MANVARG

 

Manvarg är från Sydamerika.

Den är utrotningshotad.

Manvargen har ett lite udda utseende för att vara en Varg. Den är extremt högbent med väldigt lång hals. Den har ett ansiktsuttryck som en Rödräv med öron som är stora som "paraboler".

Halsen har en extremt lång päls på nacken som oftast är i en mörkare färg. Den kan den resa vid bråk, precis som hunden för att göra sig större och därmed se starkare och mer respektingivande ut. När de långa nackhåren är fullt resta så påminner nacken om en lejonman.

Manvargen lever ensam, de är alltså inte flockdjur. När de möter varandra uppstår ofta spänningar och ibland kraftmätningar. I övrigt är den ganska försiktig rent skygg, vilket får den att överleva.

De lever till största delen i högt gräs på stäppen.

De är oftast aktiva som jägare kring 20-00 på dygnet.

Den jagar små gnagare med det typiska mushoppet som är vanligt på t ex vissa hundar och på Räv. De lyssnar in gnagarna med sina stora öron, lokaliserar dem exakt och sedan hoppar de upp i luften och landar uppifrån på gnagarna med käften först.

Deras matvanor är ovanliga inom vargarnas diet, de äter 50 % frukt. Resterande 50 % är fördelat på insekter, små gnagare, rötter o s v.

Det finns ett kloster i skogarna är de är mest förekommande i hela världen, där munkarna matar Manvargarna sedan milenieskiftet. Där kommer det fram enstaka exemplar så gott som dagligen och äter. I övrigt är det inte lätt att få syn på en i naturen p g a deras försiktighet.

Naturen där Manvargen lever krymper hela tiden p g a överbefolkning, marken tas i anspråk av människan som bara brer ut sig och skapar mindre utrymme till Manvargen. Då de lever solitärt och har ca 12-15 km2 per Varg så är deras revir och därmed existens utrymmeskrävande.

 

Hudiksvalls Tidning (HT) tidigt under år 2016

 

Updated 2018-04-18