HUNDAR I GRUPP

Hundar i grupp, alltså mer än 2 hundar, kräver lite andra saker än en enstaka hund behöver.

Först kan vi fastslå att vissa raser passar inte generellt i grupp, även om alla hundar kan ha orastypiska temperament eller ägare som är otroligt vaksamma, så det kan fungera ändå någolunda.

Vissa individer, oavsett ras, kan ha svårt att fungera i grupp. Det vanligaste bland dessa hundar är p g a felträning från starten som gör hundarna så störda så de har svårt att koppla av tillsammans med andra hundar.

En hund i grupp blir mer stöddig än en ensam hund. Om en ensam hund får mycket stöd av sina ägare kan den också bli som en hund i grupp.

En bra ledare ser ner på dåligt beteende, de ignorerar övertramp och stora övertramp kvävs i sin linda, utan diskussioner.

Vid möten med främmande hundar på neutral mark är mötet oftast ganska normalt, medan om hunden har sin flock med sig är de tillsammans starkare än en ensam hund, vilket gör att de kan muta in området som sitt, och betrakta den andra hunden som inkräktare på deras tillfälliga revir. Allt enligt principen, där familjen är, där bor jag.

Hemma på sitt eget område blir i regel en grupp hundar väldigt revirkänsliga.

En del hundar är i ett väldigt "rufft" gäng. De vill då ofta gärna mobba besökande hundar för att hävda reviret på sitt eget område. De tar gärna i lite extra också eftersom de lärt att anfall är bästa försvar.

Jag personligen låter inte mina hundar skälla, orsaken är att osäkra hundar skäller, ju skälligare miljö, ju räddare valpar som växer upp i detta. Hela gruppen formas efter ledaren och vad den tillåter och accepterar.

I mitt hem är jag flockledaren, en hund som mobbar besökare puttar jag undan, bakåt. Den får komma fram när den är snäll. Ingen hund i mitt hem har tillåtelse att mobba och trycka ner en annan hund.

I extrema fall stänger jag bort den elaka hunden i ett annat rum, så får den komma ut när den är snäll. Uppför den sig då illa åker den bort igen, fort och kvickt. Det behövs oftast inte många gånger innan hunden förstår orsak och verkan, ingen hund hos mig vill bara bortstängd från gruppen. Denna metod fungerar utmärkt på hundar som lever ensam i familjen också.

Tar jag hand om hundar som är skälliga när det kommer folk så puttar jag bak dem när de skäller. Då mina hundar älskar att vara framme blir det en form av förskjutning - utvisning, enda sättet att få komma fram är att vara tyst. Det brukar oftast räcka, så lär de sig med tiden. Från att vara skälliga och osäkra blir dessa hundar oftast väldigt fort glada och framåt.

I en flock som min där tonen hålls nere i små bokstäver, där är alla hundar väldigt nyfikna och glada i att få träffa en ny hund, även om det är på deras eget revir. Alla rusar till och luktar på den nya hunden, eller hundarna, men jag brukar trots det hålla tillbaka de värst framfusiga för att de helt enkelt inte ska skrämma och välta nya hunden över ända.

Vill mina hundar trycka ner en ny hund beror det oftast på att något är konstigt med den hundens psyke. Oftast framkallat av tidigare erfarenheter för den hunden.

Vill mina hundar ignorera en ny hund beror det oftast på att hunden i fråga är helt rubbad. Ofta framkallat av tidigare erfarenheter för den hunden.

Mina hundar avgör vad en annan hund går för på ett ögonblick av en sekund. Jag är inte kapabel att avgöra så defenitivt så snabbt som mina hundar gör. Jag har lärt mig att lita på min flock, eftersom framtiden alltid visat att de har rätt, hittills.

Till saken hör att många av mina hundar har haft problem, mer eller mindre, innan de flyttade till mig.

Hundar som inte fungerar ihop permanent kan man ha staket mellan, stressar de ändå mot varandra är det bäst att ha en stängd dörr mellan dem. Man kan också låta hundar bekanta sig med ett staket mellan för att sedan få dem att fungera bra ihop.

Man har som hundägare en fördel när man har ett staket mellan, man kan själv sitta på håll, så man inte påverkar resultatet och se hur hundarna "pratar" med varandra, kanske t o m upptäcka vari felet ligger mellan dessa hundar.

Hundar som t ex är extremt långhåriga så man inte ser ögonen kan hundar som inte är van vid det uppfatta som hotfulla, när de "saknar" ett vitalt organ, i detta fall ögon. I det fallet kan det räcka att sätta upp håret över ögonen på den långhåriga hunden.

Ibland blir hundar osäkta på andra hundar som är skrynkliga i ansiktet, de kan av andra hundar som inte är van vid det uttrycket uppfattas som de skrynklar ihop ansiktet och morrar, är hotfulla.

Ibland kan hundar som "snarkar" uppfattas som hotfulla av andra hundar som inte är vana vid det.

I sådana fall måste hundar vänjas. T ex kan ägaren, d v s flockledaren ta hunden i famnen, gärna på golvet, och så får de snälla hundarna komma fram, uppför sig någon illa, puttar man bort den fort.

Bästa uppfostringsmetoden i flock är bra föredöme och tid.

Man ska inte gå i kamp med hundar i onödan, det gör ingen bra ledare, en som går omkring och muckat gräl hela tiden är en bråkstake, inget ledarämne.

En ny hund i en flock behöver se att den är skyddad av flockledaren, ifall någon annan försöker trycka ner den ska ägaren omedelbart säga ifrån. Den nya hundar ska få chans att lära sig lita på flockledaren och därmed på flocken. Det är det en ny hund behöver allra mest, känna sig trygg och skyddad i den nya flocken, inte utsatt.

En hund som lever i en flock där tonläget är väldigt vasst, den blir osäker, då den aldrig vet när den blir påhoppad, ibland kanske bakifrån. Hundar kan bli extremt skygga för att gömma sig för illbattingarna, eller ångestbitare, d v s djupt ängslig hund som i trängt läge lär sig att bita, hundens enda försvar.

Hundar som man tar över från sådana flockar måste man vara särskilt noga att ett aldrig händer något illa med dem, trots det kan de bli elaka när de tror de fått övertaget och nu kan vara "ledare", eller snarare det som de dittills trott varit ledarskap, d v s mobbing. Man måste vara noga att se till att dessa hundar inte kommer in i flocken och mobbar de gamla hundarna, de har inte förtjänat det!

Om man tar över en hund som har svårt att anpassa sig i flocken kan man ha den kopplad och följa en överallt, fördelen med detta är att man har total kontroll och får chans att snabbt lära känna nya hundar och den nya hundar får chans att lära sig gruppens beteende och regler. Men det är oerhört viktigt under hela den process, att ingen annan hund får vara elak mot den och den får naturligtvis inte vara elak mot de inneboende.

I en grupp måste man förstå att den beter sig på ett sett när man är med, ett annat sätt när man lämnar dem. Jag har sedan massor av år tillbaka, över 20 år, använt filmning. Filma hundarna när du avviker, iaktta flocken, så får ni se hur det hela kan gå till.

Min rekomendation är att alltid sära vissa hundar när man lämnar dem, att inte låta flocken vara större än vad som man är säker på att de klarar på egen hand, för att veta det behövs det en möjlighet att tjuvkika på hundarna när de är lämnade.

Första 15 minuterna är de på ett sett, sedan ändras oftast beteendet, då kommer det intressanta...

Stora och små hundar bör av princip aldrig vara tillsammans ensamma. Det behövs endast ett enda litet misstag från den stora hunden för att den lilla hunden kan bli skadad eller t o m död. En stor hund kan t ex snubbla och falla över den lilla, så illa att den lilla bryter nacken t ex.

Uppdaterad 2011-11-05