VARDAGSTRÄNING - NORMAL UTBILDNING FÖR VÅRA HUNDAR - UTSTÄLLNINGSTRÄNING

En lyckad träning för utställning börjar redan i valplådan, men det är aldrig för sent att börja.

Hunden ska känna sig trygg och omhändertagen, inte våldtagen.

Har inte uppfödaren lagt den rätta grunden för en blivande utställningshund och trygg familjehund så får ni starta från valpstadiet lite senare med er valp.

Får ni tag i en vuxen hund som ska tränas upp, det är samma metod som gäller.

Oftast ju senare man startar träningen ju längre tid tar det oftast att lära in det hela.

Vad det gäller hur en hund ska stå får man fråga uppfödaren, det är individuellt för varje ras.

När man ställer en hund snyggt kan man annars ta hjälp av fina bilder på hundar uppställda snyggt för utställning. Så kan man ha speglar till hjälp, tittar man via en spegel på hunden ser man vad domaren ser och kan då lätt jämföra med bilder hur ens hund står. På små hundar kan man sätta speglar bakom trimbordet, på större hundar kan man t ex använda skyltfönster på kvällen, de blir då som gigantiska speglar.

När man rör en hund kan man också ta hjälp av skyltfönster för att se om hunden rör sig i fint trav, som en hund ska, i alla fall de allra flesta raser ska röra sig i trav under bedömning.

Vid 5 - 6 veckor kan man börja ställa upp hunden som en utställningshund, då är det bra om man lockar hunden med något trevligt, valpar brukar vara lätta att fånga uppmärksamheten på. Denna träning ska endast pågå några sekunder. Man ska sluta innan ens hunden förstått riktigt var som hände.

Samtidigt passar man på att titta på tänderna. När man börjar är det frågan om att endast ta lite i läppen, när hunden är helt bekväm med detta börjar man lyfta lite på läppen. När detta går utan problem börjar man att känna på tänderna med fingret. Nästa steg är att titta på tänderna, för varje vecka blir hunden duktigare och duktigare. Detta lägger också grunden för en bra tandvård som är väldigt viktig för alla hundar och då också speceillt utställningshundar. Det är ingen skönhet som ska ha fula och trasiga tänder.

På hanhund tar man och känner vid testiklarna varje gång. Man behöver inte känna efter testiklarna, om de är där eller inte, utan bara ta på området vid testiklarna varje gång. Vissa hanhundar kan bli väldigt förnärmad när domarna tar där senare, så av den anledningen är de lika bra att vänja dem vid detta också.

Så börjar man trä på valparna halsband när de är ca 5 - 6 veckor, allt för att det ska bli helt naturligt för hunden med halsband och senare koppel.

Så när veckorna går så utökar man tiden för träningen, men hunden ska tycka det hela är kul! Man kan här lägga in kommandot 'stilla' så den lär sig för framtiden.

Detta är alltså träning som bör påbörjar redan hos uppfödaren. Om uppfödaren tycker det är för mycket att ägna varje valp 10 - 15 sekunder individuellt om dagen till varje valp, så kanske man inte har tid med valpar, då kanske man inte skulle parat tiken från första början!

När valpen då blir 8 - 10 veckor, inte senare! Då startar man med att gå med hunden i band. En utställningshund som inte känner sig bekväm i band kommer aldrig kunna stråla som en stjärna ska göra. Att bara gå ett par gånger och sedan anse att hunden kan detta, är inte så lyckat. Hunden bör regelbundet gå i band och ha skoj så de finner detta bekvämt. Folk som bor i stan löser detta sig själv, men folk som bor på landet, eller folk som har tomt slarvar oftast med koppelträning. Glöm då inte att gå med valpen / hunden i band regelbundet.

Lek in allt med valpen. Låt den gå under trevliga former. Man kan använda älskligt leksaker, godis eller annat att locka med, ibland kan det också vara en bra idé att valpen får gå tillsammans med en vuxen hund som redan är duktig att gå i band, på så vis för valpen "draghjälp". Det bygger på den medfödda instinkten att det är naturligt för en liten valp att följa de vuxna hundarna i flocken, blir den lämnad efter, klarar den inte sig själv på egen hand och dör därmed (i naturen).

När valpen går fint som rasen ska göra kan man berömma den och lägga in kommandot 'gå', 'framåt' eller liknande.

Man kan också träna valpen att när den står som en utställningshund uppsträckt fint så kan man berömma den så den förknippar det hela med skoj. Man kan här lägga in ett kommando, 'stå', då lär sig hunden detta för framtiden.

Hunden ska lära sig att vara glad i främmande.

Hunden ska tränas i bullriga och stökiga miljöer.

Hunden ska lära sig att åka bil. En hund som avskyr att åka bil eller är åksjuk mår illa när den anländer till utställning, dessa hundar kommer inte tycka utställningar är speciellt skojiga.

Hunden ska lära sig att möta främmande hundar, inte nödvändigtvis leka med främmande hundar, men vänja sig vid att det finns främmande hundar kring den utan att det är något farligt. Hunden ska på högre nivå lära sig att stå fint o s v i främmande miljöer, stökiga miljöer och av främmande människor.

Utställningskoppel är ett eget kapitel. Man bör lära hunden att gå med ett extremt tunt halsband för att vänja sig, en del hundar reagerar negativt av dessa smala band. Det är bra att göra det efter att hunden har lärt sig att gå med normalt halsband först.

Det finns också utställningsband med ett tjockare parti under hakan, det går också bra att använda till de flesta hundar, om det inte stör utseendet på hundens halslinje.

Utställningsband ska vara diskret, inte i ögon fallande. Det är hunden som ska framträda, inte utrustningen.

Ett vitt utställningskoppel är naturligtvis fräscht, fast problemet är att när de är nya kan det vita i koppel överglänsa det vita i hundens pälsfärg, och dessutom blir vitt väldigt fort solkigt och är därmed inte vitt längre, då är det riktigt ofräscht. Svart däremot passar alla hundar utan undantag.

Koppel och halsband.

Om en hund har svårt för något moment, ställ upp speglar och titta i dem för att se ifall du gör något som kan göras annorlunda. Eller be någon filma dig och titta om och om igen. Ett annat är naturligtvis att låta någon annan titta och kritisera vad du gör. Eller varför inte låta någon annan behandla hunden och själv titta på, på håll, så ägaren inte påverkar skeendet så mycket. Man kan lära sig mycket om vad man själv gör genom att iaktta sig själv, speciellt mitt i en handling.

Det är vårt ansvar som ägare att få hunden att tycka detta är kul. Hunden har inte bett om hundutställningar, det är människans påfund. Se till att hunden tycker det är kul! Hundar som plågas på utställning kan aldrig se vackra ut, i mitt tycke. Rädsla är fult och beklämmande, inget man vill se på utställningar.

Att träna rädda hundar gör man långsamt och säkert, med massor av tålamod och kärlek. Mutor av lek, godis, leksaker o s v. Vissa hundar gillar det ena, vissa gillar det andra, det är bara att prova sig fram. En hund gillade när jag gick och gnolade för henne, då hon förknippade det med att jag var i världsklass - glad. Man ska lära känna sin hund, se vad den gillar och använda sig av det för att få den glad och med på noterna. Det är bara att se till att känna sin hund och  HA SKOJ med hunden.

120416 En reflektion efter en utställningshelg 14 - 15 april 2012. Det är beklämmande att se djurplågeri.

Det är oerhört tråkigt när man ser folk ränner runt på hundutställningar med hundar som knappt fått mat i hela sitt liv, nervösa nervvrak som är på väg att svälta ihjäl. Kanske man borde, ifall man ska ha hund alls, stanna hemma och lära sig mata sin hund och se till att den är glad och orädd innan man börjar släpa runt den på utställningar. Utställningar kan vara otroligt stressande för en hund med dåligt psyke (som oftast kommer från ägaren / dålig mental och ibland också fysisk skötsel), denna mentala och fysiska ansträngning kan skrämma en rädd hund ännu mera, dessutom så fodrar dessa utställningar mycket energi, energi som om hunden är undernärd på det, kan bli förödande. En hund som blir akut på tok för låg på näring, får ofta brist på diverse vitaminer och mineraler i kroppen. Detta kan även orsaka sjukdom, har hundkraken otur så kan man heller inte reparera skadan, risken är mycket större för permamenta skador om hunden alltid varit undernärd.

Mata hunden först, träna den sen, SEDAN när hunden är välnärd och mentalt stabil kan man ha en hund som har fysisk och psykisk förmåga att visas upp på en utställning, är hunden dessutom fin kan man då dessutom få ett fint pris på den! De få domare som ger undernärda nervvrak fina priser får vi hoppas strax ändrar sig eller slutar i domarkåren.

Ibland vill man bara grina av sorg över vad vissa hundar får utstå p g a okänsliga och dumma ägare.

En hund som hålls i kroniskt lågt hull under hela uppväxten har liten chans att få en fin utställningspäls senare i livet, ofta är pälsen som kommer ut väldigt kort för sin ras, ibland också gles. Om hunden vid 1 års ålder eller senare matas upp ordentligt så brukar det vara för sent att rädda en utställningspäls. Hunden kan däremot sätta lite lockig päls som ofta är matt och trasslar sig lätt, som blir lite rikligare vid 7 års ålder, alltså på ålderns höst, om den får leva så länge.

Updated 2012-04-16