INSPEKTIONER

 

 

Vi som har kennel via Svenska kennelklubben (= SKK) får regelbundet ta emot oanmälda kennelinspektörer som ska inspektera vår kennel. De har rätt att kika i papper, kliva in även om man är sjuk, eller om ens hundar är sjuk. Om man har gäster, kanske en fin middag eller fest en fredagskväll. Smittsamma sjukdomar som kan föras med inspektörerna till andra kennlar. En tik som valpar. Det finns inget som stoppar dessa inspektörer, stoppar du dem från att komma in riskerar du uteslutning ur kennelklubben.

Vi som har 10 hundar eller mer ska ha tillstånd från jordbruksverket, detta innebär att vi får ta emot oanmälda besök regelbundet av jordbruksverkets inspektörer. Igen, ingen hänsyn över huvud taget. De bara klampar in.

 

 

Från och till dyker det upp andra organisationer som ska "leka duktiga djurpoliser". De kan ta till enorma övergrepp, regelvidriga, olagliga övergrepp. Enskilda personer vet inte skillnad på inspektör och inspektör, och kan på detta vis t o m bli av med sina djur, via dessa "duktiga" människor.

Vissa av dessa organisationer tycker att hälften av alla hundägare inte borde få äga hund. de förespråkar att hundar ska tas från ägarna t o m lättare än nu. Vissa av dessa människor anser att vissa människor aldrig kan bli lämplig att ha hund.

Det vore kanske bättre om dessa organisationer ägnade sig till att lära ut sin fantasiska hund / djur - kunskap till mindre kunniga djurägare istället för att försöka ta djur från sina hem på regelbunden rutin basis.

 

 

Hur familjer splittras upp skiter de i. Djuren kan efter en eller oftast flera flyttar (först till ett inackorderingsställe sedan till ytterligare ett eller flera hem, ofta under traumatiska former), bli mentalt och t o m fysiskt förstörda för livet.

En stor risk är också att de som vill ha sådana här hundar och andra djur är för att 1) de är billiga. 2) man måste tycka synd om dem.

Det senare är ett mycket större problem än de flesta inser. Folk som vill ha djur för att tycka synd om dem, går och ömkar dem hela tiden, speciellt vid "farliga" situationer, dessa djur blir ofelbart nervvrak! Hundar som tidigare kanske varit lyckliga hundar blir mentalt störda för resten av sitt liv. Jag har personligen sett det hända mer än en gång. De stackars hundarna framlever sin tid i mental misär p g a missriktat vänlighet!

Det var tidigare "på modet" att ta barn från sina föräldrar, barnen växte upp och kunde säga sin mening om det hela, djuren kommer aldrig växa på sig så mycket så de kan tala om vad de tycker, de är helt i händerna på klåpare och ivrare med mer makt än förstånd.

Dessa hundägare kommer skaffa sig nya djur om och om igen, de har inte lärt sig något. Därför att de inte förstår!

Om samhället tar djur de bedömer ska flytta, är snart djurägaren med nya djur igen. Det leder enbart till tragedier.

Att ta hundar och djur från sina familjer är som att begå våldtäckt på både djur och hela familjen. Barn som tvingas vittna sådana övergrepp kan bli förstörda för livet. Ägare har hamnat på psyket. Hundar har blivit nervklena för resten av deras liv...

Att utbilda djurägare ger bättre åt djuren, människorna och framtida djur. En total vinn - vinn situation istället för total förstörelse och ödeläggelse. Det är så tråkigt att djuren inte kan säga sin åsikt i dagar som de vi lever i för närvarande, djur tas över hela Sverige på rutin.

Utbildning (av inspektörer och hundägare / djurägare) är den enda vägen till att få en bättre djurmiljö i framtiden.

 

 

Vi ska här inte vara snälla mot alla djurinspektörer, även om jag är en av de första att anse att de gör en hel del nytta och verkligen behövs, de som är duktiga! Jag accepterar inte djurplågeri.

Samtidigt hatar jag översittare som enbart är ute för att trycka ner folk och inte jobbar för att djuren ska ha det bra. Det tycks finnas ett överflöd av den människotypen bland inspektörer, extra speciellt när det gäller SKK och andra inspektörer som inte står under lagen. Det är väl antagligen lite för lätt att bli den typen av inspektör. Vi som varit med ett tag vet också att flera inspektörer faktiskt vansköter sina hundar och / eller andra djur!

Liksom i alla andra sammanhang i livet, finns det bättre och sämre människor på olika platser, så också bland kennlar, men också bland inspektörerna av olika slag.

Det man inte får glömma är att folk väljer att bli inspektörer. Varför vill någon springa hemma hos andra och inspektera och därmed kanske inte kunna ägna sig så mycket åt djur själva, vad har de då själva för praktisk erfarenhet? Varför vill någon gå och anmärka hos folk? Vilket driver dem? Jag tror det är ett fåtal som drivs av att göra det bästa för djuren (från egen erfarenhet)!

Jag tror också att de som är mest lämpade att se om djur verkligen mår bra är fullt upptagna med att sköta sitt eget!

Vi är alla människor, alla människor har fördomar, mer eller mindre. De lägger in egna värderingar i sin syn på hur det ska vara, istället för att hålla sig till att enbart inspektera djuren och se till djurens välfärd.

Här kommer ett antal exempel ur verkliga livet. Ibland har detta hänt hos mig, ibland hos mina uppfödare kollegor, ingen av dessa är djurplågare på något vis, de flesta av dessa hundägare har lång mer erfarenhet och kunskap än den genomsnittlige inspektören, faktum är att jag har ännu inte träffat på en inspektör som har i närheten av min egen erfarenhet och kunskap, heller inte min kunskap om djurskyddslagen (vilket säkert är det mest märkliga, de andra sakerna är ju mer logiska).

Djurskydds reglerna uppdateras ofta, extremt ofta på senare tid. Regelverkets utformning uppdateras dock inte hos hunduppfödarna, inte ens hos sådana uppfödare som fått tillstånd av djurinspektörerna att bedriva omfattande verksamhet! Man får helt enkelt ta reda på själv och lusläsa allt man kommer över.

 

 

 

 

Jag ifrågasätter starkt alla dessa olika instanser som ska inspektera, det vore nog lämpligare att ha "superinspektörer" som fick så grundlig utbildning från flera instanser att de är kapabla att göra rätt bedömning och inte låta personliga saker stå i vägen.

Jag ifrågasätter starkt denna vidriga rätt som staten tar sig när de tar djur från deras ägare, trots att det inte var rätt att ta dem, så har de lagar som omöjliggör rättvisa.

Om staten inte uppträder korrekt, hur ska det då finnas respekt?

Många människor blir så djupt deprimerade efter att bli fråntagen sin familj så de inte orkar göra någonting förrän det är för sent.

Inspektörer kan kort och gott bete sig hur de vill och kommer undan med det också.

 

 

Förr sa man att en bra inspektörer såg efter alla djurinnehavare i sitt distrikt och såg till att alla djur hade allt de behövde och sköttes bra, i annat fall var man en dålig inspektör.

Ska man gå efter den gamla värderingen har vi endast dåliga inspektörer idag.

Idag (våren 2011) säger t o m högsta instanser i dessa myndigheter att de gör lyckade jobb när omhändertagande av djur ökar. Detta är ju en enormt farlig och gungig inställning, så skapar vi nästa generations djur med grava störningar, med hundar som till sist kan t o m bli farlig för människan.

 

 

Djur i stress.

Djur som, ofta i välmening, utsätts för stress, oftast utan att de som utsätter djuren för stress har en aning om vad de gör och vilka konsekvenser det får. Detta är idag ett spår som man slagit in på, som sagt, i all välmening. Detta måste ändras om vi inte ska ha aggressiva och folkilskna hundar i framtiden (mer än som redan finns).

Man har konstaterat posttraumatisk stress hos elefanter. Elefanter som har råkat i kläm p g a oss människor, slutsatsen är enkel, vi måste lära oss att ta hänsyn till djurs psykologiska hälsa, inte bara kroppens hälsa.

Djur är jämförbara med människor i många aspekter. Människan utsätter djur för oanad psykisk misshandel, ibland i en felriktad välmening, hade folk haft mer kunskap om djuren skulle de inte utsatt dem för stress och grava trauman. Ser djuren sina familjer splittras, förändrar djur mentalt i grunden.

 

 

Ni som har många djur eller kanske en eller två och får klagomål på dem, akta er! Lämna för all del ALDRIG djuren själv, inte ens för att bara åka och handla 30 minuter, när du kommer hem kan djuren vara borta!

På senare år (2005 - 2010) har jag hört om åtminstone 10 fall där djuren brutalt slitits bort från sina hem när ägaren varit borta en stund, ibland under våldsamma former, bl a hundar som släpats i rep med strypöglor till bilen som transporterat bort djuren.

De drar sig inte heller för att stjäla din egen utrustning för att underlätta tagandet av djuren. Kort sagt, de drar sig inte för någonting, och favoriten tycks vara att bedriva denna ljusskygga verksamhet när ägaren är borta, antagligen efter att man kartlagt ägarens vanor först i lönndom!

Är man rädd om sina djur ska man alltså ALDRIG, inte ens för 15 minuter, lämna dem själv, de kan vara brutalt tagna, men våld t o m, från er och sina hem när ni återvänder.

 

 

 

Updated 2011-11-24