Piskmask

Piskmasken (Trichuris vulpis) ses mer sällan hos hund i Sverige, om det upptäcks är det ofta på hundar som är importerade, speciellt så kallade gatuhundar. Sannolikt är klimatet för kallt för att utvecklingen av larver i ägget ska hinna ske under en normal sommar i Sverige. I kennlar med importerade djur kan dock smittspridning ske.

Masken är vit och ca 4 - 7 cm lång och rund, formad som en piska, väldigt tunn i huvudändan och tjockare i botten. Masken lever i grovtarmen där den borrar sig in i slemhinnan och äter, näringsupptaget är dock ojämnt. Larvernas utveckling i tarmslemhinnan är 70 - 104 dagar. Ägg från piskmask överförs via avföring till omgivningen och därifrån via gräs och jord till hunden.

Om hunden drabbas av kraftiga angrepp tappar den ofta aptiten, magrar den ur, får blodbrist och diarré, ofta blodig eller vattnig eller både ock. Uttorkning är oftast följden. Vid lindriga angrepp ses ofta lindriga infektioner med inga eller ospecifika symtom.

Ägg och larver påverkas inte av avmaskningen utan endast färdiga maskar. Man bör därför alltid följa upp med nya träckprov efter ca 3 månader för att vara säker på att man fått bort masken. P g a maskens livssituation är de därför lite trixiga att bli av med.

Piskmasken lever i blindtarmen och tjocktarmen på hunden och det är där inflammationer uppstår vid angrepp.

Uppdaterad 2013-10-30