Tidigt färdiga hundar

Färdigutvecklade kroppar på våra valpar, redan i väldigt späd ålder dessutom. Detta är en utveckling som pågått under ganska många år nu.

Detta är ett viktigt ämne inom både uppfödning och utställning, då valet av "för tidigt färdiga hundar" påverkar båda. Ämnet är inte helt långt bort ifrån utfodring heller, då många utfodrar hundar ALDELES för mycket, under uppväxten för att efterlikna en vuxen kropp hos valparna. Även mentaliteten får sig en törn här, när det ofta på utställningar förespråkas att hundvalpar ska stå som statyer, totalt stilla. Ett osunt valpbeteende som inte gynnar rasen eller hundarna, anser jag.

Överbelastning på leder p g a överhull och för mycket massa mot förr när en valp tilläts att vara valp. Vi måste avla fram starkare och starkare leder, till sist är det andra konstruktioner som tar skada, eftersom det blir fel belastning på kroppen mot vad naturen avsett.

Ta t ex när vi avlat fram en kraftfullare kropp som är tyngre på rasen, så ska vi skapa en kraftfullare knäled för att hålla för nya tyngden, sedan blir belastningen större på kringliggande områden, t ex tassar och höfter. Det är inte ovanligt att sådana hundar får fel vinkel på benställningen, som direkt leder till felaktig gångart, det leder till att hundar inte orkar röra sig så mycket som de skulle kunnat annars. Det i sin tur leder till sämre muskulatur. Sämre muskulatur leder till att kroppen håller ihop sämre, t ex knäleden! Så matar vi upp hunden ordentligt så kroppen ska se ännu mera färdig ut, med ännu mer belastning på bl a knäet!

Vi skapar fler och fler problem som en naturlig utveckling av att vilja ha färdiga kroppar redan i unga år på våra hundar.

Unghundar som ser färdiga ut är inte bättre, bara tidigare utvecklade, och det är definitivt långt ifrån en bra utveckling, anser jag, låt ungdomar vara just ungdomar och ha en ungdoms kropp.

Jämför med en färdigutvecklade kvinna med breda höfter för att kunna föda barn, skall vi göda våra flickor för att de också ska påminna om färdiga kvinnor mycket tidigare än vad kroppen är skapt för? Eller män med fullt utvecklade axlar och grovnad kropp, ska vi göda våra pojkar så de blir att få något som påminner om färdiga mäns kroppar?

När man sätter saken ur det perspektivet förstår man fort att det är HELT FEL! Te er en riktig och djup funderare på detta, och sätt er in i denna synvinkel. Är det en sund utveckling vi har nu?

Varför kan vi inte förstå det när det gäller hundar?

Redan i valplådan kräver vi färdigutvecklade valpar. Detta leder till att våra hundraser tenderar att bli större och större, till sist kommer det inte finnas några dvärghundsraser kvar.

Vi förväxlar färdig med bra, stor med sund. I mitt tycke, allvarliga felbedömningar! Mycket allvarliga...

Varje tid i livet har sina egna poänger, sin egen skönhet. Kroppen ska hålla för funktion. Inte "funktion" i utställningsringen en enstaka gång, utan för att klara av att leverera ett friskt och sunt levene i många år.

Ta bara "min" ras Japanese chin , där hör jag gång på gång bl a att den stora valpen i kullen har lång näsa, stora öron och stora tassar, ibland t o m för hanhundar grova testiklar, klart den har! Det växer den i när den fått full storlek, don efter individ.

Många dvärghundsuppfödare uttalar sig om de mindre valparna i kullen att de är små, men söta, och kommer sig kanske så småningom (fast man hör ofta starkt tvivel i rösten hos uppfödaren), men de föredrar oftast den "snygga", d v s den som utvecklad ett mer vuxet utseende först.

Oftast när uppfödarna själva får se de små hundarna senare i 4 års åldern, då blir de ånger att de inte förstod hur bra dessa små hundar var.

Förr sa man att hundar som tog tid på sig att utvecklas var de som höll länge och blev gamla.

Jag tror det ligger något i det hela, jag tror helt enkelt att hundar som hålls övergödda, framför allt i tidig ålder, får mer belastning på sina kroppar som kan leda till bl a HD defekter eller patella luxation och en mängd andra skador. De riskerar också flera välfärdssjukdomar, t ex cancer, hypoplasia och diabetes. Allt detta är konstaterat på människan, bl a via djurförsök! Hundar är alltså inte alls olika oss människor, tvärs om.

Övergödning i tidig ålder är skadligt på lång sikt för individen själv.

Att alltid gå vidare med de mest färdiga kropparna, de som är tidigt utvecklade, tenderar i förlängningen att ge oss sjukare hundar med nya problem som ploppar upp hela tiden.

En ung kropp är helt enkelt inte färdigutvecklad för att bära full vuxenvikt.

Denna utvecklig KANSKE är acceptabel hos gödgrisar när de i första hand är framtagna för att leva enbart till de nästan växt färdigt, för att sedan slås ihjäl och ätas upp. Men på en kropp som ska hålla länge, i väldigt många år, hålla för allt en hund är ämnad att ge under en livstid, är utvecklingen MYCKET oroveckande.

En normal kropp är liten, ofta tarmig, vid födseln, speciellt på stora hundraser.

Oftast inom loppet av tre dagar, i alla händelser inom fem dagar ska valparna börja se ut som små päron.

Sedan ska de övergå till att se ut som små michelin gubbar, små Buddhas.

Detta valpspäck ska de "springa av sig" när de kommer upp i 10 - 12 veckors ålder.

Utveckligen kan vara lite tidigare eller senare på vissa raser och mindre eller mer markerade på vissa raser.

Efter 3 månaders ålder har de en ungdoms slankare och yngre kropp, även om de inte ska vara magra, man ska inte se höga ryggradskotor som sticker upp i siluett, eller höftbenen som sticker upp som tummar på var sida i baken. Man ska heller inte kunna stå på håll och räkna revben. Hundar ska ha mat! Oavsett ålder. Vissa raser ska ha dessa attribut som skönhets ideal, alltså uppstickande ryggrad o s v. Man ska väl lämna utrymme för andra kroppsformer, men generellt ska inte benen kännas vassa mot handen när man tar i hunden, då är det i vilket fall för mager.

Det tycks finnas stor tollerans neråt, en hund kan vara väldigt tunn utan att det skapar några verkliga skador. Däremot är det vanligt att dessa hundar inte får tillräckligt med näring för att sätta omfattande pälsar, det verkar vara det vanligaste tecknet. Hundar som inte sätter päls som ung gör sällan det som vuxen heller, i undantagsfall kan de sätta lite mer päls när de blir äldre, men pälsen är då ofta lockig och annorlunda i strukturen än vad som är vanligt för rasen.

Får man trycka för att känna benen ÄR hunden för TJOCK! Detta inverkar skadligt på hundens fysiska utveckling, det skapar i förlängningen näst intill vid varje enskilt fall förr eller senare fysiska skador på hunden. Ibland både förr och senare...

Några exempel på skador man befarar kan vara vanligare förekommande p g a övergödning, framför överhull i växande åldrar, kan vara: patellaluxation, HD-defekt, hormonproblem, AD-fel, lymphangiectasia, känslig mage, urinsten, diabetes (både högt såväl som lågt blodsocker), hudproblem inklusive mjäll, livslängd, cancer, problem på njurarna, testiklars utveckling, hepatic lipidosis, ryggbesvär, skendräktighet, benbrott, ögonsjukdomar, legg-perthes sjukdom, värksvaghet, blodpropp, tandproblem, allergi, bronkit, öronproblem, keratoconjunctivitis sicca, ökande parasiangrepp (invärtes och utvärtes) p g a sämre imunförsvar, alla typer av luftvägs problem och anestesi. Uppräkningen kan fortsätta i all oändlighet, känns det som.

I denna period sätter hunden muskler, rör sig massor. Övar på så vis genom sin naturliga nyfikenhet på miljöträning, utvecklas båda psykiskt och fysiskt i lagomt tempo. Allt hinner med i både kropp och själ. Kroppen har maximal rörlighet också p g a dess slanka konstruktion, kroppen tvingas inte bära upp onödigt mycket muskler och massa i sin aktivaste period i livet.

Vid cirka 7 - 10 månaders ålder kommer ofta väldigt små raser in i könsmogen ålder, en del raser slutar då växa på höjden och har uppnått sin fulla höjd. På väldigt stora raser är denna ålder vanligast 13 - 15 månader, båda vad gäller könsmognad och mankhöjd.

Vid 18 - 22 månaders ålder, lät säga förenklar vid 2 års ålder börjar det hända saker, då börjar hundarna ha konturerna av den färdiga kroppen, om än fortfarande med en ungdomlig fräschör, alltså lite slankare än den aldeles färdiga kroppen, så som brukar vara närmare skönhetsidealet på människa, kvinnliga sådana.

Tikar som sätts med valpar tidigt utvecklas fortare men kan också stanna i sin utvecklig, påstås det. Hormonerna och ätbeteendet ändrar kroppen i förtid hos tiken, en kropp som redan då börjar vara så pass färdig redan så den antagligen inte tar så vansinnigt mycket skada av den tidigarelagda färdigutvecklingen.

Man måste här komma ihåg igen att människan och andra djur inte är så olika. På människa har man nu kommit fram till att ju yngre kvinnor är när de blir mamma första gången, också till viss del i kombination med ju fler barn de får, ju kortare liv generellt. Så vi ska nog inte utesluta att låta tikar bli mamma för tidigt är osunt och onödigt.

En del tikar är dessutom så barnsliga fortfarande att de inte är berädda mentalt att ta hand om egen avkomma, även om det är ett beteende som oftast tvingas fram i vilket fall som helst, hos en sund och frisk ung hund med bra mentalitet och friska och sunda blodslinjer.

Vidare grovnar kroppen pö om pö genom åren för att ha grovnat färdigt vid ca 4 års ålder. Vissa raser 5 års ålder. Detta är t ex välkänt bland molosserna som oftast utvecklar det gigantiska huvudet klart sist, huvudet som oftast är så iögonfallande på dem och utgör en stor del av molossernas utseende.

Det finns vissa raser som t o m kan växa i mankhöjd fram till 4 års ålder. Jag har själv haft flertalet sådana Japanese chin, men aldrig någon som växt på höjden som vuxna på alla "mina" andra olika raser jag haft genom årens lopp.

Färdigutvecklat psyke är defenitivt inte alls bättre. Hundar som ska stå som statyer, redan som valpar, kanske redan när de är 4 månader, det är sjukt! Valpar måste få vara glada och pigga, vilket tyder på friska och sunda psyken, det är vackert! Dessa hundar är lyckliga och kommer så vara länge, förhoppningsvis resten av deras liv, om de har goda ägare.

Uppdaterad 2011-11-21