Brucella canis

 

Brucella canis är en bakterie som orsakar sjukdomen brucellos hos hund. Canine Brucellosis = hund brucella.

Brucellos är en bakteriell sjukdom. Det ger en allvarlig infektion som orsakar abort eller bitestikelinflammation och smittar vid parningar, flytningar från en smittad tik eller vid kontakt med aborterade valpar. Bakterien kan också överföras via mjölk och urin, spermer och alla kroppsvätskor, som t ex saliv eller rinn ur ögonen (som vi människor ofta är snabba att vara där och torka bort).

Brucellosis = sjukdom orsakad av bakterien Brucella.

Första gången Brucella canis konstaterades var 1966 i USA.

Brucella canis är en kronisk och livslång smitta.

Brucellos har ännu inte påvisats bland Svenska hundar (skrivet 2010). Fall finns rapporterade från Spanien, Portugal, Frankrike och Tyskland, men för övrigt misstänks smittan finnas i stort sett hela Östeuropa.

Första diagnosen i Sverige kom juni 2011.

Smittans utbredning i Europa är östra delarna av Europa och i Medelhavsländerna. I övriga Europa är inte sjukdomen kartlagd.

EU bedömer risken för Brucellos i EU - länderna vara låg men inte obefintlig. Sjukdomen är dock spridd utanför EU´s gränser. I USA orsakar sjukdomen stora problem, anser EU.

Smittan kan smitta människor, det är alltså en så kallad zoonos. Detta är dock ovanligt. 30 fall har konstaterats sedan 60 - talet i USA, där sjukdomen är välkänd.

I USA idag (2012) tror man att 8 - 10 % av hundpopulationen är bärare av Brucella.

Bakterien lever i hundar. Där bor den i cellerna och bäddar tidvis in sig i kroppens vävnader och blir då oåtkomlig för både provtagning och behandling. Bakterien utsöndras endast tidvis, det gör att det är svårt att fastställa sjukdomen nästan omöjligt att behandla.

Brucellos hos hund överförs vanligast via sexuell kontakt. Både vid parningar och semineringar. Bakterien trivs bäst och frodas mest i livmoder och testiklar, men förekommer även i andra organ.

En smittad dräktig tik överför sjukdomen till sina foster och till valparna via moderkaka + modersmjölk.

Ytterligare smittspridning sker via slemhinnor (ögonsekret, flytningar från könsorgan, saliv, nosflöde) och utsöndringar (sperma, urin, mjölk) eller blod från smittad hund.

Aborterade foster, moderkakor och fosterhinnor utgör stor smittrisk.

När den smittad tik löper utsöndrar hon vanligen en större mängd bakterier.

Vanligast smittar sjuka hundar via parning och via foster, övrig smittspridning är ovanligare, men kan alltså förekomma.

 

De vanligaste varianterna:

Det finns många sorter av Brucella. Alla har lite olika tonvikt på hur den sprids och förökar sig, och lika hur svår den är att hitta. Bakterien kan i undantagsfall finnas vilande i månader och ibland år innan den börjar aktiveras och föröka sig.

Brucella melitensis är den första variant i släktet som upptäcktes av David Bruce 1887. Det provet kom från mjälten från två patienter som dog på Malta av feber.

Brucella abortus = andra varianten i släktet som upptäcktes av fredick Band 1897. Källan till det provet var aborterade foster från nötkreatur.

Brucella suis = issolerades av Jacob Traum 1914. De kom från aborterade griskultingar.

Brucella ovis och Brucella canis är troligen muterat för att speciellt anpassas till arten, de upptäcktes 1956.

Den sista varianten upptäcktes 1969.

Var och en av de 6 olika varianterna har förkärlek till viss art och viss plats i kroppen.

 

 

Symtom

Det är svårt att veta om en hund är smittad eller inte.

Från en hund blir smittad till smittan kan ses i hundens blod tar det 2 - 4 veckor. Efter att bakterien kommit in i hunden färdas de till lymfknutorna, förökar sig, och anfaller vävnad, hela förloppet är vanligen 2 - 3 veckor. Bakterien överlever också i vävnad som finns utanför hunden, speciellt vid hög luftfuktighet, om temperaturen inte är allt för hög (tropik-hög) och i lite solsken.

Brucella bakterien lever rikligast i vävnaden i livmoder och slidgång på tikar. Hos hanhundar i testiklar och sädensvätska.

De hundar som man mot all förmodan lyckas bota, d v s ett mycket litet fåtal, är ofta sterila på livstid. De få som inte är sterila, blir dåliga avelsdjur.

Ofta aborteras foster under de två sista veckorna av dräktigheten eller så dör valparna kort efter födelsen. Om embryon dör i magen på tiken och blir resorberad kan tiken bli steril för livstid efter det.

Kvinnor i fertil ålder ska ALDRIG förlösa tikar som minnstänks ha Brucella. Allt kring förlossning, foster, nyfödda valpar, efterbörd o s v är extremt smittsamt.

En tik som smittas får oftast svårt att ta sig med valpar igen efter det. Hanhundar som smittas får också ofta mer eller mindre fertilitetsproblem.

Symtomlösa smittbärare kan efter infektion bära på smittan i flera år utan minsta tecken på symtom. En smittad hund kan vara smittbärare i flera år, vanligast i resten av sitt liv.

Symtomen, där så finns, är influensaliknande och vill inte gå över. I sällsynta fall kan sjukdomen även sprida sig till hjärnan eller hjärtat.

Många sjukdomar kan ha liknande symtom varför det kan ta år att ge rätt diagnos.

Man kan ta specifika prover, dessa kan behöva upprepas flera gånger för att vara någolunda säker, infektionen är inte helt enkel att hitta.

Sjuka djur kan aldrig garanteras bli friska med behandling. Man kan aldrig säga att en hund blir fri från smittan, det går helt enkelt inte att konstatera, de kan, även efter behandling, vara smittbärare och spridare i hela sitt liv.

Det finns ingen behandling som ger effektiv effekt, som regel avlivas därför infekterad hund.

Hundar som misstänks vara infekterade ska issoleras och miljön saneras grundligt.

Katter kan smittas av sjukdomen, men de blir inte sjuka.

Absolut vanligaste symtomen är nedsatt fertilitet och i övrigt inga symtom alls. Men de kan också få problem med rygg, ögon och hud. Hunden kan bli allmänt trött, magra av, pälsen kan bli ful. Lymfknutorna kan vara förstorade. De kan också få kraftiga infektioner i t ex ögon, njurar eller hjärna.

Det absolut vanligaste symtomet hos tikar är att de inte blir dräktiga, eller att de aborterar sina foster återföljt av kraftiga flytningar. Tiken fortsätter trots bakterien och dess symtom att löpa framigent som vanligt i alla fall.

På hanhundar ska man vara extra observant på om testiklarna förändras eller om tikarna som hanhunden parar inte blir dräktiga.

Symtomfria smittbärare förekommer och är inte ovanligt, dessa hundar kan vara symtomfria i många år för att sedan plötsligt få symtom.

Symtom på tik som kan förekomma är:

Tikar med smitta kan paras om och plötsligt ibland gå ut med en "normal" valpkull. Valparna är naturligtvis smittbärare, oftast symtomlösa.

Det mest typiska är att tiken inte är till synes sjuk alls och plötsligt kring 7:e veckan aborterar fostren. Det vanligaste är mellan dag 45 till dag 60 av dräktigheten. Tiken får en brun eller grågrön flytning under 1 - 6 veckor efter aborten. Störningar kan också förekomma under hela dräktigheten och tidig resorbtion förekommer.

Det vanligaste är också att tiken upprepat "går tom" eller kastar valpar, och om det blir en enstaka kull är den ofta liten.

Brucellos påverkar inte löpcykeln på tikarna.

Resorbtion i detta fall betyder att fostret bryts ner i livmodern och kommer ut som en tjockare flytning.

 

Symtom på hanhund som kan förekomma är:

Hos smittade hanhundar förstoras pungen p g a ansamling av vätska. Ofta ses hudinflammation på pungen till följd av intensivt slickande. Bitestikelsvansen är kraftigt förstorad. Förändringar i spermabilden och minskad ejakulatvolym leder till sterilitet.

 

Andra symtom som kan förekomma hos både tik och hane:

 

Många djur är symtomlösa smittbärare.

Sjuka djur får aldrig avlas på!

 

 

Diagnos:

Det är svårt att spåra smittan.

Andra sjukdomstillstånd hos hund kan ge liknande symtom som de som Brucella canis orsakar.

Vanligaste testet för att hitta bakterien är att ta blod. Det kan visa negativt och trots det kan hunden ha Brucella. Analys av kastade foster, efterbörd eller dyligt har störst chans att visa Brucella. Tar man blodtest på en tik är det bästa att ta det i början på löp, då löp aktiverar Brucella.

För en säker diagnos tas speciella prover upprepade gånger. De krävs ofta flera provtagningar eftersom infektionen kan vara svår att hitta. Fördel om man kan ta prov på tikar när de löper.

Brucella Canis ligger inuti cellerna och det är inte alltid det bildas antikroppar då som går att se vid provtagning. Hundar kan alltså vara smittade utan att proven visar det.

I blodprov letar man efter antikroppar mot bakterien eller efter själva bakterien. Man odlar också bakterien från flytningar, sperma, blod, foster och organprover.

Odling på blod, vaginalsekret, foster och sperma ger säkrare svar men behöver alltså ändå inte ge utslag fast hunden är smittad.

 

 

Behandling:

Det finns ingen känd effektiv behandling av hund. Man kan behandla, men risken är otroligt stor att det återkommer, om och om igen. Kan man välja denna väg bör hunden steriliceras / kastreras för att förhindra Brucellan via den vanligaste smittvägen. Sedan bör tester utföras regelbundet, ca varannan månad, i minst 1 eller helst 2 år.

Multi antibiotika kan reducera Brucellan, den betraktas trots det som obotbar, det kan ta månader, och ibland år, så får man plötsligt possitivt svar igen vid rutintester. Därför ska ALDRIG en sådan hund hållas i avel, inte ens fundera på att använda i avel.

Sjuka djur får aldrig avlas på!

CO² (koldioxid) konsentrationer högre än 10 % stoppar tillväxten av Brucella.

Sanering är viktig. Bakterien trivs inte utanför hunden. Den är förhållandevis lätt att sanera bort med noggran rengöring och desinfektion. Vanligt blekmedel som är godkända i USA men dock inte i EU är effektiva. 70 % ethanol fungerar också bra. Jod är dock det alternativ som finns i EU och också fungerar för sanering av Brucella.

Bakterien sprids mellan hundar vanligast vid parningar.

Det finns vissa delar som inte är så lätta att sanera, t ex tomt, hundgårdar, promenader etc.

Oftast lyckas behandling inte, inte ens på enstaka individer.

Jordbruksverket har rätt att gå in med övergripande åtgärder vid diagnosen på hund i Sverige.

SVA (= statens veterinärmedicinska anstalt) i Sverige rekomenderar avlivning.

 

 

Zoonos:

Zoonos betyder att bakterien kan föras över från hund till människa. Anmälningsplikt föreligger alltid vid zoonoser.

Människor kan smittas av detta. De smittas av långvarig kontakt med smittade hundar eller kontakt med deras aborterade valpar, smittat djurs mjölk eller t o m smittat djurs urin, ögonsekret och saliv.

 

 

Förebyggande:

Om man upptäcker sjukdomen läggs stor vikt vid att spåra smittkällan.

Hundar som misstänks bära smittan isoleras omedelbart och tas därefter prover på regelbundet.

För att förhindra smittspridning kan avlivning vara enda effektiva alternativet.

Vid avel som involverar utländska tikar eller hanhundar bör smittrisken beaktas. Vid införsel av sperma för seminering krävs brucellos kontroll av hanhunden och sperman antibiotikabehandlas.

Motsvarande säkerhetsnivå krävs tyvärr inte vid naturlig parning. Därför borde vi absolut inte avla på smittade hundar!

En bra försiktighetsåtgärd är att begära test av hundar som ska importeras, eller enbart välja hundar som kommer från garanterat stora kullar kan ge samma inexakta resultat. En annan är att inte para med hanhundar som ger dåliga kullar eller begära test av hanhunden / sperman innan parning. Vid import av sperma har kravet funnits sedan länge på test och att sperman är fri från Brucellos.

 

Vid import eller avel på utländska hundar:

Behöver man amma till sina valpar och amman har Brucella, blir valparna smittade via tikens mjölk. Så ska man vara någorlunda säker ska alltså tiken testas innan man lägger till några valpar till henne.

Bakterien trivs inte utanför hunden, så på det viset är den lätt att städa bort, men återinfektion sker omedelbart  via hundens urin och avföring så länge den smittade hunden finns kvar i miljön.

 

 

Smittan hos människor:

Det är ovanligt att människor smitta.

Personer som lever i nära kontakt med smittat djur eller kommer i kontakt med kroppsvätskor, moderkakor o s v, löper större risk att få i sig bakterien.

Gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar ska undvika kontakt med smittade hundar.

 

Symtom på människa:

I allvarliga fall kan hjärtklaffar och hjärnhinnor drabbas.

Smitta mellan människor är sällsynt.

Människor kan ofta framgångsrikt botas med antibiotika, till skillnad mot hundar.

 

 

Sjukdomen i Sverige:

Sjukdomen har för första gången hittats i Sverige i juli 2011, det var i Skåne.

Den drabbade var en tik importerad från Polen. Den har parats utomlands tre gånger. En gång tom och två gånger med abort som följd. Vid sista aborten juni 2011 tog man prover från foster och de visade att tiken var smittad. Först testades provet hos SVA och konstaterade Brucella Canis, sedan sändes det till EU´s referenslabratorium i juli som kunde konstatera det samma. JBV (= Jordbruksverket) beslutade då att tiken skulle avlivas omgående för att förhindra fortsatt smittspridning.

Hanen som misstänks ha smittat tiken är född i Serbien och har sänkt fertilitet. Hanen kom senare till Sverige också.

Så har vi då fått vårt första fall av Brucellos på en American Staffordshire Terrier tik som var importerad från Polen, i skånska Perstorp under augusti 2011. Hunden avlivades för att inte sprida smittan. Tiken hade tagits till utlandet för att paras. Hanen som parade tiken är född i Serbien och har konstaterats ha sänkt fertilitet, därför misstänker man att det är hanen som smittat tiken. Hanen är numera också boende i Sverige.

 

Uppdaterad 2022-12-23

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström