UTSTÄLLNING allmänt

UTSTÄLLNING - allmänt

Vem ska äras om en hund tar en titel? Uppfödaren, ägaren, domaren eller handlern?

221208 Glada och friska hundar på utställning

Ingen hund som är rädd, arg eller handikappad på annat sätt ska kunna vinna på hundutställningar, i alla fall inte om domarna gör rätt.

En skönhetsutställning för hund ska följa rasens rasstandard. I samtliga rasstandards är det underförstått att handikappade hundar INTE tillhör skönhetsidealet för rasen. Ofta är det utskrivet svart på vitt på ett eller annat sätt, ofta på flera sätt. Dessutom ingår de i de flesta domarutbildningar runt om i världen att handikappade hundar INTE ska premeras.

Varje gång det är sjuka och mentalt dåliga hundar som vinner (som tyvärr händer ibland), så blir de som bryr sig om hundar att se nackdelarna med skönhetsutställningar. Med all rätt!

Jag själv har sett hundar som försökt bita domare i utställningsringen och domaren i fråga ger hunden Bäst i Rasen! Ändå har domaren i fråga inte ens kunnat ta i hunden!

Jag har sett hundar som attackerat och BITIT andra hundar i ringen under pågående bedömning framför ögonen på hela utställningens domare och direkt efter det blivit premerade till BIS!

Sådant kan få VEM SOM HELST att tycka utställningar är humbug.

Snälla hundägare, håll sjuka hundar utanför utställningar!

Domare, visa att ni är proffs! Använd valörer som hunden SKA ha. Premera inte de hundar som är sjuka! Varken sjuka i kroppen eller knoppen.

Ägare som tar med sådana hundar till utställning bör prickas, domare som primerar sådana hundar bör avstängas.

Hunden bör också få anmärkning som följer den, allt för att dokumentera sjuka hundar så de som vill ha friska hundar kan undvika sjuka hundar.

En VACKER HUND är först och främst GLAD OCH FRISK. Detaljerna kommer alltid efter det.

SAMARBETE

Samarbete tycks vara ett förlegat begrepp. Det är tragiskt att det inte finns en enda klubb som kan samarbeta snart, förr var det vanligt att olika klubbar arrangerade utställning samma helg på samma utställningsplats, numera blir det bara vanligare och vanligare att klubbarna håller till några mil ifrån varandra, så vi som har flera raser inte kan ställa på båda fast det är på samma ort. Klubbarna borde snabbt kunna räkna ut att det ger negativ effekt till dem själva vad gäller anmälningssiffror, om det inte är det de vill, för att de ska ha största möjlighet att vinna själva. SKÄRPNING! Börja använda hjärnorna! Samarbeta istället för att motarbeta.

Jag deltar inte på utställningen SDHK arrangerar i Sundsvall flera mil ifrån SKK´s utställning, för att jag vill kunna ställa ut vinthundar på SKK. Hädanefter kommer jag inte att anmäla vinthundar till SvVK heller i Sundsvall, när nu (hösten 2011) den har flyttat någon mil bort från SKK´s utställning. Synd SvVK inte kunde ha annonserat det tydligt inför årets utställning...

Men man kan ju se det som bra också, då behöver jag inte vara medlem i vare sig SvVK eller i rasklubbarna för att få delta på dessa utställningar, alltid spar man några kronor man kan lägga på att anmäla flera hundar till SKK istället. Dessutom slipper man få magsår på jäktandet för att hinna med allt.

STÄLLA UT I FINLAND

Jag vill uppmärksamma alla utställare som planerar att åka till Finland och ställa ut sina hundar att de numera (f o m 1 januari 2011) måste vara vaccinerad mot valpsjuka två gånger med en månads mellanrum för att få delta. Det ska dessutom vara minst 14 dagar från sista av de två valpsjuke vaccinen innan hunden får gå in på utställning. Om ni alltså anmäler sista dagen till en Finsk utställning, så är det för sent att starta detta vaccinationsprogram för att få gå in på utställning i Finland.

Så vitt jag vet finns det inga nya forskningsrön vad gäller valpsjuka, att de behöver två vacccin med 1 månads mellanrum för att ta. Däremot finns det tidigare forskningsrön att alla våra nordiska länders vaccinationsprogram är MER än vad som behövs för att ge hundarna skydd mot valpsjuka.

TÄLT PÅ UTSTÄLLNING

Utställningar har mer och mer blivit ett tältmöte. Jag har hållit ett öppen sinne och försökt hänga med i krokarna, MEN nu börjar det spåra ur, på mer än ett sett, anser jag.

Jag gick nyligen bort mig i ett tälthav och hittade inte tillbaka till ringarna, det tog mig en halvtimme att komma ut igen! Under rundvandringen bland tälten mötte jag en likasinnad!!!

Varje utställning så annonseras att tälten inte får vara vid ringarna, trots det går det nästan inte en enda utställning utan att jag har svårt att komma fram till ringen, p g a tält!

Alla gömmer sig i sina tält, det är som små hus där ingen annan är välkommen.

Förr satt man vid ringarna, under Guds himmel, vi pratade med varandra, träffade varandras hundar, diskuterade hundarna, hundarna fick hälsa på massor av folk, många åskådare kom och pratade med oss. Vi presenterade våra hundar och vår ras. Hundarna tyckte det var kul att bli beundrade och klappad av alla.

Idag ser man ofta ensamma människor gå runt och prata med andra, i bästa fall, medan hundarna sitter instängda i tälten för sig själv.

Visst var det opraktiskt när det regnade, hundarna blev blöta, pappren blev blöta, men det var lika för alla och man höll modet uppe eftersom vi hade varandra och för att så är det att vara hundägare, man blir blöt ibland. Hundar ska ju ut vare sig det regnar eller inte. Dessutom finns det paraplyer, aldeles utmärkta sådana i dagens läge, gigantiska paraplyer som täcker massor till skillnad mot de små paraplyerna som man tidigare fick hålla tillgodo med.

De flesta utställningsår för mig är det sällan mer än 1 - 2 utställningar med regn, annars är det helt ok väder. Ibland kanske lite varmt, men det löser man, det med. Klart man gör, man är ju hundägare och van att vara ute i alla väder, eller?

Är hundägare idag mer benägna att ha hundar på tomten, i hundgårdar eller dyligt, går de aldrig med sina hundar längre? Vet de inte hur det är att vara hundägare på riktigt?

Man ska väl inte bara gnälla utan komma med konstruktiva idéer för att förbättra istället.

En idé vore kanske att arrangörerna satte upp ett gigantiskt partytält där folk kunde stå under vid regn? Eller att tälten satt i utkanten av utställningen, alltså utanför utställningsområdet, så fick folk gå emellan.

Idag kan man sällan se ringarna på en utställning för alla tält.

Att ha tält eller inte är en gigantisk skillnad, skillnaden mellan att vara åtkomlig eller oåtkomlig, att vara öppen eller gömma sig, att ha trevligt eller inte. Hela utställningsfilisofin att man ska träffas, umgås, ha skoj tillsammans, och få sin hund bedömd (som förr), har krymt till vinna eller försvinna (idag).

Ska man se fram emot en utställning för att man ska ha trevligt tillsammans med ibland hela familjen och flera utställningskollegor eller bäva för om man ska förlora eller?

Kynologiskt utbyte, bra kontakter, utbyte av ideér och skötsel, trevligt tillsammans med kollegor är viktiga ingredienser för att nå framgång med hund och förbättra för hundarna.

Nu är det rusa mellan tälten och byta hund, inget utrymme för att sitta och ha trevligt tillsammans. Enormt lite tid till att studera de andra hundarna på rasen. De man missade i ringen förr träffade man i alla fall vid ringside före och efter rasens bedömning, numera sitter hundarna och ibland ägarna inställda i varsinna tält.

Man kan i stora drag skönja konturerna mellan före tältens inträde på hundutställning och efter.

Rosetter och band är olika från utställning till utställning, och från land till land, däremot kan man läsa om reglerna för dagen för utställningar i Sverige på SKK´s hemsida.

Som en kuriositet kan jag berätta att 1:a pris i regel visas med rött i Sverige, och i Amerika visas det i regel med blått.

Uppdaterad 2022-12-08