eller bytesdjur.
Man kan då fundera ifall hundtänderna är jakt troféer eller om det är tecken på att hundarna var tama, jag tror det mest troliga är att de är troféer. De är i vilket fall en bekräftelse på att Nya Guinea Singing dog fanns på plats redan då.
Mexikansk nakenhund är utvecklad i stora delar av Sydamerika. De har funnits i minst 3 500 år. Nakenhunden är intressant när det finns så få hundar utan päls. Hundar utan päls tror jag behöver lite mer skydd av människan, därför tror jag det är ett drag som människan avlat på och bevarat. Jag tror att naturen skulle slå ut en "naken" hund. Men vad vet jag, jag kan naturligtvis ha fel där.
Det skulle vara intressant ifall det testades angående deras eventuella släktskap. Vi har en ras från Kina, en ras från Afrika och två raser från Sydamerika som saknar hårväxt.
Här kommer en sammanfattning av egenskaper djur för djur, ämne för ämne, som (kanske) kan kopplas till hundens ålder eller till hundraser som de ser ut idag.
VILDA HUNDDJUR (CANIS)
♥ Afrikanska vildhunden har asymmetriska fläckar. Den jagar i flock. Den har ett gnyende pip och kraftiga, skärande skrik. Afrikanska vildhundar tål inte parvo. Den har stora öron. De har knappa vinklar. De är svåra att tämja. En urgammal ras, 3 miljoner år gammal, de är alltså äldre än Vargen.
♥ Prärievarg, det är 96 % likhet i DNA mellan nordiska spetsar och prärievarg.
♥ Varg, vi vet att det än idag mixas in Varg i vissa "hundraser" (hundraser ej godkända av FCI men av andra klubbar). Det finns ingen som helst tvekan att hunden bl a härstammar från Varg.
Den är bl a sprid över hela världen, vilket också tamhunden är. De nordiska hundraserna av spets typ har 99,8 % lika DNA med Vargen. Den förekommer i 13-50 olika underarter (därom tvistar de lärda) på mellan 14-90 kg.
Färgerna är vit, krämfärgade, svart, grå viltfärger i olika nyanser, gråröd, gulgrå, ljusgrå m m. Pälsen är från ganska korthårig till kraftig underull, men fortfarande inte klassad ens som semilånghår, utan fortfarande korthårig.
Vissa raser som jämthund, Siberian Husky och Alaskan Malamute kan ibland vara svåra att se skillnaden på Varg och vissa individer av dessa raser. Det finns ensamvargar liksom småflocks Vargar och storflocks Vargar, variation lika som tam hundar. Vargen kastar upp mat till sina valpar.
Det vi måste komma ihåg och inte kan bortse ifrån när det gäller Varg - hund är att:
Vissa egenskaper hunden har som inte Vargen har, det måste komma någon stans ifrån.
Största variation brukar ange att det är den "längsta" rasen, kom då hunden före Vargen? Det troligaste är att det delvis beror på människans manipulation, som utnyttjat onyttiga mutationer för att få fram största möjliga variation. Men frågan är om det är hela saken?
Så har vi ett annat faktum, vargen är mycket yngre än de 2,5 miljoner år som det fanns massor av hundar av liten storlek spridda över hela Europa.
♥ Förvildade hundar, om man slänger ut ett antal hundar av olika typ och modell så parar sig dessa ohejdat med varandra, så återgår de till en slags mellanvariant i typ och modell och alla extrema utseenden tvättas och slipas bort ur hundens utseende.
Vissa raser, då oftast så kallade urhundar under bra förutsättningar, överlever utan herre och människofamilj varje dag än idag på vissa stället, många ställen, runt om i världen. Dessa förvildade hundar är inte ovanligt vinthunds lika i typen. De flesta av dagens vinthunds raser är så kallade urhundar från begynnelsen. Det är inte alla hundar som är så lyckligt lottade som våra vänsterländska hundar är, det finns på de flesta ställen i världen, framför allt i tempererade länder, vildhundar, mer eller mindre, och de är en stor plåga, sanitär olägenhet och smittspridare i dessa länder. De behöver bort från gatorna!
♥ Schakal har samma utbredning som Homo sapiens. Hör beskrivningen, nätta kroppar, knappa vinklar, ofta stora öron, med förmåga att svettas mellan tårna, låter inte det som vissa hundraser av vinthunds typ? Beskrivningen är på Schakal!
Guld Schakalen kan springa lång distans.
I naturen blir Guldschakalen upp till 8 år gammal, i fångenskap upp till 14 år gammal. Ungefär samma som våra tamhundar alltså.
De väger 6-15 kg. Äter blandad mat, insekter, får och getter, unga sälar, placentan från sälar, unga antiloper och gaseller, gräshoppor, bär, vindruvor, skalbaggar, gnagare, majs, fåglar, fågelägg, ödlor, vegetabilier + att den är utpräglad asätare och ibland äter den t o m amfibier och fisk.
Ett av jaktsätten är att de reser de öronen, kröker ryggen, lyfter svansen och gör sedan ett hopp och landar med sina främre tassar på bytet, som dödas efteråt med ett starkt bett. Detta är en exakt kopia av min Podengos vardagliga beteende!
Guldschakalen gräver ned byten för att senare återkomma till dem.
Dräktighet ca 60 dagar, 1-9 valpar, vanligast 5-6 valpar. Valparna är blinda under de första två veckorna. Barnen dias i ca 7 veckor. Uppfostrar barnen i flock. Schakalen kastar upp mat till sina valpar.
Schabrak Schakalen har funnits i södra och östra Afrika i flera miljoner år.
Guldschakalen blir könsmogen vid 11 månaders ålder.
Den ylar, gläfser, morrar, klapprar, bjäbbar, kacklar, skriker, gnyr, tutar och skäller. Repertoaren är samma som hundens.
♥ Jordvargen, pälsen är halvlång, grov, ljust grågul till gulbrun päls med mörkare, vertikala strimmor. Nacke och buk är vanligtvis ljusgrå. Benen är strimmiga. Tänderna är små och svaga. Den smala nosen, fötterna och svansspetsen är svart. Håren på ryggen kan resas till en kam när djuret är oroat.
♥ Prärievargen äter gärna gnagare och växelvis föda i mindre omfång + sopor, om den lever nära människan. De lever i små flockar. De jagar i flock och ibland ensam. Honan föder i snitt 6 ungar efter en dräktighet på ca 60 dygn. Av indianerna hölls den tidvis i halvtamt tillstånd och användes som dragdjur, de räknas dock än idag som en vild hundform.
♥ Dingos utveckling startade i Asien. Dingo fossil från Thailand 5 500 år f kr finns och 5 000 år f kr i Vietnam. Dingon är mer hund är Vargar och Schakaler. Dingon tros vara en väl etablerad hundform för 30 000 - 90 000 år sedan och hunden som företeelse är troligen betydligt äldre än så. Guldfärgad eller black & tan. Den ylar, men kan inte skälla.
Dingon lever på kaniner, fåglar, små pungdjur, ormar och ibland får. När Dingon jagar så tröttar den först ut bytet och sedan springer de ikapp djuret och biter det till döds.
Den lever i familjegrupper och försvarar sitt revir. Honorna kan uppvaktas av upp till 10 hannar tills honan väljer ut en av dem. Efter ca 9-10 veckor föds 1-3 valpar. Ungarna stannar hos sina föräldrar i ca ett år.
NU KOMMER VI IN PÅ PARIA OCH URHUNDS RASER
Varje ras berättelse och ursprung är präglad av ett gäng ras entusiaster som tenderar till att göra generösa tolkningar för att deras ras är främst, bäst, äldst eller liknande.
Detta speglar sig i att i flera berättelser om olika urhunds raser hävdar just den rasens entusiaster att deras ras är äldst, ursprungligast, bäst eller liknande. Vi har här alltså ett gäng med äldsta hundar!
♥ Mexikansk nakenhund är utvecklad i Mexico + stora delar av Sydamerika. Rasrens utmärkande tecken är hårlöshet. Rasen anses ha ett mycket gammalt ursprung. Den betraktas som urhund. Arkeologiska fynd visar Mexikanska nakenhundar är en forntida ras som har funnits i minst 3 500 år.
♥ Vinthundar härstammar från Europa, Indien, Ryssland, Afrika och Kina. En del raser kan uppnå 65 km/h. Mycket talar för att de har gemensamt ursprung från Arabiska halvön eller från Nordafrika. Redan för 4 000 år sedan avbildades de gamla egyptierna hundar av vinthunds typ. Vinthundar kan ha avsevärt större känslighet för sövningsmedel och vaccinering. En vinthund behöver få springa av sig regelbundet. De har relativt sett öppna vinklar. Mentaliteten ursprunglig. Kraftiga tänder med kraftiga rötter. De ska överleva i det vilda själv ifall de blir lämnade i naturen av sina ägare, deras oberoende av människan, kanske kan man kalla det kattbeteende, är signifikant för vinthundar. Sena första löp och ibland lång tid mellan löpen är också vanligt bland vinthunds raser.
♥ Ridgeback Thai-, Ari- och Rhodesian Ridgeback och Thai hunden. Räknas till urhund. Alla 4 raserna är utmärkta hoppare och klättrare med stor rörlighet. De vaktar. De har jagat. Raserna Thai och Rhodesian Ridgeback troddes tidigare vara en vinthunds ras. Arkeologer uppskattar att Thai Ridgeback blev domesticerad i Thailand för ca 5 300 år sedan.
En målning i en grotta i Thailand uppskattas vara över 30 000 år gammal, visar jägare med Ridge hund som jagar tillsammans. Man tror att relationen mellan hund och jägare bör vara uppbyggd under ca 5 000 år för att kommit fram till denna relation.
Thai Ridgeback är inte beroende av sin herre - ägare. Den är oförstörd och ursprunglig hundras, en av få som fortfarande lever på denna jord.
Ridgens långa utveckling visar klart att människan under oerhört lång tid har manipulerat aveln på hundar.
♥ New Guinea Singing dog, eller kort och gott NGSD som vi här kallar den, är ovanlig och primitiv i ordets rätta bemärkelse. Den är ett mellanting mellan urhund och vildhund. Jag skulle ha svårt att betrakta dem som tamhundar, men icke desto mindre är de just klassade som tamhundar.
Vikt 9-14 kg. De har inte baksporrar. NGSD löper en gång/år. Dräktighetstiden 58-64 dygn. 1-6 valpar/kull.
Gott om utrymmet på den stora ön Nya Guinea och isolering från resten av världen kunde de utvecklas utan inflytande från andra hunddjur. Den är i sättet aktiv, livlig, alert, intelligent, slug, skygg, extremt rörlig och fysiskt. De utforskar konstant allt i sin omgivning, de använder alla sinnen, också smaken. Deras otroliga flexibilitet tillåter dem att pressa sig igenom trånga öppningar. De kan bli aggressiva mot andra hundar, speciellt hundar av samma kön. NGSD är ett hunddjur som lever i symbios med människan, men ändå oberoende av människan. Det finns också, eller har funnits, en vildhunds stam. De har en lägre retningströskel och är tidigare utvecklad än tamhundar eller grå Varg. Som exempel, tänderna kommer upp vid 2 veckors ålder, grå Vargar får tänder vid 6 veckors ålder.
Det unika med dem är: Huvudrörelser. Parnings skrik. Parnings sammandragningar: Könsorganen. Kinderna. Tandgnissling. Det klassiska pektestet fungerar inte på dem. Notoriska rymmare. Kattlik rörlighet. Tiken är dominant.
Deras ögon reflekteras gröna i mörker, ser bättre i mörker än andra hundar. Nosen grånar med ålder.
Under parningstiden är det flera partners närvarande, det är inte ovanligt att de slåss så till den grad att det slutar med skador. Vuxna NGSD visar en höggradig aggression mot främmande hundar. De lever antingen i par eller ensamma hundar. Mamman leker väldigt tuffa lekar med sina valpar, ofta som slår över i extremt aggressivt beteende. När mamman hör skrik av smärta ser hon det som en uppmuntran till tuffare tag. NGSD har enorm jaktiver. De använder alla sinnen för att lokalisera sitt byte. De lever på små gnagare och pungdjur, fåglar och frukt.
Båda föräldrar kastar upp mat till valparna. Tikarna är extremt beskyddande mot sina valpar. När nästa parningssäsong kommer, kan mammorna bli väldigt aggressiva mot sina senaste valpar, speciellt tikvalparna. Under samma period blir papporna oftast väldigt aggressiva mot sina söner och attackerar dem.
NGSD fanns en gång spridda över hela Nya Guinea.
I en grav för människor på Nya Guinea + ett fynd på Papua Nya Guinea, båda ca 5 500 år gammal upptäcktes hundtänder.
Det finns inga bevis för att rasen har tämjts, och hundarna visar inga karaktäriska morfologiska tecken på domesticering. De är exempel på hur hundar såg ut innan de blev domesticerade.
Deras ljud är korta, enstaka skall, gläfs, drill, gnäll, tjut (tjutet finns inte hos något annat hunddjur). NGSD är dessutom kapabel att härma hundljud!
NGSD är inte genetiskt eller ekologiskt lika någon annan hundliknande djur så NGSD är en evolutionärt signifikant djur.
Eftersom Papua Nya Guinea och Australien hade kontakt via en landtunga tills för 6 000 år sedan, var förflyttningar mellan länderna möjligt.
Genetiskt är Dingon och NGSD nära släktingar till varandra. De är också, tror man, världens äldsta hundar. NGSD och Dingo är mest olik i generna från andra hundar fast närmare Varg.
Vikten av NGSD ligger i dess evolutionära åldern och renhet som en evolutionär enhet.
♥ Podengo Portugués är framtagen helt genom funktion. Jagar kaniner, råttor och andra skadedjur bland pyramiderna.
Denna hundtyp spreds från Mindre Asien (ursprungliga området för Fenicierna 700 år före kr) till norra Afrika och Medelhavets kustområden. Fenicierna (från år 3 000 f kr - år 100 e kr) spred rasen till Portugal och övriga Medelhavsländer. Senare introducerades både Grekland och Romarna hundar med samma bakgrund och mentalitet. Det är troligt att samma typ av hundar anlände södra Portugal med nord afrikanska Araber. Senare spred portugiserna sin ras till Brasilien, central Afrika och Indien.
♥ Pariahund eller urhund, är en rasgrupp för primitiva raser, i några fall ursprungligen halvvilda tamhunds raser från Afrika, Mellanöstern, Sydasien, Sydeuropa och Latinamerika. De är halvvilda och lever i närheten av människor. Pariahund ska vara utan inblandning av andra hund typer, lokala varianter som är oförstörda genom århundraden, eller kanske årtusenden.
♥ Gatuhundar är benämningen på herrelösa hundar i stadsmiljö. Som t ex i Medelhavsländerna ser vi ofta att det är vinthunds lika gatuhundar, detta indikerar att de flesta raser ingående i dessa gatuhundar är vinthunds raser.
♥ Dhole är asiatisk vildhund. Den har många unika ljud, gnäller, jamar, piper, morrar, tjattrar och visslar. Vikt 10-20 kg. De lever i familjeflockar på 5-18 djur. De har en stark hierarki. Livslängd 7-15 år.
Löp en gång/år. Dräktighet 63 dygn. 5-10 valpar per kull. Valparna väger mellan 200-300 gram vid födsel men har redan efter 10 dagar fördubblat sin vikt. Valparna diar helt ca 3 veckor sedan tillförs uppspydd maten, som hela flocken bidrar med, vid 6-7 veckor är valparna helt avvanda från diandet.
Hela flocken tar del i vakt, utfodring, skötsel och lek med valparna och när valparna är omkring 3 månader så deltar de redan i jakten, men flocken blir inte fullt mobila förrän vid 8 månaders ålder.
Dhole äter skalbaggar, gnagare, fåglar, mellanstora hovdjur (30-175 kg). De jagar kollektivt. De äter snabbt och mycket, utan några större aggressioner. Ofta har de också en som står på vakt när de andra äter för att hålla utsikt efter leopard och tiger.
Tidigare fanns Dhole i större delarna av södra, östra och sydöstra delarna av Asien. Numera återfinns de i Indien, Bhuta, Tibet, Indokina, Indonesien, Malaysia. Det är lite oklart om de finns i Ryssland, Mongoliet och de centrala delarna av Kina.
♥ Basenji är en västafrikansk urhund. Den har tidigare klassats som vinthund. Skäller inte (som t ex en Varg eller Dingo). De joddlar, gurglar. Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda än hos andra hundar. Löper 1 gång/år. Vid fara kan hanhundarna dra upp testiklarna tillfälligt. Levt isolerade i centrala Afrika i årtusenden. Grottmålningar i Algeriet är ca 12 000 år gamla som likar dagens Basenji. Man har också funnit Basenji liknande hundar i pyramiderna i Egypten. Används som jakthund. Använder både syn och lukt. Basenjin tvättar sig själv som katter. Rasen är självständig och tänker själv. Basenjin är halvvildhund och därför får man inte skrämma den eller vara hårdhänt emot den. De reagerar inte väl på aggressivitet, vilket den har gemensamt med vinthundarna.
♥ Azawakh är en vinthund och pariahund. Storleken hanhund 64-74 cm och 20-25 kg, tik 60-70 cm och 15-20 kg. Azawakh har förstorade huggtänder.
Tuaregernas jakt- och vakt hund.
Azawakh kan verka ömtålig, den tunna kroppen, fina huden, tunna pälsen, men de är förvånansvärt robusta. De skadar sig sällan och återhämtar sig snabbt. Rasen är mycket skeptisk av naturen, den är den enda vinthund som kategoriseras som vakthund! Det finns ett slags vilt och primitivt drag hos rasen. Rasen är en av de mera uthålliga vinthunds raserna, den kan vara aktiv vid jakt i 4-5 timmar i sträck. Den tål intensiv värme och tål också kyla ner till - 10 grader C.
Den är mycket primitiv har den många av vildhundens egenskaper. En Azawakh kommer naturligt att bevaka allt som den ser ligger i flockens intresse. Den är orädd och mycket aktiv, men skygg och inte så lite skeptisk mot främmande människor. Den är ofta mycket territoriell och kan tydligt tillkännage vad den tycker om människor och andra djur som kommer in på dess område. Den kan angripa en inkräktare, om den känner sig hotat. Dessa hundar skäller inte som vanliga hundar gör, utan har en komplex vokabulär med ljudmönster (lika som Basenji som för övrigt också är en afrikansk ras).
Dess jaktinstinkt är utpräglad, så den kommer att jaga om tillfälle bjuds. Hetsjakt på gaseller och harar, oftast med 2-6 hundar i flock.
Den kan uppnå hastigheter på 60 km/h. De har speciellt god kroppskontroll och mycket snabb reaktionsförmåga. Den är så snabb och spenstig att den är känd för att kunna fånga fåglar i flykten!
Azawakh är en av de äldsta vinthundarna som man känner till. Den räknas som den mest ursprungliga av alla vinthundar, detta tack vare tuaregernas stränga avelsprinciper genom minst 1 000 år (troligen betydligt mycket äldre).
♥ American Crested Sand Terrier är från Afrika. Räknas till urhundar. Den är hårlös. En ras som kanske skulle studeras vidare för att eventuellt hitta samband till andra hårlösa raser och därmed kanske kunna spåra förflyttningen av hundar över världen, eller lära ifall det är samma mutation som uppstår på olika ställen (vilket är föga troligt, men möjligt).
ÖVRIGT
♥ Hunden och andra husdjur. Hunddjuren kom till Eurasien från Nordamerika för 4 - 6 miljoner år sedan, fast det upphittades en canis i Spanien, den är daterad 7 miljoner år gammal.
Hunden härstammar från en art, enligt vissa forskare, och från vissa andra forskare tyder allt på att hunden kommer från en sedan länge utdöd canis art som utvecklats i en parallell linje med andra canis djur.
Man har ännu inte funnit några nya canis arter som är utdöda än de som redan är namngivna.
Därför kan det också vara så att urhundarna, Dingon eller andra stamformer av Canis som det finns rester av än idag är ursprunget. Eller flera urhundar...
Det kan också vara så att hunden är stamfader till andra canis arter.
Hunden kan vara en egen art, fast vi måste erkänna att canis korsningar har inträffat, mer eller mindre, i många hundraser, troligtvis i alla förr eller senare.
Vissa detaljer i hundens uppbyggnad av tänderna och vissa drag i kraniet skiljer hunden från Vargen och Schakalen.
Fossiler visar att hundsläktet har sin förhistoria i Nordamerika. Samtidigt som äldsta canis fyndet är från Spanien, det är 7 miljoner år gammalt.
Ingen djurart i världen idag uppvisar samma variation i utseende och mentalitet än hunden.
Det finns mellan 400 - 600 hundraser idag.
Raserna i sig har uppkommit genom en blandning av mutationer, selektiv avel och korsningar av raser. Vissa raser uppfunna för bara 100 år sedan, vissa raser håller på att framarbetas just nu. Vissa raser är urgamla.
I starten uppkom säkert raser genom att de levde isolerade och på vad som fanns till hands att få tag på.
Fortfarande utgjorde naturligtvis selektivt urval en naturlig del, eftersom människan säkert tog till sig de hundar som var trevligaste, snabbaste, bästa jägare o s v, och hundar som inte passade behoven och önskemålen kanske slank ner genom strupen eller eliminerades på annat vis.
P g a att de levde isolerade uppkom olika typer, som senare utvecklade olika urhunds raser som sedan låg som grund till de olika raserna.
Till en början var säkert "uppfödningen" slumpmässig.
Under senare århundraden har man tagit till kraftig inavel för att renodla vissa egenskaper.
Vi känner till korsningar av hund - Varg som sker intill dagens (2010) datum.
Vi känner också till Schakal - hund korsningar som sker än idag (2010).
Vissa detaljer i hundens uppbyggnad av tänderna och vissa drag i kraniet skiljer hunden från Vargen och Schakalen.
Det vanligaste idag är att tro att urhundar och Dingo är förvildade tamhundar.
Den vanligaste uppfattningen idag är att Vargen och enbart Vargen är ursprunget till hunden. Då Arabisk Varg eller dess föregångare.
Det vi glömmer idag är hur människan levde när det är glest mellan folkgrupperna. Tänk er de mest avlägsna byar som finns i dag på vår jord, så lite människor fanns det när de var som flest lång tillbaka. Vi måste förstå att det var ofta dagsturer, veckoturer och ibland (och inte alls ovanligt) månadslånga turer för att ta sig till närmaste stam - by, och så kanske man inte ens var välkommen!
Blandningen av hundar världen över, så som vi har möjlighet till idag, fanns helt enkelt inte på kartan riktigt lång tillbaka!
Däremot vore det konstigt om inte hundarna följde med på vandringar, när människosläktet flyttade till nya världsdelar, då förekom säkert blandningar och utvecklingar under resans gång (bland både människor och hundar). Det är då inte konstigt alls om det uppkom många nya modeller av hund under samma tid som människan emigrerade, vilket vi ser i fynden vi gör idag runt om vår jord.
Alla våra olika hundraser idag räknar endast som variation av samma typ, Canis familiaris.
Man kan tro att Varg sedan har blandats in i stor skala, eftersom Vargens DNA är enormt likt hundens. Samtidigt har då ursprungliga (ursprungliga från var?) egenskaper bibehållits, läten och egenskaper att klara extrem värme och hetsjakt bättre p g a att den kan svettas mellan tårna, egenskaper som Vargen inte har. Här har vi den springande punkten i det hela.
Vi vet alla att likheterna mellan Varg och hund är stora. Olikheter finns också mellan hund. Olikheterna är viktiga, troligen biktigare än likheterna. Likheterna mellan hund - varg är inte större eller mindre än likheterna mellan andra canis och hund.
Tidigare studier har visat att östra Asien är den plats där Vargen tämjdes till hund. En Varg som "föddes" långt senare än det första fyndet av canis för 7 miljoner år i Spanien. Varg som föddes bara strax innan det hittats massor av canis fynd runt om Europa (alltså inte Asien). Man måste nog ta sig en funderare på det innan man går vidare.
♥ Människa - apa, mellan oss och Schimpansen är skillnaden 2 % i DNA. Människan och schimpanserna hade gemensamma förfäder för ca 5-7 miljoner år sedan. Schimpanserna (båda arterna) är människans nu närmast levande släkting.
♥ Hällristningar och grottmålningar, Afrika har extremt lite gammal dokumentation, men trots det världens äldsta grottmålningar. En del grottmålningar dateras till 20 000 år gammal! På dessa afrikanska grottmålningar är det mindre än 1 % som har djur, då bl a hundar. Tamhunden finns avbildade i Skandinaviens tidigaste hällristningar, ca 7 000 år f Kr.
♥ Gener - DNA. Varg, hund och prärievarg har 99,8 % DNA gemensamt.
Mitokondrie DNA varierar mindre mellan hunddjur än hos nu levande människor.
Hybridisering med frigående hundar kan vara ett hot mot Vargens DNA hos Varg i Europa, tillgänglig Mitokondrie-DNA visar på enstaka fall av korsning.
Samordning av individuella genotyper och anhopning av inter-individuell genetik särar Vargen från hunden i två olika grenar, men hybrider av Vargar av okänt ursprung inte identifierades av genetisk information på egen hand.
Skillnaden i DNA mellan nutida människor och Neandertal människor är 0,1-0,5 %.
♥ Björnar. De mest avvikande björnarna är isbjörnen. Isbjörnen ser ut att vara den yngsta av de olika björn raserna, ca 130 000 år gammal. Man tror att alla björnar är fertila med varandra.
En fossil käke från Svalbart visar att isbjörnarnas och brunbjörnarnas gemensamma släkting levde för mer än 130 000 år sedan. Den innehåller välbevarad DNA som forskarna har jämfört med DNA från moderna isbjörnar och brunbjörnar i sydöstra Alaska.
♥ Bakgrund. Jorden är 4,6 miljarder år gammal. När jorden var 1 miljard år uppkom enkla encelliga organismer som bakterier. Efter ytterligare 2 miljarder år uppkom Eukarya (djur, växter, svampar och andra högre organismer).
Homo erektus spred sig från Afrika och var på Java för 1,6 miljoner år sedan, i Europa i Tiblisi för 1,7 - 1,8 miljoner år sedan.
I Etiopien har man hittat stenredskap som med en ny teknik daterades till 276 000 år gamla. Dessa redskap kan rimligen vara gjorda av Homo Sapiens. Homo erektus utvecklade i fjärran östern ca 200 000 år sedan mot mera avancerade former, i Eurasien mot Neandertal människan, också för 200 000 år sedan och i Afrika mot Homo sapiens sapiens för 200 000 år sedan.
Homo erektus (från Euroasien) och Homo sapiens (från Afrika) möttes i mellan östern (ibland kallad fjärran östern) för ca 100 000 år sedan. För 100 000 år sedan hade alltså Homo sapiens anlänt fjärran östern. Erektus fick sedan ge vika för Sapiens.
Homo neandertal "ersattes" av moderna människor (= sapiens) i norra Europa för ca 40 000 år sedan, de var helt borta för ca 30 - 20 000 år sedan. De försvann inte helt tyst, utan lämnade rester av sina gener i Homo sapeins som vi kan spåra än idag!
Nya fynd i södra Afrika visar att människan där målade sig med ockrafärger, åt musslor, smyckade sig med snäckor i halsband och utförde ritualer betydligt tidigare än man förut trott, för mer än 100 000 år sedan.
De hittills äldsta fynden är ockra utvinning som är 164 000 år gammal. Man har bevis på att de utnyttjade musslor och havsdjur under samma tid.
Ett kranium från ett barn som hittades i byn Herto på Bourihalvön i Etiopien dateras till 160 000 - 154 000 år gammalt hade skrapats rent från kött och hud efter döden. Detta barn låg mellan två vuxnas kranier av tidiga Homo sapiens.
Man har funnit Homo sapiens i Etiopien vid floden Omo som är 195 000 år gamla.
För 30 000 år sedan fanns bara helt moderna människor (sapiens) i norra Europa.
Spår av jätteråttor, jättesköldpadda och dvärgelefanter visade att hobbitarna kunde livnära sig på bytesdjur. Sena rön har framkommit genom analys av stenverktyg, detta visar på att Hob folket funnits sedan minst 2 - 300 000 år!
För 10 000 år sedan, då människans jordbruk först syns i arkeologiska fynd fanns det en population på ca 10 miljoner människor på jorden.
År 1900 fanns det ca 1 miljard människor i världen.
År 1999 - 2009 fanns det ca 6 miljarder människor i världen.
Det är lätt att förstå att en befolkning som är stor har lättare att nå framgång. Detta gör att de är tidigt ute för sin tid med ändrad livsstil, utnyttja nya resurser och allmänt modernisera. De brer ut sin i brist på utrymme och dominerar snabbt stora områden, språkligt som kulturellt. De förökar sig...
Antilopernas, bovinernas och människans expanderade vid tidpunkt för jordens avkylning för 7 miljoner år sedan, med minskande regnskogar och växande grässlätter.
De växande grässlätterna borde ha gjort det mycket tuffare för människan att jaga, människans tillgångar är inte att springa fort. Här borde regelbunden användning av hunden varit utmärkt för människan som tillgång, kanske avgörande?
För 10 000 år sedan, efter istiden, då människans jordbruk först syns i arkeologiska fynd fanns det en population på ca 10 miljoner människor på jorden. Denna befolkning utrotade till stor den megafaunan i Eurasien, Nord och Sydamerika, Australien och på öar som Nya Zeeland. Senast under denna period bör hunden som företeelse ha ökat i ansenlig skala.
Kulturell och teknologisk utveckling kräver intelligent informationsutbyte. Hög befolkningstäthet leder till större utbyte av idéer och färdigheter och förhindrar att nyttig information går förlorad. Det finns ingen som helst anledning att tro att inte hunddjurens hjälpsamhet också demonstrerades och spreds. Allt detta tillsammans torde vara orsaken till utvecklingen som skett ryckvis över jorden följer befolkningstätheten, tillsammans med kallt väder - låg temperatur som tycks ha minskat däggdjuren (inklusive människan) drastiskt regelbundet.
Det är bara människans urhem i Afrika som megafaunan klarade trycket från människan någorlunda. Detta beror troligen på att jordbruk enligt Indus- dalens och Fjärran österns modeller inte är lämpliga där, och befolkningsmängden länge hölls nere av sjukdomar och att djuren länge utvecklades ihop med människan.
Detta torde vara orsaken till utvecklingen som skett ryckvis över jorden följer befolkningstätheten.
Moderna människor med hjärnor och kroppar som våra har funnits i minst 160 000 - 200 000 år. Vår mentala kapacitet är densamma idag som för 200 000 sedan.
Allt detta skedde inte på en gång, överallt. Däremot tycks befolkningstätheten varit densamma när det hände, åtminstone söder om Sahara i Afrika, i Europa och Mellanöstern.
Framgångsrika nymodigheter beror mindre på hur smart du är än på hur goda kontakter du har, tycks gälla lika mycket idag som för 90 000 år sedan.
Många djur verkar utvecklas mot en högre intelligens. Olika krav på individen verkar driva intelligensutvecklingen.
♥ Temperatur. Man kan verkligen undra vad temperaturen på jorden har med utvecklingen att göra. Allt, ser det ut som! Det lutar starkt åt att vid varje språng i temperaturen (kallare + varmare) har människor och djur gjort hopp framåt och bakåt i utvecklingen. Temperaturen styr populationen, mängden djur och människor, antalet djur och människor styr intelligens utvecklingen...
För 2,5 miljoner år sedan startade istiderna med sina klimatvariationer mellan kyla och nedisning varvat med varma perioder. Man uppskattar antalet klimatsvängningar till fler än 20 gånger. För 120 000 år sedan var det varmt och i Europa fanns det flodhästar och andra djur som ny tillhör den Afrikanska faunan.
Den senaste istiden slutade för ca 12 000 år sedan, strax före människan började med tamboskap, odling och högkultur.
Man ser numera samband mellan människans språk och en gen FOXP2. Denna gen finns hos både Sapiens och Neandertal. Man spekulerar att denna gen uppstod hos en gemensam anfader för 350 000 - 500 000 år sedan.
Historiskt sett har det funnits många olika varianter av människor. Oftast klassificeras de som olika oberoende arter, även om de var samtida. Flera av de samtida arterna har haft gener av varandra.
I Etiopen har människan använda eld minst 1,1 miljoner år.
I Kina och Frankrike har människan använda eld minst 480 000 år.
Med hjälp av eld gick utvecklingen fort. Matlagning. Markberedning. Värme. Eld ihop med "bostäder" och kläder gjorde det möjligt att kolonisera kallare delar av Eurasien och så småningom Amerika.
Vi gör ett stort misstag när vi nervärderar våra förfäder. Men samma mentala yttre stimulans som de fick hade vi säkert inte klarat oss något bättre, kanske förr sämre (p g a brist i vanan att ta hand om sig själv i vildmarken). Vår hjärnkapacitet är den samma!
RASHUNDARNA, URHUNDARNA.
Det tycks vara så att varje ras entusiast pratar för att deras ras är äldst, det är deras ras som har den och den historien. Samma historia påstås vara fler hundrasers (vilket det naturligtvis kan vara, men det förnekar gärna ras entusiasterna), alla vill ta åt sig "äran" av att äga en ursprunglig ras. Deras ras är minsann ursprungligast, vildast, mest ohanterlig.
För att börja med temperamentet hos många urhundar. Raser ändras och förbättras för att fungera bättre i vårt nuvarande samhälle, för allas bästa. En ursprunglig hund är inte alltid att föredra.
Här kommer några vanliga beteenden hos hundar av så kallad ursprungs ras:
Reserverade, skygg, skeptisk, försiktiga och/eller på sin vakt mot utomstående.
Aggressiv mot andra hundar.
Skeptisk av naturen.
Fjär.
Accepterar inte ens alla i familjen.
Socialiseringen måste bibehållas genom hela livet för att få dem att fungera i normala miljöer.
Rasen kräver en kunnig ägare.
Mycket primitiv, har många av vildhundens egenskaper i behåll, vilket inte alltid gör den lämplig som familjehund för vilken hundägare som helst.
Mycket territoriell.
Den kan angripa en inkräktare, om den känner sig hotat.
Kraftig jaktinstinkt. Dödar med nöje grannens höns.
Tycker inte om berörig av främlingar.
De har ett vilt drag i sig som bl a yttrar sig i att det kan ta lite tid att bli vän med dem, och de bestämmer själva när du blir accepterad, om du blir accepterad.
Utomstående kan inte räkna med att få uppleva denna hunds sanna karaktär, troligen inte heller få klappa eller kela med den.
När rasen omges av främmande behöver man ha den under uppsikt, den tycks ha fallenhet för att speciellt avsky andras barn.
Extremt rymningsbenägen, så gott som omöjlig att stoppa.
Känner den sig hotat eller känner att dess älskade familj är hotat, eller dess revir, då kan den gå till angrepp.
Går inte spontant fram till andra hundar eller människor eller andra djur.
Rasen är halvvildhund och därför får man inte skrämma den eller vara hårdhänt emot den. De reagerar inte väl på aggressivitet.
Drar upp testiklarna när den känner sig orolig eller hotad.
Aggressiva mot andra hundar, speciellt hundar av samma kön.
Vilt drag i sitt väsen.
Extremt känsliga ifall någon familjemedlem försöker sätta sig på dem eller styra dem med hårda händer - ord.
Om främlingar behandlar dem illa blir de väldigt lätt rädda för främlingar.
Stora behov av motion.
Svårt att anpassa sig till nya förhållanden, flytt till ny familj, eller t o m flytt av ort eller endast bostad på samma ort.
Är detta vad ni vill ha? Låter det lockande?
Knappast ändamålsenligt i vårt samhälle idag. Hundar av denna karaktär i fel mans händer kan lätt bli ett orosmoment, eller to m farliga, hundar som irriterar och stör både hundägare och icke hundägare, skapar dåligt rykte för våra älskade hundar.
De är knappast en tillgång för hunderiet i stort i fel mans händer.
Att sedan vara uppfödare till en ras med så grava problem i vårt samhälle är ett extra stort ansvar, att hitta rätt valpköpare till valparna, ett hem där de kan hanteras bra och samtidigt får stanna livet ut. Detta är en extremt tuff uppgift.
Sedan ska vi nog betänka, ursprunget till hund är gammalt, "rasavel" eller som jag hellre skulle vilja kalla det, lokalavel med inriktning på bruksegenskaper, är i botten på alla våra hundar oavsett.
En del raser är konstruerade senare, för en viss uppgift. Vissa raser är konstruerade tidigare, för en viss uppgift. En det raser är mellanting mellan vildhund och tamhund, så kallade urhundar.
Alla våra raser, har i botten, förr eller senare, samma eller likartat ursprung!
Det är vårat jobb som uppfödare att bevara det bra och förbättra det som inte är fullt lika bra.
Jag skulle vilja säga att ifall vi uppfödare gör ett bra jobb, så skulle alla inse och endast vilja ha "sönderavlade" hundar.
Tänk noga på de här orden.
Bevara det bra, utveckla det som kan bli bättre!
Då kan det väl inte vara svårt att inse alla fördelar med avel, så länge uppfödarna är seriösa och inte avlar på hutt och mutt urskillningslöst.
Är ni fortfarande sugen att ha en ursprunglig hund? Då måste ni antagligen vara inte så lite skruvad eller extremt naiv!
Kanske är ni i behov av att visa att ni grejar det, det har jag fått se är väldigt vanligt hos sådana hundägare. Också är det vanligt med sådana hundägare av dessa raser som inte vill att hunden ska älska någon annan än dem, fast dessa urhundar bara ser till sitt eget bästa (de är beroende av ägaren, därför accepterar de dem, de är tvungna), öppna och glada hundar älskar alla, och älskar då sin ägare ännu mer!
Jag har alltid omgett mig med glada och öppna hundar, oavsett ras. Mina hundar har i alla tider älskat marken jag går på! Och hela världen!!! Jag finner nöje i att se mina hundars glädje. Jag känner glädje över att se hur mycket andra också får ta del av mina hundars kärlek och därmed också vill ha så fina och trevliga hundar som jag har. Detta skänker mig lycka.
NÄR FLYTTADE HUNDARNA IN I HUSEN?
Söker vi när hunden blev sällskapshund på våra dagars sätt (i välfärdsländer). Då ska vi nog inte söka bland hundar, utan bland människor. Det som många idag menar med en äkta sällskapshundar är att de ska ligga i sängar, soffor m m. Detta var omöjligt innan sängarna och sofforna kom till!
När hundar flyttade in i våra hus? Det kräver hus först!
Detta är enkelt att svara på, svaret finns i forskningen om människan, inte förrän för 10 000-12 000 år sedan, när folk blev bofasta.
En hund som inte låg i sängar (för det fanns inga sängar), men för den delen var med fullt ut tillsammans med ett nomadiserande folk, var kanske oftare med sin "herre" än vad herrens fru var! Den lät barnen leka med sig. Hjälpte till vid drag, vall, jakt o s v. I kallt klimat kanske värmde barnen under deras fällar på kvällarna, i kalla klimat, när barnen skulle sova. Den bör, i mitt tycke, betraktas fullt ut som familjemedlem fast det kanske inte fanns sängar då!
Kom ihåg, hunden lever som gatu luffare än i många länder i världen! Detta är ett faktum som många glömmer bort, tyvärr.
VALPSKEDET VÅRA TAMHUNDARS BETEENDE BYGGER PÅ
Förändringar man kan följa i skelettrester gör att man vet att det tidigt förekom formning av arter i form av omogna egenskaper hos Vargar (eller vad nu hundars ursprung är) som levde med människor.
Förändringarna är bl a förminskad storlek, kort nosparti, djupt stop. Man vet också att djuren lät i form av skall (det intressanta är vad det skallet i så fall kom från, Varg skäller inte) och gnäll. Hunddjuren behöll också lekfullhet och andra omogna beteenden, som en evig valp. De sitter helt klart fast i sin ungdomsroll och är i regel helt beroende av människan.
Fenomenet för också med sig en kortare tillväxtperiod. Detta gör att generations skiftena kan gå mycket fortare för hund än Varg. Detta är också förklaringen varför dvärghundar ofta uppnår pubertet tidigare än stora hundar. Nästan alla hundraser idag kommer i puberteten fortare än Varg, med ytterst få undantag. Likaså har stora hundar oftare glesare mellan löp, då speciellt urhundar, medan det är vanligare med t o m tre löp per år för en liten hund.
Vissa urhunds raser är bl a undantagna, vilket visar på att tam hundarna kan ha olika anfader, alla behöver inte ursprungligen komma från Varg.
Detta ser jag som en ytterligare bekräftelse på att Vargen INTE är hundens anfader. Resonemanget stämmer inte.
Kortare nos, skall, kortare dräktighet, tidigare tandsättning på valpar, senareläggande av avvänjning av valpar, mindre storlek, ringlade svansar (istället för droppade eller raka som Vargen har), fördjupat stop o s v ser jag inte är en följd av utveckling från Varg, snarare på att Varg inte är ursprunget till hund. Det är helt enkelt inte tillräckligt konsekvent och det har tillkommit saker som Vargen inte har.
Dessutom spricker tidsramen för att Varg ska vara ursprunget till hund, motsatsen är däremot möjlig.
BETEENDE
Beteendet och egenskaper är också en viktig del i att fastställa släktskap.
Svansens rörelser t ex finns hos hunden, Vargar, Rävar, Prärievargar, Schakaler, Dingo, Afrikanska vildhunden och Dhole. Svansrörelserna kan dock vara något olika, och ha olika betydelse. Rävens svansviftning betyder ofta irritation, som kattens svansviftning. Hunddjuren svans visar allt från underlägsen, överlägsen, glad till ivrig.
Afrikanska vildhunden jagar i flock. Den har ett gnyende pip. De är svåra att tämja. Det skulle inte förvåna mig om de blivit inblandade i vissa vinthunds raser och likaså i Rhodesian Ridgeback, Basenji och andra Afrikanska raser som är kända för att vara egna, stark familjekänsla, mer kattlika, med en stark egen vilja, de går sin egen väg. Om hundar, som är så väldigt formbara blandas med en vildhund som är svår att tämja skulle det stämma överens med varför rester av det svårdresserade temperamentet vilar kvar i generna på dagens hundar från de trakterna. Afrikanska vildhunden är väldigt verbal, men skäller inte. Kan det vara i den blandningen Basenjin och Azawakh förlorade skallet? Men de är ändå väldigt verbala, som den Afrikanska vildhunden!
Varg finns som ensamvargar liksom småflocks Vargar och storflocks Vargar. Vargen kastar upp mat till sina valpar. Liksom hundar, det finns många likheter. Vi lider ingen tvekan om att Varg och hund har blandats, eftersom vi t o m vet att det sker än idag. Det vi måste komma ihåg är skillnaderna! T ex Vargar går dräktiga 65 dygn, hundar vanligast 60-63 dygn. De löper första gången senare än hundar. De har längre mellan löpen. Grå Vargar får tänder vid 6 veckors ålder, hundar vid ca 3 veckors ålder o s v.
Vi ska komma ihåg att massor av olika canis kastar upp mat till sina valpar/barn. Det är på intet vis enbart Varg och vissa hundar som har det beteendet.
Förvildade hundar. Beteendemässigt och utseende mässigt är det till övervägande del vinthunds liknande hundar som överlever förvildade, inte Varg liknande hundar.
Schakal. Guld Schakalen kan springa lång distans. Ett av jaktsätten är att de reser öronen, vrider huvudet för att lokalisera exakta placeringen på bytet, kröker ryggen, lyfter svansen och gör sedan ett hopp och landar med sina främre tassar på bytet, som dödas efteråt med ett starkt bett. Detta är en exakt kopia av min Podengos vardagliga beteende! Men vi ska komma ihåg att det på inget vis är ett unikt jaktbeteende, det är flera djurslag som jagar så, t ex räv.
Guldschakalen gräver ned byten för att senare återkomma till dem. Barnen dias i ca 7 veckor. Uppfostrar barnen i flock. Schakalen kastar upp mat till sina valpar. Den ylar, gläfser, morrar, klapprar, bjäbbar, kacklar, skriker, gnyr, tutar och skäller. Repertoaren är ungefär det samma som hundens. Skallet är dock inte riktigt som ett hundskall, men liknande. Kanske är Schakalen uppkommen från hunden!
Jordvargen. Håren på ryggen kan resas till en kam när djuret är oroat.
Prärievargen äter gärna gnagare och växelvis föda i mindre omfång + sopor. De lever i små flockar. De jagar i flock och ibland ensam. Vi vet att det finns DNA av hundar i Prärievargar, så motsatsen är nog den samma.
Dingos ylar, men kan inte skälla. Dingon lever på kaniner, fåglar, små pungdjur, ormar och ibland får. När Dingon jagar så tröttar den först ut bytet och sedan springer de ikapp djuret och biter det till döds. Den lever i familjegrupper och försvarar sitt revir. Honorna kan uppvaktas av upp till 10 hannar tills honan väljer ut en av dem. Ungarna stannar hos sina föräldrar i ca ett år. Som man själv kan konstatera finns det enorma likheter mellan olika vilda canis och tamhundarna, så också Dingo - hund. Jag vet att det förekommer läror som hävdar att Dingo är förvildade tamhundar och att det finns de som tror de är vilda, en egen linje. Jag är nog fundersam på det senare alternativet, men tror att Nya Guinea Singing Dog och Dingo kanske kan ha visst ursprung gemensamt.
Vinthundar. En vinthund behöver få springa av sig regelbundet. Mentaliteten ursprunglig. De ska överleva i det vilda själv ifall de blir lämnade i naturen av sina ägare, deras oberoende av människan, kanske kan man kalla det kattbeteende, är signifikant för vinthundar. Sena första löp och ibland lång tid mellan löpen. De har ett vilt beteende i botten. De har ett rysansvärt skrik som de tar till ifall någon gör illa dem. Vinthundarna är särlingar i hundsläktet, inte lik någon annan. Då kan man undra vad det kommer ifrån? Jag tror det är sannolikt med en droppe Afrikansk vildhund i vinthundarna.
Ridgeback är utmärkta hoppare och klättrare med stor rörlighet. De vaktar. De har jagat. Thai Ridgeback är inte beroende av sin herre - ägare och de är oförstörda och ursprungliga hund, en av få som fortfarande lever på denna jord (som vinthundar, som den tidigare ansågs tillhöra).
New Guinea Singing dog. Den är i sättet aktiv, livlig, alert, intelligent, slug, skygg, extremt rörlig och fysiskt. De utforskar konstant allt i sin omgivning, de använder alla sinnen, också smaken. Deras otroliga fysiska flexibilitet tillåter dem att pressa sig igenom trånga öppningar. De kan bli aggressiva mot andra hundar, speciellt hundar av samma kön. NGSD är ett hunddjur lever i symbios med människan, men ändå oberoende av människan. De har en lägre retningströskel och är tidigare utvecklad än tamhundar eller grå Varg. Som exempel, tänderna kommer upp vid 2 veckors ålder, grå Vargar får tänder vid 6 veckors ålder. Det unika med dem är: Huvudrörelser. Parnings skrik. Parnings sammandragningar: Könsorganen. Kinderna. Tandgnissling. Det klassiska pektestet fungerar inte på dem. Notoriska rymmare. Kattlik rörlighet. Tiken är dominant. Under parningstiden är det flera partners närvarande, det är inte ovanligt att de slåss så till den grad att det slutar med skador. Vuxna NGSD visar en höggradig aggression mot främmande hundar. De lever antingen i par eller ensamma hundar. Mamman leker väldigt tuffa lekar med sina valpar, ofta som slår över i extremt aggressivt beteende. När mamman hör skrik av smärta ser hon det som en uppmuntran till tuffare tag. De har enorm jaktiver. De använder hörsel, syn och doft för att lokalisera sitt byte. De lever på små gnagare och pungdjur, fåglar och frukt. Båda föräldrar kastar upp mat till valparna. Tikarna är extremt beskyddande mot sina valpar. När nästa parningssäsong kommer, kan mammorna bli väldigt aggressiva mot sina senaste valpar, speciellt tikvalparna. Under samma period blir papporna oftast väldigt aggressiva mot sina söner och attackerar dem. Deras ljud är korta, enstaka skall, gläfs, drill, gnäll, tjut (tjutet finns inte hos något annat hunddjur). De är dessutom kapabel att härma hundljud! Denna hundras (som är påfallande katt- och räv- lik i flera beteenden) tror jag är en unik urhund, eftersom den har så många olika drag man sällan eller aldrig ser hos hundar. Dessutom är den kommen från en plats geografiskt som gör den isolerad. Ska vi studera urhundar idag, är detta nog den ras vi ska vända oss till, ifall de fortfarande går att finna dem vilda. Jag känner till några raser som har extremt "vasst" humör, de finns geografiskt nära Nya Guinea också, så man undrar ju. Samtidigt har denna ras så speciellt beteende att jag har svårt att tro att den är direkt släkt med hund, utan snarare en sidolinje?
Podengo Portugués är framtagen helt genom funktion. Jagar kaniner, råttor och andra skadedjur bland pyramiderna.
Dhole. Den har många unika ljud, gnäller, jamar, piper, morrar, tjattrar och visslar. De lever i familjeflockar på 5-18 djur. De har en stark hierarki. Valparna diar helt ca 3 veckor sedan tillförs uppspydd maten, som hela flocken bidrar med, vid 6-7 veckor är valparna helt avvanda från diandet. Hela flocken tar del i vakt, utfodring, skötsel och lek med valparna och när valparna är omkring 3 månader så deltar de redan i jakten, men flocken blir inte fullt mobila förrän vid 8 månaders ålder. Dhole äter skalbaggar, gnagare, fåglar, mellanstora hovdjur (30-175 kg). De jagar kollektivt. De äter snabbt och mycket, utan några större aggressioner. Ofta har de också en som står på vakt när de andra äter för att hålla utsikt efter leopard och tiger. Jag finner det högst troligt att denna räv liknande hund finns blandad med flera andra Asiatiska hundar. Man kan bl a lätt undra om Dingo, Nya Guinea Singing Dog och Dhole kan ha ett visst samband.
Basenji skäller inte (Varg och Dingo saknat också skall tillsammans med hundrasen Azawakh). De joddlar, gurglar och är ändå rejält verbala. Löper 1 gång/år. Vid fara kan hanhundarna dra upp testiklarna tillfälligt. Används som jakthund. Använder både syn och lukt (också vinthundens typiska jaktbeteende är att använda syn som ett huvud sinne). Basenjin tvättar sig själv som katter. Rasen är självständig och tänker själv. Basenjin är halvvildhund och därför får man inte skrämma den eller vara hårdhänt emot den. De reagerar inte väl på aggressivitet, som många vinthundar (där rasen tidigare placerades).
Azawakh Tuaregernas jakt- och vakt hund. Azawakh kan verka ömtålig, den tunna kroppen, fina huden, tunna pälsen, men de är förvånansvärt robusta. De skadar sig sällan och återhämtar sig snabbt. Rasen är mycket skeptisk av naturen, den är den enda vinthund som kategoriseras som vakthund! Det finns ett slags vilt och primitivt drag hos rasen. Rasen är en av de mera uthålliga vinthunds raserna, den kan vara aktiv vid jakt i 4-5 timmar i sträck. Den tål intensiv värme och tål också kyla ner till - 10 grader C. Den är mycket primitiv har den många av vildhundens egenskaper. En Azawakh kommer naturligt att bevaka allt som den ser ligger i flockens intresse. Den är orädd och mycket aktiv, men skygg och inte så lite skeptisk mot främmande människor. Den är ofta mycket territoriell och kan tydligt tillkännage vad den tycker om människor och andra djur som kommer in på dess område. Den kan angripa en inkräktare, om den känner sig hotat. Dessa hundar skäller inte som vanliga hundar gör, utan har en komplex vokabulär med ljudmönster (se också under Basenji, Varg och Dingo). Dess jaktinstinkt är utpräglad, så den kommer att jaga om tillfälle bjuds. Hetsjakt på gaseller och harar, oftast med 2-6 hundar i flock. Den kan uppnå hastigheter på 60 km/h. De har speciellt god kroppskontroll och mycket snabb reaktionsförmåga. Den är så snabb och spenstig att den är känd för att kunna fånga fåglar i flykten! Det skulle inte förvåna mig ifall Basenjins brist på skall lika så Azawakhens brist på skall, har med varandra att göra. Dessutom är de båda uppkomna i Afrika. Det är ingen som helst tvekan om att detta är en gammal homogen ras, som vore värd att studeras innan de ursprungliga individerna blir sönderavlade, med inavel och diverse annan manipulation.
UTSEENDE OCH ANNAT
P g a att hundar levde isolerade uppkom olika typer, som senare utvecklade olika raser.
Till en början var säkert "uppfödningen" slumpmässig.
Ingen djurart i världen idag uppvisar samma variation i utseende och mentalitet än hunden.
Under senare århundraden vet vi att man har man tagit till kraftig inavel för att renodla vissa egenskaper på vissa raser.
Somliga raser har plockats upp ur situationer där de nästan varit utrotade, med en begränsad avelsbas till följd, som också skapat ofrivillig (hoppas vi) inavel.
Afrikanska vildhunden har asymmetriska fläckar. Den har stora öron. De har knappa vinklar. Afrikanska vildhundar tål inte parvo. Vinthundarna är kända för att ha hög känslighet för vaccinationer och parvo.
Prärievarg, det är 96 % likhet i DNA mellan nordiska spetsar och prärievarg. Då undrar man hur det ligger till mellan raser närmare prärievargens utbredningsområde och prärievarg. Det är väl ingen som helst tvekan att de nordiska spetsarna härstammar från den vanliga grå Vargen.
Varg har viss mängd DNA av hund. Vargen är spridd över hela världen. De nordiska hundraserna av spets typ har 99,8 % lika DNA med Vargen. Vargen förekommer i många olika raser på mellan 14-90 kg. Färgerna är vit, krämfärgade, svart, grå viltfärger i olika nyanser, gråröd, gulgrå, ljusgrå m m. Pälsen är från ganska korthårig till kraftig underull, men fortfarande inte klassad ens som semilånghår, utan fortfarande korthårig. Vissa raser som t ex jämthund, Siberian Husky och Alaskan Malamute kan ibland vara svåra att se skillnaden på Varg och vissa individer av dessa raser. Dessa raser är nordliga, där grå Vargen är vanligast.
Likheterna är många, fast inte flera till antalet än likheten mellan hund och andra canis. Skillnaderna är nog viktigare, än likheterna.
Vissa egenskaper hunden har som inte Vargen har, det måste komma någon stans ifrån.
Förvildade hundar återgår närmare ursprunget, de förvildade hundar som överlever blir ej Varg grå eller någon annan av Vargens färger. Beteendemässigt och i utseende är det oftast vinthunds liknande hundar som överlever förvildade, inte Varg liknande hundar.
Schakal. Hör beskrivningen, nätta kroppar, knappa vinklar, ofta stora öron, med förmåga att svettas mellan tårna, låter inte det som vissa hundraser av vinthunds typ? Beskrivningen är på Schakal! I naturen blir Guldschakalen upp till 8 år gammal, i fångenskap upp till 14 år gammal. 6-15 kg. Äter blandad mat, insekter, får och getter, unga sälar, placentan från sälar, unga antiloper och gaseller, gräshoppor, bär, vindruvor, skalbaggar, gnagare, majs, fåglar, fågelägg, ödlor, vegetabilier + att den är utpräglad asätare och ibland äter den t o m amfibier och fisk. Dräktighet ca 60 dagar, 1-9 valpar, vanligast 5-6 valpar. Valparna är blinda under de första två veckorna. Schabrak Schakalen har funnits i södra och östra Afrika i flera miljoner år. Guldschakalen blir könsmogen vid 11 månaders ålder. Vissa detaljer i hundens uppbyggnad av tänderna och vissa drag i kraniet skiljer dock hunden från Vargen och Schakalen.
Jordvargen, pälsen är halvlång, grov, ljust grågul till gulbrun päls med mörkare, vertikala strimmor. Nacke och buk är vanligtvis ljusgrå. Benen är strimmiga. Tänderna är små och svaga. Den smala nosen, fötterna och svansspetsen är svart.
Prärievargen. Honan föder i snitt 6 ungar efter en dräktighet på ca 60 dygn. Av indianerna hölls den tidvis i halvtamt tillstånd och användes som dragdjur. Trots detta räknas den till en vild hundform.
Dingos utveckling startade i Asien. Dingon är mer hund är Vargar och Schakaler. Guldfärgad eller black & tan. Efter ca 9-10 veckor föds 1-3 valpar. Den är alltså oftast dräktig något längre än hundar.
Mexikansk nakenhund är utvecklad i Mexico + stora delar av Sydamerika. Rasrens utmärkande tecken är hårlöshet. Den är en urhund. Arkeologiska fynd visar Mexikanska nakenhundar är en forntida ras som har funnits i minst 3 500 år.
Vinthundar. De kan ha avsevärt större känslighet för sövningsmedel och vaccinering. De har relativt sett öppna vinklar. Kraftiga tänder med kraftiga rötter. Starka käkar. De har många liknande drag som Afrikanska vildhunden.
New Guinea Singing dog. Vikt 9-14 kg. De har inte baksporrar. NGSD löper en gång/år. Dräktighetstiden 58-64 dygn (variation som många av våra hundar). 1-6 valpar/kull. Gott om utrymmet på den stora ön Nya Guinea och isolering från resten av världen kunde de utvecklas utan inflytande från andra hunddjur. Deras ögon reflekteras gröna i mörker, ser bättre i mörker än andra hundar. Nosen grånar med ålder. De fanns en gång spridda över hela Nya Guinea. De är inte genetiskt eller ekologiskt lika någon annan hundliknande djur så de är ett evolutionärt signifikant djur. Genetiskt är Dingon och Nya Guinea Singing Dog nära släktingar med varandra. Nya Guinea Singing Dog och Dingo är mest olik i generna från andra hundar fast närmare Varg. Det bör antagligen vara en egen linje, sidolinje till hund, troligen tillsammans med Dingo. Det intressanta med denna ras är att den är så pass oförstörd, skulle vara av stor betydelse ifall man kunde hitta igen dem och studera dem närmare.
Gatuhundar är benämningen på herrelösa hundar i stadsmiljö. Som t ex i Medelhavsländerna ser vi ofta att det är vinthunds lika gatuhundar, detta indikerar att de flesta raser ingående i dessa gatuhundar är vinthunds raser.
Dhole är en asiatisk vildhund. Vikt 10-20 kg. Livslängd 7-15 år. Löp en gång/år. Dräktighet 63 dygn. 5-10 valpar per kull. Valparna väger mellan 200-300 gram vid födsel men har redan efter 10 dagar fördubblat sin vikt. Dräktighet och valpar är alltså väldigt lika de flesta av våra rashundar i den storleksklassen. Tidigare fanns Dhole i större delarna av södra, östra och sydöstra delarna av Asien. Numera återfinns de i Indien, Bhuta, Tibet, Indokina, Indonesien, Malaysia. Det är lite oklart om de finns i Ryssland, Mongoliet och de centrala delarna av Kina.
Basenji har tidigare klassats som vinthund. Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda än hos andra hundar. Levt isolerade i centrala Afrika i årtusenden. Det skulle vara intressant att veta varför inte Azawakh skäller, har de liknande struphuvud och stämband som Basenjin? Hur är det med Dingo som heller inte skäller? Eller Nya Guinea Singing Dog som kan härma skall när de hör andra hundar, fast skäller aldrig normalt om de inte mött hund!
Azawakh är en vinthund och pariahund. Storleken hanhund 64-74 cm och 20-25 kg, tik 60-70 cm och 15-20 kg. Azawakh har förstorade huggtänder och extra kraftiga käkar.
American Crested Sand Terrier är hårlös. En ras som kanske skulle studeras vidare för att hitta samband till andra hårlösa raser.
EN ANNORLUNDA HISTORIA HUNDAR VÄRLDEN RUNT
Konrad Lorenz föreställde sig att hunden var utvecklad ur tama Schakaler. Men han trodde vidare att Vargen på samma sätt kan ha varit upphovet till vissa hundraser. Slutligen att dessa från Varg och Schakal härstammade djur upprepade gånger korsats med varandra och på så sätt fört oss fram till dagens hundraser. En teori som inte alls låter omöjlig. Senare i livet tog han dock avstånd från dessa teorier.
Nu tror jag det är tvärs om! Hunden är äldst och därifrån kom övriga Canis att utvecklas.
Den äldsta ca 7 miljoner år gamla lämningar av en äkta Canis art har man funnit i Spanien.
Detta är alltså före alla varianter av Canis utvecklades, det är helt enkelt det första fyndet av en Canis av någon sort.
Om nu Homo sapiens lämnade Afrika för ca 1,8 miljoner år sedan, och spreds ut till östra Afrika och därefter till Asien och Europa torde de haft hundar med sig, hundar som kanske lämnades kvar efter resans gång, eller idéer om hunden lämnades kvar under vandringen. Hunden kanske t o m användes som dragdjur eller hjälp att bära, klövja? Jaktkamrat är jag övertygad om.
Kring Medelhavsländerna har vi många vinthundslika hundraser. I Kina har vi många extrema raser, extremt små, extremt kortnästa, extremt pälsade, vissa med blå tunga, är några av rasdragen. De är på intet vis vinthundslika! Varken i temperamentet eller utseendet.
För att nämna några rastyper som återfinns i gammal asiatisk historia, och dokumentation från Asien finns det MASSOR av, tyger, keramik, glaseringar, ristningar, målningar m m i all oändlighet, historia och dokumentation var viktigt, om inte avgörande, för asiaterna. På grund av detta finns det inte så stora hopp om lokala varianter i Asien som vi inte känner till idag, trots att vissa ställen är väldigt isolerade i och kring Kina.
Här kommer raser med botten i Asien:
Tibetansk spaniel (semilånghår, ganska plattnäst med bred käke och hängande öron, svansen buren över ryggen)
Tibetansk terrier (långhår, kvartsnäsa och hängande öron, svansen buren över ryggen)
Pekingesen (semilånghår-långhår, plattnäst med bred käke och hängande öron, svansen buren över ryggen)
Japanese chin (semilånghår, ganska plattnäst med bred käke och hängande öron, svansen buren över ryggen)
Chow Chow (tjockpälsad korthårig med trubbig näsa och bred käke och SMÅ stående öron, svansen buren över ryggen, blå tunga)
Fo hunden (tjockpälsad plyschliknande korthårig med trubbig näsa och breda käkar och SMÅ stående öron, svansen buren över ryggen)
Shih Tzu (långpälsad, trubbig näsa och breda käkar, hängande öron, svansen buren över ryggen)
Lhasa Apso (långpälsad, trubbig näsa och breda käkar, hängande öron, svansen buren över ryggen)
Uppräkningen kan pågå länge, rastyperna är trubbiga näsor vanligen i kombination med breda käkar, kraftig pälsar, små och/eller hängande öron. Storleken var inte stor, största är vad vi idag betraktar som små medelstora hundar till små hundar.
Asiaterna har troligen medvetet utövat kraftig inavel för att behålla extrema rastyper.
Det som vinthunds liknande hundar i regel har gemensamt, mer eller mindre, är stora öron, långa, smala nosar, tunna eller extremt korthåriga pälsar, stora upprättstående öron. Kraftiga käkar och tänder, snabbhet. Långa och smala svansar för de flesta av raserna.
Dessa detaljer på både Asiatiska hundar och Vinthundar som kontrast är väldigt avgörande. När det är extrema avvikelser kräver de en snäv avel, inavel eller alternativ en typ avel, när man ska få fram och sedan bibehålla recessiva arvsanlag kräver det mer långtgående arbete än att bibehålla mer "normala" egenskaper. Varje avvikelse från typavel i extrema rasdrag ger oundvikligen en typ som blir mer normalhunds liknande.
Afrika börjar vid Medelhavets södra strand.
Afrika har sedan urminnes tider många medelstora - stora hundar med upprättstående öron, ofta stora öron och extremt korta pälsar. De var lätta i typen.
Än idag kan man påträffa många lokala hundgrupper i Afrika, inte alls ovanligt i små isolerade byar där tiden mer eller mindre står stilla.
Går man till ett hundstall med hittehundar i Afrika i dag, där sådana finns, är det många raser som liknar vinthundar, de "kraftigaste" är i regel i kropps modell som våra dagars Rhodesian Ridgeback, fast sällan så "välnärda" (eller kanske ska jag kalla det för överviktiga) som vi skandinaver vill ha våra hundar idag.
De stora och upprättstående öronen kan ha utvecklats genom evolution och/eller naturligt urval, för att få svalare kropp i Afrikas värma klimat, liksom deras slankare kroppar kan ha bidragit till det samma. Likaså deras avsaknad av underull. Underull utvecklas inte under för varma förhållanden så evolutionen har kanske drivit hundarna till att släppa det anlaget som i slutänden inte har någon praktisk betydelse för hundarna, utan endast drar kraft från hundarna utan betydelse för resultat. Det är naturligt att naturen gör sig av med onödiga saker.
I Afrika är man och har också tidigare varit ganska osentimental i sitt sätt att se på saker. Djur, människor, prylar, natur...
Afrika har ofta, genom deras mentalitet att leva för dagen, inte för framtiden, varit relativt sett fattiga. Alltså de kan ha vältrat sig i lyx, men inget som kräver någon långvarig uppoffring.
Det som försvårar arbetet med att se historien kring och i Afrika är att så lite är dokumenterar från gamla tider. Afrikanerna har levt för dagen, och varit ganska ointresserade av att dokumentera. Historia att dokumentera som Asien har, har inte Afrika i samma utsträckning, ja, inte alls i närhet av den dokumentationen.
Den gammal dokumentation som finns är nästan helt utan motiv av hundar, endast 1 % av grottmålningar och hällristningar från Afrika innehåller hund.
Hundar tillätts och hölls för sin förmåga att bidra vid jakten och sin förmåga att vakta. Dög de inte till detta, så var antagligen sagan all för den individen. Själva hundar skattades inte speciellt högt, den bara fanns där, för människan. Dög den inte till det behövde den inte finnas.
Enligt gammal afrikansk tradition och kultur betraktas allt som omger människan som om det vore konstruerat för att vara till för människor.
Afrikanerna är, historiskt sett, inte heller ovana vid att slå ihjäl sina kungar och hövdingar.
Att slå ihjäl en hund som var halt eller inte dög till jakt var (och på vissa ställen i Afrika är än idag) ett litet steg för dem, frestas man lätt att kunna tro.
Jag finner detta troligt för en utveckling av dessa sunda rashundar som härstammar från Afrika, alltså om man bara helt osentimentalt behåller friska individer så bör nästa generation också bli så sund som det bara är möjligt.
Vissa (ofta ras fantaster) vill framhäva att deras afrikanska ras minsann var avgudad av folket, bl a hävdas det att det beror på att man kunde betala med hundar, vilket naturligtvis hände, men en hund hade inte högt värde, en oxe hade ett enormt högt värde, bara för att klargöra skillnaden. Lite förenklat kan man säga att en hund var extremt billig, ett får eller en get var mer värde som valuta, en oxe var enormt dyrbar.
Jag är helt övertygad om att hundarna var uppskattade, t o m älskade, men jag tror inte att de betingade ett jättestort värde eller var avgudade.
Ta t ex gamla fornlämningar, hällristningar, grottmålningar o d, i vissa länder, t ex bland pyramiderna i Egypten (pyramiderna är 5 000 - 3 000 år gamla), eller bland indianerna i Sydamerika, fanns det massor av hundar dokumenterat, t o m hundar av olika typ, hundar i praktisk tillämpning, hundar som dekoration, människor med hunddetaljer i sitt utseende o s v. I inre och södra Afrika, mindre än 1 % av all dokumentation innehåller hund, då är det betydligt vanligare med t ex oxar!
Även i Egypten finns det massor av andra motiv än hunden, bl a ansågs fiskar, ibisar, katter och krokodiler som heliga och dessa djur blev också senare populära bland gemene man!
Afrikanernas stora TABU av incest (många afrikaner har ett OTROLIGT starkt motstånd mot incest), KAN ha spelat en roll för dessa sunda Afrikanska hundar. Det är inte helt otroligt att Afrikanerna inte lät släktingar av hundarna para sig med varandra, vilket skulle betyda mycket, kanske till största delen utavel i botten, vilket skulle kunna bidra till de Afrikanska hundrasernas sunda fysik än idag, förutom de problem som kommit för att vi har tagit hem ett begränsat antal hundar och sedan bedrivit inavel på dem!
Afrikanerna ville gärna ha hundarna för vakt och larm, eftersom man aldrig visste när ens fredliga grannar fick för sig att vända sig emot dem.
Afrikanerna i inre Afrika har i regel inte tagit in så mycket främmande hundar till sina lokala stammar. Hundarna är i mångt och mycket ganska oförstörda än idag.
Större delen av Afrika har ingen verksamhet vad gäller rashundar, kennelklubbar o d än idag, vilket gör att inflytande utifrån fortfarande är väldigt sällsynt, speciellt i lokala, små byar i innersta Afrika.
Plattnäst hundar tycks komma från Kina eller är blandade med kinesiska kortnästa hundar för att få fram ras varianten, t ex King Charles spaniel, som ursprungligen var Cavalier king charles spaniel. Nu är det två raser, en kortnäst och en med kvartsnäsa.
Vinthundsliknande hundar tycks till största delen komma från södra Asien och Afrika.
Spetsar tycks komma till största delen från Asien och norr, spets hundar, ofta med Varg liknande utseende.
Amerikanska raser tycks till största delen bestå av raser som plockats in från andra länder och gjorts om till en amerikansk variant av rasen. T ex Amerikansk Cocker Spaniel, American Staffordshire Terrier, Amerikansk Akita och Chesapeake Bay Retriever.
Så har vi kanadensiska raser förstås som alla är nära släkt och relativt modärna raser. Nova Scotia Duck Tolling Retrierver, Newfoundlandshund och Labrador.
Vi vet också att amerikanarna bär ansvaret för förädling av Chihuahuan. Detta skedde efter de kommit från Sydamerika för ca 100-120 år sedan!
American Crested Sand Terrier är en Afrikansk ras som förädlats i Amerika med start 1972.
Man skulle verkligen vilja se de där uråldriga amerikanska raserna som borde finnas ifall Amerika bär ursprunget till hunden.
SAMMANFATTNING VINTHUNDAR
Vad gäller vinthundar, undrar jag om de inte kommer från en linje som blandats med bl a Afrikanska vildhunden. Att Afrikanska vildhunden och vinthundarna på något vis har en bit gemensam bakgrund. Att deras bakgrund på något vis är sammanflätad. Det är min övertygelse att chansen är stor till detta samband.
Vinthundar är extremt speciella och dessutom har de ett vilt drag i sig som andra hundraser inte har, detta drag gör bl a att de kan överleva och leva i vilt tillstånd än idag, de klarar sig oftast utmärkt utan människan i tempererat klimat, vilket bevisas av alla gatuhundar där majoriteten är av vinthunds typ.
Anledningen att jag misstänker att vinthundar och Afrikanska vildhundar är nära släkt är bl a att ursprungsplatsen för dem båda stämmer, vinthundarnas något "vildare - ursprungligare" temperament, de är i regel inte lika "tama" som andra hundraser. Afrikanska vildhunden är extremt svår att tämja! De har stora öron, vinthundar har oftast stora öron. De har knappa vinklar, vinthundar har oftast knappa vinklar. Det är inte ovanligt att vissa hundraser är extra känsliga mot parvo, några av dessa raser är vinthundar, Afrikanska vildhunden tål inte parvo! Afrikanska vildhunden har starka tänder och käkar, vinthundarna är kända för starka käkar och tänder.
Afrikanska vildhunden är en sidolinje till hunden, detta kan förklara varför de är så annorlunda, och därmed att vinthundarna i regel är så annorlunda i jämförelse med andra hundraser.
Den afrikanska vildhunden jagar i flock och är imponerande skicklig som jägare. De är kända för sin förvägenhet och dådkraft och för att vara en intelligent jägare. Vinthundar är i regel extra skickliga jägare och hundar med mycket hög intelligens (= eget kreativt tänkande).
Afrikanska vildhunden har behov av ett stort jaktområde, liksom vinthundar har ett stort behov av att regelbundet "springa av sig".
SAMMANFATTNING
Som en sammanfattning kan man säga att det är möjligt att tro allt möjligt, med de fakta som finns idag kan hunden komma från många olika alternativ.
Det mest troliga, som jag ser det, är att hunden gör just det och ändå härstammar från samma hund i botten! Jag tror att lokala varianter uppkomna på olika sätt vartefter de spridits runt vår jord, dessa hundar är sedan grunden för våra tamhundar och hundraser så som vi har dem idag. Det kan definitivt förklara den variation vi har på våra tamhundar. Det förklarar också de gener som hundarna har idag.
Jag anser att beviset är framför näsan på oss, hundarnas variation är totalt omöjlig att missa, variationen hos hund vida överskrider Vargens variation som ändå är relativt sett variationsrik.
Hundars ursprung är troligen lika (samma urhund i Spanien för 7 miljoner år sedan) och olika, alltså hunddjur har utvecklats olika vartefter spridningen över vår jord har fortgått och årtusenden har passerat, och på olika platser har de förändrats, dessa lokala hundar har sedan blivit anfader till våda olika "hundraser" som finns idag.
Utifrån biologisk definition av art begreppet som lyder ""individer som kan få avkomma som inte är steril är av samma art" . Detta gäller alltså alla Canis över hela världen.
Detta indikerar att lokala Canis och de lokala hundarna med största sannolikhet ingår i varandras gener. På det viset har det hjälpt variationen bland våra hundar på traven.
Man tror att hunddjuren utvecklades på den nordamerikanska kontinenten för 30 miljoner år sedan och sedan vandrade till Sydamerika över Berings sund till Gamla världen för 4 - 6 miljoner år sedan. Samtidigt motsägs det av att det hittats den äldsta lämningen någonsin av äkta Canis i Spanien, det är ca 7 miljoner år gammalt!
Hunden har mest variation av alla Canis djur. Detta i sig indikerar längs historia. Nu får man räkna in människans manipulation att ta fram underarter och varianter, men räknar man bort det har hunden i alla fall störst variation.
Kan man dra någon annan slutsats än att hunden är det äldsta Canis djuret? Hunden kan alltså vara stamfar till alla Canis! Sedan skedde lokala återblandningar med de vilda djuren på plats för området som de lokala hundarna utvecklades på.
Det vi glömmer idag är hur människan levde när det är glest mellan folkgrupperna. Tänk er de mest avlägsna byar som finns i dag på vår jord, så lite människor fanns det när de var som flest långt tillbaka. Vi måste förstå att det var ofta dagsturer, veckoturer och ibland månadslånga turer för att ta sig till närmaste stam - by, och så kanske man inte ens var välkommen!
Det är nog inte helt ovanligt att vissa grupper med människor långt tillbaka, inte visste att det fanns andra människor i vår värld!
Blandningen av hundar världen över, så som vi har möjlighet till idag, fanns helt enkelt inte på kartan riktigt lång tillbaka!
Alla våra olika hundraser idag räknar endast som variation av samma typ, Canis familiaris.
Updaterad 2021-12-04
© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström