Dräktighet

UTFODRING AV DRÄKTIG TIK

Utfodring av tik som ska paras kan göra skillnad i om hunden tar sig, om den får tillräckligt stor kullstorlek för sin ras, om den får livskraftiga valpar. Redan flera veckor före parning gör sig tikens äggstockar beredda på det kommande förloppet. Man ska tillse att tiken är frisk, i god kondition och har ett korrekt hull redan innan tiken börjar löpa. Den ska därför ha ett förstklassigt foder. Människors mat är naturligtvis inte förstklassigt, eller ens i närheten av förstklassigt för en tik, och då verkligen inte för en tik som ska paras.

Första 5 veckorna under dräktigheten utfodras tiken med normala mängder mat. Från vecka 5 - 6 under dräktigheten och framåt ska utfodringsmängden ökas något varje dag, då ska också fodret delas upp på flera givor om dagen. Under vecka 6 - 7 av dräktigheten ska ökningen av fodermängden vara 25 - 50 %, beroende på kullstolek. Denna giva ska sedan ges till tiken dräktigheten ut.

Fosters preliminära utveckling:

Dag 2 - 4 passerar det befruktade ägget genom äggledaren.

Dag 4 - 5 når ägget livmoderhornet.

Dag 13 börjar kroppen formas.

Dag 14 - 15 fastnar ägget i livmodersslemhinnan, då ser det endast ut som en mycket liten korv.

Dag 14 börjar ögon och ögonpigment bildas. Nervsystemet börjar skapas.

Dag 15 skapas tre hjärndelar.

Dag 17 skapas sista delen av hjärnan och öronlappar skapas.

Dag 18 börjar frambensbildningen och luktsinne skapas.

Dag 19 börjar bakbensbildningen.

Dag 20 skapas hjärtanlaget, noshåla och huvudplatta. Vid det här laget börjar man skönja konturer av vad som ska bli kropp, hals, huvud och svans.

Dag 21 skapas muskler, ögonen har formats och är pigmenterade.

Dag 22 börjas bröstben bildas och frambenshandplattan.

Dag 24 börjar framtassarnas tår separeras, taktila (känselsinnet) bildas, läppfollikar bildas och bröstbenet börjar färdigställas. Ögonlock bildas.

Dag 25 är fostret på en medelstor hundras ca 2 cm.

Dag 26 separeras baktassarnas tår.

Dag 27 är alla tår färdigseparerade. Tungan är nu synlig. Hårsäckarna på kroppen är nu anlagda.

Dag 28 börjar valparna stänga ögonlocken. Klorna bildas.

Dag 30 klarar valparna av att stänga ögonlocken helt.

Dag 31 sammansmälter ögonlocken.

Dag 32 sluts gommen.

Dag 35 har valparna uppnätt ca 2 % av sin slutgiltiga födslovikt.

Dag 37 finns det känselhår på huvudet.

Dag 40 är ett foster av medelstor ras i storlek som en biljardboll.

Dag 42 - 63 sker 75 % av fostrets tillväxt.

Dag 45 börjar skelettet bli fastare på valparna.

Dag 46 börjar valparna bli behårade på kroppen. Nosen börjar pigmenteras. Klorna börjar hårdna, först i toppen.

Dag 50 börjar valparna få finhåren på kroppen. Klorna är nu vita, hårda och färdigutvecklade. Huden börjar pigmenteras.

Dag 60 - 63 födsel (eller som vissa individer 56 - 70 födelse).

2 foster på 60:e dygnet.

Tecken på dräktighet kan vara:

3 veckors dräktig, rosa, spända och lätt svullna spenar. De har oftast lite lätt putande mage, normalt går magen lite uppåt strax framför kissen, men när hunden är dräktig går det lätt nedåt strax framför kissen.

Man kan nu också känna follikar (varje valps egen fosterblåsa) och räkna dem som svällt upp, där ligger valpar och växer. Lite senare under dräktigheten upphör man att känna follikarna för att de blir för svullna och därmed flyter de ihop som en enda stor tjocknad.

Tikens livmoder är formad som två horn. Oftast fyller tiken ut livmoderhornen bakifrån och framåt. Vid ojämnt antal foster ligger det oftast en mer valp i ena hornet än i det andra.

Detta ska föreställa en livmoder (om man tar till en rejäl portion fantasi) med två folliklar fyllda på var sida.

En tik som inte är dräktig har vid det här laget gått tillbaka till normal färg och storlek på spenarna.

Lätt illamående under denna period (2 - 4 veckors dräktighet) är inte helt ovanligt.

6 veckors dräktig, ryggen kan bli lite bredare i midjan, buklinjen brukar ha sjunkit. Alltså tjockare sett både uppifrån och från sidan. Spenarna är nu oftast ännu rödare och mer svullna. Kissen har ofta en kvardröjande svullnad. På icke dräktiga tikar har oftast spenar och kissen minskat till normal storlek i god tid före denna tidpunkt i dräktigheten.

Det finns tikar som är dräktiga vid 6 veckor, som t ex konstaterats med ultraljud, men som ändå inte får valpar, d v s att de resorberar sina valpar efter 6:e veckan.

På gamla avelstikar är tecken på svullnad i spenar och kisse svår att se då de ofta är permament förstorade från tidigare kullar.

9 veckors dräktig, valpning, nu först kan man vara säker på att det var valpar, alltså när de kommer ut!

Man kan känna sparkningar i tikens mage, man kan ofta känna valparnas tassar, svansar, skallar, valparnas hårda skelett de sista två veckorna av dräktigheten. Är det kanske bara en kan den gömma sig längre in. Är det väldigt många får de lite utrymme att kravla runt, så rörelser kan då bli svåra.

Mjölken har redan kommit på vissa tikar, framför allt avelstikar som tidigare haft valpar, men mjölken kan också komma efter förlossningen.

Vanligast är dock att mjölk raderna har svullnat i slutet på graviditeten, alltså inte bara spenarna. Mjölken fylls på till spenarna bakifrån och framåt, oftast kan man se att ju fler valpar det finns i magen, ju längre upp är mjölk raderna svullna.

75 % av fostrets tillväxt sker under de sista tre veckorna av dräktigheten. Ca 25 - 30 % viktökning hos tiken är normalt vid en medelstor kull. Generellt man kan säga att det är större viktökning på små raser och mindre viktökning på stora raser.

Dräktighetens längd varierar.

Den tidigaste normala förlossningen jag varit med om skedde på tikens 56:e dygn efter parning (endast en parning). Detta var en Japanese chin, valpningen var lyckad och alla valpar levde och hade hälsan.

Den senaste normala förlossning jag varit med om skedde på tikens 70:e dygn efter parning (endast en parning). Detta var en Japanese chin. Valpningen var lyckad och alla valparna levde och hade hälsan.

Dräktighetens längd beräknas från första och sista parningen.

Man beräknar alltid att förlossningen kan ske ca 63 dygn efter första parning. Men när det gäller oro för överburna valpar beräknas alltid dräktigheten från sista parning.

Om man kontaktar veterinär anger man 63:e dygnet efter sista parning som preleminärt valpningsdatum.

LITE AV VARJE:

En skendräktig hund som har ätit på sig hela magen, har oftast mjuk i buken när man klämmer försiktigt på tikens buk.

Skendräktiga tikar brukar skenvalpa före de 63 dygnen har gått ut, oftast 1 - 2 veckor före, men de finns naturligtvis de som är skendräktiga tiden ut, men vanligast är då att de redan skenvalpat och tror de ligger med valpar, tar substitut istället för valpar, när de 9 veckorna har gått.

Skendräktiga tikar bör behandlas för att bli av med skendräktigheten.

En skendräktig tik kan användas som amma, hennes mjölk är den samma utom att den inte har första dygnens råmjölk.

En valp som är ensam i kullen blir oftast otroligt fet, växer extremt fort, man kan missta sig med att tro det blir en väldigt stor hund som vuxen, men en hundvalp växer inte till sig med att bli större än vad generna tillåter. Däremot kan man få en hund att bli mindre än vad generna säger genom att missköta valpen genom undernäring eller ibland genom att tikvalpar får valpar i förtid, i allt för späd ålder, då kan hormonerna störas som i sin tur kan störa tillväxten, stoppa den fortsatta tillväxten. Likaså kan storleken bli mindre p g a vissa sjukdomar eller mediciner.

Får man endast en valp kan den växa sig för stor i magen redan, så den blir för stor för tiken att få ut den normala vägen.

Under dräktighet kan tiken få en klar flytning som är ganska seg, det kan hänga en sträng ur kissen på tiken, det är heller inte ovanligt att tiken släpper strängen i samband med urinering, så slemmet syns som en sträng i urinfläcken efter tiken.

Tikar kan ha tagit sig och sedan resorberar upp valparna, så trots dräktighet så går alla tecken tillbaka, det är ganska vanligt att tikar resorberar upp någon eller några valpar under en dräktighet. Detta är anledningen att fler och fler veterinärer vägrar säga hur många valpar de ser på ultraljud, utan endast ger besked om tiken är dräktig eller ej.

Ett gammalt knep vid oönskad dräktighet var att låta hunden trava i 9 timmar (motsols under fullmåne på en bergstopp), då aborterade tiken valparna. Anledningen till detta är att det motsvarar i naturen att hundflocken bryter upp från reviret och flyttar, mitt under flytt, utan trygg lya, passar det sig helt enkelt inte att få barn. P g a detta är det alltså inte det mest gynnsamma att ta hunden på ovanligt lång vandring under dräktighet.

En tik som har lång resa till hanhunden (och inte är van vid långa resor) och / eller lämnas kvar i främmande miljö, speciellt då om den främmande miljön är en kennel och därför med många främmande hundar, kan avbryta löp eller i vilket fall skjuta upp löpet några dagar eller veckor. Flyttar man tiken i lite väl god tik innan höglöp är risken större för att den avbryter löpet eller senarelägger det.

En dräktig tik som kommer in på främmande hundars revir kan kasta valparna. Därför kan det vara ogynnsamt att ta dräktiga tikar till andra kennlar eller hundutställning. Sedan är det ju klart olämpligt av smittorisk skäl också.

En hund som får följa på en lång resa under dräktigheten, alltså till större del ligger lugnt och tryggt i flyg, bil, tåg, buss, kan också uppfatta det som en stor flytt och avbryta dräktigheten på ett eller annat sätt.

Valparna aborteras, resorberas, mumifieras eller absorberas.

Aborteras = kastar valparna normala vägen ut genom "bakdörren".

Resorberas = tas upp av kroppen (livmodern), löses upp och återgår till kroppens eget material.

Absorberas = tas upp av kroppen men finns kvardröjande spår av, alltså lämnar spår efter sig i kroppen på modern.

Så finns det ytterligare en variant, mumifieras. Det betyder att valpen blir stelnad, torkad, den kan sedan spontanaborteras (kastas), födas fram på vanligt sätt eller i mycket sällsynta fall kan de kvarligga i tikens kropp resten av livet. Detta är extremt ovanligt. En kompis till mig hade en tik som vid sista valpningen fick kejsarsnittas, då hittades två mumifierade foster som legat länge och blockerat ena livmoderhornet, de har alltså funnits kvar från någon av de tidigare graviditeterna.

Annat sätt att avbryta oönskad graviditet är att inom snarast eller allra senast efter 2 dygn efter parning ge tiken abortpiller. Ca en tredjedels piller till en hund på 10 kg. Fungerar för det mesta (jag har inte hört någon som misslyckats ännu).

Updated 2012-05-05