FÄRG

Siberian Husky och några andra draghundar kan t ex ändra färg under hela livet men framför allt under de första 2 åren. Dessutom är det tillåtet för rasen att ha alla färger, vilket gör att det finns åtskilliga blandade färger i härstamningen i regel. Stamtavlans färbestämning stämmer dessutom inte alltid, ibland är färgen t o m en helt annan än vad registreringen säger.

Vissa raser har endast en färg, vilket naturligtvis är betydligt enklare när det kommer till problematiken att färgbestämma valpar.

Black & tan är alltså svart med röd - brunt. Själva tanteckningen är extremt precis på en korrekt black & tan mönstrad hund.

Tanfärgen återfinns som runda ringar runt morrhåren på kinderna, insidan av örat, runda ringar runt ögonbrynen över ögonen, rött kring munnen och runt annalöppningen. Tan på fötter och en bit upp på benen.

Dessa tan teckningar i sin tur ska vara väldigt exakt placerade. T ex på bakbenet ska tan vara runt om hela tassen och upp till hasen (en liten bit ovanför hasen är också ok), men i framkanten av benet ska tan teckningen fortsätta upp till knäet (ibland ända till ljumsken). Insidan av bakbenen kan också vara mer eller mindre tanfärgade. På frambenen ska tan färgen vara runt om till handloven eller sträcka sig också en bit ovanför handloven, efter handloven ska tanfärgen sträcka sig högre i bakkant och insidan av frambenet, men aldrig över armbågen på benet. Det tanfärgade på frambenens insida kan sträcka sig till ett par fält med tanfärg upp i armhålan mot fronten.

Hundar som får ha alla färger, t ex Chihuahua, där kvittar det väl om tan färgen är "korrekt" eller inte. På vissa raser är tanfärgen och placeringen OTROLIGT viktig.

Vi har t ex Yorkshire Terrier, rasen föds mer eller mindre black & tan. Den svarta färgen övergår sedan under första 1 - 2 åren i stålblå färg, om allt går som det ska. På den rasen är dock tanteckningen mer utbredd på skallen än på en "äkta" black & tan, den ska breda ut sig över hela huvudet och sluta vid nackknölen, men får aldrig gå nedanför nackknölen.

P g a att man på Yorkshire Terrier avlat för att ha mer tanfärg i ansiktet än som är det ursprungliga black & tan teckningen kan rasen ibland få inblandning av andra färger i sin tanfärg eller sin svarta - stålblå färg. Färgen blir då vad man kallar "oren". Ibland får också de tanfärgade stråna rökfärgade eller svarta toppar. Så kallad "sotig" färg. Det är alltså en sort av sobelanlag som i sin tur är en form av viltteckning.

Ibland föds det Yorkshire Terrier som har normal mängd svart i huvudet än vad som är önskvärt för rasen, fast däremot rätt tecknad för en black & tan färgad hund.

Ibland är teckningen black & tan i andra färger än svart och tan. Bottenfärgen är då normalt alltid mörkare och tantecknade områdena ljusare än kroppsfärgen. T ex Blå & lila. Choklad & tan.

Choklad & tan är ju egentligen leverfärgad i kroppspälsen och tan - färgen en nyans ljusare.

Leverfärgad är genkopplad till bruna pigment. En äkta leverfärgad hund kan därför inte få svart pigmentation. Detta ska inte blandas ihop med dålig pigmentation, där oftast tryffeln är ojämn i färgen. Mörkare i kantena och ljusare i mitten är det vanligaste.

På den långhåriga hunden blir övergångarna mer utsuddade, men de har närmast kroppen samma färgställning som en korthårig hund.

Det finns hundar med omvänd färgställning, alltså ljusare kroppsfärg och mörkare markeringar. Detta är extremt ovanligt men riktigt kul på de raser som får se ut så.

Chihuahua får ha alla färger. I vissa länder är merle inte önskvärt, p g a att det kan vara kopplat till fysiska defekter på hund.

Fawn är en vanlig färgbenämning på Chihuahua. Man kan grovt säga att hälften av alla Chihuahua har den färgen, mer eller mindre.

Alla Chihuahua oavsett färg kan paras hej vilt med varandra (untantag merle), eftersom rasen får ha alla färger. Vill man däremot avla fram en "ren" färg, t ex black/tan med perfekt färg och markering ska man bara använda sådana färgade hundar mot varandra.

Ta t ex en Varg, se hur den har mörkare färg på topparna av pälsen som liten valp, pälsen är mer matt grå än på en vuxen Varg. Dessa eyeliners som är vanligt på Varg är också vanligt på viltfärgade hundar. En rand efter ryggen är ofta mörkare, översidan på svansen är ofta mörkare. Öronkanterna är ofta mörkare. Öronkanterna är oftast samma färg som grundfärgen fast mörkare. Det är inte ovanligt att man kan se hundens vuxna färgstyrka i öronkanten först. Byxan bak är oftast ljusare i färgen.

Färgernas teckning kan alltså mer eller mindre försvinna, och styrkan i färgen kan tillta. Detta gäller även t ex Schakal, Dingo o s v, men även våra viltfärgade hundar.

Dessa viltfärger kan växa bort mer eller mindre med tiden. Kvar blir då den färgen som man önskar ha registrerat hunden som, alltså den färg den ska leva med största delen av sitt liv, som beskriver den korrekt som den är / blir som vuxen.

Sobel är en hund med mörkare toppar. Oftast är grundfärgen gul, i olika styrkor, allt från nästan vit till röd. Topparna är ofta svarta, men i vilket fall mörkare än grundfärgen på hunden. De kan vara mer eller mindre mörkare i topparna, alltså en del har 2 / 3 - delar av hårstrået mörkare, vilket är ovanligare, vissa har endast en skugga längst ut på hårstrået som är mörkare.

Oftast växer sobel topparna (de märkare yttre partiet) bort mer eller mindre på de flesta hundar. Ibland kvarstår de sist på översidan av svansen och på topparna på öronen.

En del sobel ser svarta ut som nyfödda, sedan när pälsen växer lite ser man en grå botten som börjar komma fram från roten. Den gråa färgen blir sedan att klarna upp och blir ofta gul i någon nyans (alltså alla nyanser från ljusgul, som vispad grädde till mörkaste mahognyrött).

Topparna på sobel kan alltså vara i olika färger. Svart som är absolut vanligast, blå, lila och choklad är heller inte helt ovanligt.

Det är alltså vanligt att Chihuahua är fawn men registreras som alla möjliga och omöjliga färger utom fawn.

Choklad är en avblekt svart. Lever är en avblekt choklad. En annan avblekt färg är lila, den kommer från blå som kommer från svart. Röd - gul - lemon.

Äkta svarta och äkta vita hundar kan vara bärare på alla möjliga arvsanlag av färger.

Parar man däremot enbart vitt med vitt eller enbart svart med svart kan man till sist få enbart homozygota svarta respektive vita. Detta gör att deras barn kan bara bli svarta respektive vita oavsett vad de paras med.

Blå är en typisk framavlad färg. Förädlad. En färg som inte finns i vilda hunddjur, med undantag för hundstammar som är förvildade tamhundar.

Chokladnos hör man ibland talas om på Chihuahua. En äkta choklad har brun nos, alltså inte avblekt nos, avpigmenterat. En lever hund har leverfärgad (ljusare brun nos än choklad hundar) nos. En blå eller lila har grå nos av olika styrka i färgen.

Man ser skillnaden mellan en hund med t ex "blå nos" och dåligt pigment genom att nära studera nyansen av pigmentet. En blå nos med en ljusare strimma vågrätt mitt i näsan är anlag för dålig pigmentation. Pigmentationen kan vara totalt dåligt, men trots det är det vanligt att styrkan på färgen blir svagare i mitten och starkare i kanterna.

Allra ytterst i kanten ligger det en mörkare nyans, det ska däremot inte förväxlas med svagt pigment.

Tre bilder (de sista) nedan är på samma hund och är typiskt dålig pigmentation, fläckigt på nosen. Det är en bild på sandfärgad nos. Två på blå nos. 5 bilder på röd nos varav tre alltså är samma hund, övriga är olika hundar.


blå . hund 1	röd - hund 2	röd - hund 3	sand - hund 4


blå - hund 5	röd - hund 6	röd - hund 6	röd - hund 6

Blå hundar (bild 1 och 5) har till synes svarta nosar, men egentligen är de blå när man detaljstuderar dem, de är perfekta pigment.

Den sandfärgade (hund 4) har till synes svart nos, men egentligen är den mörkt blå - grå. Den har perfekt pigmentation. Eftersom pälsens färg är ljus framstår nosen som mörkare än vad den egentligen är.

Om man detaljstyderar nosen inger den ett annat intryck än vad den gör när man ser helheltsintrycket. Då verkar nosarna klart svarta.

En hund med mer eller mindre avpigmenterad nos, är alltså en hund med dåligt pigment. Inte att förväxla med genanlagen för choklad eller andra färger. Nosens färg följs också i ögonkanterna och läpparnas färg.

Brindle är också en slags viltteckning, det är en kamouflage färg. Grundfärgen är då svart brindle. Det finns också t ex blå brindle och röd brindle.

Det är alltså en slags ränder (eller ibland någon avbrutna ränder liknande prickar) med svart / rött. Alternativ t ex blå / gul, alternativ röd / gul o s v. Tänk er bondkatter.

Brinde kan vara mer eller mindre uttalad, avlar man enbart korrekt stripade brindle med varandra så får man till sist bara korrekt stripade brindle. Men på Chihuahua t ex är det inte nödvändigt att sträva efter då rasen får ha alla färger och nyanser.

Det finns "två" färger på Japanese. Det ena är svart, det andra är rött. Färgen på Japanese ska alltid vara på vit botten.

Svart finns i två färger. Den ena är svart, den andra är svart med röd underull. Inte att förväxlas med valppäls som också kan ha rödaktig underull. Den svarta med rödaktig underull har alltid bruna ögonpigment och bruna läpp pigment. Ibland också mörkbrun nos. Brun / grå pigment ses på bilden nedan till höger. Röda tonen i pälsen syns klart på vänster bild nedan då han ligger i motljus från fönstret bakom honom och det förstärks ytterligare av att han ligger på en röd filt.

Så har vi röd. Den förekommer i allt från ljusaste lemon till mörk sobel. Den förekommer också i tigré fast tigré anlagen är inte speciellt utpräglade för ögat på en Japanese.

Vi går från ljust till mörkt. Så finns det alltså lemon, en "äkta" lemon föds vit. Exempel på äkta lemon är min Pia´s Akira Sa-Chi (nedan till höger). En falsk lemon föds mer eller mindre röd och blir lemon i sin färgnyans för eller senare. Pia´s Akira Musu-Ko (nedan till vänster) är ett exempel på en sådan.

Lemon återföljs av avpigmenterat pigment i nos, ögonränder och läppränder. De är alltså köttfärgad.

Röd är röd när de föds men kan för det ändra nyans under uppväxten, de kan i slutet bli allt från röd, brun eller lemon. Några syskon som är ett exempel på detta är Pia´s En-An Shawn (sobel som blev röd med lite sobel kvar och med bra pigment), Pia´s En-An Kumamoto (sobel som blev totalt röd med en kopparlyster), Pia´s En-An Nagoya (som blev helt brun från att vara född sobel) och Pia´s En-An Kitakyushu (som blev lemon i sin nyans som vuxen hund).


Pia´s En-An Kitakyushu	Pia´s En-An Nagoya	Pia´s En-An Kumamoto	Pia´s En-An Shawn


1 dag gamla	5 veckor gamla

Sobel är svarta toppar (eller mörkare toppar än bottenfärgen, på Japanese oftast svart). Dessa svarta toppar kan vara mer eller mindre. Mera svarta toppar ger en till synes svart valp när den föds för att senare ljusna i bottenfärgen. Det "röda" uppenbaras då ofta som grått i botten av pälsen till att börja med.

Ett speciellt exempel på kraftig sobel är min tidigare älskade SE UCH Pia´s Boyo Boasumi-Bago. Han var så kraftigt sobel att han kvarhöll sobel topparna hela livet ut. Som nyfödd var han svart.


Valp	Vuxen

Sobel återföljs av full pigment, det är det fina med sobel, Har de bara rätta anlagen för bra pigment så blir de nattsvarta på nos och pigment ränder, mycket vackert.


Här är Boyo med sina syskonen, kan ni se vilken av valparna som är han, baserat på färgens nyans?

Så har vi det som krånglar till det hela på denna ras. Brindle (eller tigré). Det kan finnas ett för ögat dolt anlag för brindle på Japanese chin. Det förekommer också på avblekta hundar, det vill säga lemon. Med sådana "röda" som föräldrar kan man få svarta valpar fast man parar två röda med varandra. Det räcker att en av föräldrarna har brindle anlaget för att kunna ge svarta valpar.