HD = höftledsdysplasi

HD-defekter, höftledsfel kallat i vardagslag är en felaktig utveckling av höftleden. HD är en ärftlig defekt. Det förekommer mer eller mindre sporadiskt på de flesta raser (eller blandraser naturligtvis), men de med mest uttalade problem är hundar som är tunga och stora.

Höftleden består av en ledskål och en höftledskula. Dessa ska passa med varandra som "hand i handsken". Vid HD-defekt är skålen för grund, alltså får inte leden den stabilitet som den behöver. Med tiden orsakar detta att det bildas brosk och benpålagringar, benpålagringarna ökar i regel med ålder. Höftledskulan kan också bli deformerat.

För att läsa lite mer kring benpålagring kan man gå till min sida om AD.

Vissa raser har bekämpningsprogram via SKK angående HD. Man röntgar då hunden efter 1 års ålder då man kan se på en röntgenplåt om hunden har defekt eller inte. Vissa extremt tunga raser har en minimiålder på 18 månader för röntgen ska gälla i SKK, se SKK´s bekämpningsprogram.

Har hunden uttalad hälta kan man dock röntga tidigare för att i tid försöka korrigera fel innan de gått för långt, så har hunden största chans till att leva ett någorlunda normalt liv.

Man kan operera en HD-defekt hund i höftledskulan. Det är en operation som oftast gör hunden bättre om inte sjukdomen har hunnit utvecklats för mycket, största framgången är på unga hundar. Även äldre hundar kan opereras men då görs inte ingreppet i höftledskulan utan i en muskel på lårets insida så hunden därmed kommer gå lite mer bredbent och då avlastar höften på ett fint sätt.

HD-defekta hundar bör motioneras regelbundet men med måtta, ingen överdriven ansträngning t ex som tungt bruksarbete. Drag är väldigt påfrestande så det bör undvikas. Att hoppa högt och långt bör även det undvikas. Hunden bör även hållas slank.

SKK´s graderingar:

A = normal höftled "utmärkt" (det hette tidigare ua), det är de hundar som har speciellt välutvecklade och fasta höftleder för sin ras.
B = nästan normal höftled (det hette tidigare ua)
C = lindrig dysplasi (förr hette det grad I)
D = måttlig dysplasi (förr grad II)
E = Kraftig dysplasi (förr grad III och IV)

Om hunden har hälta eller uttalade besvär kan ju endast ägaren riktigt se, ifall det inte är riktigt illa däran. Hundar med grad D kan vara helt symptomfria, speciellt när de är unga. Man tror att motion, kost och och hundens vilka att röra sig är av mycket avgörande betydelse. Hundar med grad C visar sällan tecken på smärta/hälta när de är unga, på alla hundar med HD-defekt ökar risken för besvär med åren.

HD är tyvärr inte helt ovanligt på Japanese chin. Som tur är så har hunden sällan något lyte av sin defekt, varför det kanske känns onödigt att rutinmässigt röntga höfter på just den rasen. Det som däremot är trist är att jag årligen för rapporter om Japaneser som lider av sina besvär och måste avlivas eller alternativt opereras. Dess värre förekommer det dessutom att vissa uppfödare avlar på HD-opererade Japaneser. Mycket sorgligt.

Sjukdomen är ärftlig, varför man ska undvika att avla på den, speciellt hundar med grövre fel.

Personlig erfarenhet

Jag har bl a levt med en Newfoundladstik med dubbla 4:or på höfterna. Tack vare att hon var i så fruktansvärd bra kondition och fick simma väldigt ofta hade hon aldrig under sitt liv ett enda lyte av sin sjukdom, jag undvek däremot att överanstränga henne. Hon var dock för sin ras ovanligt livlig ändå.

Uppdaterad 2018-06-05