Allergi, känslighet mot sövning och känslighet mot vaccin, har troligen ett samband.

Förekommer på Chihuahua, Japanese chin, Yorkshire Terrier, Italiensk vinthund m m.

Epilepsi kan vara ärfligt eller framkallat av skada eller slag mot huvudet.

Epilepsi debuterar vanligen före 1 ½ års ålder, om det är den ärftliga varianten. Det är dock vanligt att de flesta hundägare missar första tecknen vid lindrig EP. De kan ha sådana små anfall att de bara är borta under några sekunder, minianfall. Även de med så lindrig EP får oftast starkare EP anfall med åren varför de flesta hundägare ser anfallen till sist, oftast då, i sådana fall, före 4 års ålder.

EP är dock sällan så att anfallen uppträder med flera års mellanrum, risken är desto större att vissa anfall är så lindriga så de flesta hundägare inte ser det.

Mörker och tystnad är viktigt vid ett anfall för att lindra anfallet för hunden.

Vissa hundar upplever lättnad om man håller dem stadigt mot sin kropp under anfallet. Det kan få dem att slappna av och därmed gå ur anfallet fortare.

Kan man inte hålla hunden är det inte helt fel med en tygbur under anfallet, då det är varmt, mörkt, och man ställer den i ett tyst rum. Hunden kan heller inte göra sig illa i en tygbur, om det inte är en tygbur med stålram, då kan hunden göra sig illa.

Under anfallet ska man inte hälla / tvinga i hunden vätska eller mat.

Ett enkelt test för att eventuellt utesluta diagnosen epilepsi. Om man kan förmå hunden att ta emot mat och vatten och de sväljer det under anfallet har hunden inte epilepsi.

EP anfallen kan bli så kraftiga att hunden inte får möjlighet att andas och dör under anfallet. De kan också slå sig fördärvade under anfallen.

Epilepsi finns vanligare på Japanese chin och Italiensk vinthund, fast alla raser kan naturligtvis drabbas.

Hundar kan ha vattenskalle hela livet utan att man vet det, då det kan vara en liten deffekt. Trots att det är en liten defekt har hunden oftast en onaturligt stor, eller onaturligt rundad skalle. Läs mera här.

Mer om Hypoplasia.

En valp som blir dåsig, håglös, stirrig, okoordinerad, så kan det bero på att hjärnan för för lite socker för att fungera. De kan också få undertemperatur. De kan till sist gå in i koma. I svåra fall dör valpen.

Återkommande attacker av hypoglycemia kan ge permamenta skador på valpens hjärna.

 Förekommer på bl a Japanese chin och Yorkshire Terrier.

Den lethalgen som påstås finnas hos Japanese chin för hög dödlighet hos valpar, då speciellt valpar som passerat de första veckorna, tror jag personligen härleds i denna kategori. Inte ovanligt vid 5 veckors ålder men heller inte ovanligt att de även kan insjukna så sent som i början av 4:e månaden. Klockrent.

Man bör inte röntga en hund (oavsett storlek) i löpet, då höftleden kan glappa lite för att sedan blir stabil igen mellan löpen.

Då hundar av lätt ras inte får problem med detta så verkar det för mig en ovesäntlig uppgift om hundar har HD defekt eller inte.

Hundar som haltar eller på annat sätt har symtom ska naturligtvis utredas om varför och problemet ska åtgärdas i möjligaste mån.

Jag har hört om en Japanese chin med opererade höfter p g a HD-defekt. Operationen var på en ca 1 ½ årig tik som inte hade lyte av sin defekt. Som jag ser det, ett onödigt risktagande med ingen vinst för hunden eller ägare, möjligen för veterinärens plånbok. I mitt tycke att utsätta hunden för onödigt lidande, något som är olagligt i Sverige.

Det är INTE ok med hundar som har återkommande magproblem.

Man måste också studera parasiter för att utesluta detta från känslig mage, hunden kan ha parasitangrepp, inte känslig mage. Det är lätt att utesluta genom att lämna in avföringsprov för analys, men man måste säga till specifikt om test för vissa av parasiterna när svenska lab och veterinärer inte håller sig helt uppdaterad (detta skrivet 2011) med de senare inom parasiter. Läs mer om parasiter här.

För återkommande problem i en hel flock hundar titta gärna närmare på Giardia.

Yorkshire Terrier, Chihuahua, Italiensk vinthund och Japanese chin kan drabbas.

Ta sedan bort alla hundar ur avel som har återkommande sjukdomsförlopp. Använd gärna gamla hundar i avel som fått varit friska hela livet.

Kan drabba bl a Yorkshire Terrier och Japanese chin.

Läs mera här.

Detta förekommer på alla raser, men då speciellt små raser, ju mindre, ju vanligare. Det märkliga är att vissa raser blir mer besvärade av samma ras än andra raser. Japanese chin har oftast inga lyten av sin defekt, medan Chihuahua ofta blir väldigt besvärad av samma grad av fel. Även Yorkshire Terrier kan drabbas av patellaluxation. På den tycks det däremot vara defekta i förhållande till grader, vilket man tycker de andra raserna också skulle vara, men så är oftast inte fallet.

Ibland kan en hund ha korrekt patella som 1-åring eller äldre, det är då man fastställer patellastatus. Sedan kan, med åren, knäet slitas och den äldre hunden får patella luxation senare i livet. Vanligt är att slitningen går fortare på tikar som får valpar. Det är inte helt ovanligt på bl a Japanese chin. Dessa hundar verkar inte ha några problem med sitt lyte.

På Italiensk vinthund kan jag inte uttala mig då jag inte har haft eller fött upp en enda patellaluxation och har inte samma kontaktnät på den rasen, däremot känner jag till att patella även existerar på denna ras.

Vid tillgång på stort avelsunderlag, som t ex hos Chihuahua, är det förkastligt och fördärvligt att använda hundar med patella luxation i avel.

Förekommer på bl a Japanese chin och Yorkshire Terrier.

Det kan nämnas att jag tillsammans med flera av mina kollegor (och i sin tur deras kontaktnät) har ett mycket stort kontaktnät sammantaget. Vissa av oss uppfödare får ofta trötta hundar, kanske ibland t o m håglösa, efter vaccineringen, ofta vill valpen inte äta så bra efter en vaccinering, uppfödarna menar att det är normalt efter en vaccinering och går snabbt över. Det tycks vara vanligare på yngre hundar än äldre. Vissa andra uppfödare, som använder andra märken av vaccin upplever aldrig det och får heller aldrig hundar som är sjuka efter vaccineringen.

Alla raser kan drabbas. Ju mindre hund (mindre i storlek), ju större är risken för reaktion.

Jag personligen känner till dödsfall i samband med vaccin på bl a Italiensk vinthund, Yorkshire Terrier, Pomerianian, Japanese chin, Griffon, Chihuahua, långhårig dvärgtax m m.

Förekommer bl a på Yorkshire Terrier, Italiensk vinthund, Japanese chin och Chihuahua.

Om detta ska anses skör vet jag inte, om vi fick motsvarande tyngd över oss så skulle vi inte klara det heller, det innebär inte att vi är sköra. Det innebör snarare att små hundar är underdimitionerade i förhållande till vår miljö och vårt samhälle, anser jag.

Italiensk vinthund har en förmåga att bryta ben, utan att lida av direkt benskörhet (tunnt med ben /förhårdnad inuti benen ofta i kombination med extra stora och många hålrum inuti skelettet). Det är helt klart att dessa hundar som bryter benen följer vissa blodslinjer, därför är det nog extremt lämpligt att avla bort från denna egenskap genom att ALDRIG någonsin ha valpar efter en Italiensk vinthund som brutit benen, oavsett orsak.

Hundar med benbrott bör inte användas i avel på raser där benbrott är vanligt. Det är endast så man kommer bort från problemet.

En undersökning av luftstrupen kan skynda på sjukdomsförloppet.

Rekomendation är att låta dessa hundar gå i sele, då tryck, även utifrån, kan orsaka påskyndande av sjukdomsförloppet. Vanligt första symtom kan vara att hunden hostar så det låter ungefär som en Gås som tutar, speciellt i anslutning till ansträngning. Hostan blir mer eller mindre konstant under slutet av sjukdomsförloppet. Sjukdomen kan sekundärt också leda till lungproblem.

Ibland kan kirurgi reparera luftstrupen.

Förekommer bl a på Yorkshire Terrier och Japanese chin med flera raser.

Kan i lindriga fall försöka ge hunden extra jod under en tid som kan få stenarna att krympa (slås sönder och komma ut den naturliga vägen) eller släppa. Prata med en homeopat.

Kan förekomma på alla raser. Stenarna kan vara mer överdimitionerade i förhållande till hunden på en liten hund än en stor hund. Därför kan det vara extra ont och jobbigt att bli av med stenarna den naturliga vägen för den lilla hunden än för den stora, som kan ha nog så starka plågor från denna sjukdom.