MALE
	FEMALE

Japanese chin

Japaneser är ett vänligt släkte. Alltid timid, glad och snäll. Gör inte en fluga förnär. De har ett väldigt öppet sinne med mycket kärlek till människor. De är sällan skälliga. De har sällan vakt eller jaktinstinkt, de brukar heller inte ha revirkänsla. De är väldigt enkla hundar att ha.

De har en mellanlång vacker päls, alltså tillräckligt lång för att vara dekorativ, men tillräckligt kort för att kräva ett minimum av skötsel för att vara en pälshund.

Japaneser tycker oftast om långa eller kortare promenader, men också att sitta hemma i soffan.

De har stor personlighet, men inte på ett högt och skrikigt sätt, utan på samma vis som deras eget väsen, tyst och vänligt, med en mjukhet som saknar motstycke i hundvärlden. Känner sig en Japanese icke älskad blir den olycklig. Blir den våldsamt behandlad i livet blir den nervös och/eller misstänksam, ibland t o m aggressiv, men det är mycket sällan på denna ras. Känner sig Japanesen riktigt älskad går den genom eld och vatten med dig, utan att ifrågasätta någonting. Då är den helt trygg i din närvaro och litar till 100 % på dig i alla lägen.

Vill man ha en hund för att dressera och få att lyda allt man kommenderar och vara lite hård mot, ska man INTE välja denna ras. Japaneserna blir då olyckliga. De förstår och är för intelligenta för att låta sig domderas och domineras. De har själv inga sådana drag i sitt väsen, det innebär inte att de känner sig förorättade när de så blir behandlade. Med kärlek, intelligens och tålamod kan Japaneser bli duktiga lydnads- och agility-hundar, helt och hållet beroende på ägarens förmåga att kunna lotsa sin hund dit, men med fel metoder blir Japaneserna nertryckta och hela hundens personlighet förstörs. En Japanese som en gång blir förstörd går aldrig helt att reparera, de har ärr för livet.

För att nämna ett fel som är väldigt vanligt bland dvärghundar. Att gå runt och bära på hundar, det är en styggelse! En hund har fyra ben att stå på, att ge hunden ett annat perspektiv som en hund inte kan bära, är helt förkastligt. Det hjälper endast till att förstöra psyket på en hund. De hundar som blir burna hela dagar får hela sitt psyke förstört. En hund är en hund och som hund ska den få leva, då mår den bäst.

För att sedan nämna en annan modefluga som blivit populär, kläder till hundar! Fy och USCH! En hädelse! Passar på nakenhundar, P G A ATT DE INTE HAR PÄLS! För övrigt, låt våra hundar få slippa att bli förstörda i päls och skinn av att bära kläder som de vore dockor och inte hundar.

Med kärlek blir dessa små hundar så tillitsfulla så man kan bara häpna! Japaneser är väldigt lätta att älska. De tar sig in i hjärtat på sina ägare så man vet inte vad man ska ta sig till den dag de inte finns hos oss längre.

	Tidigare Japanese chin
	Rasstandard Japanese chin FCI 206

Japanese chin

Jag har haft Japanese chin sedan 1992. Min kärlek till rasen växer med åren. De är enkla att ha, vänliga i sitt sätt, skäller väldigt lite, oftast inte alls. De är sunda och glada hundar. Alltid så lätta att ha att göra med. Som unga ganska vilda och livliga, som vuxna ganska lugna. Har en Japanese en gång fått fel behandling, är det nästan omöjligt att helt omvända dem. De lär verkligen för livet med en gång, från första dagen i ett nytt hem.

De kan vara långtjuriga om de blir felbehandlade, ha lätt till att visa vad de tycker, om man bryr sig om att lära känna sin hund tillräckligt så man kan läsa av de små signalerna denna ras sänder ut. De är inte som t ex Phaléner, som visar allt med stor tydlighet, högljutt, om ingen har sett vad de säger, Japanesen är lågmäld, väldigt vän till sitt sätt. De tycker om att komma ut på promenader, men tycker också om att bara gosa i soffhörnet. De är förnöjsamma hundar.

Framför allt hanarna av denna ras är också förträffliga att träna med, om man t ex vill prova lydnad eller agility. Japaneserna påminner mig lite om mina gamla Cavalier king charles spaniel som jag haft i många år tidigare. Men Cavalieren var mer mån om att vara sin ägare till lags och en del kunde hänfalla till grubblerier och gråtmildhet (tyck-synd-om-mig-syndromet), det är Japanesen härligt befriad från, även om alla hundar kan spela teater när det passar dem, speciellt med lite uppbackning.

Japanesen är otroligt tillgiven sin ägare och familj. Ett visst mått av extra beskydd behöver denna ras, eftersom har den en gång varit med om någon obehagligt, så kommer de att avsky den situationen för evigt. Den är godtrogen och tror den kan visa vem som helst att den är snäll, när så någon är elak med den blir den djupt chockad! Vardagslydnad i hemmet är synnerligen lätt på denna ras, en smärre tillsägelse, oftast bara att man via en ledsen röst visar vad man menar, så fattar de direkt, liten och mjuk tillsägelse och beröm när hunden gör rätt, så går det hela galant. Vid bråk kan Japanesen bli djupt olycklig men är annars väldigt orädd och kavat, väldigt tillitsfull, om den inte blivit felbehandlad.

Annika Hagström
Phone: +(0)653 310 33 (10-20 a´clock)
or + (0)730 73 03 82
E-mail: piaskennel@hotmail.com

Update 2008-08-17