Podengo Portuguès som jakthund

En helt vanlig rastning av Aurora och Buzz

Podengo Portuguès är en jakthund, precis som t ex Labrador, Cocker spaniel och Tax.

Se bilder på portugisiska hundar som jagar, där framgår tydligt att denna ras är INTE en hund som jagar på det viset att de ska sticka iväg från sin ägare och finna villebråd.

Läs också hur portugisena har konstruerat sitt jaktprov för rasen som också visar klart att Podengo inte är den typ av jakthund som kan vara tuff att ha kring sig när den är lös och i marker med villebråd. Lägg särskilt märke till att det är speciellt önskvärt att rasen dessutom apporterar byte till ägaren som avslut på jakten.

Läs mera om rasen för att förstå hur den ska vara som jakthund och i övrigt hur den ska vara mentalt.

Läs mera om mina Podengos och deras jakt.

Det är oerhört viktigt att bevara det temperament som kommer av att Podengo är framavlad som en utpräglad jakthund. Det är just det temperamentet som är rasens tjusning.

Vi försöker bevara t ex Labradorens fantastiska psyke, Dreverns enormt drivande jaktegenskaper o s v. Det är precis så som det ska vara.

Som man nog förstår när man läser Portugals jaktregler och ser bilder av portugisisk jakt med Podengo, så ska INTE Podengo springa iväg från jägaren, utan tvärs om, hålla sig nära jägaren.

Denna typ av jakt ger just Podengo det behagliga temperament som jag avgudar. De vet vad de kan och vad de gör, men de har aldrig för ett ögonblick önskan att springa iväg på egen hand och ifrån ägaren / jägaren, allt de önskar sig är att sammarbeta med sin ägare.

Alla hundar, oavsett ras, kan däremot springa iväg p g a att de inte har ett tillräckligt intressant liv. De söker då aktivering och motion på egen hand, detta jag här beskriver är alltså en hund som inte får den skötsel som den behöver, d v s har en dålig ägare.

Podengon är dock inte framavlad för att fungera som en jaktmaskin. De är lugna mellan jakt. Normal familjemotion och familjeaktivering tycks de nöja sig fint med. De är på inget vis krävande hundar utan väldigt lätta att ha, vilket framhålls lite överallt om denna ras, även i rasstandarden.

Historiskt sett har dessa hundar (Grande) gått lös på gårdar ute på landet, larmat när någon kommer, varit allmänt sällskapliga med familj och barn. Vid jakt, oavsett jakt, så togs hunden / hundarna med i skogen, i avsikt att få hjälp med att komma hem med mat att lägga på bordet. De är avlade för att vara friska, härdiga, orädda, tillgivna, följsamma, larmande, bra med barn, lätta att sköta om, lätta att vårda, lätta att leva med.

När det gäller jakt i Portugal och jakt i t ex Sverige, så har vi nog inte så stora chanser att lyckas återskapa Podengos ursprungliga jaktegenskaper via ett jaktprov så som i Portugal, eftersom den speciella miljö finns inte här. Vi skulle därför ha problem med deras typ av jaktprov. Ska det framkallas (både praktisk jakt och prov) måste det antagligen ske på konstgjord bana.

Ett annat jaktprov av de olika typer vi har tillgång till i Sverige passar dessvärre inte Podengon, det är inte på det sättet de jagar eller ska jaga enligt rasens beskrivning helt enkelt. Det närmaste prov vi kommer som fungerar, men inte bevisar Podengos förnäma jaktegenskap, är Lure Coursing, kallas i korthet LC. Det handlar alltså om att springa efter ett försvinnande byte i vinklar över en slät backe. Men kom ihåg, även om de kan vara snabba, som Buzz, så är det inget ett optimalt test för denna ras, även om det är en bra aktivering. D v s, de som är snabbast kommer troligen inte vara mest effektiva i praktisk jakt.

Podengo ska alltså jaga med intelligens och oräddhet, de ska följa snabbaste vägen till bytet genom oländig terräng. Taggbuskar, vassa klippblock, sådana saker ska helt enkelt trigga hunden till att vilja mer, inte mindre. De är ihärdiga, ger inte upp. De ÄLSKAR var de gör! Ju svårare resa, ju större tillfredsställelse.

Eftersök är också en möjlig aktivitet som borde ligga naturligt i extra hög grad hos Podengos, även om det inte är det de används till i Portugal, men trots det får man nog historiskt sett anta att en jägare som vådasköt sitt villebråd hade jägaren kostat på en kula, så då fick antagligen hundarna söka reda på villebrådet för att kunna komma hem med mat till familjen, då de fattiga portugiserna behövde mat. Alla hundar har ju en näsa, oavsett ras. Skadat vilt tilltalar i stort sätt alla jakthundar och många fler hundar.

Podengons speciella jaktsätt som är unikt för Podengo tycker jag är fullt klart bevisat på min egen Aurora, då hon är fena på att finna och ta rätt på gnagare av olika slag. Detta gör hon med extremt stor framgång, oavsett trånga utrymmen, komplicerad omgivning, distraktion o s v. Detta är någon hon utvecklat helt själv på egen hand, med egen medfödd drivkraft och redan hennes första sommar (hon är född i november) så håll hon gården och huset gnagarfritt utan minsta träning eller ens uppmuntran från min sida.

Läs mer om mina hundar som jakthundar.

Tittar man historiskt på rasen finns det helt klart stora förutsättningar till att kontrollera jaktegenskaper hos rasen via prov, men jag är rädd att provet måste utformas lite annorlunda än i Portugal i många andra länder då miljön är svår att återskapa på naturlig väg.

I Portugal används Grande rent praktiskt för speciellt viltsvin idag, men kan egentligen användas på allt vilt. Förutom tidigare nämnda harar och kaniner även fåglar och stora och små klövvilt. Men praktisk idag i Portugal, används Grande framför allt på viltsvin.

Huruvida rasen har någon egen nich för jakt här i Sverige vet jag inte. Jag vet däremot att rasvarianten (= båda Grande-sorterna oavsett hårlag) används väldigt mycket på viltsvin i Portugal. Alla praktiskt jagande Grandes (alltså inte jaktprov utan när hunden används som bruksdjur) som jag hört om idag i Portugal jagar viltsvin och inget annat. Då viltsvin är ett växande problem i Sverige så kanske de kan få ett eget fack för jakt där.

Vildsvinen är med stormasteg på väg in i norr, de har nu passerat Dalälven. Man gör kvalificerade beräkningar eller gissningar på att det kommer finnas vildsvin i Gävleborgs hela län om 5-10 år (skrivet 19 januari 2016 i Hudiksvalls tidning). Detta innebär alltså att vildsvinen är på kommande i vår trakt där vi bor. Är det då idé att satsa på Podengo Portuguès Grande som idag används nästan uteslutande för vildsvinsjakt i sitt hemland?

Viltsvins jakt med Podengo P. Grande fungerar så att rasen går i en grupp och driver fram viltsvinen till jägaren - jägarna, och ställer viltsvinen (alltså håller dem kvar framför jägaren - jägarna), så att jägaren kan skjuta, eller så att jägaren kan släppa en moloss (eller liknande hund) kan komma fram och döda viltsvinet. P g a Podengons vänliga attityd mot andra hundar fungerar de ihop med i stort sätt alla hundar utan problem, t o m i "spetsade" situationer som jakt och avslut på jakt.

Utan tvekan är Podengo Portuguès Grande Pêlo Liso en otroligt duktig ras på att ta sig fram i trånga utrymmen, så som det påstås. Våran älskade Pia´s Diana M A Svensson är ett bevis för det. Hon tar sig fram i de mest trånga utrymmen, även om det böjer sig. Hon kan också gå in i jättesmå hålor och vända och ta sig ut igen. Allt detta känner jag igen från dem alla, alla Podengo P. Grande som jag har haft.

Personligen anser jag att rasens speciella, snälla, godtrogna och glada temperament MÅSTE bevaras. Trots dessa eminenta egenskaper kan och ska de samtidigt vara utmärkta jakthundar med de rätta instinkterna p g a det sätt de jagar på.

På Grande har vi dessvärre viktigare saker att koncentrera oss på först och främst, det är att se till att rasen överlever. Utan överlevnad finns heller inget temperament att bevara. Läs mera här.

Updated 2021-04-05

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström