SE UCH NO UCH UKC CH INTL CH NATL CH SE V-2011 NO V-2011 NORD V-2011 Mijokr´s HB Buzz Aldren

We are grateful to take care of the first Podengo Portuguès Grande Pêlo Cerdoso in Sweden!

In Amerika	In Sweden

HISTORIEN OM BUZZ

Innan han kom till Sverige

Den 19 juni 2011 tog vi ett nytt steg mot en framtid för rasen i och med att jag fick löfte om att låna Buzz av den underbara Diana McCarty, en fantastisk kvinna som gör allt för denna underbara ras, hon går mer än den där extra milen för att se till att saker händer, och snabbt dessutom.

På några dagar checkade jag av med SKK, med jordbruksverket, hundägareregistreringen, tull, allt för att vara på det klara med alla regler och allt som skulle behöva till för att låna in en hund från USA.

Den 24 juni skickades blodprovet in till lab, så väntade vi på svar. Svaret brukar komma efter 1 - 3 veckor. Spänningen är olidlig! Den 12 juli kom svaret, han gick igenom! Redan nu har Diana fått ihop papper så det nästan gick att lägga ut dem hit så kunde Buzz ha gått på dem hela vägen till Sverige, om det gick!

Ingen i hela vår vida värld kan blivit lyckligare än jag när han gick igenom blodprovet!

Vid kontroll av olika alternativ av frakt för Buzz till Sverige visade det sig att om han skulle slippa omlastning så måste Diana åka en 8 timmars bilfärd till närmaste flygplats som hade sådana resor. Då kan man snacka om att man är engagerad i hundarna, det är ÄKTA kärlek till hundarna, prata är billigt men göra är guld!

Då tillkom sedan allt krångel med att överföra pengar till frakten, det var lättare sagt än gjort. Två dagars slit var det för att lyckas med detta, det krävde mig 2 resor till Delsbo (6 mil t o r per resa) för att överföringen skulle lyckas, bankerna är mer än lovligt komplicerade.

Den 20 juli kom hans papper från USA och jag kunde sända in dem till SKK, han blev registrerad redan den 21:a i registret, så kunde vi börja anmäla honom till hundutställningar också. Vi startade med Svensk vinnareutställning, det blev en stor start för att ge honom största möjlighet att synas. Jag hoppas flera än jag blir intresserade av denna underbara ras.

Den 21 juli började väderleken hota med att bli varmare den 27:e vilket betyder att är det för varmt får vi inte skicka hund! Tala om att hela magen blev som en knut av nervositet!!! Den 24:a börjar vi tro att det finns en chans att vädret håller sig så han kan flyga.

Sedan var det "bara" planeringen av transport, lämning i USA och hämtning på Arlanda. Checka av med Chikago, och med uppfödaren. Prata med Arlanda. In i det sista visste vi inte om han skulle komma den dag som bestämdes, p g a väder och vind, så spänningen var olidlig intill slutet.

Diana ska åka med två burar till flyget för att se vilken av dem som flyget accepterar för att vara säker på att han kommer med planet som planerat. Somliga gör allt som står i deras makt för att inte problem ska inträffa medan somliga andra litar på turen och låter allt gå på lösa boliner. Diana är min melodi, hon gör allt hon kan, och så lite till, så som jag själv alltid försöker göra.

Så äntligen lämnade han USA 26 juli 2011 klockan 16,25 lokal tid som planerat och anlände Arlanda 27 juli klockan 7,45 (lokal tid) där jag stod och väntade på honom i god tid, som vanligt.

Arlanda och vad de åstadkom

Då började farsen med att få ut honom från flygplatsen, väntan, anklagelser för att man inte gjort rätt fast jag gjort precis som de sagt (och MYCKET mera), åka runt och skickas runt över hela Arlanda... Samma visa varje gång. I stort sätt ingenting av allt som de sagt skulle vara, var som det var sagt. Det som avvek denna gång var att det var värre än någonsin. Han anlände i tid, 7,45, jag fick ut honom klockan 15.

Man önskar att de kunde vara lite mera djurvänliga och se till att ha flyt på det hela och inte utsätta hunden för onödig stress och därmed lidande genom att låta honom stå i timmar efter en lång resa som ännu inte är över, innan han får komma dit han ska vara. Det känns som rena kidnappningen innan man får ut "sin" hund. Vid 15-tiden fick jag till sist ut hunden, då var han halt p g a söderslutna trampdynor som har slitits i gruset och på asfalten på flygområdet där han hade fått springa i 2 timmar ohejdat.

Det finns regelverk som reglerar hur utlämnande ska gå till och hur förvaringen ska gå till medan hunden är på Arlanda, det vet vi alla som är vana importörer att det ALDRIG en endaste gång fungerar som det ska. De har helt enkelt lekstuga med våra hundar. Över huvud taget ingen respekt för levande väsen alls, djur som inte ens kan försvara sig. De är helt utlämnade åt människans godtycke. De kan inte ens, som ett barn, protesetera i efterhand när de blir äldre och kan uttrycka den missbehandling som de utsatts för i tidigare år. De är helt utlämnade i händerna på oss!

Så får vi se i famtiden om Buzz får permanenta skador i sina ömma fötter, eller om han läker som han ska. Det är inte helt ovanligt att hundar som en gång drabbats av "ömma fötter" får återkommande problem resten av sitt liv och blir känsliga för allt. Till att börja med på kort sikt så får vi också se om han kan delta på kommande utställningar som han är anmäld till. Det går ju naturligtvis inte om han är halt och har ont fortfarande.Vad gäller Lure Coursing är det nog aldrig mer att tänka på...

Champion - utställning

Buzz titlar är under speciella omständigheter då hundar utan 3 generationer dokumenterad stamtavla inte får tävla under samma förutsättningar i USA som andra hundar med full härstamning. Här i Sverige är det dock annorlunda, de får delta fullt ut men kan inte bli Internationell champions (p g a avsaknad av 3 generationer FCI registrerade hundar), i övrigt deltar de som alla andra hundar på utställning inom och utom SKK´s regi.

UKC CH är champion i USA´s kennel union, en alternativ klubb till Amerikanska kennelklubben, som låter sällsynta raser utan full härstamning delta. Man kan nog jämföra det mot champions i Svenska hundklubben i Sverige. Buzz är champion i denna alternativa klubb. Den klubben är dock inte SKK´s samarbetspartner.

L CH är en tävling i Amerikanska kennelklubbens regi, det är den kennelklubben som är samarbetspartner med FCI länderna och därmed med SKK som lyder under FCI. L står för utanför registret, allt p g a att hunden inte har tre generationers dokumenterad härstamning. Det är dock de vanliga, utbildade domarna som dömer på "riktiga" utställningar som även dömer på dessa utställningar. Buzz är alltså nationell och internationell champion i Amerikanska kennelklubbens L-tävlingar.

Möjligheten för honom att i USA delta fullt ut på utställning på deras "stora" kennelklubb, alltså den som SKK erkänner, är inte möjlig.

I Norden har han nu tävlat på Svensk vinnare utställning 2011 i Norrköping, med cert, cacib, BIR och därmed SE V-11. P g a diverse omständigheter, bl a min hälsa, så åkte vi hem innan det var dags att gå in i stora ringen.

Han har tävlat på nationell utställning i Tromsö, Norge, litet cert och BIR blev resultatet från den utställningen.

Dagen efter på samma utställning fick han stort cert, cacib och BIR.

Nästa utställning var i Sundsvall, internationell, han tog hem rubb och stubb i sin ras. Vi åkte sedan hem för att orka med nästa dag också, så han fick då inte gå in i stora ringen, igen.

Dagen efter var det svenska vinthundsklubbens utställning, där tog han också hem allt i sin ras, och blev därmed svensk och norsk utställnings champion. Eftersom utställningen var flyttad och låg någon mil från SKK´s utstälning så fick vi efter bedömningen var gjord skynda oss till SKK för att ställa ut hundar där, så Buzz fick återigen inte visa upp sig i stora ringen.

Så var vi till Norge och norsk vinnare utställning. Där tog han rubb och stubb. Vi åkte hem innan det blev stora ringen, då jag inte mådde bra.

Månaden efter var vill till Mässan och Nordisk vinnare utställning. Där tog han hem rubb och stubb igen. P g a problem med fotogaferingen (som var under all kritik då jag inte fick stå bakom hunden för fotografen) så missade vi stora ringen, när vi kom ut från fotograferingen var bedömningen över. Mycket tragiskt efter så många timmars väntan.

Mera om Buzz

Han har deltagit i LC och visat framfötterna där. Troligen ett minne blått, p g a hans skadade framfötter efter vistelsen på Arlanda.

Buzz är en synnerligen glad, sund och älskvärd hund. Han är mjuk, vänlig, tålmodig, otroligt anpasningsbar och lättlärd, egentligen är inte lättlärd det rätta ordet, han anpassar sig omedelbart efter nya förhållanden, allt han kräver är vänlighet och kärlek. Han är otroligt tillgiven mig redan från första timmarna, han är totalt lojal, trygg, han har ett psyke som är helt unikt!

Efter allt han gick igenom på flygplatsen, skulle vilken normal hund som helst ha blivit totalta nervvrak, han visade ingenting av detta efter 1 timme med mig. Hans underbara psyke är helt enkelt obeskrivligt "outstanding". Han är totalt i en klass för sig. Jag ser direkt samma unika drag som jag bara ÄLSKAR hos Aurora finns i Buzz också, det är helt otroligt. Det var skönjbart redan efter 1 timmes sammanvaro med honom i bilen på väg hem. För var timme efter det så växer bara min beundran för denna helt fantasiska hund och denna otroliga ras!

Jag ska skriva mera senare, när jag umgåtts med honom mera än i endast 19 timmar, varav 6 av de timmarna under resan på väg hem från Arlanda och 8 timmarna var sovandes tillsammans i min säng tillsammans med Aurora!

Efter ca en veckas vistelse i Sverige: Buzz blir bara bättre och bättre. Han är otroligt nyfiken, framåt, orädd, glad, han förutsätter att alla i hela världen bara vill honom väl och detta trots den missbehandling han fick på Arlanda! Han skulle lätt ha kunnat bli ett nervvrak för livet i fel mans händer efter denna traumatiska och utdragna upplevelse.

Han är duktig att hoppa. Han älskar våra pipdjur. Han är, som sagt, otroligt anpassningsbar och lyhörd. Väldigt lätt att träna. Just nu är Aurora i höglöp, gissa om han är intresserad?! Trots detta är han otroligt formbar och lyhörd. Hans psyke står i en klass för sig. Denna ras bara växer i mig, ju mer jag lär om dem, jag är, trots motgångar, otroligt tacksam att jag halkade in på dessa underbara Podengo P. Grande och dessutom hade turen att få i en och nu senast en till...

3 dagar efter rännandet på Arlanda uppstod infektion, feber, svullnad. Det var bara att åka akut till distriktsveterinären i stan (= Hudiksvall). Där får vi en helt underbar veterinär som tar god hand om oss båda. Ger behandling för att göra sitt bästa att hjälpa till med de skador som han ådrog sig på Arlanda. Vi fick med medicin för ett par dagar också, tills vi hade ett apotek öppet så vi kunde få tag i ner medicin. När vi väntade att sövningen skulle ta så hände en personlighetsförändring hos Buzz, han blev misstänksam, orolig. När vi sedan skulle karva i första bölden under värsta tassen kännde han en enorm smärta så vi sövde honom helt istället. Jag är helt övertygad om att hans misstänksamhet väcktes av det lugnande han fick, det var samma sak han utsattes för på Arlanda!

Detta blev vändpunkten för hans orädda beteende tillsammans med främmande människor, nu litar han inte fullt ut på främmande.

Apoteken är ju också en historia för sig, för att få tag i hand medicin krävdes det 31 mil och 5 olika apotek... Skam den som ger sig, vi hundägare gör vad som helst för våra hundar.

Så svullnade det upp en böld i vänster flank så vi fick åka in till veterinären akut igen. Dessutom är svullnaden kvar på en tå på vänster baktass. Det blev undersökning och mer penicillin. Vi ska på återbesök på torsdag igen. Detta är en följetång.

Idag har Buzz varit hos oss i 14 dagar, hans feber försvann på 1 dag, nu har han till sist blivit av med smärtan också, hans trampdynor är på god väg att läka. Man ser nu mer av hans rätta jag.

Han är glad och framåt. Uppslupet lustig och listig. Han är helt underbar och man märker väl att det finns ingen som varit stygg med denna härliga hund, han har verkligen fått varit fullt ut hund, så som jag vill att hundar ska få vara.

Han giller när saker händer på dagarna och att vara allmänt aktiv. Han är väldigt lekfull. Han älskar alla hundar oavsett ålder eller kön.

Han är tokig i alla pip - ljud av alla de slag. Mycket nyfiken på allt som piper och gnäller eller liknande. Han älskar alla våra pipdjur utan undantag, men allra mest sådana som är mjuka att bära på dessutom.

Han gillar kastlekar.

Men alla saker är kul, tuggben, pinglor, köttben, bollar, han samlar dem och har dem som huvudkudde. Det sista är att han räknat ut att ska han vila middag på sängen i kammaren så har han dålig koll över hallen så då tar han mina skor och har som huvudkudde så jag inte ska kunna åka ifrån honom! Han är en intelligent hund.

Han är otroligt gosig också, älskar att ligga i knäet på kvällarna och bara mysa. Han njuter i fulla drav av kroppskontakt.

Av skadorna från Arlanda återstår endast en bit av svullnaden i flanken, i övrigt är hans återställd fysiskt.

Efter ca 1 ½ månads vistelse i Sverige är svullnaden så gott som borta, vet man inte var den funnits så har man inte stor chans att upptäcka det.

Buzz är en klok, intelligent, smart hund. Klok = har en förmåga att förstå, som han har levt i 100 år. Intelligent = han kan räkna ut det mesta på egen hand utan guidning av någon annan. Smart = han förstår att agera rätt och riktigt för sitt eget bästa.

Han är nu helt trygg hos oss, han behöver inte längre ständig kroppskontakt och bekräftelse, han kan gå och sova i en egen säng om det blir för knöligt och varmt i min säng. Han kan vara ute på tomten långa stunder tillsammans med Aurora utan att behöva komma och se om jag är kvar.

Han verkar hittills lika härdig vad gäller värme och kyla som Aurora, det är ovanligt. Normalt brukar hundar dyrka sol och tycka mindre bra om kyla eller tvärs om, men dessa Podengo Portuguès tycks vara härdiga både uppåt och nedåt i temperaturen.

Hälften av de främmande människorna han möter reagerar han possitivt på, andra halva negativt. Jag kan inte se något system, det kan vara män, kvinnor, äldre och yngre, framfusiga eller tillbakadragna människor. Men det jag kan märka är att han har liknande smak som mig om främmande, inte alltid, men ofta. Skulle det varit för jämnan så skulle jag tro att han bara läste av mig och reagerade därefter, men det stämmer inte eftersom vi har lite olika åsikter om några enstaka människor. Allt för burdusa människor tycker han dock är besvärande, på vinthundars vis (nog för att det finns undantag där med bland vinthundarna, t ex systrarna SE UCH Love Actually Do Castelo De Alfaia och SE UCH Law Of Attraction Do Castelo De Alfaia).

Ibland när vi möter främmande så reagerar han negativt, jag ser efter ett kortare samtal att jag inte heller är förtjust i människan och dess åsikter. Alltså han ser före mig vad folk går för.

Lika åt andra håller, han är enormt possitiv till vissa främmande människor vi aldrig mött och efter ett tags samvaro ser jag att det är min typ av människa också.

Han föregår mig.

I början av januari 2012 är han helt återställd i hullet som han var när han kom, känns skönt att inte vakta varje kg på honom och att se att han tål en långpromenad utan att se ut som ett spjälstaket i 1 vecka efter. Vi hoppas nu bara att hans päls skall återställas till sin fulla glans, som den var när han kom också, fast å andra sidan, hade han inte blivit så illa hanterad på Arlanda så hade han haft mer päls redan nu än när han kom...

En viss kvarhållande misstänksamhet mot vissa främmande människor får han nog leva med hädanefter p g a hans vanskötsel på Arlanda.

Buzz och Aurora springer ikapp som galningar flera gånger varje dag nu, en sista runda tar det på kvällsrastningen och sedan kommer de in med tungorna slängande som slipsar framför sig. Efter det är de mer än nöjda att få ett varsit ben (denta stic) och sedan gå och lägga sig tätt intill mig och varandra och sova hela långa natten.

Han har en skojig egenhet, han är extremt mån om valpar, om en valp gnäller eller piper hämtar han mig så jag får se till att den för sina behov uppfyllda och därmed blir tyst. Det ska bli fantasiskt kul att få valpar efter honom, Aurora får det inte lätt att sköta sina valpar rätt med honom som övervakare.

Varje morgon har han en lång hälsningssermoni med mig innan jag får gå upp ur sängen, det är brottom att jag vaknar, men inte så brottom att jag släpper ut honom för första morgonrastningen, han har utpräglad sällskaps blåsa, d v s han är mer mån om att umgås med mig före att rastas och får komma ut fort.

Han är otroligt försiktig med de små hundarna, samtidigt som han inte önskar något hellre än att få leka med dem, fast de är ju för små för det. Trots att han så gärna ville leka med dem, så håller han sig från det, när han vet att de små kan tycka det blir för mycket för dem. Han är otroligt intelligent och lyhörd.

En lustig grej med honom är hans smak, han vill absolut inte ha hårt bröd av någon sort, men ser han bara hörnet på en skorpa dräglar han som en tok och vill ha! Det är nästan så han slukar dem hela. Han gillar heller inte popcorn som alla mina hundar annars gärna äter med god aptit. Han är väldigt misstänksam mot nya smaker och det kan ta månader innan han vill provsmaka.

Han gäspar så det gnisslar, då är han otålig men ändå behärskad. När gäspen läter är han extra exalterad.

Han har i februari 2012 parat Aurora, han gick ner lite i vikt i 3 dagar under Auroras höglöp, men sedan var han tillbaka med aptiten och hullet på en dag. Detta visar att han till sist har fått ett gott grundhull, igen. Han tål att äta lite dåligt i 6 dagar utan att bli mager i veckor.

Härstamningen på Buzz

I Portugal är det inte så väldigt populärt att man avlar strävhårig mot korthårig (speciellt inte på grande), men det sker ibland i Portugal trots att det inte gillas, detta kan man se exempel på i härstamningen på Buzz. Buzz pappa Blockbuster är köpt i Portugal och är från ett sådant bland- "äktenskap". Så trots att båda Buzz föräldrar är korthåriga blev Buzz alltså strävhårig.

När det gäller blandning av hårlag på grande tycker jag personligen att det är inte så hemskt, med tanke på hur svårt utrotningshotad båda rasvarianterna av Grande är, alltså båda strävhårig och korthårig grande. Däremot på de små finns det att välja på i vilket fall, så där kan jag tycka blandningar är onödiga.

I Buzz stamtavla kan man också hitta att det förekommer parningar med medio och grande, då använder man oftast en väldigt stor medio. Denna typ av parningar är heller inte så populärt i Portugal. Detta kan man trots det se exempel på i 5:e generation bakom Buzz, på en portugisisk hund, så bevisligen förekommer det i Portugal i alla fall.

Rent generellt kan jag tycka att det är smartare att använda medio - grande, eftersom båda medio och grande är så sällsynta, då speciellt grande och sällsyntast av dessa 6 Podengo P raserna är grande korthår tätt följd av grande strävhår mest sällsynt.

Att däremot använda små Podengos med medio tror jag inte är så lyckat. Dels finns det så många små Podengos så det finns att välja på ändå på den rasvarianten, och dessutom får vi komma ihåg att mellan små och mellan finns det en storleksskillnad som inte kan klassas som vare sig liten eller mellan...

Grande 55 - 70 cm.

Medio 40 - 55 cm, 16 - 20 kg.

Pequeno (= liten) 20 - 30 cm, 4 - 5 kg.

Gå in på hans stamtavla med fler generationer nedan om ni är intresserad av att lära mer om hans härstamning.

Framtiden

Nu ser vi fram emot att fortsätta ställa ut honom medan han är här och på att så småningom få höra trampet av små söner och döttrar till honom i framtiden. Vår högsta dröm vad gäller Podengos just nu är att få en dotter efter honom som är frisk och sund och trevlig, som vi kan behålla.

Updated 2012-04-28