Värksvaghet

 

Har tiken svaga värkar eller inga värkar är det extra viktigt att ta tempen regelbundet. Det är dock inte säkert att tiken följer den normala kurvan som är normal för öppningsstadiet.

Beteendet att bädda utlöses delvis av att livmodern drar ihop sig och kan därmed utebli om värkarna är svaga.

Man kan känna om livmodermunnen har öppnat sig helt, den ska då vara öppen ca 4 - 5 cm.

Likaså ska man försöka ha koll på om vattnet går men värkarna inte sätter igång.

Ibland kan man också känna att vattenblåsan ligger precis innanför öppningen utan att den kommer ut och utan att värkarna kommer igång.

Allt detta är tecken på att det är något fel. Hunden har inga värkar eller är värksvag.

Orsaken till värksvaghet kan vara många. Sjukdom. Ärftligt (hundar i sådana blodslinjer ska naturligtvis inte användas i avel).

Bristande värkar eller värksvaghet kan också bero på att tiken har för få valpar i magen och därför får för svaga signaler från sina barn. Det är lika om tiken har döda valpar.

Om tiken har extremt stor kull kan det ge samma effekt som få valpar, om livmoderväggen blir extremt utspänd tunnas den ut och har därmed inte samma möjlighet att utföra effektiva kramper som kan trycka ut valparna.

Äldre tikar får i regel lite svagare värkar än yngre tikar. Framför allt sjuka hundar eller hundar med nedsatt allmäntillstånd får svagare värkar än friska hundar, men naturligtvis ska vi inte använda tikar i avel som är sjuka!

Fetma nedsätter också värkarbetet. Vi parar naturligtvis inte feta tikar! Tiken ska hållas i perfekt kondition under hela tiden för parning, dräktighet och digivning och annars också, naturligtvis.

Oro och stress leder också till dåligt värkarbete.

Värksvaghet kan också bero på att tiken har för lite kalk i blodet för att livmoderns muskler ska kunna jobba ordentligt. Det är idag ytterst ovanligt att tiken har kalkbrist, utan det är oftast frågan om tikens egen förmåga att ta upp kalk i kroppen. Denna förmåga att nyttja sitt eget kalkförråd förstörs vid för hög kalkgiva, därför är det INTE tillrådigt att ge extra kalk till dräktiga tikar, det kan motverka sin önskade effekt och störa hundens normala förmåga.

Det bästa är att hålla sig till ett foder av hög klass och följa deras program.

Värksvaghet kan det också bli när tiken har fått jobbat för länge och inte orkar mer. Då måste man jobba på att hjälpa tiken att komma igång igen så förlossningen blir avklarad innan tiken blir för slut.

Visar tiken inga tecken på att orka fortsätta måste man snarast uppsöka veterinär.

Man kan försöka hjälpa för att få igång värkarbetet igen, men detta gäller bara när förlossningen väl satt igång, man ska inte använda detta för att få igång värkarna i förtid!

Man kan prova att springa med tiken upp och ner för trappor eller några varv runt huset. Man bör inte ta långa svängar, avlägsnar man sig för långt blir tiken allt för orolig, och då kan det motverka syftet. Det är då bättre att springa i cirklar med tiken.

Det är inte ovanligt att tiken kommer igång under färd till veterinären, detta för att hon ruskas om i bilen. Om så är fallet hade man med stor sannolikhet kunnat få igång tiken igen själv hemma och sluppit med den extra stress det innebär för tiken och eventuella tidigare födda valpar att fara runt i bil och för en valp som kanske får födas i en bil får naturligtvis inte samma start för en valp eller dess mamma som om valparna föds hemma i lugn och ro.

Man kan stimulera tiken genom att gno i övre taket i vagina. Naturligtvis måste man se till att hålla händerna absolut rena, naglar korta, man kanske rent ska använda handske för att minska risken för att föra in bakterier och snusk i tiken. Använda gärna glidmedel också. Det är inte helt fel att skölja av handksr eller händer med jodopax innan man går in i tiken.

Misstänker man brist på kalk kan man tillföra kalk i flytande form eller brusform. Behövs det starkare kalktillskott måste man till veterinären.

Till en liten hund tar man 1 tablett bruskalk och slammar upp i lite vatten, ju mindre vatten, ju bättre, tiken ska ju få i sig det hela också! Man kan dra upp det i en spruta och spruta in det i munnen på tiken. Efter ca 15 minuter börjar det göra värkan. Behövs inget mera utan tiken får ut valpen, så är allt bra. behöver tiken mer hjälp ge en till tablett tidigast efter ½ timme från förra tabletten. Börjar tiken spy, sluta omedelbart! Då ska den inte ha mera.

Man kan gärna förstära effekten med lite druvsocker.

En hund med svaga värkar bör man inte para något mera, heller inte spara avkommor efter, när denna egenskap är starkt ärftlig.

Efter denna metod används ökar risken för att det samma ska hända vid nästa valpning för den tiken, ofta värre än gången innan.

Vissa uppfödare använder denna teknik på rutin, de ger inte tiken en chans att valpa normalt. det vanligaste med dessa uppfödare är att de har oerhört mycket mera problem med kejsarsnitt, eklampsi och andra störningar vad gäller valpningar och kalkupptag.

Men denna kalkmetod förstör man hundens egen förmåga att tillgodogöra sig kalket i kroppen, därmed ökar riskerna för att tiken ska få eklampsi också, även om den inte haft det innan, hunden blir därmed förstörd från avel för all framtid.

Blir tiken väldigt trött på slutet kan man hjälpa henne något genom att ge henne vatten med druvsocker i.

Om en tik går över tiden för att den helt enkelt inte kommer igång p g a uteblivna värkar eller värksvaghet som ägaren inte uppmärksammar, så lossnar moderkakorna senast efter ca 70 - 80 dagar och tiken får en grön - svart flytning som är rester av foster, fosterhinnor och efterbörd. Detta kan leda till infektioner. Kontakta veterinär!

Tikar med värksvaghet bör tas ur avel. Valpar efter hundar med värksvaghet bör inte sparas för avel heller då denna egenskap är synnerligen ärftlig.

 

Jag har ibland hjälpt tikar med bruskalk eller / och druvsocker. Det har då varit hundar i hög ålder och har aldig mer parats efter detta.

Då jag inte har köpt valpar efter sådana tikar har jag hittills varit förskonad att få en tik som haft medfött dåligt värkarbete.

 

Uppdaterad 2018-06-06