KOPPEL och halsband

Koppel är snöret som går mellan din hand till hundens halsband. Halsband är den delen som är runt halsen på hunden. Ibland är halsband och koppel i ett, oftast på utställningsband.

Antiskäll halsband ger ljud eller vibrationer, eller båda, ifrån sig när hunden skäller. Om ni provar det, se noga till att det inte går igång på det som hunden inte ska tillrättavisas för! Detta är oerhört viktigt. Ställ känsligheten, där det går.

Halsband med piggar in i huden på hunden är ett tortyrhalsband (det går under namnet stackel eller det romantiska namet rosenkrans), det är ABSOLUT FÖRBJUDET i Sverige!

Dressyrhalsband är ett så kallat stryphalsband. Det är oerhört överlägset redskap för att hålla en hund.

För extremt korthåriga hundar, som t ex Italiensk vinthund, kan hunden känna smärta av metallen på vintern som då ofta blir för kall, men i dagens läge finns det fina stryphalsband av tyg och länder också! De kanske däremot är mindre lämpliga på vissa långhåriga hundar där de kan fastna i pälsen.

Jag använder halvstryp till nästan alla mina hundar (till största orsak för att de är lätta att dra av och på hunden då mina händer är klumpiga och stela för det mesta, speciellt när det är kallt, vått eller blåsigt). I dagsläget (augusti 2010) har jag en hund med stryphalsband, detta p g a att den hunden började dra vid ca 9 månaders ålder och då bytte jag till stryp och har aldrig haft ett problem med dragande från den hunden igen efter det.

Selar är inte bra till vardags, anledningen är att de trycker ut armbågarna. Armbågarna kan töjas ut av en sele så de blir lösa. Selar användes för ledarhundar för att de ska kunna dra lätt och visa vägen, likaså för spårhundar och dylikt, av samma orsak. Så användes det av draghundar och ska då vara sele för att hunden ska dra, naturligtvis. Så kan man behöva ta till sele på extremt ouppfostrade hundar som har gravt hjärtfel. I övrigt är det förkastligt och ibland till och med skadligt med sele.

Fasta halsband är heller inte det bästa för hundar, då de sliter mer på pälsen och sitter åt mer eller mindre hela tiden. Att ständigt gå i strupgrepp är inte angenämt för en hund, även om många tvingas vänja sig, vare sig de vill eller inte.

Läder var vanligt förr i tiden, men numera finns mycket effektivare och mer praktiska material. Läder kräver underhåll, kan spricka och blir faktiskt gammalt. Läder inbjuder mer till att tugga på för en hund. Läder sliter också mer på pälsarna! Tyg, tycker jag är ett väldigt bra alternativ nu för tiden.

Det finns dressyrhalsband att köpa på skalman. Dessa är riktigt överlägsna när de styrs av dig, och endast avger ljud och vibrationer som verkar obehagligt. Du kan träna det mesta, som exempel; träna bort att hundar jagar katter, träna bort skällande, stjälande, hundar som vill hoppa över staket m m. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Jag själv använder lite olika halsband och koppel till mina olika hundar, allt beroende på vad som passar mina hundar och passar mig med mina handikapp.

Jag väljer från Alacs sortiment, för att jag tycker de är överlägsna, och för att de har fabriken här i Bjuråker, jag kan t o m få specialbeställda band direkt skräddarsytt åt mina hundar.

Till största delen av hundarna använder jag halvstryp i tyg, ett halsband som kan regleras till olika storlekar. Lätt att tvätta (bara att slänga i tvättmaskinen i en liten tvättpåse) när det blir smutsigt, annars behöver det inget underhåll. Halsbandet har inga krångliga lås för mina stela händer.

Jag har också massor av olika färger och mönster, det tycker jag är praktiskt då jag vet snabbt vilken hund jag har i vilket koppel. Jag har bl a svarta, lila, rosa, röda, blå, gröna, gula, mönstrade i rosa/ljusblå (som nedan), röd/gul/blå, blå/gul/röd, svart/vit/lila och svart/gul/lila.

Till mina Italienska vinthundar använder jag ett annat halsband på vintern (på sommaren får de samma som ovan), eftersom metalldelen på mina vanliga band (ovan) blir kallt på vintern och när det ligger på Italienska vinthundarnas korta päls och tunna hud känner de smärta av kylan!

Min Podengo P Aurora kom på att hon skulle dra i bandet, varför jag fort och kvickt bytte till stryp, sedan har jag aldrig haft problem något mer med att hon drar. Jag har väldigt svårt att orka med en hund som drar i kopplet då mina händer och armar och axlar jämt ömmar och smärtar vid belastning. Henne har jag alltså den utrustning jag mest rekommenderar på, men ibland är det lite jobbigt att få i kedjan i ringen med mina klumpiga och stela fingrar.

Podengon har jag den utrustning jag mest rekommenderar på, men p g a att det ibland var lite jobbigt att få i kedjan i ringen med mina klumpiga och stela fingrar så gick jag samtidigt över till tygstryp och slipper därmed skramlet på köpet också. I dressyrmening är det inte alltid så bra att skramlet förvarnar hunden utan tygstryp är överlägset p g a detta också. Men det fungerar naturligtvis inte lika på extremt långhåriga raser.

Min dotters Borzoi kan naturligtvis inte ha ett så litet halsband som mina småhundar, hon har haft sitt eget sedan hon flyttade hit som 9 veckors valp.

En liten envis rackare jag tog över (oktober 2010) som vuxen (2 ½ år gammal) ville dra i kopplet, vilket jag inte orkar för mina dåliga axlar och armar så det var bara att skaffa eget stryp åt honom, så har han aldrig dragit något mer!

Ett vanligt gammeldags stryphalsband (eller dressyrhalsband som det ibland kallas) är inte så dumt som det låter. Det ligger löst kring halsen, som ett snyggt halsband, ett fint smycke, när hunden inte drar, det gör inte illa hunden på något vis. Drar hunden stryps det åt och hunden slutar automatiskt att dra. I mitt tycke är det helt överlägset för alla hundar! Det snällaste halsbandet man kan ha på en hund.

Vissa hundar som är extremt korthåriga och med tunt skinn kan känna smärta av metall mot sin hals när det är kallt. Men numera är det inga problem när det finns stryp i läder, tyg eller liknande.

Förr var det oerhört vanligt med dressyrhalsband / stryphalsband. På den tiden var det inte vanligt att hundar hade skador i nacke eller hals.

Numera har alla olika typer av halsband blivit vanliga, alla UTOM dressyrhalsbanden, de har gått ner något enormt i användningen. I detta fall är det konstigt att utvecklingen går bakåt, när så mycket annat går framåt.

Hals och nackskador har ökat något enormt, ett problem som var extremt ovanligt förr, är numera extremt vanligt.

Redan på 70-talet konstaterade man att fasta halsband hade större risk att ge hals och nackskador, speciellt om de var breda. Då ökade skadefrekvensen lavinartat. Detta tycks vara en gammal kunskap som är på väg bort. Dessutom en kunskap som ännu inte motbevisats 2011.

Sedan är det andra band för utställning som jag använder. Lite olika för olika hundar. Här kommer några och dess för och nackdelar.

	Detta är en väldigt smalt band. Röda band kan man inte ha till vilka hundar som helst, det kan skära sig mot hundens färg.
	Samma som ovan med svart, passar alla hundars färger. Det är en ring som man för ner nära hundens hals och följer efter med en hylsa som låser rungen i läget.
	Samma som ovan, men brun. Passar alltså inte alla hundars färger. Detta band har ett ganska säkert lås, man kan förbättra det genom att ta en tång och platta till den runda hylsan, så det går trögare.
	Samma som ovan, men med en hemmasydd läder lapp vid halspartiet, för hundar som finner extra obehag när det är något smalt som trycker mot halsen.
	Nästan samma som ovan, detta är ett vitt band som har kokats i te för att få denna bruna nyans, svartare te, längre kokning = mörkare färg. Detta band har också en extra finess, det är ett lite bredare parti vid halsen.
	Nästan samma som ovan, med ett annat spänne som är något säkrare. En så skarp gul färg är det inte alltid man bör ha, den drar blicken till sig, och det vill vi inte, det är hunden som ska synas!
	Samma som ovan, fast i rött.
	Samma som ovan, fast i grönt.
	Nästan samma som ovan, fast i läder och med en plastbit som spänne, detta spänne är inte alls så säkert som man skulle önska. Läder passar till de flesta hundpälsars färger.
	Här har vi gått upp en storlek på bandet. Detta är en strypvariant, för hundar som drar lite väl mycket och man önskar dem att inte dra i ringen. Det är ganska skarpt i kanterna. Det går utmärkt att använda på de flesta hundstorlekar.
	Detta är ungefär lika som föregående fast halvstryp. Detta kan man reglera till nästan alla storlekar på hund, utom de allra minsta och största. Platta kanten kan bli lite skarpa mot huden på hunden.
	Detta är ett runt stryp. Det har en stopp så hunden inte av misstag kan kliva ut bandet. De raser som gör sig bäst när de ligger ann i bandet i ringen ska naturligtvis inte ha stryp på utställning.
	Detta är en halvstryp variant, runt. Detta halsband och koppel är fastsydda, så de går inte att separera, heller inte att reglera. Det finns endast ett litet antal hundar som passar i denna storlek. Notera att vissa partier på bandet är svagt missfärgade. Vita band blir alltid lite solkiga med tiden, hur mycket man än tvättar dem.
	Så har vi en lite kraftigare modell av utställningsband. Passar de flesta, låset är väldigt säkert också. Kanske lite väl "klumpigt" till en liten hund.
	Så är det ett kraftigare band igen, i guld och svart. En klassiker. Stryp. Runt.
	Samma halsband som ovan fast med ett kort koppel, endast ett handtag. Detta är endast för stora hundar. Handtaget är platt, så det kan skära in lite i handen, speciellt om hunden drar lite. Annars är längden underbar, så slipper man ha en massa extra snöre i handen i ringen, till ingen nytta, det är bara i vägen.
	Lite kraftigare, runt. Stryp. Passar alla, notera dock den solkiga färgen...
	Ett halvstryp, platt, fast sytt, så det är ändå mjukt, det går att reglera så det passar de flesta modeller hund. Kopplet går också att reglera in så bandet blir väldigt kort. Det är kanske inte för de allra minsta då det är lite för klumpigt för det.
	Så har vi en lite kraftigare modell av rött utställningsband. Passar de flesta, låset är dock inte det säkraste. Kanske lite väl "klumpigt" till en väldigt liten hund.