Borrelia

Borrelia är en infektion som hunden får när den blir biten av en fästing som bär på smittan borrelia.

Hunden kan vid akuta stadiet av Borrelia infektion få lite olika symptom så som hög feber, dålig aptit, ibland hälta, olika diffusa smärtor i kroppen, allmänt nedsatt tillstånd.

Vid kronisk borrelia brukar det bli inflammation i oftast flera leder, hältor från och till, ibland tecken på hjärnhinneinflammation och hjärtmuskelinflammation.

Fästing	Fästing, skadad.	Fästing, levande.	Fästing, levande.	Fästing, död.

Photo: AH

Vi har god orsak att titta på människors symtom då de oftast inte är så olika.

Borreliainfektion på människor kan först visa sig som en ringformig rodnad som växer i storlek upp till en handflatas storlek. Problemet är att denna rodnad endast uppstår hos 50-75 % av de borreliasmittade.

Vet man att man blivit biten av fästing, eller ens hund blivit biten av fästing, och efter 2 - 30 dagar ser en sådan rodnad, ska man omedelbart kontakta läkare/veterinär.

Alla människor som blivit smittad av Borrelia för influensaliknande symtom, liknande sommarinfluensa. Utan behandling kan allvarliga, kroniska besvär som svår klåda, trötthet, aptitlöshet, njurpåverkan, svullnad, huvudvärk, nackstelhet och ledbesvär uppträda.

Trots att hunden oftast har MYCKET MER fästingar än människor är det mycket sällsynt att hundar får borrelia.

Om en tik har borrelia ska den inte paras, utan först ska man se till att hunden blir 100 % frisk före en eventuell parning.

Naturligtvis är det så som alltid bäst att förebygga, alltså försöka se till att hunden drabbas så lite som möjligt av fästingar. Det finns massor av preparat på markanden för det. Så kallade spot on, halsband, olika naturmedicinvarianter.

Personligen känner jag till hundar som haft allvarliga negativa reaktioner på vissa av preparaten, därför undviker jag själv att ge spot on preparat, de kan man inte avlägsna vid behov. Halsband låter då förnuftigare, tycker jag.

Jag har många gånger använt halsband tillfälligt när jag varit på resa till fästingområden. Nån hund har haft negativ reaktion på det.

Det finns också hundar som klarar dessa halsband och spot on preparat i flera år och sedan, ofta när de blir äldre, eller sjuka, så tål de inte dessa medel mera. Alltså måste man komma ihåg att även om hunden tålt detta tidigare är det inte säkert att den fortsätter att tåla preparatet livet ut.

Fästing.	Fästing.	Fästing död	Fästing, död.	Fästing.	Skadad, död.	Fästing.	Fästing.	Fästing.

Photo: AH

Först och främst försök alltid ta bort fästingar så fort det bara går. Vänta inte.

Fästingar finns det ett bra giftfritt medel mot, utan minsta negativa biverkning. Bärnsten.

Man trär ett halsband så bärnstenarna gnider mot varandra och sätter på hunden. Klart.

Trär man halsbandet på ett elastiskt band så är det ingen risk att hunden fastnar och hänger sig.

Att använda polerad bärnsten ska vara lite mindre effektivt än oslipade bärnstenar.

Bärnsten mot fästingar är bra, utan tvekan. Men ibland har jag hört folk som misslyckats.

I vissa fall har ägarna varit extra intresserade av att ha totalt giftfri, förebyggande åtgärd mot fästingarna och tagit kontakt igen. Så har vi kommit fram till att de använt konstgjord bärnsten och när de bytt till äkta bärnsten så har det fungerat.

Den riktiga bärnstenen har fungerat i samtliga fall hittills, av de fall som jag följt.

Som jag förstått har dessa olika naturmedel som finns haft varierande framgång att hålla fästingar borta.

Att använda för hundar giftiga oljor är något man ska akta sig för. Om man ger oljan utvärtes så tas den upp av huden i alla fall, fast förgiftningen tar längre tid. Dessutom kanske hunden putsar pälsen och får i sig av oljan.

Det är mode på att använda kokosolja till hundar just nu. Akta er! Ni kan döda er hund!!! Läs mer om oljor.

Ett enkelt naturpreparat som man kan prova om det fungerar för just eran hund är vitlökskapslar. Man ska dock inte överdosera vitlök, då blir det giftigt för hunden. Även om det inte alls är lika giftigt som kokosolja för hundar.

Kom ihåg att det alltid finns enstaka individer som är extra känsliga för vissa ämnen. Man ska ha noga kontroll över hunden när man provar något nytt. Trots det så kan det komma långtidseffekter som är negativa. Något som man inte kan se förrän det är för sent. Jag skulle inte ta risken med mina hundar. Mina hundar är mig allt för kära.

Fästing	Fästing, skadad.	Fästing, levande.	Fästing, levande.	Fästing, död.

Photo: AH

Långhåriga är det svårt att hitta fästingarna i. Speciellt när de är små.

Samtidigt skyddar pälsen mot fästingar till ett visst mått, så de kan falla av innan de kommer in till huden och kan sätta sig fast.

Samtidigt kan vissa pälsar, speciellt om de är ulliga, föra att fästingen lätt får tag i den pälsen och sedan tar tid på sig och kryper in till skinnet till sist.

Fästingen har däremot lättare att ta sig in till huden och sätta sig fast på hunden.

De korthåriga hundar som har en extremt tät och kraftig päls kan en fästing få svårt att få tag i och därmed att hålla sig kvar tills den kan kräla in till huden.

Om man hittar en fästing som ser ovanlig ut bör man ta kort på den och sända till SVA.

Sedan lägger man den levande i en lite ask och i frysen i avvaktan på svar från SVA.

Om SVA vill ha dem brukar de (eller brukade de i alla fall förr i tiden) skicka ett portofritt svarskuvert som man kan sända det hela i.

Om det visar sig att just du hittat en ny sorts fästing så är det viktigt att SVA får den/dem, om de så vill, och kan kartlägga vilka fästingsorter det finns i Sverige och var någonstans de finns i vårat avlånga land.

De går ner i dvala när de är frysta och är så länge de är frysta helt och totalt ofarliga.

Efter det kan man vara helt säker på att det inte växer ut en ny kropp på huvudet så fästingen lever vidare.

Man dödar inte en fästing genom att frysa den, men man oskadliggör fästingen på det viset.

Fästingar är naturligt extremt små. De sitter snällt och väntar in tills något varmblodigt drar förbi. Då fäster de i päls eller vad de kommer åt för att sedan sakta kravla sig till huden. Där sätter de sig fast i skinnet och börjar suga blod. Då växer de och blir först runda, sedan större, till "gigantisk" storlek för ett så litet djur.

Tar man bort en fästing när den är extremt stor och rund har den alltså hunnit sitta länge och fått i sig mycket blod av värddjuret.

När man tar bort en fästing så ska man ta så nära stället den är fäst i huden som möjligt. Man nyper åt och drar bort fästingen snabbt.

Har man naglar som inte är allt för korta eller allt för långa så är de till utmärkt hjälp vid fästingborttagning.

Men även om man inte har naglar går det bra. Min mamma är expert på att snabbt ta bort hela fästingar utan att förvarna dem, och hon hade inte tillstymmelse till naglar (hon bet på naglarna, som var så vanligt förr) när jag var ung och hon plockade på alla mina hundar, så naglar är inte ett måste, men ett bra hjälpmedel.

Ju längre fästingen känner att något är på väg att avlägsna den, ju större risk är det att fästingen försöker borra sig in ännu mer, fort.

Vid varje tillfälle den gräver sig djupare sprutar den in en ny omgång med gift i värddjuren också.

Ju mer man ska t ex snurra, ju större risk är det att fästingen riktigt sätter sig fast djupare, då det blir nödvändigt, utifrån fästingen sett att se det.

När fästingen ska bita sig fast mera så pressar den lätt ut lite mer gift i värddjuret, vilket ökar risken för att fästingen smittar ner värddjuret med sjukdom.

Detta är belagt många gånger om via forskning, tester och beprövad erfarenhet.

Om fästingn t ex blivit kliad på eller biten på av hunden, så är det risk att den har borrat sig ner riktigt långt. Då är det enormt svårt, om man inte har naglar. Då kan man ta till en mycket smal och nätt peang. Igen, det gäller att vara så snabb det bara går att nypa åt så nära skallen på fästingen som möjligt och dra fort.

När man ska ta bort fästingar ska man alltså INTE använda olja. Inte snurra. Läs ovan.

Är man som jag var, när jag var ung, orolig för att ta i en fästing, så måste man ju i alla fall få bort den. Jag hade tur, jag hade en mamma som jag kunde gå till omedelbart, som tog bort fästingar åt oss. Alla har inte det.

Det finns ett alltså hjälpmedel idag för just dessa. Det fanns inte när jag var ung.

Det ser ut som en penna med istället för ett pennstift inuti, så är det en lasso-snara.

Instruktioner:
1/ Ta isär pälsen försiktigt så man ser fästet vid huden så gott det går.
2/ Man trycker på knappen i änden och lägger försiktigt lasson kring fästingen. Se till att lassot hamnar nere vid huden på hunden, helst framför fästingens huvud.
3/ Släpp knappen och dra hårt och fort.

Ju större "lasso" på fästingplockaren, ju bättre. Kan man undvika att snudda vid fästingen när man trär öglan över dem, är det absolut bäst. Då hinner inte fästingen bli förvarnad om vad som komma skall.

Samtidigt är i regel lassot så mjukt och lätt så om det snuddar vid fästingens kropp är det nog inte konstigare för fästingen än om det är päls som stryker fästingen över ryggen, vilket den inte ska reagera på.

Jag har provat den men när jag ska dra bort fästingen så halkar den av fästingen. Kanske beror det på att jag oftast hittar fästingen innan den blir fet, eller så gör jag något fel.

Hjälpmedel/fästingplockare för att ta bort fästingar.
Fästingplockaren med utfälld ögla som man ska lägga runt fästingen.
Fästingplockaren.
Förvaringsficka till fästingplockaren.
Photo: AH

Hjälpmedel/fästingplockare för att ta bort fästingar.
Denna fungerar som en pinsett, förutom att man ska trycka på knappen samtidigt som man ska ta fästingen, det gör denna mer komlicerad än en pinsett, i mitt tycke.
Trixie. Denna har en lampa som lyser rakt in så man ska se bättre. Är fästingen så stor så den nästan trillar av själv så finns det plats för den stora klon mellan fästingen och huden. Då är fästingen så mogen så den nära nog trillar av när man nuddar den. Annars fungerar inte den.
Photo: AH

En fästing som bara får sitta kvar på värddjuret (= i detta fall hunden) äter sig så full så den ser ut som ett klot, den äter tills den är så fullproppad så den inte får i sig mer.

Där kommer den sedan skapa en enorm mängd nya fästingar direkt på "din tröskel" som sedan kommer sätta sig på allt den kommer åt i er närmiljö framöver, vilket kan vara er hund, katt eller liknande, men även kan vara er.

Efter man tagit bort en fästing så är det oftast en kula kvar (om fästingen har hunnit äta på hunden), en liten bulle. Det är en slags irritation på giftet från fästingen. Den minskar och går till sist normalt bort efter några dagar.

Växer den har det blivit en infektion inne i bulan. Då behöver man hjälpa hunden.

Likaså om man tar bort fästingen men ser att man inte får med hela "huvudet" så är det extra viktigt att man håller koll närmaste tiden så bulan, som oftast blir efter fästingen släppt, går ner inom några dagar.

Är det, eller blir den värre svullen kan man behöver försöka pressa ur, tömma, kulan. Är hunden för ömm så får man be veterinär om hjälp.

Vill man prova själv och hunden inte har något emot det, så tar man tag med tumme och pekfinger bakom/under kulan, och pressar utåt. Har hålet hunnit sluta sig så det inte är öppet längre, kan man ta en knappnålsspets eller liknande som man eldat på, eller kokat, och peta ett litet hål igen, så varet inne i kulan kan komma ut lättare.

Rengör huden/kulan både före och efter med jodopax eller något annat som håller ordentligt rent. Likaså håll händerna ordentligt rena innan ni börjar med det hela.

Går inte kulan bort inom nån vecka, kan det vara idé att prata med en veterinär.

Fästingar. Här ser man en riktigt fulläten fästing (andra från höger) som ser ut som en kula.

Photo: AH

Jag har haft förmånen att leva sedan 1983 i fästingfria områden. Fortfarande kan mina hundar i sällsynta fall drabbas när vi är ute och reser. Jag tror sista gången jag plockade bort en fästing var i början av år 2000, då jag fick en hund som hade en fästing vid ankomsten.

Jag ger ofta ett spot on preparat när jag är ute och åker på söderns nejder, för att slippa få extra husdjur med hem och deras sjukdomar som inte är välkomna hos oss.

En vän till mig som köpte en S:t Berhardstik av mig, fick borrelia på den hunden när den var några år gammal, det tog 2-3 år innan hon var helt återställd efter sjukdomen. De bodde i ett kraftigt ner"lusat" område med fästingar.

När vi skaffade första hunden 1976 och framöver var det min mamma som tog bort fästingar, då jag tyckte de var hemskt äckliga och otäcka.

Efter det var det nån enstaka fästing när jag hälsade på min bror, eller andra sydliga resor, inget annat.

Där jag nu bor fanns inga fästingar förr (när jag bodde är tidigare 1980-talet till 1990-talet), men numera (2019) har fästingarna flyttat in i området.

Fästing.	Fästing.	Fästing som inte ätit ännu.	Fästing som inte ätit ännu.	Fästing som inte ätit ännu.	Fästing? Jag tror inte det...

Photo: AH

I går morse (190528) hittade jag den första fästingen på en av hundarna, som jag fick ta bort.

Den var, som tur var, helt nykommen till att fästa sig i huden. Jag drog bort den och den "spydde" när jag fått ut den (tur att det inte var innan jag fick bort den).

Jag har nu två hundar på bärnstenshalsband. Än så länge har de två inte fått fästingar sedan jag satt på halsbanden. De flesta andra av våra hundarna har däremot fått fästingar under samma tid.

Bara jag får tag i mina grejer, eller får tag i mer bärnsten, så ska jag trä flera halsband, så alla får ett varsitt.

Prioriteringen blir att först får på de hundar halsband som redan drabbats av fästingar. Men som sagt, till sist när jag är klar så ska alla ha varsitt. Bärnsten så det räcker har jag, bara jag får hit dem.

31 may 2020 blev det flytt igen. Denna gång inom Bergslagen. Nu har jag hamnat i ett riktigt fästingparadis.

En hund fick jag plocka bort 9 fästingar på, på en dag! Detta trots att jag tar bort fästingar flera gånger varje dag på den hunden, men även på de andra hundarna naturligtvis, även om ingen av dem fått 9 på en dag på sig.

I flytten blev halsbanden nerpackade och jag letade, men till sist så hittade jag de jag hade och hade fått hem mer bärnsten till sist, så jag kunde knåpa ihop halsband till samtliga.