![]() |
MERA OM MIG |
![]() |
|
|
Jag heter Annika Hagström och är född i södra delen av Dalarna, uppväxt i Stockholm till 20-års åldern, för att sedan återvända till min barndoms trakter, jag bodde sedan där i 10 år, för att sedan hamna i Hälsinglands norra delar där jag nu bott sedan juli 1992. Jag planerar att flytta söderut för att få kortare vintrar i framtiden fast annars trivs jag underbart bra i norra Hälsingland. Min bakgrund är lite brokig geografiskt, men det som varit gemensamt är att jag alltid varit intresserad av djur. Djur av alla slag. Min första hund i min ägo var en brukshund 1976. Jag började med uppfödning 1980 och har sedan dess haft många olika raser. Mitt hundintresse begränsas inte av raser. Jag har även genomgått många utbildningar, tränat och tävlat med hundar i alla möjliga grenar, och jag har därför massor av praktisk erfarenhet, och ett enormt plus i att jag intresserar mig för alla djur och är väldigt vetgirig. Jag läser enormt mycket periodvis. Så har jag kontakt med många erfarna och kunniga uppfödare som jag utbyter erfarenhet med, vilket betyder en hel del för mig. Stundtals blir det mycket prata i telefonen, när jag geografiskt bor väldigt långt från några av mina bästa vänner och har stort kontaktnät med kollegor över hela världen. Jag åker en del på hundutställning företrädesvis på sommaren, då är det trevlig att möta trevliga människor, kollegor och valpköpare. Men att umgås med mina hundar det är det som jag gillar bäst. Jag får också regelbundna besök, speciellt på sommaren, av en hel del valpköpare och andra hundvänner, som jag uppskattar väldigt mycket. Min kennel är godkänd av miljö och hälsa, den är dessutom godkänd av SKK´s kennelkonsulenter. Jag har sällan fodervärdar till mina hundar, eftersom jag har flera dålig erfarenheter vid tidigare försök, de få gånger jag numera lämnar hundar till fodervärdar, så är det ett mycket stort förtroende. Att försöka få en hund på foder från mig brukar inte löna sig, annat än för folk jag känner ett väldigt stort förtroende för. Jag brukar inte tycka att frågor är dumma, snarare tvärs om, folk som frågar är smarta, så länge de tar till sig vad de lär, man måste kunna lyssna likväl som prata, för att få fullt utbyte av frågor och svar. Jag är glad åt att få hjälpa med råd och dåd likväl som att få råd. Jag är alltid tacksam för kontakt från valpköpare, frågor och information. Jag har mycket hjälp av flera av mina grannar i mitt dagliga liv, annars är jag ensam med mina hundar. Jag har en dotter, Anna, som är 18 år nu och endast hemma och hälsar på då och då. Jag har hundar för att jag älskar att LEVA med hundar, jag har inte mina hundar så de ska bo som kor i en ladugård, de bor tillsammans med mig, i mitt hem. Anledningen till att jag från början skaffade hund var att jag älskar att umgås med hundar, det har inte förändrats. Hundar sviker inte. Hundar ljuger inte. Hundar är trogna. Tillbaka till dem vill jag ge att umgås med dem och se till att de bästa individerna får avkommor för framtida friska och sunda hundar. Min avelspolicy är att avla fram friska, sunda hundar med bra mentalitet. Jag ser t ex skotträdsla som en klar svaghet i mentaliteten, hundar ska vara glada och pigga, friska och sunda, i kropp OCH själ, anser jag. Ibland kan det vara motiverat med SMÅ undantag. Jag är inte hysterisk på att göra alla tester som går att hitta, men om jag ser hundar ofta är sjuka så tar naturligtvis reda på vad det är för fel på hunden som är sjuk och vill oftast inte använda dem i avel senare oavsett varför den har varit sjuk ofta. Det finns så pass många hundar så vi kan unna oss lyxen att sätta de hundar till sällskap som inte håller måtten. T ex undviker jag att avla på hundar med skotträdsla, brock, hundar med epilepsi, hundar som har haft benbrott o s v. Jag vill naturligtvis ha korrekta bett på mina hundar och full tandrad. Testiklarna ska vara på plats vid 6 veckor ifall jag ska behålla en hane från egna kullar eller sälja en hanvalp till en uppfödare. Men först som sist, hundar som är extremt glada och friska och sunda i kropp såväl som själ kan eventuellt gå i avel, och de som inte är det ska inte gå i avel. De kan bli trevliga sällskapshundar som inte riskerar att lämna sina svagheter till nästa generations hundar. Min förhoppning är att avla fram hundar som ger sina ägare en lång och frisk och glad tillvaro tillsammans, inte klippkort hos veterinären. Nog för at en bra veterinär (som tyvärr inte alltid är självskrivet) är värd mer än guld! Men därför behöver man inte avla fram sjuka hundar. Här måste jag ge en eloge till min veterinär, TACK FÖR NI FINNS! Jag vet inte hur många gånger de hjälpt mig. Här kommer några yttranden från folk som köpt hundar av mig: Juli 2008. En uppfödare
som föder upp Japanese chin för att senare i aveln börja med Japaneser
från min kennel: Juli 2008. En familj som
har två Japaneser från min kennel och vill ha en till i framtiden
härifrån: Juli 2008. En uppfödare
som nyligen köpt en Italiensk vinthund från min kennel och en från min
väninnas kennel:
September 2008. En uppfödare
som tagit över en äldre Japanese och en ung Japanese från oss men som inte
har vana av denna ras sedan tidigare:
September 2008. En familj som har två Japaneser från min kennel och vill
ha flera till i framtiden härifrån: |
|
|
|
||
| Uppdaterad 2008-10-06 |