Juver

Juver består av två rader längs vänster och höger sida av buken upp mot bröstkorgen, varje rad har en genomgående förbindelse, de består av kanaler och spenar.

Juverinflammation

Om en hund får mjölk som den inte blir av med (skendräktighet, valpar som dör, överproduktion av mjölk o s v) så kan hunden få juverinflammation, alltså i den stillastående mjölken bildas bakterier som ger infektion, då får hunden till sist feber och bör till veterinär snarast för att sätta in antibiotika och eventuellt något mer som tar bort mjölken beroende på hur allvarligt problemet är.

Om t ex en tik får få valpar och alla helst vill suga på en sida så kan inflammationen uppstå på ena raden men hunden kan vara ok i mjölken på andra raden, det är mycket ovanligt men har hänt.

Ofta märker man på valparna att något är fel, valparna blir skrikiga och oroliga för att de inte får frisk mjölk. Valparna kan dia men går ofta inte upp i vikt. Man måste göra något akut, annars dör valparna.

Vanligaste bakterierna är stafylokocker, streptokocker eller colibakterier. Dessa i stor mängd blir giftigt, toxiskt.

Bakterierna ger sig på valparnas tarmväggar och försvårar därmed upptaget av antikroppar från råmjölken som är livsnödvändig för valparna. Valpar som får i sig detta får då långsammare hjärnaktivitet, deras puls och andning långsammare, de får undertemperatur. Så småningom kollapsar de.

15 % av valparnas infektionsskydd kommer från modern via navelsträngen och noderkakan. Resten av infektionsskyddet för valparna från råmjölken.

Juvren kan bli röda, svullna och irriterade, ibland blir det en förhårdnad runt huvret också. Tar man på dem kan man känna att de är varmare än normalt. Tiken kan få feber och inte vilja äta, inte heller ge sina barn di, då det gör ont när de suger eller t o m när de bara snuddar vid juvret.

Om man mjölkar ut en droppe mjölk kan man ibland se att den är gulaktig eller t o m blodblandad, brun eller nästan svart. Man ska göra testet för alla aktiva juver, det kan vara bra i ett juver men dåligt i ett annat. Ett bra sätt är att lägga en droppe mjölk på ett svart underlag så ser man felen lättare.

Tiken behöver antibiotika, uppsök veterinär!

När man väl lokaliserat var felet är ska man mjölka ur den eller dom spenarna flera gånger om dagen, för att underlätta mjölkningen och underlätta för tiken så det inte gör så ont kan man lägga en varm fuktig handduk över juvret / juvren innan man börjar.

Mjölken som kommer ut är sjuk, den kan "smitta" det friska, så var extra noga med hygien och kapsla in mjölken och släng den snarast utan att den sjuka mjölken kommer i kontakt med friska juver.

Vill valparna dia från den sjuka spenen kan man tejpa för gasbinda med kirurgtejp så valparna inte kommer åt.

Är alla juver sjuka för man konstuppföda valparna, vill man då rädda tiken så hon kan ta över igen senare måste man upprätthålla mjölkningen medan valparna får annan mjölk.

Tiken har en lätt förhöjd risk att få juver inflammation om hon paras igen, så var extra observant med en sådan tik.

Mjölkstockning

Mjölkstockning kan drabba alla tikar när som helst. Det kan bero på en mängd saker.

Tiken kan producera för mycket mjölk.

Tiken har för små eller för stora spenar som valparna får problem med att dia.

Valparna diar inte, de kanske dog.

Juvret / juvren blir i detta fall rött, svullet och ömt. Tiken kan få feber.

Man måste då hjälpa till med att mjölka tiken för att då det att lossna. Detta gör man lämpligast genom att ta en handduk som man blöter med ljummet - varmt vatten, man ska naturligtvis inte skålla tiken, men det är bra ifall det är på varmare sidan då det hjälper till att mjuka upp mjölkkanalerna. Sedan mjölkar man ut så mycket så att hårdnanden släpper.

Kom ihåg att mjölken är sjuk och smittas, se till att den inte kommer i kontakt med tiken mer än nödvändigt. Tvätta tiken noga efteråt.

För lite mjölkproduktion är inte ovanligt på tikar som fött för tidigt eller blivit kejsarsnittade under total nedsövning. Det är också en normal följd av att ägaren bantar tiken! Detta ska naturligtvis ske FÖRE parning, inte medan tiken är dräktig eller digivande, det är absolut tabu!

Det finns också hormonella störningar, som trots åtgärder, ger dålig eller ingen mjölkproduktion. Dessa tikar bör tas ur avel, det är ärftligt.

Man kan hjälpa till att stimulera mjölkproduktionen genom att först låta tiken få äta upp sina efterbörder! Så kan man ge dem lever (passa upp för om hunden får lös mage vilket inte är ovanligt när man ger lever till hundar), mjölkprodukter som fil, yoghurt o d. Man kan ge tiken mjölkersättning eller också välling. Jag rekommenderar starkt mjölkersättning.

Det finns medel som veterinären kan hjälpa till med också ifall huskurerna inte fungerar.

Mjölkkramp kallas på veterinärspråk för eklampsi. Detta är ett livshotande tillstånd hos tiken! Det är bråttom att få tiken till veterinär.

Det är vanligast på små eller mellanstora raser. Det vanligaste är att det kommer när tiken lämnar som mest mjölk till sina valpar, alltså 3-5 veckan. Det kan dock komma både tidigare och senare.

Det är vanligt för tikar att få mjölkkramp tidigt under digivningsperioden ifall man inte får igång hennes ätande fort och kvickt efter valpningen.

Det är vanligt för tikar som får mjölkkramp sent under digivningsperioden att uppfödarna helt enkelt inte vant av valparna tidigt nog och inte ser till att valparna äter duktigt av den fasta födan.

Orsaken är en akut kalkbrist i blodet som oftast uppkommer p g a att tiken inte tar upp kalk tillräckligt bra. Detta kalkupptag kan rubbas om uppfödarna envisas med att tillföra extra mycket kalk till tiken, speciellt under dräktigheten.

Tiken får kramp, tiken blir stel och vill inte äta och dricka normalt, hon skakar, hon kan släpa med fötterna när hon går, sedan börjar hon bli ointresserad av sina valpar, hon kan drägla, flämta och till och med gnälla. Så får hon starkt förhöjd feber och blir ännu mer stel.

Förloppet kan ta några minuter till 12 timmar.

Tiken måste akut till veterinär för att ges kalk. För att underlätta för tiken ger man tiken flytande kalk eller bruskalk under transport till veterinären så det finns chans att den överlever transporten. Man kan också ha lite druvsocker till hands till tiken.

Det är ovanligare, men tikar som ger di och också få en tillfällig, eller utveckla en permanent, diabetes. Symtomen på mjölkkramp och diabetes kan vara väldigt lika.

Det är oerhört viktigt efter detta att man INTE låter valparna dia på tiken, åtminstone inte första dygnet. Sedan ska man också tillsätta kalk till tiken som man långsamt trappar av med.

Är valparna 3-5 veckor eller uppåt kan man helt ta bort di-mjölken och föda upp valparna på fast föda.

Är valparna mindre så får man hjälpa till att ge dem extra mjölkersättning, och efter det lägga dem till tiken så de inte diar så mycket på henne. Man kan successivt  låta tiken ta över men tillse att hon inte får återfall.

Får hon återfall så måste man konstuppföda valparna.

Tikar som får dessa problem bör man inte avla på mera. Likaså kan det finnas risk att det finns problem på blodslinjerna, så man kan vara försiktig med det också.

Men det finns ett till problem som är ganska utbrett. Detta är att uppfödaren tillsätter kalk under dräktighet och därmed förstör tikens chans till ett normalt kalkupptag.

Uppfödare med dessa problem brukar få bukt med dem om de går över på ett bra foder och slutar ge extra kalk till fodret och utesluter tikar i avel som har tidigare problem!

Läs mer om eklampsi här.

Tumörer

Juvertumör är inte helt ovanligt på okastrerade tikar.

Juvertumörer är den vanligaste cancer formen hos tikar. Nu har man upptäckt genen som ger juvertumörer hos hundar av Kaja Sverdrup Borge´s PhD projekt.

Man upptäcker det genom att känna en eller för det mesta flera knölar i tikens juver.

Hälften av gångerna är knölarna elakartade (maligna) som sprider sig. Det är då inte ovanligt att det sprider sig till lungorna som nästa ställer efter juvret.

Hälften av gångerna är knölarna godartade (benigna) och brukar inte förorsaka mer skada när de en gång tagits bort.

Man tar en bit av en knöl (biopsi) och skickar in för analys, så får man besked om det är elakartat eller godartat.

Veterinären opererar bort knölarna och ibland lite till.

Om juvret opererats bör hunden under läkning inte få tillfälle att slicka eller bita där, då brukar veterinär ordinera så kallad tratt åt hunden. Ett underbart alternativ till tratt är faktiskt munkorg. Se bara till att ha en mjuk munkorg, läder eller tyg, så hunden inte drar metalltrådar mot såret. Se också till att munkorgen sitter så att hunden får tillfälle att dricka. Färskt och rent vatten är alltid så otroligt viktigt för hundar.

Problemet med tratt är att hunden har ofta svårt att ta sig fram, den slår i över allt. Det finns ju numera också fina uppblåsbara halskragar som fungerar mycket bra och ger hunden lite bättre rörlighet.

Jag hade en gång en tik som fick opereras för juvercancer. Hon var endast 4 år när problemen uppstod. Vi tog bort hela juver raden fast den endast var de nedersta delen som var drabbad, knölarna var som tur godartade. Hon levde därefter ett långt och lyckligt liv.

Uppdaterad 2015-06-01