Spolmask hos hund

Spolmask är den vanligaste masken på hund i Sverige. Den finns i avföringen hos ca 5 - 7 % av de vuxna hundarna i Sverige, men betydligt oftare hos valpar.

Dessa maskar är oftast inte någon hälsorisk för vuxna hundar, däremot ligger valpar risigt till. Ett massivt angrepp på valpar kan leda till att tarmen spricker och valpen dör!

Spolmask ser ut som vit till svagt gulvit, smal spagetti i avföringen, ibland är "spagettin" ca 10 cm lång men kan bli ända upp till 20 cm långa. Den avsmalnar i båda ändar. Hunden med omfattande spolmaskangrepp blir ofta mager och med glanslös päls, för valpar kan det bli en ballong-mage. Valpar kan växa dåligt, de kan få diarré, hosta och kräkningar. Friska, vuxna hundar har stor motståndskraft mot spolmask och tycks, även om de har lite spolmask, vara tillsynes friska och inte påverkas av masken.

Efter ca 10 dagar blir ägg till larver, de förflyttar sig i blodet lever och hjärta till lungorna, valpen börja därefter hosta upp larver, svälja dem och de hamnar i tarmen där de sedan blir könsmogna spolmaskar som lägger nya ägg som kommer ut via avföringen, processen tar ca 1 månad.

Själva masken lever alltså i tarminnehållet men det finns ofta inkapslade spolmasklarver på olika ställen i kroppen hos vuxna hundar. Vuxna hundar smittas ofta via andra djurs avföring eller av smådjur som fått i sig ägg av skolmask. Spolmaskens ägg är enastående överlevare, de överlever ibland i många år i marken, de tål frost, värme, sol och desinfektering. Dräktiga tikar för över larver av spolmask till sina valpar redan i fosterstadiet. Smittan överförs också via mjölken till valparna, mamman tvättar sina valpar i baken och sedan är det rundgång, därför är det oerhört viktigt att avmaska mamman samtidigt som valparna!

Spolmaskens larver ligger vilande, inkapslade i kroppsvävnad på vuxna hundar. Bland annat löp och dräktighet frigör dessa larver, de vandrar via blodet till hjärtat och vidare till livmodern, de passerar sedan via livmoderkakan till fostrets lungor och senare till valpens tarmkanaler. När valpar nått tre veckors ålder har valpen redan könsmogna spolmaskar som producerar nya ägg i valpen.

Parasitbekämpning i infekterade hunduppfödningsmiljöer

Den behandling som rekommenderas för Axilur till tiken f o m 40:e dräktighetsdygnet ska tillämpas i kennlar där man har noterat problem med spolmask eller Giardia.

Eftersom inte alla spolmasklarver återuppväcks och börjar vandra vid samma tidpunkt, bör en dräktig tik, hos vilken man misstänker spolmaskinfektion, avmaskas med Axilur vet. dagligen från dag 40 i dräktigheten tom 14 dagar efter valpning, för att även bekämpa de sist återuppväckta larverna. På så sätt kan man förhindra spridning av spolmasklarver via navelsträngen till valpfostren och till de nyfödda valparna.

Hos flertalet hundar påvisas vanligen inga parasiter. I den mån vuxna hundar har parasiter är mängden vanligen låg och förorsakar inga kliniska symtom.

Knappt 5 % av vuxna hundar i tätort har spolmask. Samtidig infektion med spolmask, hakmask och bandmaskar är sällsynt hos hund varför något behov av att använda kombinationspreparat egentligen inte föreligger.

Där man upprepat ser bevis för spolmask ska kenneln ha ett gediget avmaskningsprogram för att ge valparna optimal start i livet.

Förekomst av spolmask och smittvägar

Två arter spolmask finns, hundspolmasken Toxocara canis och spolmasken Toxascaris leonina. Oftast påvisas hundspolmasken T. canis. Hos valpar är hundspolmasken betydligt vanligare förekommande fram för allt i större hundpopulationer som kennlar, draghundsgrupper med flera. Spolmasken T. leonina är mindre vanligt förekommande och påvisas främst hos vuxna hundar. Denna art kan också förekomma hos katt, även där mindre vanligt förekommande. Båda spolmaskarterna förekommer vanligt hos vild rödräv. Hos tikar som blir infekterade vandrar spolmasklarverna ut i kroppen där de lagras i en vilofas för att sedan aktiveras först när tiken blir dräktig eller utsatt för annan stressande situation (foderbyta, flytt m m). Spolmasklarver kan också vandra i kroppen på många andra djurslag och lagras i vilofas.

Viktigaste smittvägen till valpar är antigen direkt till fostren i livmodern med början av dräktighetens 40:e dag eller via mjölken under de 14 första dagarna. För vuxna hundar är smittvägarna via hjälpvärdar med vilande spolmasklarver som exempelvis små gnagare samt att hunden slickar i sig maskägg med färdigutvecklade larver. Spolmasklarverna vandrar sedan i kroppen genom levern till lunga för att hostas upp, sväljas ned i mage - tarm och därefter utvecklas till vuxen mask. Hos en tik vandrar larverna ut i kroppen för att senare vandra över till foster i livmodern eller till valparna via modersmjölken.

Har människa fått i sig spolmasklarver kan deras vandring i kroppen orsaka lever- och lungskador vilka vanligen läker av utan men. I sällsynta fall kan dock en vandrande spolmasklarv orsaka allvarliga ögonskador.

Klinik

Via smitta direkt till fostren och via mjölken kan stora mängder larver överföras. Skadorna hos valparna är beroende av mängden mask. Dessa masklarver växer i tunntarmen från ca 1 mm längd hos den nyfödda valpen till 5 - 10 cm inom 3 veckor. Hos mycket kraftigt infekterade valpar kan detta leda till förstoppning och död. Svullen buk, hosta och näsflöde hos valpar är tecken på kraftig spolmaskinfektion. En lindrig till måttlig spolmaskinfektion orsakar mer ospecifika symtom som avmagring, dålig tillväxt, ruggig päls, trötthet, dålig aptit, kräkningar, slemmig avföring, anemi och kan hos snabbvuxna raser bidra till rakitis.

Vuxna hundar visar sällan kliniska symtom, sannolikt tack vare under uppväxten förvärvad immunitet. Stress, tumörer och andra stressande tillstånd kan orsaka att spolmask åter kan etablera sig. Inkapslade larver hos en vuxen hund ger inga kliniska symtom. Larver kan dock återuppväckas hos en löpande tik och i ringa omfattning nå tikens tarm och där utvecklas till könsmogna maskar.

Diagnostik

Spolmaskägg kan påvisas i träckprov. Vuxna spolmaskar påvisas ibland i avföringen. Det händer också att maskar kräks upp. De är då 3 - 10 cm långa, 1 - 3 mm grova, runda, gulvit - brunröda maskar. Enstaka maskar liksom larver kan inte påvisas då dessa inte avger ägg. Valpkull som ej avmaskats bör undersökas avseende förekomst av ägg från spolmask under sin fjärde levnadsvecka.

Behandling

Någon regelbunden avmaskning av flertalet vuxna hundar behövs oftast inte, då ca 95 % av de vuxna hundarna inte har någon inälvsmask. Vuxna hundar avmaskas vid konstaterad parasitförekomst.

Vuxna hundar i större populationer som kennlar kan behöva ett regelbundet, förebyggande avmaskningsprogram. Ett sådant program kan veterinärer hjälpa oss att utforma.

Smittade valpar bör avmaskas inte bara för sin egen hälsas skull utan även för att bryta smittcykeln så att tiken inte blir infekterad igen eftersom äggen kan överleva mycket lång tid i miljön. Avmaskning bör också göras med hänsyn till att spolmask kan smitta till människa. I städer kan allmäna rastplatser vara en krafig smittkälla.

I kennlar som är drabbade kan rengöring ske med hett vatten (90°C, spola 1 min per m²) eller kraftiga desinfektionsmedel innehållande karbolsyra eller koldisulfider.

Uppdaterad 2015-10-24