Vinthundar
Vad är vinthund och vad är icke vinthund?
Vinthundarna härstammar från Europa, Indien, Ryssland, Afrika och Kina.
De flesta av dagens vinthunds raser är så kallade urhundar från begynnelsen.
En del raser kan uppnå en hastighet av 65 km/h. De flesta vinthunds raser slår oftast andra raser i sin storleksklass i kapplöpning, och det med lätthet.
Mycket talar för att de har gemensamt ursprung från Arabiska halvön eller från Nordafrika. Redan för 4 000 år sedan avbildades de gamla egyptierna hundar av vinthunds typ.
Vinthundarna har behållit flera ursprungliga drag, t ex kraftiga tänder med djupa rötter, starka käkar, många av raserna börjar löpa första gången senare än de flesta andra raser, vissa vinthunds raser har också längre mellan löpen än andra hundar av andra hundraser har.
De kan ha avsevärt större känslighet för sövningsmedel och vaccinering än andra hundraser.
De har ofta ett vilt drag i sitt väsen, de är oftast enormt tuffa och härdiga i kroppen och psyket, samtidigt som de är extremt känsliga ifall någon familjemedlem försöker sätta sig på dem eller styra dem med hårda händer - ord. Om främlingar behandlar dem illa blir de väldigt lätt rädda för främlingar. En vinthund har ett minne utöver det normala, ett riktigt elefant minne, de glömmer aldrig. Har någon en gång gått över gränsen med en vinthund, blir den i regel aldrig mer helt fullt ut accepterad av hunden.
För att ta ett exempel bara, en av mina vinthundar råkade jag klippa för långt in i klon på, så det blödde. Efter detta reagerade hon (ryckte till, blev spänd) många klippningar framåt för kloklippningen, och då absolut mest på just den klon jag hade klippt för långt på! Inga andra hundraser brukar minnas vilken klo det var, detta är väldigt typisk vinthundarnas psyke och exakta minne.
Råkar man skada en vinthund kan de avge ett extremt skrik, ett varningsläte som betyder "skada mig inte". Detta kan sedan upprepas i den situationen för lång tid framåt, ifall man inte skadar dem igen, för då kan det bli ett permanent beteende. Detta varningsläte och användandet av lätet har de gemensamt med Afrikanska vildhunden!
Vinthundarna passar som sällskapshundar till människor som inte vill mästra med sin hund, de är då lugna och stillsamma inomhus (så länge de får sprinta några gånger i veckan om vädret är bra).
En vinthund behöver dock viss aktivering, jakt, Lure Coursing eller att bara få springa av sig i inhägnad eller fält regelbundet. Oftast räcker det med 2-3 gånger i veckan. De flesta vinthunds raser tycks gilla att vara i flock.
Det är mycket bra ifall man kan träna vinthunden att gå lös från starten (från den är liten valp), för att ge dem mesta möjliga frihet och möjlighet till att springa av sig. Vinthundar är ju i regel extra snabba, så det kan bli ett problem att släppa dem ifall de inte kommer tillbaka, därför att det väldigt praktiskt om man redan i späd ålder lär dem att vända på kommando. På det viset kan de få springa på en mindre yta fram och tillbaka och få utlopp för sitt spring i benen.
Vinthunds raser:
Enligt FCI-indelningen tillhör fler raser vinthundsgruppen:
Grupp 5: Cirneco dell´Etna, Faraohund, Podengo Portugues, Podenco Canario, Podenco Ibicenco.
Grupp 10: Afghanhund, Azawakh, Borzoi, Chart Polski, Greyhound, Irländsk varghund, Italiensk vinthund, Magyar Agar, Saluki, Skotsk hjorthund, Sloughi, Whippet.
I vissa länder är det flera raser som räknats till vinthundarna.
Inom FCI och i Sverige finns det flera raser som tidigare räknats till vinthundarna men inte gör så idag.
Det som ska vara gemensamt för vinthundar är:
Förr pratade vi om orientaliska och kontinentala vinthundsliknande hundar. Ett begrepp som verkar förlegat.
Orientalerna var extrema vinthundar, magert intryck, kurviga och fjära i temperamentet. Kontinentala var vinthundsliknande hundar som var mer "normala" i både kroppsbyggnad och temperament. Den orientaliska typen och den kontinentala typen kunde existera i samma ras. Vi hade t ex en orientalisk variant av Afghan (mer fjär, mindre päls och mer kurvor) och en kontinental variant av Afghan (mer öppen i sinnet, mer päls, mindre kurvor, den modell som har levt vidare till våra dagar).
Vinthundarna delas idag in i tre grupper.
Anglo-europeisk: Greyhound, Whippet, Italiensk vinthund, hjorthund, Irländsk varghund, Borzoi, Galgo, Magyar Agar, Chart Polski.
Denna grupp har inga skarpa övergångar, de består över allt av S-kurvor och C-kurvor.
Afro-asiatisk: Afghan, Saluki, Sloghi, Azawakh, Tazi (ej godkänd av FCI).
Denna grupp har mer normal konstruktion, utan kurvor. Rak överlinje.
Urhund typen: Faraohund, Cirneco Del Etna, Podencos. Här är vi i gränstrakten, är de verkligen Vinthundar eller inte? Det vi vet är att de är nära släkt med Basenji, Ridgeback, Nakenhund o s v som vi normalt inte placerar i vinthunds gruppen, men som tidigare var placerad i vinthundsgruppen.
En sak är säker, urhunds typens raser ska inte ha alla det typiska Vinthundens detaljer.
För att ta ett exempel på Podengo Portugués (som naturligtvis ligger mig varmt om hjärtat): De ska vara medelkraftig, med stark benstomme, vilket bryter mot punkt 1 ovan. Podengo Portugués Pequeno är lågbent, vilket bryter mot punkt 2 ovan. De bara inte bryter mönstret, utan är det totala motsatta, som de inte får vara, ifall de är vinthundar. De jagar med lukt och hörsel, hellre än syn, de har inte speciellt god syn, vilket bryter mot punkt 8 ovan. De kan definitivt inte över leva i det vilda själv, vilket bryter mot punkt 11 ovan. De är inte så totalt avkopplad som bara en vinthund är när den är inomhus, den är mer som vilka normala hundar som helst, de har heller inte samma behov av att springa ifrån sig regelbundet som mina andra vinthundar haft, vilket bryter mot punkt 10 ovan. De har inte de enorma, långa rötter på tänderna som mina andra vinthunds raser jag haft, utan mer normala som vilken jakthund som helst, vilket bryter mot punkt 9 ovan. De har inte glest mellan löpen och de börjar löpa väldigt normalt för hundar i sin storlek (föt just min tik t o m tidigt för en hund i den storleken), vilket bryter mot punkt 12 ovan. Det är alltså på ganska många punkter som de går isär från vinthunds gruppen. Faktiskt fler punkter än vad de har gemensamt med vinthunds gruppen. Är detta då en vinthunds ras?
Vinthundars temperament
Vinthundar anses av somliga vara extra pipiga och pjoskiga. Detta har jag sett tendenser till när vissa vinthundar flyttat till mig, men det går över här. Varför? Jo, jag behandlar hundar med respekt. Ingen hund behöver tvivla om att jag aldrig ska göra dem illa. Om vinthundarna blir illa gjorda har de lättare till att inte lita på människor, p g a att de är väl medvetna om att de står i beroendestälning till sin ägare så är deras skrik och pip en vädjan om att man inte ska göra dem illa. De ropar: - Gör mig inte illa!!! Kolla en naturfilm med Hyenor och kolla deras inbördes pipighet i markering om vem som är högst och lägst i rang. Trots att hundar inte anses vara släkt med Hyenor så är beteenden väldigt liknande, då båda varianterna är flockdjur med extra stor familjekänsla och ibland stora flockar. Hyenor är extra bra att iaktta beteendet hos, då de är så övertydliga, så inte ens en blin kan missa tecknen.
Vanligen är inte hundar så medvetna om att de är i beroendeställning, speciellt inte spetsar och liknande urhundar av annat ursprung än vinthundar, men just vinthundar är väldigt väl medvetna om den situationen de är i. Trots det finns det vinthundar som försöker sticka, oftast i början i ett nytt hem, innan de fått förtroende för den nya / de nya ägarna. Familjekänslan är oerhört djup hos vinthundarna. Att hålla ihop den älskade familjen är livsavgörande, så som en vinthund normalt ser sitt hem. Somliga vinthundar går så långt att de t o m inte vill flytta, då de anser att platsen / huset / lägenheten är en del av familjen.
Updaterad 2018-04-17
|
|