Omplacering

Omplacering kallas det oftast när en hund som är vuxen söker nytt hem.

Omplacering kan ske av många orsaker. Ägaren dör är ju ganska slutgiltigt, dö kan vem som helst göra när som helst, sådant är livet, men vet man om att man har en sjukdom som kan leda till döden eller en ålder som indikerar att döden närmar sig, är det bra att ha ett "testamente" för hundar / djur.

Vidtala i god tid människor du sätter stor tillit till och hör efter vilka som kan hjälpa till att ta hand om hunden / djuren ifall du dör. På det viset har du gjort det bästa för djuret.

Ibland i kennel kan hundar som blir gamla tycka det är jobbigt att leva väldigt aktivt, som ofta är fallet i en större kennel (där hundarna får vara hundar). Då kan de må bra av att få en egen famn och ett alldeles eget soffhörn att krypa upp i. Detta händer ibland för mig personligen.

För mig personligen händer det också att hundar inte lämpar sig för avel, är de då fortfarande unga tycker jag det är viktigt att de får flytta, då de annars endast intar en plats för en avelshund i en aktiv kennel. En sådan hund får inte den där speciella platsen i en större kennel, som avels och utställnings hundar har. Att ha för många hundar som inte bidrar till kenneln är en extra smittorisk för övriga hundar, kräver arbete, plats, kostnader och tid som annars kan ges till de hundar som bidrar till kenneln. För att kunna hålla högsta klass i en kennel är det viktigt att inte ha för mycket hundar till ingen nytta i kenneln om man ska kunna bedriva en bra avelsverksamnet.

Våra pensionärer som platsar bra i kenneln har redan förtjänat sin plats, börjar de irritera sig på övriga hundar mår dock dessa hundar bäst av ett lugnare hem.

Om en hund ska flytta så bör den får det bättre än den redan har. Får den "endast" det lika bra bör den stanna kvar där den är. Anledningen till detta är enkel, det är oerhört jobbigt och stort för en hund att flytta, därför ska man inte utsätta hunden för det utan att hunden gör en vinst på flytten så det i slutändan är det bästa för varje enskild individ.

Hundar som bott i en kennel med många hundar länge kan bli lite osäkra när de plötsligt bor som ensam hund i ett nytt hem.

Vissa kennelhundar är mer tränade än andra. Det är helt upp till kennelägaren.

Vissa kennelinnehavare är inte snäll med sina hundar, har de dessutom lite eller ingen miljöträning, är det ett jätte jobb att ta hand om en sådan hund. Det finns vuxna hundar som inte ens kan gå i band. Det är värre än en valp som man ska lära, det går enkelt och fort när de inte har någon negativ erfarenhet innan och är unga och formbara.

En del hundar kan ibland ändra personlighet totalt efter en flytt. Fram till 12 - 15 månader (beroende på ras och individ) är det generellt lättare att flytta en hund, hundar som flyttas i ålder omkring 18 - 22 månader kan ändra psyke totalt. Det verkar vara en ålder som är väldigt känslig för hundar att flytta.

Hundar av urhundsras är oftast svårare att flytta på, en del blir totalt förstörda i psyket efter en flytt, trots att de får det hur bra som helst.

GAMLA HEMMET

Omplacering är som man säkert förstår inget som man ska ta lättvindigt på. Men om det sker av en eller annan orsak, så bör man underlätta för hunden så mycket som bara är möjligt.

När man väl fattat beslutet ska man vara säker på sin sak, ger man hunden "vibrationer" av att vara osäker på sitt handlande blir hunden osäker. Visar man trygghet i överlämnandet brukar det däremot gå bättre för både hund och nya ägaren.

Vibrationer känner inte hundar, de läser signaler, alla människor utger en massa signaler som hunden är expert att se. De iakttar oss människor för jämnan, de vet oftast bättre än vi hur vi mår!

Är man för nervös av sig bör man överlåta själva överlåtelsen - överlämnandet på någon annan som är lugn och trygg.

Ju längre ägaren går och "sörjer" och oroar sig över det kommande uppbrottet blir ägarens attityd mot hunden annorlunda och oroar i regel hunden. Vi hundägare brukar kalla det att "hunden känner på sig" vad som ska komma. Detta i sin tur ger inte hunden den absolut bästa starten, så snabba uppbrott den dag man har bestämt sig för en omplacering är i regel det absolut smidigaste och helt klart enklaste för hunden, men också för ägaren.

Att hålla fast, krama krampaktigt, säga adjö, detta är inte så förnuftigt. Det är lättare för hunden om man bara talar om för hunden att den ska stanna där nu, och så ses vi, hej då. Inget långdraget, inget sentimentalt. Vet vi att hundarna får det bättre, ska vi glädjas med hundarna.

Att gråta, bli hysterisk o d ger hunden signalen att det är något hemskt som håller på att hända, det är inte lätt för en sådan hund att känna sig trygg till att börja med i sin nya miljö dit där den kommer.

Jag har sett åtskilliga hundar bli gravt traumatiserade på detta vis, och det är ohyggligt vilket ok dessa hundar blir att bära på, för att förre ägaren inte kan behärska sig.

Det är dock oerhört viktigt att man finns där för den nya hundägare och kan svara på frågor. Förr eller senare dyker det upp frågor i huvudet på nya ägaren, det är bra ifall man kan vara ett stöd för nya ägaren då, för hundens skull.

Vissa nya hundägare vill dock av någon orsak inte ha kontakt med gamla ägaren. En tendens som jag tycker blivit vanligare med åren.

När det gäller gamla avelshundar eller hundar från en kennel är det viktigt att uppfödaren blir upplyst om eventuella ärftliga sjukdomar för att kunna göra rätt val i framtida avel och att nya ägaren upplyser om hundens död och vad den dog av.

I NYA HEMMET

Vissa saker bör man tänka på i början av hundens vistelse i nya hemmet.

Det är vanligt att hundar får så mycket nytt att lära känna under första tiden i nya hemmet, så de i början inte har speciellt mycket tid till vanliga saker som t ex att äta. Detta är inte så mycket att oroa sig för första dagarna, börjar man här redan "skämma bort" hunden så får man sedan leva med det.

Ska man skämma bort hunden bör man hellre göra det genom att ge hunden vad den behöver, inte vad vi tror den behöver, som t ex matrester.

Hunden börjar äta i sinom tid, är det en frisk och vuxen hund mår den inte dåligt av att äta lite eller inget alls de första dagarna.

Hunden utsätts för massor av stress under flytten. Detta är inte ovanligt att det tar sitt uttryck i diarré.

Man bör inte utsätta hunden för foderbyte på en gång i ett nytt hem, utan köra det gamla fodret som hunden är van vid tills hunden känner sig helt hemma, då kan man smyg byta foder på vanligt vis, läs mer här.

Hundar som bott i kennel och som mina gått mycket lösa i skogen och på stor, inhägnad tomt, kan få problem i övergången att göra ifrån sig sina behov när de går kopplade. Vissa hundar har lättare, vissa tar det längre tid för, speciellt bl a vinthundar. Min erfarenhet är att hur hunden klarar övergången har mer med nya ägaren att göra än hunden.

Rumsrenhet är också en sak som hunden kan få lite bekymmer med i början av en omplacering, speciellt könsmogna hanhundar eller tikar av urhundsras.

Man får, precis som till en valp, lära dem vid första rastningarna som de var en valp. Ta ut dem och berömma och hålla koll så de inte sätter sig i ett hörn inomhus första dagarna, och om de försöker göra inne tar man dem fort ut och berömmer den ute. Det brukar räcka.

Tvångsomhändertagna hundar? De har stor risk att bli permament ärrade för livet i sin själ. De blir sällan samma glada hundar de en gång varit, om de var glada innan tvångsomhändertagandet. De är i regel mentalt handikappade för resten av sina liv. Läs mera här.

Det absolut viktigare när man tar sin ann en omplacering är att lära känna den, det gör man genom att umgås med den och göra mycket saker tillsammans med hunden, ha tålamod och visa vänlighet. Ge hunden en chans att lita på dig och därmed våga vara sig själv.

Updated 2012-04-16