PÄLSAR

Att sköta sin hund på bästa sätt är ett jobb som kräver noggrannhet. Här kommer lite tips för en ökad kunskap och därmed en enklare skötsel.

Se mer om utrustning här.

Päls

Päls delas in i olika skikt. På engelska delas pälsen in i:

"The top hairs" eller "Upperfur".

"The guard hairs" eller "Lower fur".

Underfur.

Alltså 3 olika lager.

I Sverige delar vi in pälsen i två lager:

Överpäls.

Underull.

Olika pälsstrukturer

Päls består normalt av överpäls (även kallad täckhår) och underpäls. Vissa raser ska sakna det ena eller det andra (eller båda, alltså nakenhundar).

Överpäls är normalt mer glansig, har något längre strån som oftast är aningens kraftigare, och överpälsen är normalt halare / glattare än underull. Överpälsens strån sträcker sig genom hela underullen och ut.

För raser med enbart överpäls och i kombination av avsaknad av underpäls, som t ex jag tyder Yorkshire Terriers päls ur rasstandarden, förefaller de hala / glatta stråna t o m lite kalla.

Strävhåriga raser har alltså sträva överhår istället för silkiga. Fortfarande är hårstråna blankare och är oftast klarare i färgen än underpälsen. En ras som är väldigt unik i sin strutur av sträv päls är Podengo Portuguès cerdoco. Pälsen ska vara så sträv som borsten på ett vildsvin.

Underull är flygigare, mattare i färgen, ulligare, mjukare, lättare och oftast tätare.  Underpälsen bildar en mer eller mindre tät matta i botten (på raser som har underull).

Det finns raser som ska ha enbart underull, alltså vara i avsaknad av överpäls, t ex dvärgspets och pudel.

Pälsmängden kan till visst bero på färgen. Om du t ex kikar på en normal svart / vit hund, där den har svart är underullen något mindre men den svarta överpälsen är istället lite tätare, på de vita områdena är underullen lite mera men då är överpälsen lite glesare. Det gäller generellt ju mörkare, ju mer överpäls som är tätare och mindre plats för underull.

T ex Japanese chin är ett typiskt så kallat semilånghår. De har dekorativa behäng men är lättskött, trots en vacker päls. P g a överpälsen som till viss del skyddar mot regn och gör att underullen inte trasslar och stöter ifrån smuts i kombination med en tät underull som värmer och skyddar skinnet. På något annat vis kan jag inte tolka rasstandarden för Japanese chin. Det är inte många raser som ska sakna underull, om Japanesen skulle följa rasstandarden och inte ha underull skulle den vara hårlös i ansiktet, alltså kan rent tekniskt inte rasen ska vara utan underull, trots vad några av våra domare vill hävda. Pälsen i ansiktet ska rent tydligt enligt rasstandarden vara kort, underullen är kort, överpälsens strån är långa, alltså på semilånghårs hundar. Ta t ex Yorkshire Terrier som ska sakna underull har långa, sköna behäng i hela ansiktet. Om Japanesen å andra sidan skulle sakna överpäls och enbart ha underpäls skulle den inte kunna ha långa, silkiga strån och behäng som efterfrågas på rasen enligt rasstandarden.

Korthåriga hundar behöver inte ha samma pälsstruktur. Stravhåriga hundar behöver heller inte ha samma strävhet, lika för långhår.

Ta t ex en strävhårig tax som ska ha täta strävhår med en Podengo Portuguès Pêlo Cerdoso ska ha glest och extremt hårda sträva och krispiga hår, som borten på ett vildsvin.

Korthårig tax är lite sträv att klappa, dessa korta strån kilar lätt in sig i tyger, såsom stoppade möbler, stråna blir som små nålar. Podengo Portuguès Pêlo Liso är mera som en mjukhårig hund fast utan så mycket underull, när den fäller är det mera som ullen på en semilånghår, det blir tussar av dammråttor som far i vinden efter golvet.

Överpäls kan vara kraftigare, tunnare, längre, kortare, hårdare, mjukare, i olika kombinationer.

Läser man på sin ras standard och förstår hur olika slags pälskvaliteter "uppför" sig och fungerar så förstår man lättare hur en ras ska ha pälsen.

Tofsar

På vissa hundar har man tofsar i håret, t ex Malteser, Yorkshire Terrier, Shih Tzu. Vissa raser väljer man att ta upp håret i ansiktet på hemma till vardags för att hunden ska kunna se. Hår i ansiktet har åtskilliga gånger gjort hundar skadade i ögonen eller osäkra, en osäker hund med hår i ögonen kan ibland enkelt avhjälpas med hjälp av att sätta upp håret uppe på skallen på den. Raser som t ex Old English Sheepdog, Bearded Collie, Tibetansk Terrier.

Gumisnoddar eller klämmor? Det är inte ovanligt att de halkar av. Anledningen är ofta rak päls, ren päls, välskött päls i toppkondition. Det är i regel enklare att forma och få snoddar och klämmor att stanna i ett spröd och risig päls, lockig päls eller smutsig päls, men det ska vi naturligtvis inte eftersträva.

En frisk päls är glatt, glansig och levande. Det glatta och glansiga indikerar hal päls där naturligtvis snoddar och klämmor lättare halkar ur.

Misströsta inte, problemet går att lösa.

En lätt tupering fungerar fint för att få till lite volym på rätt ställe. Man tar hårlack på pälsen som ska snoddas och tuperar underifrån ända mot botten, sedan är det lätt att sätta i hårsnoddar eller klämmor utan att de halkar ut. Kammen som används ska vara tät. Det går också att ta hårspray istället för hårlack fast inte med lika bra resultat.

Det går också bra att hoppa över hårlack eller spray för resultat som endast ska hålla en kort stund. Observera att hårlack och hårspray är INTE tillåtet på utställning!

Klämmor kan placeras väldigt exakt i skallen på en hund, medan snoddar är nästan omöjligt att få till att sitta riktat rakt fram. Det är beroende på hårets tjocklek, snoddens längd och elastisitet, antal varv man virar och var man börjar varven i för position runt tofsen. En näst intill omöjlig ekvation att räkna ut från en gång till en annan. Man kan justera lite lätt efter man satt snodden MEN den halkar i regel tillbaka snabbt så fort hunden rör sig.

Detta illustreras lätt genom att man tittar på gamla bilder på en ras, förr var det vanligare med knämmor, idag vanligare med snodd. Förr var detta inte på blodigt allvar, man gjorde det som var bäst för hunden och må BÄSTA HUND vinna, inte bästa håruppsättning, som det kan vara idag på vissa utställningar. Trots det sitter i regel tofsar mer snett idag och rakare förr...

Klämman placeras med fördel framför en snodd. Klämman bidrar därmed med att hålla tofsen bakåt så den inte trillar fram framför öronen på hunden.

Snoddar på hund får man vara försiktig med, råkar man t ex sno om snodden kring öronlappen kan öronlappen trilla av.

Likaså får man se upp med borttappade snoddar, det har hänt att hundar fått i sig sådana snoddar som ställt till besvär i tarmen, så när de har röntgat är det inte alla sorts snoddar som syns på en vanlig röntgen heller. Detta kan leda till katastrof.

Päls i dålig kondition

Hundar som ständigt och jämt fäller sin päls och hundar med matt och glanslös päls har oftast något fel.

Det vanligaste är att pälsen inte får rätt näring.

Hundar som är magra får inte tillräckligt med näring att bilda päls av.

Hundar som är feta får inte rätt näring till sina pälsar.

Hundar som är stressade tillgodogör sig inte näring på rätt sätt.

Hundar som får "billig" mat får pälsar därefter.

Hunden kan ha gått ständigt i kläder vilket också fördärvar pälsen.

De kan vara allmänt dåligt skötta i pälsarna, inte tillräckligt rena, borstade m m. En päls kan också slitas ut genom att borstas för mycket och med fel "verktyg".

Avmaska hunden. Det kan vara medicinskt, t ex mask men även hormonrubbningar m m.

Ge hunden en chans att svara mot ändrad behandling, byt inte metod efter en vecka. Pälsar är en långtgående process, inget man vänder på en vecka. Hjälper inget, uppsök veterinär.

Hundar som får otillräcklig omvårdnad och näring för sina pälsar som valpar och unga kan få pälsanlagen förstörda för evigt, omöjligt att reparera. Även så kan man i alla fall få pälsen glansig och få stopp på ständigt fällande med byte av skötsel och näring.

Tar man hand om en vuxen hund med dålig pälsskötsel så kan det ta upp till ett år innan pälsen är i utmärkt kondition, fransar på vissa raser kan ta upp till två år innan de är återställda, om de någonsin blir det.

Om hunden har mycket täckhår är det svårt att få plats med mycket underull och vise versa.

Det är alltså skillnad på kvalité av päls och färg.

Ett typiskt exempel på detta på en av mina egna raser, Japanese chin, är att vit / lemon Japanese har i regel en mycket ulligare struktur än vit / svarta, fast undantag finns.

Japanese chin har dessutom ofta tätare päls i förgfläckarna, speciellt om de är mörka, och glesare päls i det vita eller ljusa.

Semilånghår, t ex nämnda ras, Japanese chin, har två längd på täckhåren, de längre i fransar och behäng, de kortare på kroppen, utan underull blir det en så kallad Malteser päls, det ska inte en Japanese chin ha. Utan överpäls blir det en spetspäls, det ska inte heller rasen ha.

Enligt amerikanarna består överpälsen av två sorter, fast egentligen är det samma sorts päls men olika längd. Semilånghår har normalt längre överpäls vid öronen, svansen, i byxan och baksidan av frambenen, kroppspälsens överpäls är kortare. Så kommer underullen till, för raser som ska ha detta.

T ex Papillon / Phaléne ska vara semilånghår utan underull, fast de som helt saknar underull av Papillon / Phaléne existerar inte i praktiken, vilket vi kanske ska vara tacksamma för.

Sträv päls kan ibland bli så hård och spröd så den lätt går av, vill man då ha längd där den går av så kan man fetta in håret med vasselin mellan baden. Fast till utställning ska man inte ha i vasselin, då det fungerar lite mjukgörande, och pälsen på en strävhårig hund ska vara sträv.

Borstning

Hundar behöver skötas i sina pälsar för att pälsen och skinnet inte ska bli ohälsosam. Fråga uppfödaren av er hund för att få specialinformation om din ras pälsskötsel.

Borstning håller pälsen frisk, ren, skapar kontakt mellan ägare - hund. Borstningen håller undan döda hår och ger mindre päls på fel ställen i hemmet, som under soffan. Att hålla undan döda hår skapar mindre risk för ohyra, exem och liknande. Under tovor kan det froda mycket ohälsa, förutom att tovorna kan streta och dra i hundens skinn på ett otrevligt sätt. En noggann genomborstning ger också bra kontroll över hudens hälsa.

Generellt ska hundar naturligtvis inte ha tovor, sök igenom pälsen ofta, kanske t o m dagligen när du sitter och kelar med din hund, så fort du känner en tova, ta bort den! Kolla också upp huden när ni borstar i pälsen för att se att den är frisk och fin och inte har fått ohyra och på speciellt på långhåriga hundar, se till att de inte har sår i huden, det kan döljas mycket under en långhårig hunds päls.

På extremt korthåriga hundar är detta naturligtvis inga problem, men de kan ha annan päls och skinn vård som de mår bra av. Att blanka upp pälsen med en väldigt mjuk babyboste eller sämskskinn som är lätt fuktat är välgörande för de extremt korthåriga hundarna, liksom för nakenhundarna.

För de korthåriga hundarna som ändå har en kort men tjock päls är det välgörande med en kamning lite nu och då under den period de fäller pälsen, gärna i kombination med bad. Täta kammar är toppen till dessa hundar.

För semilånghåriga (= låga behäng och kortare hår på kroppen) hundar, ha noga koll bakom öron, i byxor, under armbågar och i baken. För hanhundar också under magen och runt testiklar, för tikar runt baken när hon löper. I samband med fällning tar man gärna till badning och föning.

För extremt långhåriga, gå igenom hunden dagligen och extra noga minst en gång i veckan och ta bort alla tovor. Bada och föna hunden ofta.

För trimning och puts, hör med uppfödaren om råd för din ras, det är väldigt olika från ras till ras.

Kam	Fluffborste	Karda

Vid vardags borstning av semi långhår och långhunds hundar tar man med fördel en karda, mindre för mindre hundar och trånga utrymmen, t ex under armbågar, bakom öron och i byxan, och större karda för stora ytor. När man kardat bort alla tovor, som vid en regelbunden skötsel aldrig ska bli många, så tar man efteråt och kontrollerar sitt jobb genom att kamma håret noga och se till att huden blir synlig överallt, på så sätt för man en noggrann kontroll över att man gjort ett bra jobb. Efter badning fönar man hunden, då använder man med fördel en fluffborste, för noggrannast resultat, kamma noga sist och se till att huden är synlig överallt, då får ni se att ni gjort ett bra jobb.

Vissa raser ska inte behandlas som ovan beskrivs, hör med uppfödaren av din hund! Som vardagsskötsel för sällskapshundar fungerar dock metoderna bra som beskrivs ovan för de flesta raser.

Alla raser ska badas, skötas i klor och tassar, vårdas i könen, skötas i tänderna, öronen och ögonen.

Vissa raser ska klippas eller trimmas.

Updated 2012-05-05