Kroksvans
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Kroksvans är ärftligt, det nedärvs men recessiv gen, alltså båda föräldrarna måste minst vara anlagsbärare för att avkomman ska få kroksvans.
Man bör därför undvika att avla på kroksvans, även om det inte är ett allvarligt problem på hund när den inte påverkar hunden negativt psykiskt och nästan inte alls fysiskt.
Jag har en gång varit med om en hund som jag hade hos fodervärd som klämde hunden i en bildörr när hunden var ca 8-9 månader gammal, den fick därmed kroksvans, men det är ju inte riktigt samma sak.
Anser man att kroksvans är ett katastrofalt problem ska man ta bort alla syskonen (då de har större chans att bära på anlaget), båda föräldrarna (som garanterar har anlag för kroksvans) och alla eventuella avkommor (som alla har anlag för kroksvans) till en hund med kroksvans.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Personligen har jag haft en kroksvans, men jag vet inte ifall jag ska räkna det hit egentligen, jag placerade tiken hos fodervärd när hon var 7 månader, då var hon besiktigad u a i allt, inklusive svans. När jag senare fick tillbaka tiken, då var hon 9 månader, hade hon kroksvans! Jag frågade matte ifall något hänt, det förnekade hon, men hennes dotter som var med påminde mamma om att hunden hade ju skrikit så hemskt när hon klämt den i bildörren, ops! Så kan det gå...
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Updated 2010-02-05