Kom ihåg att mycket av dessa texter är motsägelsefulla, alla är inte författade av mig, en del av texterna är också gamla, en del väldigt gamla.

Varje ras berättelse och ursprung är präglad av ett gäng ras entusiaster som tenderar till att göra generösa tolkningar för att deras ras är främst, bäst, äldst eller liknande.

Chihuahuan, minst men näsvis. Den härstammar från den gamla världen. Chihuahuan förväxlades länge med Xoloitzcuintli som är Mexikansk, men det är troligen fel uppfattning att de har samma ursprung. Således finns två historier om Chihuahuans härstamning.

Ytterst lite är känt om Maya folkets tidiga historia, men det fanns anledning att tro att de hölls med små hundar redan på 400-talet.

De äldsta säkra beläggen för tamhundars existens i Mexiko kommer från 800-talet då toltek stammen härskade och utvecklade en framstående kultur.

Som byggmaterial till ett fransiscaner kloster i Huejotzingo från 1530 användes bl a sten från Cholula pyramiderna som byggdes av toltekerna.

På stenarna fanns flera skulpturer av små, tunga och ganska kraftiga hundar, inte helt olika en nutida Chihuahua.

Aztekerna tog sedermera makten i Tula i närheten av nuvarande Mexiko City och de övertog kulturen, däribland de små hundarna. Dessa spelade en viktig och makaber roll på det religiösa området. Hundarna offrades för att göra gudarna mildare stämda när de skulle ta emot de dödas själar, och hundarna var också de dödas vägvisare genom dödsriket.

Hernando Cortez färttåg 1519-21 utsläckte fullständigt den aztekiska kulturen, men en del av aztekerna överlevde och så gjorde deras hundar.

På 1850-talet blev den lilla mexikanska hunden återupptäckt, i provinsen Chihuahua och naturligtvis blev det en allmän uppfattning att det var frågan om aztekernas heliga hundar som var de små hundarnas anfäder. Visserligen säger dåtida urkund att det blivit förändrade i typ, men man skyller dess mer markanta dvärghundsprägel på att den blivit uppblandad med östasiatiska dvärghundar.

Att det kunde vara frågan om en alldeles egen ras, med ursprung i Europa, föll inte samtida ras entusiaster in. de spillror som fanns kvar av aztekernas hund är nog troligen den hårlösa Xoloitzcuintli.

Modern forskning visar däremot att Chihuahuan existerade i relativ oförändrad form under århundraden i medelhavsländerna. 10 år innan Columbus gjorde sin första resa till världsdelen på andra sidan havet, avbildades en typisk Chihuahua på en freskmålning i Sixtinska kapellet i Rom. För övrigt den enda hund som förärats en sådan uppmärksamhet.

Många moderna, crème färgade Chihuahua visar en märklig likhet med hunden på målningen.

Det fanns något som kallades pocket dogs (Kelb Ta But), på ön Malta. De hade även de, en stor likhet med dagens Chihuahua.

Kolonin av Chihuahua som fanns på Malta härstammade från Nordafrika varifrån den medfördes av kolonisatörer från Karthago ungefär 600 år före Kristus.

Befolkningen på Malta specialiserade sig på att föda upp dessa säregna hundar och en lergodsstaty från ungefär 100 f K visar en man med två Chihuahuas i koppel. Under det 14:e århundrandet blev den lilla hunden symbol för det maltesiska dramat. Malta invaderades av turkarna och befolkningen flydde och tog med sig alla sina tillhörigheter inklusive hundarna.

När Botticelli målade hunden i det Sixtinska kapellet ingick den i en fresk om Moses liv. Bilden skulle föreställa flykten ur Egypten, men det uppfattades så av samtiden att Boticelli inspirerades av de maltesiska flyktingarna som undgick turkarnas grymhet.

Den lilla korthåriga hunden i förgrunden som ledde återtåget ur Egypten kom att symbolisera Maltas kamp mot förtryckarna.

1530 etablerade korsriddarna av St Johns Ordern sin bas på Malta. De små hundarna beskrevs i ordensurkunderna: "de maltesiska hundarna är små och söta ... ju mindre de är dess högre är de skattade, och speciellt om de har ett hål (molera) uppe på hjässan", noterade en krönikör 1565.

En hög dignitär i ordensväsendet, Emmanuel de Rohan, målades tillsammans med en av sina pocket dogs och målningen hänger i Stormästarnas palats i Valetta.

1800 blev Malta brittiskt och de små hundarna uppenbarade sig igen i England. De beskrevs som väga mindre än 2 kg. En irländare, Mr Richardson, publicerade en omisskännlig beskrivning av rasen 1847 och kallade dem Maltese terriers. Det ras karaktär han nämner är otvetydigt: släta pälsar, vanligen svarta i färgen, men röda och vita hundar förekommer också, stående öron, diminutiv storlek i kombination med stort mod. Sir Edwin Landseer målade en tavla där denna lilla släthåriga svarta hund står bredvid en King Charles spaniel på Landseers målning Diogenes. Även nutida kritiker har svårt att skilja den från en Chihuahua idag.

Dess hundar existerade också på Gibraltar och i Spaniel och Portugal. Det är svårt att veta om de hade kolonisatörerna från Karthago att tacka för sin existens eller om de kommit senare tillsammans med spanska eller portugisiska ordensmedlemmar av S:t John orden.

Före 1850 fanns rasen i England och där gjordes försök att etablera en stam. Tidiga engelska uppfödare kallade dem Malta terrier. de försvann sedermera upp i andra olika dvärghunds raser och försvann som egen typ i England.

En hund liknande Chihuahua återfanns som mumie i 3000 år gamla gravsättningar i Egypten. En zoolog, K. Haddon, undersökte 1910 den mumifierade hunden och gjorde en detaljerad beskrivning av den. Speciellt noterades den speciella rasens kännetecken, moleran, eller "the soft spot" på hundens hjässa.

När amerikanska turister fann rasen nära Villa D`Allende i Chihuahua, hade de självklart inte en aning om ifall dessa hundar var inhemska eller införda. Chihuahuan blev dock snabbt en av USA´s populäraste raser och har gått mot en liknande utveckling i många händer.

Den typ vi har idag på utställning utvecklades i USA.

Överallt fascineras folk av kombinationen intelligens, näsvis uppkäftighet och litenhet i en och samma förpackning. Personer med smak för kuriositeter har alltid attraherats av Chihuahua.

Den berömda operasångerskan Adelina Patti gjorde en del för att föra fram Chihuahuan i ramplhuset när hon 1890 förärades en jättelik blomuppsats av Mexikos president. I buketten var det instucken en levande Chihuahua!

Den välkända dansbands ledaren Xavier Cugat som uppträdde i oräkneliga filmer under 1940-talet dirigerade ofta sin orkester med sin lilla Chihuahua instucken under armen.

Chihuahua har uppenbara fördelar i sin storlek, äter lite, skiter lite, tar lite plats, lätt att ta med överallt. Den är också intensivt ägarmedveten, oerhört lojal och tillgiven, den är en utmärkt larm mot inbrottstjuvar. Den är oerhört intelligent, men också egensinnig och modig intill dumdristighet. Den skulle nog, om det behövdes, anfalla ett lejon!

Rasen är mer robust än man tror.

De är framavlade till att vara med människor, de gillar inte att vara själv, och de passar definitivt inte som hundgård hundar. Den föredrar att ligga i sängar och soffhörn med sin matte eller husse.

De Chihuahua som fanns på Malta, var alla korthåriga, de kunde heller inte få annat än korthåriga avkommor. Den egenskapen hade länge också vissa amerikanska blodslinjer varför de länge uppfattades som en enbart korthårig ras. När rasen reintroducerades i England vad de långhåriga ytterst ovanliga.

På antika grekiska vaser från renässansens tid förekom målningar av hundar liknande långhåriga Chihuahuas. Dessa var mycket älskade av den spanska kungliga familjen och kom också till Amerika med spanska kolonisatörer.

Till en början uppfattades både långhåriga och korthåriga som samma ras både i USA och i England. Så småningom betraktades de som två olika raser, de har dock samma rasstandard, det enda som skiljer är hårlaget.

De föds ur varandras kullar och paras med varandra.

Chihuahuan är Mexikos national ras och världens minsta hundras. Dess anor går tillbaka till en gammal ras, techichi, som fanns under toltek kulturen på 800-talet. När aztekerna på 1300-talet övertog makten blev Chihuahuan deras heliga hund som offrades till gudarna för att blidka och göra dem vänligt stämda till de skulle ta emot de dödas själar. Man menade också att hundarna skulle lotsa de avlidna genom dödsriket.

I slutet av förra århundradet (detta är skrivet 1978) kom Chihuahuan till USA och nådde snabbt stor popularitet som knähund. Det är idag en bland de tio-i-topp i Amerika med sen enorm registreringssiffra årligen.

Från USA har den spritts till många olika länder. Till Sverige kom dock rasen först i slutet v 1940-talet. Dess popularitet och numerär har vuxit och rasens intressen tillvaratagits av ett flertal uppfödare.

Sitt bräckliga yttre till trots är Chihuahuan en tämligen robust hund. Den är full av glada påhitt, vilket gör den till en pigg och trevlig kamrat för den som önskar en hund i fickformat som inte fodrar så mycket motion. Därmed inte sagt att den ogillar promenader!

Den älskar värme men är härdig nog att utstå kyla i viss utsträckning.

Chihuahuan är öppen och tillgiven mot sina vänner men något reserverad mot främlingar. Den är medfött lydig och mån om att få vara sin ägare till lags.

Idealvikten är 1-2 kg. Högsta tillåtna vikt är 4 kg.

Indianerna brukade fästa en kula mellan hundens ögon för att göra stopet mer markant.

Chihuahua

Fördelar: Behändig storlek, lätt att transportera. Intensivt lojal och tillgiven. Intelligent. Utmärkt vakthund och tjuvlarm i miniatyr. Minimala kostnader för mat och skötsel.

Att beakta: Kan lätt nafsa retsamma barn. Egensinnig vilja. Avskyr kyla.

Chihuahuan är en ras med hög intelligens, eldfängt försvarsberedd och billig i kosthållet. Denna, den minsta hunden i världen, är föga drabbad av alla de problem som stora hundar råkar ut för. den vuxna Chihuahuan tar vanligtvis ett par veckor på sig innan de låter sin sanna personlighet blomma ut. Under tiden håller de sina nya ägare under uppmärksam uppsikt och ger kanske därigenom intrycket av att vara reserverad. I själva verket försöker den komma underfind med vilken av de två som ska bli ledare i hemmet!

Storlek: Vikt mellan 0,2-2,5 kg. Mest önskvärt 1-2 kg. Ingen specifik mankhöjd är angett.

Hälsovård:

Chihuahuan är inte så ömtålig som fördomsfulla människor lätt föreställer sig, den avskyr kyla. Rasen är absolut olämplig att leva i hundgård. Var aktsam om den lilla öppna fontanellen på hjässan. Chihuahuans fontanell kommer inte alltid att sluta sig utan finnas kvar under hela livet. Därför kan ett slag mot skallen få förödande konsekvenser.

Historik:

Namnet härrör från staten Chihuahua i Mexiko. Chihuahuan är enligt legenden inka folkets heliga hund. Enligt mindre smickrande källor skulle Chihuahuans anfäder helt enkelt ingått som en del av kosthållet hos de amerikanska indianerna. Det finns också en teori om att Chihuahua en gång var så ettriga hundar som bodde i hålor i marken, vilket skulle förklara deras fallenhet för att krypa tillsammans och göra det ombonat i varje skreva och vrå som passar för en tupplur. 

Chihuahuan är världens minsta hund och åtnjuter en popularitet som står i rakt motsatt förhållande till dess storlek. Den har kombinerat dvärghundens näpna utseende med kuraget och skyddsinstinkten hos betydligt större hundar.

Historia:

Rasens historia före 1898, då den första gången kom till USA, är ett något osäkert kapitel. Är det en infödd ras, ättling till de hundar som hölls heliga av inka och sedan av aztekerna? Kom den till nya världen med spanjorerna? Eller kom den från Kina så sent som på 1800-talet? Man har hittat inristningar i klostret Huejotzingo som dateras till toltekerna och 1100-talet; lämningar efter små hundar har hittats vid arkeologiska utgrävningar i Mexiko; bevis finns för att en liten hund, mycket lik den kinesiska naken hunden, kommit över från Asien. Hur som helst har rasen säkert inte bara en enda förfader, utan är en produkt av flera hund typer, såväl mycket gamla som relativt moderna.

Temperament; Livligt, alert och mycket nyfiken. Det ryms oerhört mycket humör och självmedvetenhet i denna lilla hund, som följdelaktigen kännetecknas av ett näsvist uttryck.

Långhårig Chihuahua

Aztekerna hade inte tillgång till vare sig ylle eller bomull utan var hänvisade till att väva sina kläder av hundhår. Det är mycket möjligt att råmaterialet kom från hundar som påminde Chihuahuan. Den moderna långhåriga ras varianten kan ha uppkommit genom korsningar mellan den korthåriga Chihuahuan och andra dvärgraser som Papillon, Dvärgspets och Yorkshire terrier.

Korthårig Chihuahua

Den enda skillnaden mellan de båda ras varianterna är att den korta pälsen är slät, mjuk, glänsande och tätt åtliggande. Numera är de båda varianterna populära.

Kort- och långhårig Chihuahua. Rasen har ett mycket gammalt ursprung. Dess förfäder spelande en framträdande roll inom aztekernas religion. Bl a ansågs de gula exemplaren kunna hjälpa de dödas själar över dödsfloden till landet där evig vila uppnåddes. Därför begravdes alltid en sådan liten hund tillsammans med sin herre. När spanjorerna på 1500-talet erövrade och plundrade Mexiko utplånade de totalt hela den den högtstående aztekkulturen. De små hundarna delade givetvis sina herrars bittra öde och sjönk ner i en ren pariatillvaro eller förintades. Enstaka stammar överlevde dock. I slutet av 1800-talet upptäcktes de i staten Chihuahua av amerikanska resenärer. Så småningom lanserades amerikanarna Chihuahuan som världens minsta hund. De hade då korsat in andra dvärghundar i de mexikanska linjerna och förändrat typen helt.

Chihuahuan är självmedveten, nyfiken, livlig och tillgiven. Till dess särskilda särdrag hör moleran (en fontanell), som dock inte alltid förekommer. Denna lilla öppning i hjässan, liksom rubinröda ögon, stora ögon och öron, och den mycket speciella platta, lansettformade svansen, är ett arv från de mexikanska förfäderna. Bettet är tång eller saxbett. Ögonen och nosspegelns färg får harmonera med pälsens. Alla färger och färgkombinationer är tillåtna. Den korthåriga varianten har slät, mjuk och glänsande hårlag. Den långhåriga varianten har längre och finare päls, rak eller lätt vågig. Hos båda är underull önskvärt. Vikt: 0,5-2,5 kg. Idealvikt: 1,2 kg.

Chihuahua, korthårig, Mexiko.

Korthårig Chihuahuan, att det finns så mycket i så litet! Utbrast någon som träffade en Chihuahua för första gången. Trots att rasen är världens minsta, är den alldeles ovanligt temperamentsfull. Till en del är Chihuahuan resultatet av den gamla aztekkulturen i Mexiko, där dvärghundar fyllde en viktig funktion. De brändes tillsammans med sina döda herrar, varigenom de dödes synder lämnade honom och överfördes på hunden.

När rasen upptäcktes och amerikanerna väl fått upp ögonen för Chihuahuans charm, blev rasen genom inkorsning med diverse andra dvärghundar sådan som den ser ut idag. Dessutom blev den våldsamt populär och har under de senaste decennierna (skrivet under 1970-talet) gått sitt segertåg över hela världen.

Den korthåriga Chihuahuan skall vara en graciös och vaken hund med näsvist uttryck. Huvudet är äppelrunt, ögonen likaså runda och av skiftande färg - rubinskiftande ögon anses t ex mycket önskvärt.

Chihuahua får förekomma i alla färger och färgsammansättningar.

Vikten ska vara mellan 0,5-3 kg, mest önskvärt är 1,3-1,8 kg. Någon mankhöjd finns inte angivet i rasens standard.

Chihuahua, långhårig, Mexiko.

Långhårig Chihuahua var från början mycket mer sällsynt än den korthåriga, men är numera väl så populär och av minst lika hög klass. På utställningar har man numera olika klasser för de båda varianterna, men korsning mellan dem är tillåten.

Den långhåriga Chihuahuan kan av den oinitierade lätt förväxlas med Papillon, men är i själva verket identisk med den korthåriga Chihuahuan i allt utom hårlaget, som är långt och mjukt, rakt eller lätt vägigt och speciellt rikligt på öron, hals och svans.

Samma skiftande pälsfärg som den korthåriga Chihuahuan skiljer långhåriga varianten från Papillon. Däremot är långhåriga Chihuahuan ibland något större än sin korthåriga släkting och får väga uppemot 4 kg.

Hemland: Mexiko.

Ursprung: Chihuahuan är en mycket gammal ras som spelar stor roll i de mellanamerikanska indianernas historia. Efter den spanska erövringen försjönk rasen i glömska och återupptäcktes inte förrän 400 år senare i provinsen Chihuahua. Amerikanarna fick upp ögonen för rasen och lyckades genom selektiv avel göra den till världens minsta hund.

Beskrivning: Mankhöjden för denna lilla ras är bara 16-22 cm och den väger mellan 0,9-3,5 kg. Huvudet är äppelrunt med en bred skalle, ett markerat stop och ett kort, spetsigt nosparti. Ögonen är runda och svarta, bruna, blå eller rödbruna. Öronen är stora och upprättstående. Kroppen är långsträckt med en djup bröstkorg. Svansen är lång och bärs böjd över ryggen. Det finns två varianter v Chihuahuan; en korthårig variant med kort, tät och mjuk päls och en långhårig variant med en lång, mjuk, rak eller vågit päls. De vanligaste färgerna är ljust ljusbrun, sandfärgad, kastanjebrun, silver eller stålblå, men alla färger och färgsammansättningar är tillåtna.

Temperament: Den är modig, livlig och tillgiven. Den lever lämpligast inomhus. Den måste skyddas från kyla. Det är en vänlig hund.

Användningsområde: Chihuahuan är en sällskapshund, som trots sin ringa storlek behöver motion och den är kapabel att försvara sig mot hundar som är något större än den själv.

Ursprung: rasen har fått sitt namn från den mexikanska provinsen, där den förekom ofta. Man har antagit, att den ursprungligen levde i vildmarken, där den fångades och tämjdes av indianerna. Det är inte uteslutet, att det då rörde sig om en förvildad form av en dvärgras från en sedan länge försvunnen civilisation. För att vara en så liten ras, är dess jaktinstinkter anmärkningsvärda.

Utseende:

Huvud: runt med bred, rundad skalle, kort spetsig nos och djupt stop. Ögon: stora, svarta, bruna, blå eller röda, ljus ögonfärg är tillåtet hos ljusa hundar. Öron: Stora, upprättstående. Bett: underbett tillåtet. Hals: medellång. Bål: något utsträckt, djup bröstkorg, väl välvda revben, uppdragen buklinje. Ben: måttligt långa med god benstomme. Tassar: små. Svans: tämligen lång, buren över ryggen eller längs sidan. Behåring: kort, tät, glänsande eller lång, mjukt åtliggande och lockigt; på huvudet kort.

Karaktär: intelligent, nyfiken, tillgiven, modig.

Vikt: 0,9-3,5 kg.

Färg: alla färger och nyanser tillåtna.

Det enda man kan säga om Chihuahuan är att den är världens minsta. Ursprunget är högst tvivelaktigt. De flesta menar att den gamla techchi-hunden hör hemma i rasens stamtavla. Det ar en liten, långhårig och kraftig hund, åtskilligt större än våra dagars Chihuahua. Hunden återupptäcktes i provinsen Chihuahua, därav dess namn, omkring 1850. Amerikanska uppfödare korsade den med dvärgpinscher och fick fram våra dagars Chihuahua.

Helhetsintryck: En hund med rektangulär kroppsform. Det förhållandevis stora, äppelrunda huvudet med kort nosparti, stora utstående öron och uttrycksfulla ögon bidrar till att ge hunden dess särprägel. Den är självsäker, nyfiken och livlig. Svansen bärs högt. Rasen förekommer i två varianter, långhårig och korthårig.

Storlek; Vikten bör vara 0,5-2,5 kg. Idealvikt 1-2 kg.

Päls: Långhårig Chihuahua: Lång och mjuk, rak eller lätt vågig, helst med underull. Korthåriga: Åtliggande, slät och mjuk.

Färg: Alla färger och kombinationer är tillåtna.

Chihuahua är den äldsta rasen på den amerikanska kontinenten och den minsta i hela världen. Den kommer från Mexiko, en av staterna heter Chihuahua, och infördes dit av kineserna.

Chihuahua har fått sitt namn från mexikanska provinsen Chihuahua och är en av Mexikos national raser. Sin nuvarande utformning har rasen dock fått i USA med starkt inflyttande av europeiska hundraser.

Väldigt lite är känt om Maya folkets tidiga historia, men det fins anledning att tro att de hade små hundar redan på 400-talet. Något bevis finns dock inte.

De äldsta säkra bevisen för tamhundars existens i Mexiko härstammar från 800-talet, då Toltec stammarna härskade och hade utvecklat en betydande kultur.

Beviset finns i klostret Huejotzingo, som byggdes av franciskanermunkar omkring 1530. Som byggnadsstenar användes bl a sten från Cholula pyramiderna som hade rests av toltecerna. På stenarna fanns flera skulpturer av små långhåriga, tunga och ganska kraftiga hundar, som har en viss likhet med nutida Chihuahua.

Toltec kulturen hade sitt centrum i Tula, nära det nuvarande Mexico City, och från dessa trakter finns en lång rad bevis för dessa hundars existens ända fram till conquistadorernas ankomst.

På 1300-talet gick toltec kulturen under och aztekerna kom till makten. Aztekerna tycks ha övertagit en rad element från toltec kulturen, däribland de små hundarna.

De små hundarna var naturligtvis knähundar, men deras främsta betydelse låg på det religiösa området. Hundarna blev offrade för att göra aztekernas makabra gudar mildare stämda, då de skulle ta emot de dödas själar. Hundarna var dessutom de dödas vägvisare genom dödsrikets faror.

Hernán Cortez´ fälttåg 1519-21 utsläckte fullståndigt den aztekiska kulturen och med dem tycks också hundarna ha försvunnit.

Spanjorerna utrotade visserligen aztec kulturen men inte alla aztekerna. I mitten av 19-50-talet existerar fortfarande runt 700 000 azteker i Mexiko. Hundarna fortsatte att leva ett fullständigt obemärkt liv tillsammans med sina ägare.

På 1850-talet blev den lilla mexikanska hunden återupptäckt i provinsen Chihuahua, men nu hade den blivit mindre och fått utpräglad dvärghunds typ. Antagligen hade den blivit uppblandad med östasiatiska dvärghundar som spanjorerna hade medfört från Kina på sina handelsrutter över Filippinerna till Acapulco, tvärs över Mexiko och vidare till Spanien.

Omkring 1895 kom rasen under namnet Chihuahua på modet i Mexiko City och dök samtidigt upp nära USA's gräns vid El Paso. I USA ändrade rasen typ återigen. Denna gång genom inkorsning med dvärgpinscher och selektiv avel på små hundar.

Chihuahuan blev snabbt en av USA's populäraste dvärghundar och har med årliga registreringsantal på över 10 000 hållit sig bland USA's 10 populäraste raser.

I Europa har Chihuahuan inte klarat konkurrensen med dvärgpinscher.

Chihuahuan är den minsta av dvärghundarna.

Under mitten av 1900-talet ville man att rasen skulle se ut så här:

Det finns Chihuahua som inte väger med än ½ kg, idealvikten är mellan 1-2 kg. Den högst tillåtna vikten är 4 kg.

Chihuahuan är en aktiv och vaken hund med ett temperament som påminner om terrierns.

Huvudet är runt (äppelhuvud). Nospartiet spetsigt och förhållandevis kort. Nässpegeln kan ha samma färg som hårremmen, ja, till och med ljusröd nässpegel är tillåten på ljusa hundar. Öronen är stora och bärs i ca 45° vinkel i förhållande till huvudets mittplan. De ska helst vara upprättstående men kan hos den långhåriga varianten med stora öronfransar vara övertippade, de får dock aldrig bäras hängande. Ögonen är stora men icke utstående, de ska helst vara mörka eller rubinröda men får även ha annan färg om den harmoniserar med hårremmens färg.

Kroppen är rektangulär med rak rygglinje och en aningen bred front. Armbågarna står ut en smula från kroppen, frambenen är raka, bakbenen väl vinklade. Svansen är medellång och bäres i båge, aningens åt sidan eller över ryggen så att svansspetsen om möjligt berör rygglinjen.

Av Chihuahuan finns en korthårig och en långhårig variant. Hårremmen hos den korthåriga påminner om varghår med underull, hos den långhåriga varianten är pälsen antingen slät eller vågig, också här med underull. Glest långhår utan underull diskvalificerar hunden från utställning!

Alla färger är tillåtna, både enfärgade, flerfärgade och skimmel är tillåtna och likvärdiga ur utställningssynpunkt.

Rasens utveckling i Sverige skrivet i mitten av 1900-talet:

Från Amerika till Sverige var det inte lätt att importera hundar på den här tiden. Hundarna skulle åka långt, en lång transport som tog betydligt längre tid då (en transport som inte var självklart så små hundar överlevde på den tiden), och sedan sitta 4 månader i karantän. Detta gjorde det tufft och dyrbart att ta hem en hållbar stam till Sverige (och Europa).

Så trots den enorma popularitet rasen hade i USA fick den aldrig fäste i Sverige i motsvarande grad och är istället en kuriositet hos oss.

Genom förmedling av specialklubbar för Chihuahua i USA har skeppsredare Jarl Malmros, Hobbys kennel, fått över två exemplar till Sverige. Av dessa debuterade den vit/svarta tiken La Oro Carta de Oro på Malmöutställningen 1950, där hon väckte berättigad uppmärksamhet och vann sitt första certifikat. Efter framträdanden i Stockholm och Malmö följande år kunde hon tituleras Ch La Oro Carta de Oro. Rasens andra champion blev hennes dotter, den svarta Hobbys Pepita, som skeppsredare Malmros ställde ut i Malmö och Göteborg 1952 och Pepita tog sedan sin champion titel 1953.

Det är inte osannolikt att Chihuahua skulle kunna få åtskilliga vänner här i Sverige, alldeles utan orsak kan man inte ha nått så höga registreringssiffror i utlandet, förutsättningarna är dock vidare import av avelsmaterial för att ge rasen möjlighet att växa här och med nuvarande regler (alltså 1950-talet) är det ytterst svårt. Mer reklam inte minst i form av ökat utställnings deltagande skulle också bidra med att sprida kännedom om denna än så länge högst exklusiva ras.

Chihuahua härstammar från Mexico, man tror från Aztekernas tid. De var små lyckobringare och inte helt ovanligt begravdes de med sina ägare.

Jag levde med Chihuahua för ett 10- 15- tal år sedan, då hade jag totalt 5 stycken. Jag lärde mig därmed en del om rasen. Nu har jag bestämt att börja om med rasen.

Min nya Chihuahua Kläpphällans Lovis! Högt efterlängtad och bedårande. Tack fantasiska, underbara Kurt-Lennart för denna underbara karamell!

Chihuahua blev väldigt populär för ett tag sedan runt om i större delen av världen. Extremt populär. Det har haft sina för- och nackdelar. Numera finns det mer att välja på när man ska köpa valp, alltså också större chans att få tag i en bra Chihuahua om man väljer noggrant. Samtidigt gör det att många okunniga startat upp med rasen som kan hemskt lite om hund. Bl a får man akta sig för oregistrerat, för hundar som kanske inte ens är avmaskade, kanske t o m sjuka. Hundar som inte har samtliga av sina papper som de ska ha. Kanske t o m är insmugglade. Man får också akta sig för folk som försöker sälja hundar som de inte äger, kanske t o m stöldgods o s v. Folk säger att de föder upp friska och fina valpar, så visar det sig vid granskning att föräldrar kanske har patellaluxation eller är rädda eller t o m aggressiva. Det finns många lurendrejare där ute, folk som t o m kan ger ett väldigt seriöst intryck, så se upp!

Det finns många Chihuahuor som kommit från utlandet i Sverige, man kan vara lite försiktig med vissa av dessa för en del länder är kända för att ha tvivelaktig härstamning och hälsa på sina hundar. Samtidigt har vi i Sverige en väldigt smal stamm i botten, när man går tillbaka några generationer är det några få hundar som dyker upp om och om igen, i varje fall om det är hundar av lite högre kvalitet. Vi behöver desperat utavel!

Chihuahua är  väldigt mycket hund. De är fruktansvärt signalsäkra och ursprungliga, nästan så man kan skriva en hundbok om hundars psyke utifrån dem. De är därmed också väldigt "normala"  i det mesta.

De som är av sund härstamning har bra löp och cykler, valpningar och parningar. Allt detta om man har hundar av sund härstamning brukar gå som en dans, så länge man undviker att para allt för små tikar. Det är naturligtvis alltid ett problem med en ras som är så liten. Men tro inte att en Chihuahua vet hur liten den är! De är små tuffingar om de har det rätta temperamentet.

De är även väldigt lättskötta i pälsen, båda korthåriga och långhåriga. De kräver inte så mycket skötsel i päls, men det gäller att se upp med tänder och klor. Klorna kan snabbt bli för långa, så det gäller att klippa klor ofta och regelbundet. Tänderna är ett problem på vissa blodslinjer. De kan både ha anlag för tidig tandlossning eller allt som oftast mycket problem med tandsten, många saknar full tanduppsättning eller korrekt saxbett. Man bör vänja dessa hundar tidigt med att skrapa lite med en nagel på tänderna så de sakta men säkert vänjer som med tandvård. Kanske t o m borsta tänderna regelbundet. Helst inte heller ge dem för mjuk mat för ofta, ifall de inte redan har dåligt med tänder, för då måste man förstås ge mjuk mat. Mjuk man ska man annars undvika på hundar då det på nästan ingen tid allt kan totalt ruinera tänderna på en hund.

När man skaffar en Chihuahua ska man vara noga med att få tag i en valp som är intresserad av människor och går käckt med svansen på topp, valpar som inte gör det kommer aldrig bli helt bra i psyket. Det temperament en Chihuahua har från starten är det som de får leva med (sedan kan man alltid jobba med att få en hund något bättre eller så kan en hund som behandlas felaktigt snabbt få ett mycket sämre temperament). Se också att föräldrarna har det rätta psyket, ifall båda är tillgängliga, var speciellt noga om du planerar att använda hunden till avel framöver.

I humöret anser jag att man kan inte släppa Chihuahua till folk som är för svaga, veka i sitt temperament. Då kommer hunden osvikligt ta överhand och / eller bli ett nervöst vrak. En Chihuahua behöver gränser, regler och fast men kärleksfull behandling. Den tål inte att man är elak mot den.

Chihuahuan är pigg, alert och tycker om när det händer saker, ifall de har det rätta temperamentet. De gillar att gå på promenader och är i det närmaste outtröttlig när de har fått bygga upp de rätta musklerna. Det är en sportig hund.

När man får hem en Chihuahua, speciellt då en halvvuxen eller vuxen Chihuahua kan den till en början verkar nog så beskedlig och lugn. Skenet kan bedra! Chihuahuan har en kusligt utvecklad förmåga att iaktta och läsa sin / sina nya ägare, de gör detta bättre än alla andra hundraser jag haft! Efter en tid, ibland kortare, ibland längre, så är de klara med läsandet och har förstått sig på sin nya familj, sedan är det bara full fart!

De har en väldigt stor personlighet som egentligen inte harmonierar med deras litenhet, det är väldigt fascinerande.

P g a dess litenhet är det viktigt att ta väldigt god hand om små nya valpar, de har inte mycket vikt att ta av ifall de blir dåliga av någon anledning. En valp som ska bli en bra utställnings och avelshund bör väga ca 1 kg vid 8 veckors ålder. Mycket mindre vikt kan ge en Chihuahua som blir för liten för avel. En som är mycket tyngre vid 8 veckor kan bli för stor. Som alla dvärgraser kan Chihuahua komma i alla storlekar, mer eller mindre på alla blodslinjer.

För att nämna ett fel som är väldigt vanligt bland dvärghundar. Att gå runt och bära på hundar, det är en styggelse! En hund har fyra ben att stå på, att ge hunden ett annat perspektiv som en hund inte kan bära, är helt förkastligt. Det hjälper endast till att förstöra psyket och bryta ner musklerna på en hund. De hundar som blir burna hela dagar får hela sitt psyke och sitt fysik förstörd. En hund är en hund och som hund ska den få leva, då mår den bäst. Läs mera här.

För att sedan nämna en annan modefluga som blivit populär, kläder till hundar! Fy och USCH! En hädelse! Passar på nakenhundar, P G A ATT DE INTE HAR PÄLS! För övrigt, låt våra hundar få slippa att bli förstörda i päls och skinn av att bära kläder som de vore dockor och inte hundar. Vissa Chihuahua kan ha dåliga pälsanlag och att börja ge dem kläder som kompensation gör oftast problemet värre, det är då bättre att försöka med behandlingar för att få hunden att sätta ny päls. Har man dock fått en hårlös Chihuahua, då menar jag obotligt hårlös, så måste man behandla den som en nakenhund för att skydda den, klä den vid kyla, smörja dem vid sol, inte utsätta dem för starkt solsken utan hålla dem i skugga o s v. Vill ni läsa mer om hundar och kläder, se här!

Något som tycks vara vanligt bland dvärghundsfolk är att använda starka parfymer, Chihuahua ska inte ha så kallade dragningar (snorklingar, fnysningar, nysningar m m), då mår de inte bra! De kan t o m vara allergiska och / eller lida av astma eller helt enkelt utvecklat allergi eller astma p g a dessa starka parfymer många omger sig med. Man måste vara väldigt försiktig med starka dofter tillsammans med hundar, då speciellt de som har små, smala eller platta näsor som alltid är känsligare än hundar med en normalbred och normallång näsa.  En Chihuahua har ju både smal och något kortare näsa, allt går rakt upp på dem.

Att använda starka parfymer (i t ex hundschampon, tvättmedel, skurmedel, på sig själv, på hundarna eller var som helst annars) kan rent av döda hundar! Vi som dessutom är uppfödare och därmed har små valpar ibland bör vara extra försiktiga och helst bara använda icke allergiframkallande parfymer / lukter kring oss i våra hem och runt våra älskade hundarna. Om hundar börjar uppvisa dragningar eller förkylningssymptom bör man börja leta efter starka lukter som kan vara boven i dramat. Om hunden trots avlägsnande av parfymer har problem, ska man uppsöka veterinär! En hund ska inte behöva gå runt och vara sjuk.

Om man inte tål lite hundlukt så kanske man inte ska ha hundar? Hundar luktar hund och inte parfym, håller man bara rent så behöver inte hundlukten bli så stark.

Om man lever omgiven av starka dofter i sitt hem så kan det vara svårt att själv avgöra om man är omgiven av starka parfymer, men har man ärliga vänner kan de tala om i regel, folk som inte lever med en och därmed är "immun" mot doften och inte känner lukten. Läs mer här!

Min egen strävan vad gäller Chihuahua är att ha friska och sunda hundar i kropp och själ, i första hand korthåriga, men riktig benlängd och bra storlek. Storleken vill jag gärna ha runt 2,5 kg. Gärna lite större för tik, men över 3 kg börjar nog bli lite väl mycket i mitt tycke. Under 2 kg börjar bli lite väl lite i mitt tycke. Huvudet är viktigt. Det är liksom det som gör rasen så speciell i kombination med sin storlek. Svansen är också viktig för att få riktiga siluetten som en Chihuahua ska ha. Det är ju skoj att de får ha alla färger, jag däremot är mindre förtjust i vitfläck, speciellt på långhårig Chihuahua, likaså är jag inte överförtjust i den ljusare färgerna, de kan tendera att bli missfärgade under ögonen och det ser som ledsamt ut, tycker jag. Samtidigt får vi ju vara glada för att hundar inte är för torra i ögonen, det är ju definitivt inte sunt och friskt!

På färgen har vi fått ett undantag, numera är det inte tillåtet med merle, eftersom det är kopplat till sjukdom. Vi ska vara glada och tacksamma att kunna utesluta ett anlag som ger sjukdom, anser jag. Alltså, vi föder inte upp merle!

Chihuahua är en pigg och glad hund, den dyrkar sin ägare. Den följer ägaren som en skugga vart de går. De har massor av energi. De kan lätt utveckla diverse stressbeteenden när de är understimulerande, vilket de oftast är när de inte får följa sin ägare överallt. Chihuahua är extremt följsamma.

Chihuahua är också enormt signalsäkra, de visar gärna sina ägare underlägsenhet (om de blivit tämjda och inte fått leva som vildhundar). De vet fort vilka hundar de kan sätta sig över eller lägga sig för (om de fått vara hund). De är väldigt mån om rangordningen i flocken.

De läser sina ägare med nära nog perfektionism i hundvärlden, de iakttar sina ägare oavbrutet.

Det bor en urhund i Chihuahuorna som ligger bara strax under ytan och kokar.

Jag är övertygad om att de är nära släkt med vinthundarna. Ju längre jag lever med vinthundar och Chihuahua blir jag mer och mer övertygad om sambandet.

De svarar också på stimuli extremt fort.

Korthårig Chihuahua var 8:e populäraste ras i Sverige 2008.

Långhårig Chihuahua placerade sig som Sveriges 9:e populäraste hundras 2008.

Om man däremot räknar ihop långhåriga + korthåriga Chihuahua är de Sveriges 2:a populäraste ras efter Schäfer 2008!

2010 var korthårig Chihuahua 6:e populäraste ras i Sverige. och långhårig 7:e populärast. Fast räknar man ihop dessa två raser som en så är Chihuahua populäraste rasen i Sverige! Populärast detta år i Sverige är Labrador med 2,197 registrerade. T o m 2009 har Schäfern varit populärast i 44 år, men Schäfern har under 2010 sprungits om av Labradoren.