HUNDEN

Språket, temperamentet och beteende.

 

 

Det är inte helt ovanligt att hundar inte förstår hundspråket och därför beter sig väldigt "bakvänt" tillsammans med andra hundar. Om hundar växer upp med mamma och syskon och kanske övrig flock som pappa, äldre syskon, övriga flocken och lever i sådan miljö till 12 veckors ålder, så ska hundspråket finnas där i botten för resten av livet.

Hundar som konstuppföds och då dessutom hålls borta från andra hundar får inte lära sig hundspråket. Dessa hundar får oftast väldigt skruvade beteenden tillsammans med båda folk och andra hundar. De blir liksom inte hund.

Hundar som i späd ålder, t ex 8 veckors valpar, flyttar till ett hem där den är ensam hund och inte får möta hundar regelbundet kan förlora förmågan att komma ihåg hundspråket.

En hund jag kände var konstuppfödd i hemmet i en kennel utan kontakt med andra hundar, hundarna i kenneln bodde i hundhus och hundgårdar. Denna hund brydde sig inte ens om ifall en tik löpte som vuxen under hela sitt liv.

 

 

PARNINGSBETEENDEN

Hundar rider på varandra. Det kan vara sexuellt eller i dominanssyfte eller båda.

Tänk er människor, människan kan utöva sexuella handlingar i sexuella syften och / eller dominanssyfte. Vissa är roade av sexlekar som är "ruffa". Vissa övergriper sig på andra via aggressiva sexuella beteenden. De trycker ned andra med djuriska, sexuella signaler.

Det är inte så stor skillnad i djurvärlden.

De flesta hundar är ganska normala, beter sig som normala hundar. Hunden har dock inte samma förmåga som vi att prata och visa sin status i gruppen, utan måste visa det i handling.

I vissa miljöer är livet väldigt hårt, i vissa väldigt ödmjukt. Det följer ofta ledaren i gruppen. Brist på ledare leder till anarki. Gruppen blir vild, löper amok.

Hundar (oavsett kön) som oavbrutet tillåts rida på varandra, har ingen bra och stark flockledare. Dessa hundar lever under en OERHÖRD stress, de mår extremt dåligt. De blir lättare sjukare, och får inte helt ovanligt ett kortare liv än de annars skulle haft.

Normalt brukar tikar gilla att andra hundar, oavsett kön, rider på dem under och ibland kring höglöpet. Vanligast någon dag före höglöp och framåt. Tikar med normal könsdrift alltså. Hanhundar kan ta till varandra när tikar löper, i ren upphetsning enligt principen man tager vad man haver.

En del hanhundar ger sig på tikar som inte löper, det är INTE ett korrekt beteende, det tyder oftast på felaktig styrning från toppen, d v s dåligt flockledarskap.

Det kan också bero på att hunden inte kan hundspråket.

Yngre hundar ger sig gärna på äldre hundar för att ta över flockledarskap, man måste skydda den gamla hunden från sådant, sådana situationer kan leda till den gamla hundens död. Som god flockledare har man makten att skydda den gamla hunden från detta i gruppen. Men flockledarens hjälp att se till att ingen hund någonsin får vara elak mot en äldre hund styrker man ledaren bland hundarna så pass att de yngre inte har tillåtelse till detta, det är enkelt, bara att säga ifrån på skarpen vid första försöket, det brukar räcka, om man har kontroll över sina hundar vilket en bra hundägare ska ha.

När man inte har överinseende på gruppen ska den gamla hunden säras ut ur flocken för att ingen ska kunna trackasera den gamla bakom ryggen på dig. Den kan placeras med gamla tikar eller liknande som aldrig skulle hota dess ställning eller stressa den till en för tidig död.

 

 

DRICKA

Hundar dricker genom att böja tungan bakåt som en skål och skopa i sig vattnet på det viset.

 

 

 

Hundar sover mycket.

Hunden är normalt också försedd med en naturlig vilja att ha rent kring sig och att själva vara rena.

Den har ett socialt beteende, de vill inte vara ensam.

I djurvärlden kan man lätt klassa den som en av de intelligentaste av canis djuren med hög utvecklig.

 

 

Ärftlighet styr inte bara utseendet, utan också temperamentet till större del än vad många tror. Man kan avla i generationer för att slippa en arvsanlag som man vill bli av med, så poppar det upp igen. Vissa detaljer i utseendet kan också vara svåra att bli av med, andra lättare att avla bort ifrån, temperamentet är definitivt något som det är svårt att bli av med, på gott och ont.

För att generalisera lite, på gott har vi t ex spaniels och retrievers önskan att bära. Vattenspanielns dragning mot vattnet. Vinthundars önskan att springa i blixtsnabb galopp. Terrierns önskan att gräva och så vidare. Även om man i flera generationer endast avlar på utseende och glömmer bakgrunden, lär den poppa upp här och där ett bra tag framåt, vare sig man vill eller inte.

På ont har vi t ex skarpt, reserverat eller skyggt temperament, saker som fyllt en funktion en gång men som i vårt modärna västerländska samhälle, inte kommer till sin rätt. Ibland t o m beteenden som är olagligt i Sverige.

 

 

En tik med krasst psyke kommer förutom arvet via generna, lämna den första viktiga tidens prägling på sina valpar, vilket är oerhört viktigt, så se till att avla på bra och stabila individer med de rätta temperamentet för att få minst lika fina avkommor!

Vi kan här nämna ett exempel från verkliga livet om nedärvning av psyken.

En hane vaktar mat, vilket inte förekommer hos någon hund i tikgruppen. Hanen får valpar med olika tikar som inte vaktar mat. Valparna växer upp tillsammans med tikarna som inte vaktar mat, men många av valparna börjar ändock vaktar mat när de blir lite äldre valpar!

 

 

När hunden viftar på svansen och är glad böjer den svansen mer åt vänster än åt höger. Ju gladare och ivrigare, ju mer svänger svansen åt vänster.

 

 

Varför bäddar en hund?

Det finns idikationer, men inga konkreta "bevis" härom.

Eftersom man vet att både hanhundar och tikar bäddar.

Till vardags, alltså när det inte gäller valpningar eller iordningställande inför valpning, så tycks det mig som om hanhundar och tikar bäddar lika mycket.

Jag tror helt enkelt att det är en blandning av allt vid olika tillfällen, miljöer och situationer.

Vad jag kunnat se är inte bäddandet ovanligare eller vanligare hos vissa raser, inte heller på olika blodslinjer. Däremot tycker jag att jag kan se skillnaden på en god föderska oftast bäddar mer framför allt före första valpen kommer. Samtidigt finns det tikar som bara lägger sig ner och föder, de är väl goda föderskor om något utan att kanske ens bäddat ett enda tag.

Man kan till viss del träna av hunden från att bädda, bäddandet kan till viss del bli lite väl våldsamt, speciellt på stora och starka hundar, de kan med ett rafs bädda sönder en hel soffa på bara ett par sekunder.

Bästa metoden för att bli av med krafsandet är att umgås med hunden hela tiden, vid varje försök till krafsande, avled hunden med något trevligt, något hunden tycker är kul, redan innan den riktigt börjar. Det handlar alltså här om att lära känna sin hund, för att göra det behöver man umgås med sin hund. När man lämnar den ett tag, se till att det inte finns något som hunden inte få bädda i hos den. Man kan t o m ha en egen säng till hunden som den får göra som den vill i.

Knep för ägare till starka hundar att bädda en stark säng som tål det mesta: ta en träskiva, lägg på en skumgummi, hundar behöver få ligga lite mjukt, klä detta med det starkaste tyg ni hittar och får tag i. Spika fast det under träskivan. Lägg gärna träskivan lite upphöjd så hunden slipper golvdrag.

Upprepat frånhållande från bäddandet gör att hunden till sist glömmer att bädda.

 

 

Varför biter hunden på saker?

Det är lika naturligt för hundar att bita i saker som barn biter i saker, alltså ett sätt att upptäcka världen innan de har riktig kläm på alla extremiteter. En del hundar biter mer, en del mindre. Vissa raser är värre än andra, dessutom kan det skilja i lusten att bita beroende på individ och blodslinje.

Sedan kan den bita för att den har spänningar i munnen den försöker göra sig av med.

En stor hundar som tar ett bett kan fördärva mycket mera än en liten hund som tar ett bett.

Hunden börja ömsa sina tänder vid ca 4 månaders ålder, då kliar det i tänderna, framför allt i början av ömsningen som kan pågå väldigt länge. Hundar som kanske inte bitit på en enda sak kan plötsligt börja bita på allt den ser!

Man kan lära hunden av med att bita på olämpliga saker till viss del. Först skaffar man massor av saker som är hundens, som den får tugga på! Sedan, är man tillsammans med sin hund, iakttar den, så fort den vill börja bita på olämpliga saker så ger man den något av dess leksaker så den kommer av sig och tuggar på rätt sak istället. Man kan leka med leksaken, kasta den eller vad som helst som är possitivt och avleder hunden.

Yorkshire Terrier, Podengo Grande, Italiensk vinthund o s v är ganska normala var det gäller att bita på saker. Japanese chin är oftast inga utpräglade bitare.

 

 

 

Updated 2012-02-08