Mask och andra parasiter
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Normala, friska vuxna hundar i Sverige har oftast inte så mycket mask. Hos valpar är det dock vanligt med spolmask, de kan bära smittan redan från fosterstadiet. Denna sida handlar om hund, men p g a överföringen av mask mellan hund och katt är så pass vanlig så får vi ta upp det lite också. Om hundar vistas på samma yta som katter lägger sin avföring och därmed kommer i kontakt med kattens avföring ökar risken för maskangrepp på samtliga hundar lavinartat.
Hur mask visar sig på hund är väldigt olika, vissa masksorter kan man se maskar i avföring eller i spyor efter hunden. Det förekommer att hundar får diarré och kräks som symtom på mask. Magrar av. Dålig tillväxt på valpar. Hosta. Glanslös päls. Ballong mage (= rundad och uppsvullen och mjuk om man palperar på den, fast hunden fortfarande är mager över ryggrad och revben) på unga hundar är några symtom som i vissa fall kan visa sig.
Det finns utmärkta maskprovare idag som man kan köpa och testa hunden. Dock kan det finnas en liten felmarginal i proverna, varför man kan behöva upprepa provet efter en tid.
Det finns en uppsjö av olika preparat som man kan prova. Jag själv tidigare använder banminth på valpar och varierar maskmedel när jag avmaskar de äldre (valpar över 6 månader). Numera följer jag fulla Axilur programmet. Man måste vara noga att följa anvisningarna på det preparat man väljer. De receptfria avmaskningsmedel vi har idag angriper endast den vuxna masken, maskens ägg eller larver påverkas inte. När man ger preparatet fungerar det under en relativ kort tid, längden är beroende på maskmedel, sedan är effekten över och hunden kan återsmittas igen. Sanering av närmiljö är därför väldigt viktig.
Avmaskningsrutiner:
Man ska avmaska sina vuxna hundar ca 1 gång om året eller efter behov (efter test). Avmaska inte oftare än vad som behövs. Man ska använda ett avmaskningsmedel som tar de parasiter hunden har, inte mindre och inte mer. Om man beräknar att para en tik bör den avmaskas när den börjar löpa, innan parning. Beroende på viket maskmedel man använder så ska man följa instruktionerna för det för fortsatt behandling av mask hos mamman och valparna.
Det är mycket viktigt för att valparna ska få den optimala starten att man är mycket noga med avmaskning av mamma och valpar.
Om man tar test för mask så man vet exakt vilken masksort hunden är infekterad av, så kan en veterinär eller personalen på apoteket rekommendera det bästa preparatet för den sortens mask. Har man flera hundar bör alla behandlas samtidigt så man inte får rundgång på smitta minst en gång per år.
En vanlig smittkälla är avföring. Det är viktigt att hunden får lite eller helst ingen chans att lukta på eller äta avföring från bl a katt, hund, fåglar, möss, insekter, sniglar m m (då förstår man varför katten är så stor smittbärare av olika slags mask, även innekatten äter då och då en fluga). Mellanvärd till mask kan även vara loppor, råttor eller visst slaktavfall varför man måste vara väldigt försiktig med det också. Man kan med fördel byta rastställen till sina hundar för att på så vis undgå återsmittning som kan ha uppstått via rastställena. Har man hundgård, tomt, alltså en begränsad yta till hundarna som de ofta vistas på bör den ytan också bytas eller saneras regelbundet, helst då extra noga i samband med avmaskningen. Vissa maskägg kan överleva vintern i marken och återsmitta till våra hundar på våren igen.
Det finns inget direkt förebyggande preparat mot mask för hund, däremot är hunden frisk och sund och i sina bästa år verkar det som de har väldigt stark motståndskraft mot mask. Tikar som löper eller är dräktiga och valpar är speciellt mottagliga för mask.
Ser man att hunden lider, måste man till veterinären för att fastställa vad felet är och få rätt behandling så snabbt som möjligt, allmäntillståndet kan bli hemskt dåligt, väldigt fort ifall hunden är nedsatt i kondition.
Hundar kan ha inkapslade maskar (oftast larver eller ägg) som ligger latent (vilande) men sedan plötsligt kan börja transporteras runt, ofta i en så kallade stressituation, d v s om hunden blir sjuk, löper, är dräktig, flyttar, byter foder o s v.
Mask som hundar drabbas av (i Sverige) kan inte skada människor.
Den vanligaste maskarten hos hund i Sverige är spolmask. Hakmasken är inte så vanlig hos hund. Piskmasken ses sällan hos hund. Bandmasken ses mindre ofta hos hund. Mycket sällsynt kan hunden också drabbas av rävens lungmask och fransk hjärtmask. En annan encellig organism (protozoer) som hundar också kan drabbas av är Giardia intestinalis, hette tidigare Giardia lamblia eller Giardia duodenalis. Den är tyvärr på frammars i Sverige. Vi har också en till parasit på frammarsch i Sverige, Isospora.
Att resa utomlands med hund kräver noggrann planering. Läs på jordbruksverkets hemsida om alla aktuella bestämmelser som ska följas. Det finns bestämmelser för hur vi ska skydda Sverige från att få in till exempel dvärgbandmasken som florerar ute i Europa.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Giardia intestinalis är en vanligt förekommande encellig parasit som lever på tarmslemhinnan och hindrar dess normala funktion. Den ger tarminfektion. Giardia är ett encelligt urdjur, så kallat protozo. Giardia infekterar övre delen av tunntarmen. Hur parasiten orsakar sjukdom är ej helt känt. Man kan vara bärare utan att ha några symtom alls, många har dock diarré som kan vara långvarig, magkramper, trötthet och viktminskning.
Giardia förekommer både hos friska och sjuka djur. Symtomen är oftast diarré och viktminskning. Parasitens symtom visar sig ofta i samband med stress såsom plötsligt foderbyte, byte av hem eller tarmstörningar av annan orsak.
Vanligast är att valpar visar symtom. De har svårt att gå upp i vikt, de får ofta dålig aptit, diare och får svårt att gå upp i vikt.
Det är två stadier av Giardia. Den vegetativa formen i tarmen (trofozoit) och som ett vilostadium (cysta). Cystorna är de som smittar. Cystor av Giardia avges med avföring. Det är vanligast att avföring förorenar vatten och ibland livsmedel, och vatten eller ibland mat blir smittspridare. Smittan sprids också vid parningar. Om mamman är infekterad med Giardia får hennes valpar Giardia.
Infektionen brukar visa sig relativt snabbt efter smitta. Om infektionen inte behandlas kan sjukdomen pågå i år. Inkubationstiden är vanligen 7-10 dygn, men kan även vara 3-25 dygn.
Cystor av Giardia är mycket tåliga, de är resistenta mot desinfektionsmedel och sprids lätt med vatten. Smittan kan infektera vatten eller mat. Giardia överlever vid temperaturer från 0-+60 grader. Alltså tvätta allt varmare än 60 grader vid sanering! Giardia är också känslig för intorkning. Den kan inte föröka sig utanför sitt värddjur. Giardia är mycket motståndskraftigt mot vattenklorering.
SVA (= Svenska veterinärmedicinska anstalten) påvisar Giardia hos ca 25 % av alla hundar och katter som undersöks. Ca 50 % av nötkreatursbesättningar med kalvar påvisar Giardia. Parasiten är vanligast hos unga djur och också rikligare förekommande hos de unga djuren.
Giardia intestinalis påvisas hos flera djurslag, även människa. Det är samma art som infekterar människa och andra däggdjur men av en annan genotyp. Vanligast är att varje djurslag har sin egen genotyp men ibland kan det förekomma att smitta har överförts från olika djurslag, t ex från människa till husdjur eller vise versa. Överföring på detta vis kallas för en zoonos. Genotyp A och B infekterar människor. Parasiten invaderar ej vävnader.
Bl a har man sett Giardia hos hund, katt, nötboskap, får och människa.
Det upptäcks ca 1,500 fall årligen i Sverige , mest hos människor som varit utomlands, men det förekommer också inhemsk smitta men även smitta i vatten eller livsmedel.
För att påvisa Giardia går man till veterinär som tar prov.
Eftersom det är lätt att djur återsmittas, p g a att parasiten är så svår att sanera i miljön, speciellt där det finns många djur som kennlar eller dylikt, bör man upprepa provet tidigast 25 dagar efter avslutad behandling för att se ifall man blivit av med problemet eller inte. Ibland måste djuren behandlas upprepade gånger innan man blir av med problemet.
I vissa artiklar kan man läsa om ett vaccin som ska hjälpa mot Giardia lämpliga för större hundgrupper, i vissa artiklar framgår att det inte finns vaccin mot parasiten.
Man kan behandla Giardia med Axilur som man då ger i 7 dagar i streck, istället som annars, 3 dagar i streck, för att bli av med Guardia. Naturligtvis måste man göra sitt bästa för att sanera närmiljön samtidigt. Eftersom Guardia inte överlever under 0 grader eller över 60 grader kan man med fördel skura allt med extremt varmt vatten, tvätta hundsängar med extremt hett vatten, tvätta hundfiltar och leksaker i temperaturer över 60 grader och resterande, som inte tål över 60 grader fryser man ner över natten. Saneringen bör upprepas, att sanera en gång i början av behandlingsperioden och en gång sista dagen av behandlingsperioden bör uppnå optimal effekt. Allt träck från rastningarna ska avlägsnas noga, när de är smittkälla.
Ibland när hundar är extremt hårt angripna av Giardia kan hunden få oönskade reaktioner på Axilur, t ex kräkningar. Då kan man behöva ta till alternativ medicin, då får man kontakta veterinär som ska skriva ut de medlet, sanering fodras naturligtvis fortfarande.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Hakmasken är inte så vanlig hos hund. Det finns en sydlig och en nordisk typ, den nordiska typen är den som förekommer i Sverige, vi har tur, den är den mindre farliga varianten. Den är vit med avsmalnande ändar, ca ½-2 cm lång, framtill har den mun som den använder att bita sig fast och suga blod från tarmväggarna i tunntarmen. Hakmasken smittas genom ägg och larver i avföring. Valpar smittas dessutom i fosterstadiet via mamman och via modersmjölken. Hakmasken har dessutom en annan otrevlig smittväg, den kan smitta via att hunden endast trampar på smittan, den kan bita sig fast mellan trampdynor t ex och tränga igenom huden och in i hunden den vägen. P g a detta kan det vara svårt att sanera bort från slutna rastplatser.
En hund som drabbas av hakmask kan få blodiga diarréer, blodbrist, glanslös päls, viktminskning.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Bandmask (dipylidium caninum) kan man i ovanliga fall hitta hos hund i Sverige. Det finns flera olika sorter, men gemensamt för dem alla är att de kommer från bytesdjur (rådjur, loppor, insekter, gnagare o s v). Bandmaskar är ett långt band som delar sig i segment/leder som kan lossna bitvis, i huvudändan är masken mindre. De är vita till vitgula och 3 cm - 3 m långa men endast ca 2-3 mm breda. Man kan, när hunden är infekterad av bandmask, hitta delar av masken runt ändtarmsöppningen, eller i hundens bädd efter den legat och vilat eller i avföring. De rör sig livligt! Ibland ses avstötta döda leder som då även kan klistra fast sig på hundens päls. Masken lever på tarminnehållet i tunntarmen. Hunden får i sig bandmask från andra vilda djur som kan ha larver i sig, det vanligaste är att det är jakthundar som drabbas, speciellt då jägaren låter hunden få rått kött av bytesdjuren, t ex putsavfall från djuret, så koka väl innan servering så slipper hunden få i sig bandmask. I bytesdjurens organ kan det finnas bandmask larver. När hunden äter detta hamnar det i magens tunntarm där masken utvecklas. Bandmask smittas inte direkt mellan hundar! Bandmask är vanligare hos katt, men har ni katt som blir infekterad så behöver ni inte oroas, kattens bandmask smittar inte till hundar!
Är hunden infekterad kan man ofta se de små segmenten som lossnar, hunden får ofta glanslös, livlös päls, ibland diarré. Man kan ibland se riskgrynsliknande ägg som rör på sig, de sitter runt analöppning, i pälsen vid baken eller hittas i avföring.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Piskmasken (Trichuris vulpis) ses mer sällan hos hund i Sverige, om det upptäcks är det ofta på hundar som är importerade. Sannolikt är klimatet för kallt för att utvecklingen av larver i ägget ska hinna ske under en normal sommar i Sverige. I kennlar med importerade djur kan dock smittspridning ske.
Masken är vit och ca 4-7 cm lång och rund, formad som en piska, väldigt tunn i huvudändan och tjockare i botten. Masken lever i grovtarmen där den borrar sig in i slemhinnan och åter, näringsupptaget är dock ojämnt. Larvernas utveckling i tarmslemhinnan är 70-104 dagar. Ägg från piskmask överförs via avföring till omgivningen och därifrån via gräs och jord till hunden.
Om hunden drabbas av kraftiga angrepp tappar den ofta aptiten, magrar den ur, får blodbrist och diarré, ofta blodig eller vattnig eller både ock. Uttorkning är oftast följden. Vid lindriga angrepp ses ofta lindriga infektioner med inga eller ospecifika symtom.
Ägg och larver påverkas inte av avmaskningen utan endast färdiga maskar. Man bör därför alltid följa upp med nya träckprov efter ca 3 månader för att vara säker på att man fått bort masken. P g a maskens livssituation är de därför lite trixiga att bli av med.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Toxoplasma gondii är paprasiterande urdjur (protozoer). Huvudvärden till Toxoplasma gondii är katt. Det är i katt som toxoplasmos förökar sig. De flesta varmblodiga djur, inklusive människan, kan dock drabbas. Själva sjukdomen heter toxoplasmos. Den tillhör släktet apicomplexa.
Toxoplasmos är vanligen en smärre och självbegränsande sjukdom.
Det allvarligaste vid Toxoplasmos på hund är när parasiten överföras från moder till foster och orsaka abort och medfödda infektioner, speciellt om tiken drabbas första gången av smittan under dräktigheten.
Toxoplasmos kan ge beteendeförändringar. I vilket fall har man sett det hos råttor och möss. Man spekulerar i att toxoplasmos hos människor kan framkalla förhöjd riskbenägenhet, långsamma reaktioner, känslor av otrygghet eller/och osäkerhet och neuroticism. Man tror också att toxoplasmos kan spela roll vid schizofreni och paranoia hos människor.
Man mäter antikroppar mot toxoplasma gondii i blodet för att se ifall man är infekterad.
I västvärlden har toxoplasmos förekommit så ofta som i 50 % av alla kvinnor (människa) i fertil ålder på 50-talet. I slutet av 90-talet är talen 14 % för Stockholmsområdet och 26 % i Skåne. Man uppskattar att mellan 30-36 % av jordens befolkning i stort sett är infekterade.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Neospora caninum är en encellig parasit som är mycket nära släkt med Toxoplasma gondii. Kunskaperna om Neospora caninum är inte så omfattande när det är en ganska nyupptäckt parasit. Hund kan utsöndra oocystor med avföringen. Neospora har påvisats hos flera däggdjur, hund, nötkreatur, get, för och häst. Dock inte hos människa.
Liksom Toxoplasma gondii kan parasiten överföras från moder till foster och orsaka abort och medfödda infektioner.
Neospora caninum kan orsaka aborter och neurologiska symtom och rörelsestörningar hos hund. Neospora caninum tycks kunna drabba hundar i alla åldrar men verkar vanligast förekomma hos valpar och unga hundar och är många gånger ett resultat av smitta under fosterstadiet.
De vanligaste symtomen är olika grader av bakbensförlamning och muskelatrofi, som ibland utvecklas till att omfatta även framdelen.
Neospora caninum kan fastställas utifrån symtom och påvisande av antikroppar och genom att man snabbt ser resultat vid rätt behandling. Vid behandling av ett djur bör även syskon och moder undersökas. Ett positivt resultat från ett prov bör dock tolkas med viss försiktighet. En definitiv diagnos kan endast ställas genom parasiter i vävnad på död hund.
Vid en undersökning av ca 400 Svenska hundar (1994) som ej hade symtom på sjukdom påvisades antikroppar hos 0,5 % av hundarna.
Vid Neospora hos hund måste man behandla med preparat som veterinär skriver ut.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Oocystor Coccidie (eller Koccidier eller Coccidios) Isospora ohioensis
Koccidien Toxoplasma gondii kan ni läsa om här ovan. Toxoplasma gondii är nära släkt med Isospora och har mycket gemensamt.
Isospora är en encelligt urdjur. Den lever som parasit i matsmältningskanalen.
Isospora förekommer över hela världen, framför allt i tropiska och subtropiska områden.
Vad det gäller enkom forskning på hund angående Isospora är det begränsat, därför finns i denna text ovanligt mycket hänvisningar till forskning och fakta kring andra djurslag inklusive människor, det är inte helt orimligt att tro det samma eller liknande symtom och resultat eventuellt kan gälla hund.
Isospora måste ha en värd för att föröka sig, koccidier bildar oocystor. Den har två stadier. Först är det koccidier som invaderar tarmcellerna i tunntarmen och grovtarmen och förstör dessa med diarréer och dåligt näringsupptag som följd. Därefter övergår parasiten i den form som överlever utanför värddjuret. Denna kallas för oocysta.
Isospora överlever frysning och även hög värme. Kokning i minst 5 minuter tar dock död på Isospora. Isosporas vilostadie är synnerligen motståndskraftig mot olika typer av tvätt och desinfektion. Den kan överleva i månader i inredning (trägolv, väggar, trämöbler, stoppningar i möbler etc). Den kan också överleva i åratal (minimum 1 år med misstankar om flera år) i fuktiga marker eller vatten. Den överlever klorering och jod. Isospora är därför synnerligen svår att utrota.
Isospora kan man få i sig genom mat, vatten (både som man dricker eller badar/tvättar sig i), direktkontakt med sjuk mat (hudkontakt eller äta smittad mat), vatten eller sjuk individ, också via avföring, slemhinnor, parningar etc. Det är ytterst viktigt att av avföring inte kan komma i vatten eller fukt där Isospora kan överleva i åratal. Det är viktigt att ha torrt, varmt och dragfritt för att undvika att ge Isospora bästa levnadsmiljön. Sjuka hundar ska isoleras för att minska risken för smitta. Ju mer smitta, ju sjukare hundar. Om möjligt, byt rastplats ofta. Det behövs endast ett tiotal oocystor för att orsaka sjukdom.
Inkubationstiden (tiden från individen får i sig/på sig smittan tills sjukdomssymtomen bryter ut) är ca en vecka. Den kan dock variera mellan 1-22 dygn.
Isospora kan förekomma hos alla däggdjur och fåglar, inklusive människor. Hos katt förekommer flera koccidiearter. Isospora felis kan smitta både direkt och indirekt via gnagare.
Coccidios är den vanligaste orsaken till blodiga diarréer hos kalvar äldre än 2 veckor. Över 40 % av undersökta diarrékalvar hade coccidier. Koccidios är också den vanligaste orsaken till diarré hos lamm i åldern 3-7 veckor. Många lamm från sprutande diarréer, oftast drabbas 10-50 % av lammen i en flock av diarré.
Mer coccidier - värre symtom.
Akut sjuk, mycket Isospora, tidigare sjuk lite Isospora. Om man analyserar ett träckprov så kan det finnas oocystor normalt efter primärinfektion.
Isospora kan ge illamående, eventuellt med magsmärtor och diarré, det kan också ge lätt feber och dålig aptit. Isospora kan framför allt hos unga valpar orsaka diarré och övriga symtom. Vuxna djur visar inte lika ofta symtom på Isospora infektion. En individ som har nedsatt immunförsvar av en eller annan orsak kan dö av Isospora. Kalvar tappar ofta matlusten, för vattnig och blodig diarré och vill gärna oavbrutet tömma tarmen. Även symtomfri smitta försvagar tillväxten hos kalvar.
Äldre kalvar och katter utvecklar efter hand motståndskraft mot coccidier. Efter avläkt infektion är i regel katt immun och avger inte onormala mängder av oocystor vid upprepad infektion.
Sjukdomen kan vara självläkande (vad gäller symtomen) och ha väldigt varierande svårighetsgrad och varaktighet. De akuta symtomen går vanligen över på 2-4 dygn men kan pågå i upp till 4 veckor. Ibland kan dock (utan tillsatt behandling) besvären vara länge, ibland flera månader, och då leda till viktnedgång. Infektionen kan också vara symtomfri.
Hos människor och en del andra däggdjur kan Isospora orsaka abort eller fostermissbildning.
Sjukdomen kan behandlas med speciella preparat vid konstaterad förekomst av påtaglig mängd koccidios via träckprov. Hel flocken ska då behandlas, även de utan symtom. Det finns ingen vaccin mot sjukdomen och den är synnerligen svår att förebygga.
Observera att vid alla diarrétillstånd är vätskeintag en viktig del i behandlingen!
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Lungmask hittade vi första gången på 70-talet i Sverige. Det är en av de mindre vanliga maskarna hos hund i Sverige. Rävstammen i hela Sverige är vanliga smittbärare för lungmask, rävens avföring som innehåller larver tas upp av sniglar. När en hund äter snigeln som innehåller larver smittas hunden med lungmask. Den vuxna lungmasken är ca 5-10 mm lång. Larverna är för små att se med blotta ögat. Masken bor i luftrören och lungorna och ger ofta upphov till torrhosta.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Fransk hjärtmask dök upp i Köpenhamnstrakten (Danmark) för några år sedan. Sedan dess har det upptäckts några enstaka hundar med fransk hjärtmask i Sverige, då endast i Skåne och på Västkusten. Senaste fallet i Sverige är en räv infekterad med fransk hjärtmask, det var i september 2009 i norra Skåne.
Den vuxna masken är ca 15-20 mm lång. Larverna är för små att se med blotta ögat. Den franska hjärtmasken bor i hundens lungkretslopp och i högra hjärthalvan. Det är både maskarna och larverna som leder till sjukdom hos smittade hundar. En typisk följdsjukdom av franska hjärtmasken är lunginflammation. Hunden kan också få svårt att koagulera blodet precis som hunden skulle haft blödarsjuka, vid en olycka kan alltså hunden blöda ihjäl! Denna mask smittas genom andra hundar eller rävars avföring som sniglar äter upp och blir smittbärare. När en hund sedan äter smittad snigel smittas hunden (eller räven) med hjärtmasken. Grodor kan också vara mellanvärd till fransk hjärtmask.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Tropisk hjärtmask är inte naturligt förekommande i Sverige. Den vuxna masken är 20-30 cm lång. Den vuxna masken finns i hjärtat och de stora kärlen. Tropisk hjärtmask förekommer i tempererade och tropiska områden över hela världen, Sydeuropa, USA, Kanada. Sjukdomen överförs via mygg. Vi vet inte om de sorters mygg som bor i Sverige kan överföra tropisk hjärtmask.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Om man tar som rutin att avmaska en tik som ska parad redan i början av löpet så löper valparna något mindre risk att få för mycket mask. En tik som då är fullproppad i mask kanske man ska avstå från att para för den gången, utan vänta tills tiken är i god kondition för att bära fram en valpkull och ta hand om den. En dräktighet följd av en digivning är ett hårt jobb för en hund och hundens valpar har också rätt till den bästa starten i det här livet.
Jag personligen följer hela Axilur programmet. Detta för att minimera riskerna för hundarna att ha parasiter av alla möjliga slag. Axilur programmen innebär bl a att tiken från 40:e dygnet får Axilur dagligen tills dess att valparna är 2 veckor. Sedan får mamma och valpar igen vid 4 veckor. 6 veckor. Vid 3 månader. Vid 6 månader. Så samtliga hundar en gång om året, då får de i 10 dagar, istället för 3, för att även minimera risken för Giardia.
Har man läst detta noggrant så förstår man nog vad viktigt det är att hunden inte får tillfälle att slaska i sig allt möjligt på promenaderna.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Updated 2010-08-01