HUNDEN
Levnadssättet
Hundar lufsar runt och får i sig allt möjligt, det är så hundar är. Smittor och sjukdomar kan de få på detta vis, men trots allt är det vanligast att hundar blir smittade av andra hundar, indirekt eller direkt. Vanlig smittkälla för hundar är andra hundars avföring men även urin.
Vår miljö och kultur att bo alltför tätt är orsaken till att också våra hundar lever onaturligt tätt, detta ger grogrund för ökade risker för smittor men även risken för att bli skadad eller skada varandra är större med fler hundar på liten yta.
Vi (både människor och husdjur) är inte fysiskt skapade för att utsättas för så många olika smittor och höga koncentrationer av smittor ständigt. Bl a kan vi hjälpa våra hundar genom att avmaska dem regelbundet så de mår så bra som möjligt.
Hunddjur är flockdjur. Hundar lär sig snabbt att betrakta familjen som sin flock, oavsett vilka djurslag som ingår i familjen så länge de behandlas som familjemedlemmar av familjen. Detta skiljer hunden från vilda djur som t ex Vargar eller Varg - hund - blandningar.
Jakthundar och urhundar bör introduceras med alla familjemedlemmar som valp, helst före 10 - 12 veckors ålder!
Dessa hundar ska t ex blanda sig med små barn och små hundar, marsvin, fåglar, hästar, kor, får, getter, alla husdjur nu kan tänkas ha. De måste lära sig att betrakta familjemedlemmar på ett annan sätt än bytesdjur.
Ta t ex Komondor, Azawakh etc, dessa hundar har sedan urminnes tiden fått flyttat in tillsammans med tamboskapen under en tid som väldigt unga valpar.
Komondor = får, Azawakh = kameler och boskap, för att skilja på dessa och vilda djur och lära sig att betrakta dessa tama djur som familjemedlemmar.
Gör man inte så, är risken väldigt stor att dessa hundar om och om igen under resten av sitt liv försöker få tag i dessa djur, som byten!
Hundar (liksom alla flockdjur, inklusive människan) behöver en stark och säker ledare. Som motsats kan kan säga att en osäker ledare ger osäkra hundar. En osäker hund blir definitivt med tiden förstörd mentalt, ibland även fysiskt, de kan helt enkelt få följdsjukdomar p g a stress. De kan också bli farliga med tiden.
En hund kan inte ändra sin livsmiljö, liksom ett barn är den helt oskyddad, den har bara att ta det som det är.
Känner en hund (valp eller vuxen) att ledaren är osäker, blir hunden osäker, blir hunden osäker kommer det att yttra sig i massor av oönskade beteenden. Rädsla, aggressivitet, osäkerhet, stressbeteenden m m. Hunden blir bara sämre och sämre, värre och värre, för var dag som går i denna osäkra miljö. Det är inte ovanligt att samma hund uppvisar båda rädsla och aggressivitet som med åren blir mer och mer aggressivt och mindre rädsla.
För att ta ett exempel, hunden kanske har en glad och självsäker ledare, så plötsligt ska det till att klippas klor, då blir ägaren ängslig att göra sin hund illa, så den blir osäker, då ändrar denna trevliga hund beteende, och trixas på ett eller annat sätt för att slippa. När då kloklippningen är över återgår förhållandet till det normala bra förhållande som innan.
En god sak med hunden är att om du ändrar ditt beteende så gör hunden det också! Det är aldrig för sent att göra det rätta för hunden.
Vi människor är (kort sagt) skyldiga att ge hunden den trygga ledare den vill ha och mår bra av för att den ska få ett bra liv.
Flockledarskap hundar emellan
I en flock hundar är inte flockledarskapet givet i varje situation.
I en hundflock varierar ledarskapet efter vem som behärskar situationen bäst! En hund kan vara ledare vid matskålen. En annan hund utomhus. Ytterligare en annan i soffhörnet, en är ledaren när det gäller att larma etc.
Ledarskapet skiftar också för en hund som är i löp, den blir lite högre upp på rangskalan medan den löper, en dräktig hund, samma sak.
Detta är helt normalt och som det ska vara. Varje hund på rätt plats vid rätt situation. Alla får utrymme, till det de är bäst på! Alla behövs, alla fyller en funktion.
Hur formar vi hundar?
Hur formar vi människor hundar att bli det maximala vi vill ha?
En hund som kommer från en hårdför miljö blir hårdare. Alltså kan det vara mycket slagsmål som tilläts i hundgruppen, mycket skrik och gap mellan människorna, mycket skäll bland hundarna. Inte för att man direkt göra hunden illa, dessa hundar blir mer okänsligare och mycket mer stressade, de lever mer på tåspetsarna, ständigt lyssnande, sällan avkopplad. Skaderisken ökar när man också tillåter hundar mer att bestämma tonen i flocken. Jag tror starkt att dessa hundars liv förkortas av följdsjukdomar från ständig stress.
En hund som kommer från en mjukare miljö blir mjukare. Vänlighet och låg tolerans mot bråk, en icke skällig miljö, där människorna också pratar vänligt med varandra, dessa hundar blir mer harmoniska och lider inte av samma stress som hundar från en hårdför miljö.
En hund som kommer från en osäker miljö blir osäker och får många olika symtom på stress från detta. De blir mentalt förstörda, mer osäkert, mer störda, mindre osäkert, lite mindre osäkra. Symtom kan vara allt från aggressivitet till extrem rädsla. De lider av en oerhörd stress, de plågas fruktansvärt genom hela livet. Dessa hundar lever i mental misär.
En hund som kommer från en säker miljö (till en säker miljö) är trygg och oftast väldigt lätt att ta hand om.
Man kan kort säga; man får den hund man förtjänar!
Man kan också benämna symtomen; säg mig vem du umgås med, så ska jag säga dig vem du är!
Denna regel gäller lika bra mellan människor som hundar eller andra tamdjur.
Dominant, alfahund, vek hund o s v
Många kallar sina hundar för dominanta, eller alfatik / alfahane. Egentligen är det få förunnat att ha levt med dominanta hundar, och det är inte alltid en dans på rosor, även om också det kan ha sina bra stunder. De är helt klart totalt oförglömliga. Jag har levt med en oherrans massa hundar och endast haft en sådan hund på alla år och av alla raser jag levt med!
En del är övertygad om att deras hund är hur vek som helst, oftast är de inte detta. Det finns faktiskt väldigt få hundar som är av födsel extremt veka. Många veka hundar är till synes veka för att ägarna gjort dem till detta.
Många hundar blir veka p g a felaktig behandling av sina ägare.
De flesta hundar är mitt emellan, vilket är sunt och bra. Det är de som är träningsbara och lättare att ha att göra med.
En vek hund har ofta separationsångest, de har svårt att vara själva. De har lätt att flippa ur, formligen klättra på väggarna. Detta är också ett beteende som icke tama (typ gatuhundar) hundar kan uppvisa.
En riktigt dominant hund accepterar sällan mer än en ledare, om den har haft någon från den var liten som är tillräckligt stark. I annat lever de mer som en vild hund, fast inom familjen, när det passar dem.
Inom mellan skikten finns alla sorters typer av temperament, som alltid. Lugna, spralliga, clownen, flegmatiska, humoristiska, blasé, dumma, intelligenta o s v. Extrema personlighetstyper är ovanligt, utan extrema beteenden blir oftast till genom ägarens / ägarnas behandling.
Vissa raser har utmärkande drag, men trots det olika personlighetstyper inom rasens spann. En hund kan naturligtvis också vara "som en annan ras" i sitt beteende, det är också sällsynt, men förekommer, utan att man tränat den att bli sådan.
Hundar som umgås med många hundar av annan ras blir lik den andra rasen, p g a träning (alltså inlärning). Det är alltså en naturlig process, den anpassar sig till omgivningen.
En hund som växer upp enbart med mänskligt sällskap blir oftast inte som en hund när den är stor, vilket kan ge mentala störningar och kan leda till "problem" hunds beteenden.
Hundar av uthundstyp har ofta med sig lite av ett vilt drag, alltså inte fullt ut tamhundar. Det som skiljer tamhund från vildhund är enkelt sagt hundens förmåga till samarbete med människan. Vad för vilt drag (eller vilda drag) de har med sig är olika från ras till ras. Det kan alltså vara en extra utmaning att leva med en hund av urhunds ras, eller blandningar med urhundar i. Har man sedan en gatuhund med urhund i är det farligt nära en vildhund.
Hundar som bits är olagliga. En hund får inte bitas. Om man som hundägare blir anmäld kan hunden bli omhändertagen och senare t o m avlivad.
EN HUND FÅR INTE UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER BITA OCH DEFINITIVT INTE UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER ETT BARN!
En hund som biter barn borde omedelbart avlivas utan en sekunds tvekan, oavsett orsak till att den bet.
Det är straffbart att ha aggressiva hundar i Sverige.
En hund som drivs till att bita barn har dåliga hundägare och barnen dåliga föräldrar. Det krävs både ock. En hundägare ska aldrig låta sin hund utsättas för att bli så trängd så den måste ta till eget försvar, den hunden har då gått över gränsen till det normala och kan då lättare göra det igen. En förälder måste finnas där för sina barn och se till att de ALDRIG får vara elaka med djur. Detta är INTE en lösning hund - barn ska lösa utan hundägare - föräldrar, alltså vuxna individer som har ansvaret över barn respektive hund.
En hund, fel hållen, är ett potentiellt mordvapen. Oavsett ras. T o m de mildaste, snällaste hundraser man kan tänka sig kan drivat till det yttersta och bli farliga.
En annan sak, jag anser att det är högsta graden av djurplågeri att låta sina hundar göra vad som helst och leva i konstant rädsla och / eller aggressivitet. Dessa hundar har INTE ett bra liv.
Många förstår inte hur mycket i nuet en hund lever. Vi människor kan tolerera "skit" från barn med dåliga hemförhållanden (ett beteende jag inte tycker är korrekt). Men om samma människor är i sin gyllene medelålder och beter sig som en idiot, är det då accepterat, för att individen hade en dålig barndom? DEFINITIVT INTE!!!
En människa har kvar sina minnen som påverkar dess framtida beteende. Vi människor hjälper vissa hundar att hålla kvar vissa dunkla minnen. Tyvärr endast minnen av dålig kvalitet. Detta är alltså vi människor och våra värderingar som stoppar hundens utveckling.
En hund är väldigt enkel, för oss som förstår oss på dem. Ge den bra förutsättningar och de blir bra och bakgrunden är borta. De lever, som sagt, här och nu. Det är en av skönheten med hundar, som jag ser det.
Jag har genom åren "botat" åtskilliga problemhundar enbart genom att ge dem en bra vardag. Det är inte så svårt. Jag tolererar inte skit från någon hund, det finns inte en hund i mitt hus som bestämmer, ALLA mina hundar är EXTREMT lyckliga och glada och lever i regel ett långt och skojigt liv.
Hundar ska stanna hemma
Vissa är av den åsikten att hundar ska stanna hemma, är man inte hemma mycket så ska man inte ha hund. Detta påstående tror jag kommer från gamla värderingar, då man i Sverige hade hund som gårdshund, hjälpa till vid vakt - larm, barnvakt, vallning av boskapen o s v.
Det är vanligare hos vissa raser, bl a vissa molosser, urhundar och vinthundar + urhundar, att de trivs bäst med att vara mest hemmet och naturligtvis med sin familj.
Om en hundvalp sällan får vistas på okänd mark blir de ofta osäkra och rädda för att lämna reviret kring hemmet. Alltså brist på social träning.
Vissa raser kräver mer träning, vissa mindre.
De allra flesta hundar ÄLSKAR att åka land och rike runt, följa familjen överallt, vara med i allt! Hela deras liv får stimulans och innehåll.
Jag personligen tränar alla mina hundvalpar att följa med på främmande platser, träffa okända människor och åka bil, jag gör inte skillnad på valpar som ska bo kvar här eller valpar som senare ska flytta härifrån, jag gör heller ingen skillnad på olika raser eller på om hunden är en framtida utställningshund eller sällskapshund. Alla hundar har rätt till en bra grund. På det viset har jag lagt grunden till en hund som har chans att vara trygg och glad i alla lägen, sedan är det upp till var och en att fullfölja träningen efter önskemål och behov.
Updated 2012-02-08